Utan Etikett

Vad betyder egentligen en etikett? Eller ett omslag (bok, skiva)? Eller en förpackning överhuvudtaget? Och hur påverkar formen och utseendet på dessa - hur en vara (innehållet) uppfattas av en potentiell konsument?

Dessa intressanta frågor ställs av "The Label Project":
http://thelabelproject.co/

Upplägget (min fria tolkning) är att en vinfirma vill testa hur deras produkter (innehållet, inte förpackningen!) uppfattas av ett antal vin-intresserade människor runt om i världen. Man ordnar därför "The Label Project" med hjälp av en/flera reklambyråer och ser till att skapa ett lagom stort hemlighetsmakeri och sedan skeppa ut tre flaskor med okänt innehåll för avsmakning. Vi vin-intresserade (främst bloggare om jag förstått det hela korrekt) skall sedan prova och försöka komma fram till druva och region, men faktiskt inte avge ett kvalitativt omdöme om vinet. Jag har ändå valt att göra det nedan - helt enkelt för att det är kul att kunna göra det helt utan prisreferens. Svaren skulle lämnas in den 28/9 och vilka vinerna är avslöjas den 1/10. Det var ett mycket roligt och intressant att prova vin på detta helblinda sätt! Skulle vara kul om tex en svensk vinimportör gjorde något liknande. Här är mina intryck av vinerna, gissningar om druva och region och ett enkelt poängomdöme.

Vin #1:

Färgen är ljust gulgrön. Doften medelstor och ganska ung. Inga påtagliga frukter, typiskt vitvin med lite grönt äpple, druvor och en aning citrus. Smaken följer doften väl och ger ett balanserat intryck av gröna äpplen, lite (snäll) citrus och en bra balanserad syra och liten angenäm beska mot slutet. Gissning att detta är en ung, oekad Chardonnay från 2010 eller 2011. Vissa drag av Chablis eller Petit Chablis. Frukten känns svalvuxen (inga tropiska toner), men ändå relativt fyllig – så min gissning blir ett svalare område i Australien. Adelaide Hills, Orange, eller kanske Mornington. 86-87 p. Gott och välgjort bruksvin.

Vin#2

Tät röd-svart-purpur färg. Stor, närmast opulent doft med orientaliska kryddor, björnbär och lite torkad frukt. Smaken ger en ganska tät frukt, mer kryddor (viss pepprighet) och känns ändå inte "over the top" - vilket igen antyder ett svalare område i Australien (högre höjd i Barossa Valley, kanske Eden Valley?) Det finns både syra och tanniner, som är väl integrerade. Druvan är med största sannolikhet Shiraz. Gott och välgjort, bättre vin, 89 p.

Vin#3

Färgen är väldigt lik vin#2, doften är svalare och lite slankare med en tydlig mintighet. I smaken finns mörka bär och fin cassis - så slutsatsen är Cabernet Sauvignon från Australien. Jag gissar på regionen Coonawarra (vissa likheter med Wynns Cabernet). Även detta vin upplever vi som välbalanserat och gott (även om minten kan upplevas som lite dominerande). 88-89 p.

En kul, annorlunda och utmanande ”tävling” i att se bortom etiketten och fokusera på innehållet i flaskan. Stort Tack till "The Label Project"! 

2004 Côte Rozier, Côte-Rôtie, Dom Bonnefond

Det kommer att bli en del Syrah denna höst - och detta vin är ett urtypiskt exempel. 2004 Côte Rozier, Côte-Rôtie från bröderna Bonnefond har en typiskt röd färg (ganska tät) med svarta stick. Doften är superskön med komplexa animaliska aromer toppat med lite tryffel. Smaken är riktigt god med fin balans, bra syra och lagom avrundade tanniner. Men framförallt imponerar den eleganta komplexiteten - man kan helt enkelt hitta en massa snyggt integrerade smaker: viol, salami, tryffel, läder, citrus, svamp - och en rejäl laddning trattkantareller! När Côte-Rôtie smakar så här är det redigt bra vin!

PS. Höll en "Syrah jorden runt"-provning på jobbet häromdagen. Då ville vi ha viner som gick att handla på systemet, och en prisnivå under 300 SEK. Där fick bla 2009 Ojai Santa Barbara County goda omdömen i den kraftigare nya-världen stilen, likaså 2009 Cornas från Jaboulet (fast den är ganska knuten idag). 2008 Dombeya Boulder Road från Sydafrika var också trevlig (ingen bränd bakelit, bara lite gummi). DS

2006 Beauroy, Brocard

Brocards medelklass Premier Cru och VV viner återkommer vi till i de flesta årgångar, gärna med ett par år på rygg först. 2005orna är numer slut (kanske finns ngn enstaka flaska kvar i ett mörkt hörn) därmed dags för en 2006a av instegsvinet på Premier Cru nivån, Beauroy (aktuell årgång är 2010, SB 7125 159 kr). Beauroy ger oftast lite lättare, elegantare viner som inte behöver så mycket lagring. Kvällens vin har en härlig äppelgul färg, doften är klassisk medelstor och fortfarande relativt fruktig chablis med lite mogna gröna äpplen, en liten smörighet och fina mineraler i smaken. Syran är inte skyhög, men absolut tillräcklig för att ge fin struktur och läskande förmåga. Ingen stor Chablis, men mycket god och matvänlig. Man vill gärna ha en klunk till - ett betyg så gott som något!

Intensitet

Intensitet är ett av de kvalitetsattribut som allas vår farbror Parker brukar belöna med poäng. Ikväll lagar vi helstekt rostas, med klassiska ugnsgrönsaker och en intensiv sås med röd-gul trumpetsvamp. Man skulle kunna tänka sig en lagom mogen Côte-Rôtie från dess dramatiskt branta och soldränkta sluttningar ger ett matchande intensivt vin. Vår erfarenhet av Côte-Rôtie är dock att tunnel-fenomenet är påtagligt och svårbemästrat. De flesta av källarens Côte-Rôtie viner är från 2004 och 2005 - så vi väntar ett tag till. Vi letar istället fram en ersättare från down-under som förhoppningsvis har mindre tunneleffekter. Receptet är hämtat från Côte-Rôtie-boken: mogna Syrah-druvor från lågavkastande stockar får samjäsa med en liten andel viognier, och sedan uppfostras i franska barriquer under ganska lång tid (18 månader). Nej, tyvärr ingen LaLaLa (och de får väl 30-42 månader på eken), utan en 2005 Yering Station Reserve Shiraz Viognier, från det (relativt) svala Yarra Valley. Vinet får en dryg halvtimme i karaff och slås sedan upp i klassiska rödvinskupor (Orrefors Merlot). Doften är först en ganska blyg viol, det behövs faktiskt närmare en timme till innan det börjar hända något. Smaken är med i matchen från början med intensiv mörkt rödbärig frukt (björnbär, rönnbär), en rejäl kryddlåda med muskot och kanel, och en tydligt animalisk smak. Faten är ganska märkbara (espressorost!) - särskilt utan mat. Silkiga och persistenta tanniner. En viss eldighet i svansen. Till maten blir helheten just intensiv och harmonisk. Vinet har fått ganska varierande omdömen (96 James Halliday och 86 Jay Miller!). Även drickfönstret varierar, några "proffs" säger drick senast 2013; andra tycker fönstret öppnar 2012 och 2021 bör det vara urdrucket. Vi är klart positiva ikväll - ca 91-92 skulle jag säga, men det är matkrävande och just nu faktiskt en viss tunnelkänsla. Någonstans i de innersta delarna av förråden finns en eller kanske två flaskor till, de får vila där ett tag till.

2002 Kirwan, Margaux

Efter att ha samlat buteljer i snart 15 år så infaller den trevliga situationen att faktiskt ha en del viner med viss utveckling att välja på. Samtidigt så är jag nyfiken på ett par nyanskaffade Bdx 2009, och några italienare som levererades för någon vecka sedan. Valet på fredagsvin faller till slut på en Ch Kirwan, Margaux från mellanåret 2002. Sannolikt inköpt på SB för en inte alltför avskäckande summa (strax under 300 SEK om jag minns rätt). 2002 är ju en årgång som är känd för sin tunna, ofta lite gröna frukt och alltför ofta en ganska ogin vinupplevelse. Priserna var med rätta klart lägre än tex 2000 och 2001. Ändå tycker säkert några att de var för höga. Men som så ofta i Bdx så är årgångsgeneraliseringar vanskliga. Vi korkar upp och får ett glas (stor cabernet-kupa) med tät, röd-svart-blå färg utan några antydningar åt tegelhållet. Doften är skönt komplex med både söt frukt (mörka plommon, björnbär, blåbär) och smaken hänger med fint. Vinet behöver en dryg timme i glaset för att riktigt komma i balans - då framträder en ganska djup smak med fin komplexitet och balans. Visst finns där en del stråk av piptobak som kan uppfattas som gröna, och visst finns där lite torra fat-tanniner (och en antydan av espresso) - men helheten hänger ihop bra, och framförallt den täta frukten och det ungdomliga intrycket överraskar positivt. Riktigt gott idag och sannolikt minst fem år till. Prova gärna om du har flaskor kvar, kom ihåg att lufta!

2005 Langhe Nebbiolo (La Spinetta)

Söndag kväll är ofta lite vemodigt, man har börjat förbereda och planera för arbetsveckan och alla aktiviteter, och njuter kanske inte av helgkvällen på rätt sätt utan i tankarna är man redan på tisdagen och undrar hur den dagen skall gå ihop? Nåväl, vi försöker laga en god och barnvänlig middag iallafall, och inleder med kronärtskocka på klassiskt vis (kokt, serverad med smör&salt). Barnen älskar detta - och även vi vuxna tycker det är gott - men svårt att matcha med vin? Vi dricker oftast ett glas öl - fast kanske skulle en bättre Riesling från Alsace funka? Tips mottages gärna!

Varmrätten är en italiensk lövbiffspasta med tomat och pesto, och till det korkar jag upp en 2005 Langhe Nebbiolo från La Spinetta. Korken dras ca 1 tim innan servering och jag häller upp ett glas. Som väntat lite knutet, men lagom till maten så får vi en skön och riktigt komplex nebba-näsa med djup, mörk frukt (mörka bär, surkörsbär, lite nypon och rosor), smaken är helt enkelt "perfetto" både avseende utveckling och mognad med tät frukt (samma mörka bär, surkörsbär, lite nypon och lite tomatpuré) snygga välpolerade nebba-tanniner och under alltihopa en fin matta med välintegrerad choklad och espresso från faten. A. är mycket positiv ("väldigt gott vin"). Oerhört gott (92+) för oss som gillar det moderna Piemonte (inget fel i det traditionella - minns tex:
http://vintresserad.blogspot.se/2012/08/2006-gb-burlotto-monvigliero-barolo.html
också synnerligen gott - men i en diametralt motsatt stil).

Sannolikt är detta den bästa (och sista) flaskan av La Spinettas instegs-nebbiolo från 2005. Känns som att den är på absolut topp ikväll. Har lagrats i jämn temperatur (ca 14-17 grader) i fyra-fem år från inköp, vilket stämmer väl med våra första smakprov och uppskattningar. Stark rekommendation!

Haut-Bailly & Troplong Mondot (Magnum Wine)

Vinimportören Magnum Wine är baserad i Göteborg, drivs av eldsjälen Magnus Holmgren och har expanderat ganska ordentligt de senaste 6-7 åren. Man har ett tydligt fokus på Bordeaux, och det gillar vi förstås skarpt! De jobbar med ett flertal negocianter och inom hela spannet från 100 kr och uppåt. I år är Magnum Wine en verkligt stor leverantör av Bdx 2009 till systemet. När det uppenbarar sig en chans att prova lite av deras Bdx-sortiment och dessutom två mini-vertikaler av toppslotten Haut-Bailly (Pessac-Leognan) och Troplong Mondot (St Emilion) så är det bara att skapa plats i kalendern.

Provningen är inriktad mot restaurang och sommelierer, så vi inleder med fem viner ur deras portfölj som har ett passande trivsamt prisläge. Här finns tex 2007 Ch Fleur Cardinale från St Emilion som har en verkligt skönt utvecklad näsa (bla en del kafferost) och och en lite lättare frukt och struktur. Drick nu. Utmärkt restaurantvin. Vi gillar även 2009 Ch Carignan från Côtes de Bordeaux (70% Merlot och äldre fat) ger en tät, mogen och fyllig nollniefrukt. Finns i 6pack i BS för klart rimliga 954 kr.

Så över till huvudnumren:

Château Haut-Bailly (Pessac-Leognan)
Ett av de klassiska toppslotten i appelationen som alltid levererar på en hög nivå. Klassisk vänstra-stranden jordmån med "gravel" och sand. Högt upp med bra dränering. Man jobbar med försiktig hantering av druvor, noggrann selektion, försiktigt rostade fat - allt för att bibehålla frukten så intakt som möjligt. Strävar efter elegans, koncentration och finess - och har haft samma filosofi under lång tid. Enda kruxet för oss konsumenter är en prisnivå som oftast är lika jämn och hög, även om 2007 och 2008 är klart mindre kostsamma än 2009 och 2010.

2009
Inleder direkt med en ung, yppig och kalasgod doft med primärfrukt och en precis fathantering. Smaken är tight med tydliga mineraler, grusväg och suveränt elegant struktur, arketypisk Pessac! Med en liten marginal mitt favoritvin (93-96, 98RP).

2007
Har det lite svårt med 2009 på ena sidan och 2000 på andra :-) Det är lättare och mer syradrivet, och mer utvecklat än 2009. Sannolikt ett bra mat & restaurantvin (89-90).

2000
Apgott! Fortfarande en aning knutet, och lite i en mellanfas där frukten börjar lägga sig, och sekundäraromerna börjar kika fram. Ultraklassiskt cabernet-dominerat Pessac-vin med svarta vinbör, blyerts och grusväg (93-94).

Château Troplong Mondot (1er Cru Classé St Emilion)
En stor egendom vars 33 ha huvudsakligen ligger "uppe" sluttningen öster om StEmilion. Man gör vin i en tydligt modern stil - mycket mogen frukt, en hel del extraktion och ganska mycket fat (75-100% nya och 18-24 månader). Särskilt 2009 och 2010 har fått en del kritik för höga alkoholhalter (>= 15%).

2009
Först lite knuten, sedan en "tät" och innehållsrik doft. I munnen är det rundare, sötare och en verkligt intensiv Merlot-frukt med mörka plommon och korinter (ingen grusväg här inte!). Faten märks ganska tydligt med espresso och mörk choklad, fast det är snyggt! Längden och intensiteten är utmärkt. Det är lite eldigt - det kommer man inte ifrån, jag tycker dock att bygget håller ihop bra, ett synnerligen gott Parkervin! (92-95, 99RP)

2007
Betydligt mer utvecklad (och god) högra strandendoft (med en del fatmarkörer - tex kafferosten). Smaken är klart lättare än 2009an, men inte på något sätt tunn. Det finns också en liten ton av grönt och piptobak (kanske mer cab-franc i denna årgång?) - men det stör inte mig alls, tvärtom så tycker jag att det bidrar till en intressant helhet. Även denna 2007a känns som ett utmärkt drickfärdigt och matvänligt restaurantvin (92). Är klart bättre idag än i oktober 2011.

2006
Snällare och rundare men (tyvärr) inte alls lika kul som de andra vinerna. Sannolikt i en tunnel (87-88 idag, förhoppningsvis potential uppåt 90).

Sedan vidtog en intressant diskussion kring varför det är så svårt att sälja Bordeaux i Sverige, både på Systembolaget och på restaurant. Slutsatsen blev (eventuellt) att med den renässans för klassiska distrikt, och ett ökande vinintresse (och därmed vilja ett betala mer än 99 kr för ett rött vin) så bör det gå att sälja Bordeaux upp till 200 kr. Och vinerna som fått topp-poäng av Parker säljer förstås sig själva (i stort sett). Sammanfattningsvis en alldeles ovanligt bra inledning på helgen - stort tack till Magnus och Thomas på Magnum Wine!

Bordeaux 2011 med WineFinder

Så var det dags för mönstring av Bordeaux 2011 hos WineFinder och Beyerman. Årgången generellt är ju varken lika "bra" eller homogen som 2009 och 2010. Växtsäsongen 2011 skapade en hel del utmaningar för odlarna och de nya optiska sorteringsmaskinerna gick varma. En producent berättade att maskinen sorterade bort omkring 10% av druvmaterialet, jämfört med 1% 2010! Jag hann prova nästan alla vinerna men kärnfrågan är förstås hur smakade det? Faktiskt ganska mycket bättre än jag befarat. De bästa vinerna har en skön frukt, goda tanniner och en verklig fräschör (=syra) som ger längd och struktur. Det man inte får 2011 är den yppiga frukten hos 2009; eller intensiteten och strukturen hos 2010. Några producenter ansåg att 2011 är viner att dricka medan man väntar på 2009 och 2010. Jag skulle tro att man kommer att kunna dricka många 2009 "längs hela vägen"; medan 2010 kommer att kräva sin lagring. 2011 varierar däremot en hel del mellan slotten, så här gör man nog bäst att prova sig fram. Priserna är ett intressant område, alla slott har sänkt sina priser jmf med 2010, det var alldeles nödvändigt ur flera aspekter. Frågan är då om sänkningen är tillräcklig för att det skall bli en lyckad primörkampanj? Inte enligt Farr Vintners iallafall:
http://www.farrvintners.com/blog.php?blog=126

Samtidigt så var det mycket folk på denna provning - och stämningen var generellt positiv, så jag skulle tro att WineFinder är ganska nöjda (ni får gärna kommentera!).

Mina favorit-viner 2011:

• Leoville-Poyferre: ovanligt intensiv och tät, höga och välpolerade tanniner, kommer att leva länge
• Haut-Bailly: snygg, ren, koncentrerad, klassisk och mycket välbalanserad
• Destieux: bra frukt med typisk (för egendomen) lite söt piptobak som skapar komplexitet
• Dom Chevalier Blanc: ett av kvällens allra godaste viner med komplex, krämig och yppig tropisk frukt kombinerad med fin syra och mineralitet
• Canon La Gaffeliere: 40% CabFranc och seriös selektering ger välsmakande kvalitet
• Coutet (Barsac): skön frukt med kopiösa mängder aprikoser, och en lovande syra

Givet den varierande kvaliteten på vinerna, och de lika varierande prisjusteringarna (jmf med 2010) så blir rådet att i första hand prova vinerna innan du köper, och göra en ordentlig analys om det finns buteljerade viner från samma slott till lägre pris från annan årgång. Själv kommer jag att handla Destieux då både vin och prislapp känns attraktiva, ska även kolla vinbudgeten om den rymmer några Dom Chevalier Blanc...

Slotten har (som vanligt) med sig referensviner från tidigare årgångar (ibland fanns även att beställa), det är väldigt givande att prova samma slott från olika årgångar.

Om man vill generalisera (vilket åenasidan är praktiskt, åandrasidan lite dumdristigt förenklande) så är mina intryck:
2009 - jäpp, den är så yppig och häftig som farbror Parker sagt. Förmodligen svårt vanebildande för alla som uppskattar modern Bdx.
2008 - en blandad årgång med en del hyggliga viner i vardande, fast flera är lite obalanserade och i tunnel idag. Ryggläge.
2007 - de flesta viner är färdiga att dricka, helt ok mat&restaurantviner, men på egen hand blir de ofta lite tunna. Ett vin som överraskade positivt var 2007 Chasse-Spleen.
2006 - bara något enstaka vin med i år, men 2006 Gazin var riktigt god.
2005 - ett par viner fanns med, alla riktigt bra - så hajpen kring 2005 känns motiverad, och de börjar att komma ur tunneln - dags att prova lite fler nollfemmor!
2004 -  klassisk årgång med drickfärdiga viner. Lite i skymundan av 2003 och 2005. Bra för oss som dricker Bordeaux!

Enda lilla besvikelsen var att några av de bästa slotten inte längre åker med på dessa "roadshows" - jag saknar tex Pontet, Montrose och Pichon Baron som varit med tidigare år. Även Grand Puy Lacoste saknas.

Som vanligt - stort tack till WineFinder och Beyerman för denna möjlighet för en Bordeaux-nörd att stilla begäret!

Här är noteringar från förra året:
http://vintresserad.blogspot.se/2011/09/bordeaux-2010.html

2009 Saint-Romain & 2007 Rieussec

Middag hos fam E. som bor i närheten, har barn i samma ålder och alltid ordnar god mat och dryck! Det livar verkligen upp en regntung helg när det där ordet ni vet, det där som börjar på h... blir alltmer oundvikligt.  Denna kväll inleds med skön skumpa från Alexander Bonnet, och sedan blir det kantarellmackor med lagom fatad chardonnay från Sydafrika (Sterhuis). Huvudrätten är fläskfile med god svampsås - och till det två röda bourgogner från det tillgängliga året 2009:

A) Bourgogne Rouge Cuvée Saint-Nicolas Patriarche (SB 5471) 179 kr
B) Saint-Romain Domaine Taupenot-Merme (SB 90584) 229 kr
Båda vinerna är typiska för druva och ursprung med rödbärig Pinot-frukt och viss kryddighet.  Cuvée Saint-Nicolas är lite bärigare och rundare, med snällare syra och tanniner; medan Saint-Romain har tydligare struktur och mineral; mer komplexitet och längd. Båda vinerna utvecklas hela kvällen i glaset, jag upplever att Saint-Romain har ett visst försprång redan från början - och det utökas med mer luft och till slut är det en riktigt fin pinne!

Till efterrätten plockar P. fram en halva 2007 Rieussec - och här lyfter det direkt! En väldigt god, rik, intensiv gyllene nektar med begynnande utveckling och komplexitet. Alla beståndsdelar finns för en stor Sauternes - riktigt gott och intresseväckande idag, och säkert en utvecklingskurva många år framåt i tiden. Klar rekommendation för alla som gillar Sauternes (Château Rieussec SB 96807 295 kr). Stort tack till fam E. för en jättetrevlig och välsmakande kväll!