Vinösa reflektioner 2013

Vinåret 2013 har varit utmärkt bra med många goda viner, trevliga provningar och måltider och en hel del ny kunskap. Balansräkningen är uppskattningsvis godkänd (dvs sammanlagda saldot i vinförråden är sannolikt inte lägre än vid ingången av året). Här följer därför ett par vinösa reflektioner på det gångna året:

·        Det finns väldigt många spännande vinproducerande regioner, producenter och viner. Dessutom verkar fler och fler av dessa viner vara möjliga att prova på ett eller annat sätt. Det skapar dock huvudbry att välja och framförallt prioritera.

·        Twitter – kul och snabb kommunikation

·        Podcasts om vin – inspirerande att lyssna på (tex på Västerås-tåget)

Vi ska relativt snart flytta till nytt hus, vilket redan haft två positiva effekter:

• Klart färre vininköp. Det syns i resultaträkningen.
• Vid flera tillfällen under hösten så har jag öppnat äldre enstaka flaskor, sådana som tidigare sparats för ”ett tillfälle”. Denna ”inför-flytt-höst” har varit ett långt tillfälle J

En framtida positiv effekt - det blir förhoppningsvis både bättre översikt i det nya vinförrådet, och bättre ordning genom en inventering.

Vilka viner har då gjort störst intryck under 2013? Som vanligt en mycket svår fråga att ge ett konsekvent svar på – det blir spontana skott från höften:

• 1998 La Chapelle, Hermitage Jaboulet

• 2001 Ch Pavie, St Emilion

• 2010 Ridge Monte Bello

• 2004 Tertre-Roteboeuf

• 1996 Philip Togni

• 2008 Meursault, Coche-Dury

• 2010 Ch Le Moulin, Pomerol

• 2005 Vigna Rionda, Massolino

• Hela vistelsen i La Morra med omnejd. Vill åka tillbaka nu och dricka Barolo och äta carne cruda!

• 2001 Rien ne va plus, vit SQN (mest rousanne)

• 1998 La Mouline, Guigal

• Måltid och vin på PM&Vänner i juni

• BYOM kvällen i maj

• Den osannolikt Magnifika Magnum-Middagen i april

• 2004 Ch l’Evangile, Pomerol (även 2006 var utmärkt!)

• 2003 Spottswoode Estate Cabernet Sauvignon

• 2001 Hermitage, JMB Sorrel

En trevligt blandad kompott! En reflektion är att vinerna från norra rhone gör ett starkare och starkare intryck. Borde fokusera fler inköp därifrån (och kanske en resa?).

Vinplanerna för 2014 är en naturlig förlängning av planerna för 2011, 2012 och 2013:

 * fortsätta prova och lära

 * köpa fokuserat

* inventera och skapa ordning i nya förrådet

 * äta och dricka riktigt bra tillsammans med familj och goda vänner

 * förhoppningsvis en resa (eller kanske fler?) med inslag av vin

* förhoppningsvis än mer kommunikation kring vin

 Kul ska det bli iallafall – Gott Nytt vinår 2014 till alla läsare!

2011 Vulkangestein

Vi gör ett avbrott i julmaten med lite enkel panerad fisk och potatismos. Drar korken på Schäfer-Fröhlichs 2011 Vulkangestein Riesling trocken:

Ett bra val visar det sig! Vi får en fin, ganska intensiv näsa med gråpäron, mandarin och sten. I munnen är det precis lagom rikt med fin "grapeig" frukt och mineral. Rejäl zzing i syran. Fin balans och längd. Kanske inte stort - men mycket gott och väldigt fin drickbarhet idag (flaskan tar slut fortare än planerat).

PS. Vi drack en 2012 Leitz Ein, Zwei, Dry häromkvällen. Det är en skön instegs-Riesling, lättgillad med fin och aromatisk frukt. Men kvällens vulkaniska kusin är klart seriösare med mer ryggrad och struktur.

PPS. Fler intryck här:
http://frankofilen.blogspot.se/2013/03/2011-schafer-frohlich-vulkangestein.html
DS

2003 Dom Chevalier

Pulled beef och Pessac är väl kanske ingen klassisk kombo

Men vi provar ändå! Sedvanlig karaffering en knapp timme före service. Färgen är som väntat - röd med viss transparens och bruna stick. Doften är medelstor och atypisk för Bordeaux - men typisk för det varma året. Smaken är rejält varmfruktig och lite fatfjäskig, ändå inte helt utan bdx-markörer - men blint vete 17 var jag satt detta. Kanske i södra Frankrike? Strukturen känns på upphällningen- låga syror och (alltför) låga tanniner. Det är nog dags att dricka upp. Farr Vintners hissade vinet ordentligt vid deras "in bottle" tasting i Southwold. En som har bättre koll är Franko, som redan här dissade 2003 Domaine Chevalier:
http://frankofilen.blogspot.se/2010/11/fyra-decennier-bordeaux.html

Nåväl - det gör inte alls ont att dricka, och flaskan tar slut, det är bara inte den vinupplevelse jag förväntade mig när flaskan inhandlades ca år 2006. Vi får hoppas att 2005, 2006, 2009 och 2010 blir bättre!

2004 Giachini, Grasso

Skön vingårdsbarolo med lite utveckling är man inte bortskämd med.

Denna inköptes på enoteket i La Morra i somras med rådet "drink now, not for long term cellaring". Giachini är en av vingårdarna på sluttningarna nerifrån La Morra (som ju ligger som en befästning uppe på kullen). Precis vid lilla "mellanbyn" Annunziata, och huvudsakligen sydöstlig exponering om jag minns rätt, och ger normalt viner som mognar lite tidigare än tex grann-lägena Rocche och Conca. För den som vill förkovra sig rekommenderas en resa till La Morra!

Silvio Grasso gör viner av god medelklass - och jag tror att vi betalade en 26-28 EUR - högst rimligt!

Karaffering en dryg timme, och sedan får vi ett mörkrött elixir i glaset med en fortfarande ganska sluten doft. Doften utvecklas långsamt under kvällen, och blir "djup" men inte stor. Smaken är flera nummer större med rik nebba-frukt och rediga tanniner. Vi hittar klassiska markörer såsom rosor, nypon, lite tjära och mynta. Munkänslan är fyllig, och lite balsamisk. Vinet gör sig bäst till maten (lågtempad, ugnsbakad oxfile med vitlöks-haricot verts och lite annat smått och gott). Efter maten så är tanninerna faktiskt lite överväldigande. Några mer florala toner och elegans hade inte varit fel - men till maten funkar det hela bra!

1998 Demoiselle

En korkad 2001 Clerc Milon tvingar fram en snabb räd efter ett nytt vin. Väljer en sannolik "old school" Haut-Medoc: 1998 La Demoiselle de Sociando-Mallet, alltså andravinet från Sociando-Mallet. Provade detta vin första gången på finewines-mässan våren 2013. Spontant hade jag nog trott att det var för gammalt för ett andravin... men som alltid så är "the proof" in the drinking.

Färgen är transparent och åt det granatröda hållet. Doften är medelstor och überklassisk mogen Medoc med lite syrliga röda bär och en mindre skog av undervegetation och stall. Smaken följer upp fint med sköna, matvänliga syror och en hel del utveckling. Riktigt gott och verkligen "old school". Kul att sådana här viner finns att handla (robersonwine.se) :-)
 

2001 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac

Lågtempad rostas, rösti, ugnsbakad blomkål, och födelsedagsmiddag skapar tillfälle och möjlighet för en bättre mogen bordelaisare:

Inköpt "för länge sedan" - sannolikt i UK eller Danmark.
Vi öppnar - korken är lite torr och går av halvvägs. Men det ordnas med en korkskruv till och lite pillande. Färgen är mörkt röd, fortfarande ganska tät. Doften är mycket bordeaux-typisk med söt mogen mörk frukt (mer cassis än något annat) och lite mörka plommon. Känns som mer Merlot än normalt. I munnen är det runt och mjukt, ja närmast "gosigt". Inget för den som vill ha sin bordeaux hård och tuff. Här samsas frukten med allehanda sekundärtoner av läder, stall, moget starkvin, laktos (?), filmjölk, lite salta mineraler, allt ovanpå en matta av undervegetation. Komplext. Som väntat sitter det som den berömda franska kepsen till maten. Lätt att ta stora klunkar och svårt att spotta. Egentligen ett kontemplationsvin, mycket gott (ca 91-93 poäng) - även om vinet inte får oss att gå igång på alla cylindrar. Resterna av gårdagens 2007 Calliope har mer energi och nerv. Dags att dricka ifall du har flaskor kvar.

Torsk, skumpa & pinne

Ugnsbakad torskrygg, rödvinssås, tryffelpotatismos får sällskap av två viner:

 

Pga stark nyfikenhet så poppar jag en nyanländ 2007 Calliope (bättre cuvée från Savart, 60 CH, 40 PN, 4 gram dosage, DG nov13). Det är åenasidan alldeles för tidigt - åandrasidan alldeles strålande. A. vill ha påfyllning mest hela tiden (trots att det är lite kartigt och kantigt). Mycket gott idag och "wicked" potential. Maten blev ovanligt lyckad - vi mumsar glatt i oss precis allt ihop efter en lång dag med allehanda julhandel och två konserter (först E. som spelat fife en termin och sedan Täby Toners julkonsert i Täby Kyrka - välljudande och stämningsfullt). I och till maten föredrar jag dock 2010 Byron Pinot Noir från Santa Barbara. Skön "jordgubbs-pinot" med precis lagom fatkrydda. Matchar torsken och såsen perfekt. Ovanligt mycket pinne för 169 kr. Nuförtiden verkar det vara årgång 2012 och skruvkapsyl - säkert bara till det bättre. Bara en vecka "to go"...

2010 La Jota, Howell Mtn

Fredag, lucia och ca 100 andra anledningar att prova en ny Napa Cab.

 

Leveransen är närmast total: färgen är mörkt röd med aningen bruna stick, doften är skönt mullig och med fin, lite dov, men väldigt lovande frukt. Det är i munnen det händer - verkligt elegant samtidigt som den rediga frukten griper tag i dig. Mogna, mörka körsbär, massor av bergsmineral, små väl avvägda doser med citrus, ceder och tobak. Perfekt legering mellan rik Napa-frukt och Saint-Julien elegans. Oerhört gott och nästan ospottbart. Flaskan tar slut oroväckande fort. Minst 93. Verkligt stark rekommendation till alla som går igång både på Napa och Bordeaux.  

En lite ruffigare, funkigare (och oerhört svängig) Friday Night Special hittar du här:
Lloyd Jones – Can't Get You Off My Mind

God 3e adventshelg!

Helgrapport

Vi firar 2a advent med söndagslax och en rak och trevlig Gruner Veltliner. Inget stort vin, men bra och korrekt. Druvtypisk med fin frukt (gråpäron, lite vitpeppar och en aning fet eftersmak). Funkar bra till laxen, utmärkt vitt för 79 kr.

Helgen inleddes med traditionsenlig champagne&skaldjurskväll med vinklubben på jobbet. I år var vinerna rakt igenom ovanligt goda:

• 2007 Legras&Haas en bra blanc-de-blanc
• Smarrig och lite fatig pinot från Paul Dethune i Ambonnay
• Vilmart Grand Cellier i två upplagor - ung och "mogen", dvs deggad 1999. Kul kontrast och båda två goda viner.

Till sist ett "prestige-battle" mellan Selosse Initial (DG aug 2013) och Krug. Båda är ju verkligt seriösa skumpor, men helt olika stil. Selosse är vitblommig (fortfarande en aning öljästig) och elegant, medan Krug är snygg kraft och fat. Måste säga att Krug var svårartat god, åtminstone 93-94 poäng. Hummersoppan och skaldjuren var inte fel heller!

Sedan var det middag hemma med fam D. Inledning med 1999 Ruinart - bra inledning (utan att briljera, eller så är man bortskämd sedan kvällen före). Till lammet en liten match mellan 2001 Barde-Haut (St Emilion) och 2001 Bosquet des Papes Chante le Merle faller ut väl. Båda vinerna är lagom utvecklade och typiska för sitt ursprung. Barde-Haut en modern, mörkfruktig St Emilion med en del rostade fat - men frukten är klart med (som en mini-version av Angelus). Chante le Merle är rödare och elegantare med massor av mogen garrigue. Avslutar med en halva 2005 Doisy Vedrines som är riktigt bra med fyllig frukt (aprikos, apelsinmarmelad) bra syra och perfekt avvägd botrytis. Här skulle man köpt fler!

Bara två veckor kvar till jul...