2007 Sapaio

Man kan ha invändningar mot detta vin. Man kan tex säga att det är i en alltför internationell stil, lite för söt frukt... och kanske lite hög alkohol. Men sen kan man nog inte säga så mycket annat än att det är sällsynt gott. Frukten är rik, tät och sammetsmjuk. Doften är komplex med söta mörka körsbär och mandelmassa. Smaken givande med ton av italiensk tomatpure i den täta, eleganta frukten - och så lite fatkrydda med espresso och mörk choklad. Som sagt - sällsynt gott! Provat första gången här:
http://vintresserad.blogspot.se/2010/05/otrampad-italiensk-mark.html
och sedan dess har jag letat efter vinerna från Podere Sapaio, en relativt nystartad egenom i fashionabla Bolgheri.

2011 Fleur Pampre, CdR Villages (rosé)

Det dricks inte så mycket rosé här hemma, alltför ofta är det antingen för mycket saft med alkohol, eller bara bittert och trist. Vi vill ha en vinös rosé som smakar just vin.

Efter några dagar med krasslig dotter så skruvar vi upp årets rosé från Bristly - 2011 A Fleur de Pampre från Domaine La Florane i Visan. Maten är somrig spätta med spenat, hollandaise och färsk potatis. Vi får ett skönt glas med fin ljus (nästan laxrosa) färg. Gillar framförallt doften som är lagom bärig, vinös och intresseväckande. Smaken följer upp fint med bra syra, lite skaltanniner som bäddar in bären (hallon, ljusa vinbär) på ett snyggt sätt. Framförallt gott till maten (precis som det ska vara), men inte oävet även före och efter maten, gott!

1975 Burmester Colheita

Portvin är nästan alltid gott.

Burmesters 1975 Colheita är i synnerhet, alldeles väldans gott.

Perfekt balans (syra, sötma och frukt).

Nötig och lååååång. Grym rekommendation.

04 Ursulines vs. 99 Larose-Trintadon

Middag hemma hos fam A. får man alltid riktigt god mat och gott att dricka. Denna kväll inleds med smarriga kantarellmackor och god belgisk öl. Sedan blir det grillade grillade lammfiléer, chevrekräm, varm rödlöksmarmelad och hemodlade potatisar och polkabetor - alldeles utsökt gott!

Till det dricker vi:

1999 Ch Larose-Trintadon, Haut-Medoc
Rödbrun färg med klassisk tegelkant. Ordentligt utvecklad doft med alla typiska markörer (skog, läder, starkvin, stall) och matchande utvecklad, väldigt Medoc-typisk smak med lite russintoner. Syran ger struktur, tanninerna och frukten är i bakgrunden. Väldigt gott - och favorit hos en av fyra.

2004 Ch Les Ursulines, St Emilion GC
 Lite mörkare och tätare färg. Doften innehåller mer frukt och en gnutta kafferost. Smaken är tätare och kraftigare, med lite mer lakrits och frukt (jordgubb,  väldigt mogna plommon). Vinner matchen med en knapp marginal tack vare lite mer kraft. Knapp favorit för tre av fyra.

Världens pinne - Assmanshausen Höllenberg

Ett trevligt minne från Tyska resan är detta vin. En röd från "raritäten" listan hos Breuers Rüdesheimer Schloss. Det kommer direkt från källaren, och jag vill inte gärna värma vinet - utan frågar om de kan dekantera - och det görs på klassiskt vis över ett stearinljus i stor karaff. Vi får ett vin med typiskt transparent granatröd färg, och en aning tegel i kanten. Doften är medelstor och typiskt pinot-kryddig med lite söta bär (mörka jordgubbar). Smaken är sammetsmjuk, skönt kryddig (sandelträ, lakrits) och precis lagom stjälkig. Sval och elegant. Det finns både ett djup och en komplexitet som gör vinet riktigt intressant. Kanske inte DRC-klass; men vore kul att hälla i par med en Gevrey-Chambertin av god klass. Vi skulle ha försökt hitta några flaskor till (om möjligt) rimligt pris...

Vinet är: 2005 Assmanshausen Höllenberg Spätburgunder, från firma August Kesseler. Riktigt riktigt bra... faktiskt en av de bästa "pinnarna" vi druckit :-) Stark rekommendation.

Weingut Leitz

På en familjesemester handlar det om kompromissa lagom mycket, så det blev bara två vinbesök. Vi har bokat hos Riesling-specialisten (39 av 40 ha) Weingut Josef Leitz som sedan 1985 drivs av den dynamiske Johannes. Vi möts av trevlige Tobias som haft en aning besvärlig dag på jobbet (han är 15 min sen, det är lite varmt och barnen knorrar redan lite... ingen perfekt start) - Tobias har dock en bra ursäkt - en bandtraktor för 50 000 EUR har precis körts sönder och han behövde reda ut det.

Vi fokuserar på de torra vinerna (alla är 2011) och inleder med Eins-Zwei-Dry (från Upper Rheingau, ung Geisenheim+Wiesbaden) och Rüdesheimer Trocken i parallella glas (btw. otroligt läckra glas från Zalto). Här är  Eins-Zwei-Dry lite mer fruktdriven (och lite högre restsocker) medan Rüdesheimer trocken är mineraligare och lite mer struktur. Båda är utmärkta instegs-Riesling-viner med elegans.

Magic Mountain (ett slags andravin, blandat från alla toppvingårdarna, inte helt olikt Breuers Terra Montosa) - är (som väntat) ett par klasser bättre - rikare, mineraligare och ändå klart elegant. Synnerligen prisvärt för 15 EUR!

Vidare till topplägena:
Rottland (grå skiffer, 43 år gamla stockar i snitt): stor och ganska "tuff", synnerligen rik, men behöver mer tid. Ett matvin säger Tobias.

Schlossberg (röd skiffer och quarts, 40 år gamla stockar i snitt): kalasgod idag, rik, komplex doft (vita blommor, persika, citrus) - mycket bra syra och längd, redan välbalanserad. Mitt favoritvin idag (men tyvärr slutsålt på gården).

Roseneck (mest quarts): särdeles typisk Riesling från Rüdesheim med hög grapefrukt-syra, fina mineraler, elegant och välbalanserat. Mycket gott!

Kaisersteinfels (röd skiffer och quarts, upp till 70 år gamla stockar): superelegant och utomordentligt välbalanserat. En aning högre sockerhalt berättar Tobias - men det märks inte. Sannolikt lite tidigt att dricka egentligen. Väldans gott tycker även A!

Vi avslutar med ett par söta:
2011 Roseneck Spätläse - kalasgod och välbalanserat trots 83 gram socker!

2010 Drachenstein Auslese - ännu rikare och direkt "apbra", behövs ingen dessert!

2010 Geisenheimer Eiswein - ännu, ännu rikare och otroligt söt - flytande honungselixir.

Till slut en kort diskussion med Tobias om årgångar, och 2012 lär bli besvärlig - alltför mycket regn redan nu. 2011 och 2009 är mycket bra varma år. 2010 lite knepigare med högre syra, men även mer koncentration i de bästa vinerna - som Tobias bedömer kommer att hålla mycket länge.

Breuer i Rüdesheim

Sommarens resa till Tyskland för oss bla till Rüdesheim och Weingut Georg Breuer. Det är första gången vi besöker Rüdesheim och det är en trevlig liten vinstad, om än lite turistig och kitschig emellanåt. Vingårdarna ligger där längs med vinbergen på norra Rhen-stranden och det är både vackert och ändamålsenligt. Eftersom det är en familjesemester så blir det inte så många vingårdsbesök. Vi startar hos kända Georg Breuer och får ett proffsigt och trevligt mottagande (bla med druvjuice till barnen i vinprovarglas!). Vi får prova ett 15-tal viner, alla smakar bra, men vingårds-Rieslingarna är naturligtvis bäst och intressantast. Inleder med 2009 Grauer Burgunder (Pinot Gris) som är ren, torr och fräsch i lite tysk, stram stil. 2009 Spärburgunder är en helt OK pinne - fast vi vill nog ha lite mer frukt för att gå igång. Rieslingarna inleds med sverige-standard-vinet 2011 GB Sauvage som är alldeles utmärkt i årgång 2011 med rejäl frukt och ett öppet och tillgängligt intryck.

2010 Rüdesheim Estate finns normalt inte i Sverige, vilket är lite synd för den ger lite mer intensitet och syra för ganska litet påslag (11.50 EUR mot 9 EUR för Sauvage).

2010 Rauenthal Estate är lite torrare och "stenigare", medan 2009 Rauenthal är klart mer öppen och tillgänglig.

Terra Montosa (som är en blandning av druvorna från vingårdslägena, lite som ett andravin) är ett vin vi nästan alltid uppskattar - 2010 är utmärkt med klart högre syra och lite mer intensitet, mineral och Rheingau-karaktär. 2009 är redan tillgänglig och helt enkelt supergod, A. gör tummen upp och vi köper en halvlåda.

2009 Roseneck (från ett av de allra brantaste lägena mellan själva byn och flodkröken bortåt Assmanshausen) är väldigt grapefruktig och god, medan 2008 är mer utvecklad och både rik och god!

2010 Nonnenberg (Rauenthal) har väldigt hög syra och massor av steniga mineraler. Inte helt enkelt att uppskatta idag, 2009 är lite mer tillgänglig men känns ändå som ett vin som behöver minst fem år till.

2009 Rottland (närmare floden än Roseneck och Schlossberg) är däremot enkel att gilla idag - busgod och urtypisk Breuer från Rüdesheim, några flaskor till i lådan.

2009 Schlossberg är förstås "all of the above" och känns som den perfekta mixen av frukt, syra och steniga mineraler. Det är lätt att förstå att vinet är firmans främsta torra Riesling, sannolikt en av de främsta som görs någonstans på vår jord.

Vi avslutar med ett par söta - och även här sticker Schlossberg ut med 2007 Auslese Goldkapsel som det klart godaste vinet! Sammanfattning - ett verkligt gott, lärorikt och givande besök. Man får alltid en mycket bättre uppfattning om hur geografin påverkar vinerna på plats. På kvällen njuter vi sedan en 2007 Rottland till middagen och det är verkligen riktigt bra nu.

2007 Gloria & Alison Krauss

Första semesterveckan har bjudit på en del habila viner, men inget som riktigt dragit igång bloggarmotorn. Det bästa ännu så länge har varit 2007 Ch Gloria, Saint-Julien som levererade ovanligt (för årgången) tät och stabil frukt, lagom tanniner och en viss utveckling och komplexitet. Rekommenderas!

Veckans höjdpunkt var konserten med Alison Krauss och Union Station på Cirkus. Det är sannolikt världens (genom tiderna) bästa bluegrass/amerikana-band som är så samspelta att man tror de växt upp i samma trähus någonstans på en skogsklädd höjd närheten av Tennessee. Osannolikt skickliga musiker, fina melodier och så Alisons klockrena sångröst som grädde på moset! Dessutom en ganska kul blandning i publiken från skogshuggar-wannabees, via söder-hipsters till allmänt musikintresserade nördar.