2004 Destieux, St Emilion

Så var man där igen, ute i förrådet och letar efter något att dricka. Alldeles för sent en fredag kväll (dvs 20 min innan maten är klar)... Rycker en flaska 2004 Ch Destieux, Saint-Emilion Grand Cru, och sen blir det pop'n'pour med en snabb mellanlandning i karaffen. Första intrycket är inget vidare - kallt, ingen doft och lätt oharmonisk smak med alltför tydlig struktur. Till lammrostbiff, blomkål och pasta funkar det ändå hyggligt. Till osten, en god stund senare smakar det alldeles utmärkt bra! Färgen är tät mörkröd med svarta stick, doften utvecklad och komplex (röda bär, mörka plommon, snygga fat, lite espresso) - ahh, en skön sniff. Smaken har vecklat ut sig i flera dimensioner med en skönt jordig och skogig underton, tät frukt, lite lakrits och tobaksnoter på toppen. Har provat flera årgångar av detta vin, dels på hemmaplan - men framförallt på årliga Bordeaux-provningarna och Christian Dauriac brukar vänligt hälla upp en liten slurk till av Destieux, eftersom vi nästan alltid tycker att det är ett av provningens godare viner och definitivt ett av de mer prisvärda. Rekommenderas varmt till alla som gillar en fyllig och komplex StEmilion (och som tål en del fat).