Intensitet

Intensitet är ett av de kvalitetsattribut som allas vår farbror Parker brukar belöna med poäng. Ikväll lagar vi helstekt rostas, med klassiska ugnsgrönsaker och en intensiv sås med röd-gul trumpetsvamp. Man skulle kunna tänka sig en lagom mogen Côte-Rôtie från dess dramatiskt branta och soldränkta sluttningar ger ett matchande intensivt vin. Vår erfarenhet av Côte-Rôtie är dock att tunnel-fenomenet är påtagligt och svårbemästrat. De flesta av källarens Côte-Rôtie viner är från 2004 och 2005 - så vi väntar ett tag till. Vi letar istället fram en ersättare från down-under som förhoppningsvis har mindre tunneleffekter. Receptet är hämtat från Côte-Rôtie-boken: mogna Syrah-druvor från lågavkastande stockar får samjäsa med en liten andel viognier, och sedan uppfostras i franska barriquer under ganska lång tid (18 månader). Nej, tyvärr ingen LaLaLa (och de får väl 30-42 månader på eken), utan en 2005 Yering Station Reserve Shiraz Viognier, från det (relativt) svala Yarra Valley. Vinet får en dryg halvtimme i karaff och slås sedan upp i klassiska rödvinskupor (Orrefors Merlot). Doften är först en ganska blyg viol, det behövs faktiskt närmare en timme till innan det börjar hända något. Smaken är med i matchen från början med intensiv mörkt rödbärig frukt (björnbär, rönnbär), en rejäl kryddlåda med muskot och kanel, och en tydligt animalisk smak. Faten är ganska märkbara (espressorost!) - särskilt utan mat. Silkiga och persistenta tanniner. En viss eldighet i svansen. Till maten blir helheten just intensiv och harmonisk. Vinet har fått ganska varierande omdömen (96 James Halliday och 86 Jay Miller!). Även drickfönstret varierar, några "proffs" säger drick senast 2013; andra tycker fönstret öppnar 2012 och 2021 bör det vara urdrucket. Vi är klart positiva ikväll - ca 91-92 skulle jag säga, men det är matkrävande och just nu faktiskt en viss tunnelkänsla. Någonstans i de innersta delarna av förråden finns en eller kanske två flaskor till, de får vila där ett tag till.