Diner Gourmande Extraordinaire

Ett mail trillar in från R. med anmodan om att dels välja ett vin, dels infinna sig på middag medförande ett flertal egna glas. R har angett en fyrarätters med hög ambition, och två "slots" med vin/rätt. Det blir en magnifik gourmandisk upplevelse med åtta andra vinnördar - här följer en "executive summary"!

Inledningsskumpan serverar R i fantastiska Riedel Sommelier Champagne. Den är gyllengul och kommer från magnum. Det smakar alldeles utmärkt med gula, fräscha plommon, bra syra och riktigt bra längd. Gissningarna landar på en prestigecuvee från 1990 - det är en Perrier-Jouet Belle Epoque 1985, och efter en 20-30 min i glaset utvecklas en förföriskt gräddig, nötig doft och smak med kafferost - supergott, kanske den enskilt godaste champagne jag provat (men min erfarenhet av mogna prestigecuveer ur magnum är klart begränsad). Jag låter glaset stå hela kvällen och det håller alla 6-7 timmarna, imponerande. Förrätten är halstrad anklever, färska fikon i reducerad balsamico och en bit wagyu-högrev. Till detta serverar P vin2: ljusgul färg, aromatisk, mandel, elegant, ganska låg syra samtidigt lång - mycket gott. Vi gissar på ett vitt Rhone-vin från ca 2000. Det är 1999 Chapoutier Hermitage Blanc lÓree, häftigt!

Nästa rätt är en marinerad och ugnsbakad torskrygg "Nobu Style", fenomenalt gott men lite svår vinmatchning. Här får vi tre glas (P, N och V): första glaset är ganska ljust gul med lite gröna reflexer och en aning "slöjig" doften är stor och rik med gula och gröna äpplen, lite lime, mineral och en del ek. Mycket gott, men lite för hög syra och ek för att matcha maten perfekt: 2005 Martinelli Woolsey Road, Russian River. Andra glaset är rött och doftar på en gång svalt, lite bärigt och med viss kryddighet - det blir en lång diskussion innan P avslöjar att det är en Pinot från Tasmanien, Henry James 2005 - min favorit till maten. Tredje glaset är bärnstensfärgat och doftar först ganska lite, sedan kommer mer och mer toner av gammal Riesling - häftigt och gott - 1971 Hochheim från Kloster Eberbach. Alla vinerna är mycket, mycket bra, fast undrar om inte torsken var allra bäst.

M häller ett mörkt rött som "mellanspel" - vi enas snabbt om att det är gammalt, intressant och sannolikt från Portugal. Viner har en ganska tydlig ton av soja och köttbuljong, frukten finns där och tannin och syra är i balans. Gissar 60-tal och icke-Douro? 1958 Baga.

L, P-O och V häller fyra röda, alla sniffar och konstaterar att mer luft behövs. Nu bär R in varma tallrikar med hela knaperstekta (perfekt rosa inuti) ankbröst, murkelrisotto och en syrlig sås. Vi provar vinerna och landar snabbt i Bdx, särskilt de tre första. Första glaset är snyggt, elegant och ger inga "vänstra stranden vibbar" så vi gissar på en bra StEmilion från tidigt 2000-tal, efter lite gissningar hittar vi fram till 2000 Ch Belair, mycket gott - ändå flightens svagaste. Glas 2 är ungdomligare och med mer kraft, vilket först lurar mig till vänstra stranden - men det är en verkligt god 2002 Ch Lafleur-Petrus från Pomerol. Bra leverans i den relativt svaga årgången. Tredje glaset är redan från första sniffen mycket god, arketypisk Cabernet-Bdx. Jag hittar en komplexitet och rätt tydlig tobak med lite rök, så jag gissar på en 90-tals La Mission Haut-Brion, men sedan leder P-O oss uppåt Medoc och då tror jag det är en Cos pga kraften och en touch av exotiska träslag och kryddor, även det är dock både fel slott och kommun. Vinet är en 1994 Leoville Las Cases, synnerligen gott och roligt att få prova. Intressant är dock att vinet viker ned sig efter någon timme i glaset - så dekantera inte om du har flaskor kvar. Sista glaset (undertecknads) skapar en del bryderi, det är lite ungdomligare och tätare i frukten, särskilt i mitten och slutet, mörk choklad och en gnutta eukalyptus, ändå ganska många Bdx-markörer. Efter en stund informerar jag att det inte är Bdx - vilkeklart förvånar några ganska mycket, och då hamnar vi ganska snart i Toskana. Det är en 2002 Redigaffi från Tua Rita (100% Merlot) som ger ett väsentligt yngre intryck än svaga 2002 i Toskana. Alla vinerna smakar utmärkt med maten, jag håller de tre sista som i stort sett jämnbra (ca 92-94), och då framstår 2002 Lafleur-Petrus som ett kap (kostade ca 500-600 SEK jmf med minst det dubbla för de andra). Nu är vi rejält mätta och nöjda, och då kommer R med ännu en flaska rött i folie. Denna är ganska väl kyld, men snart framträder ett tydligt utvecklat Cabernet-vin med skog, multna löv, undervegetation, stall och vinbärsfrukt. Gissningarna landar på ett mycket bra Medoc-vin från 80-talet, det är 1986 Beychevelle - läckert - tappar dock också efter någon timma i glas.

Ostar, port och ett rött följer - det röda smakar så tydligt ung Grenache från riktigt bra år (tydligaste hallonpastill jag smakat i ett vin) att jag tjatar om Ch9 2007 topp-cuveé ett antal ggr, medan M bara ler. Portvinet är en 2000 Vintage från en liten firma (som jag tyvärr inte antecknade), ganska torr och komplex, mycket bra. Den röda Grenachen visar sig vara 2009 Saint Jean de Barroux från Philippe Gimel, mycket kul att smaka och de 15-16% märks knappt. Stark rekommendation till alla som gillar ung Grenache! Ostarna var det inget fel på heller :-)

Så är det dags att hälla dessertvinerna och jag häller ett rödbrunt, transparent elixir med medelhög sötma, en del syra och mycket lång smak. Gissningarna far runt mellan Vin Santo, Banyuls, PX (fast det är inte alls likt), Moscatel de Setubal (som jag tycker är det mest lika, kanske även en gammal Banyuls). Till slut säger L mittemot "kan det vara en 75a?" vilket jag måste bekräfta - och då säger M att det är en Colheita Port - det är 1975 Burmester Colheita. Mycket gott om jag får skriva det själv. Ändå hamnar det i bakvattnet som bara den - för att R tar fram "riktiga Sauternes-glas" (just det, Riedel Sommelier) och häller en gyllene bärnstensfärgad dryck i dessa och det är bara så otroligt gott, det är ett komplett Sauternesvin som tilltalar både hjärna och hjärta med sin perfekta balans (frukt, syra, sötma) och sin längd och botrytiskomplexitet. Mitt livs Sauternes-upplevelse (hittills, har faktiskt även provat en 1975 d'Yquem - men denna flaska var klart bättre) - det är 1986 d'Yquem (förstås). Desserten är en jättegod äppelkompott med havregrynsfras och saffransgrädde, fast d'Yquemen är helt i fokus hos mig.

En magnifik måltid med ett flertal närmast osannolika viner, särdeles stort tack till R som planerade och ordnade, samt lagade den sagolika maten!

Ett stort tack till övriga gäster för fantastiska viner, inspirerande diskussion och för att det blev en så himla trevlig kväll - vi ses igen!

Ett ovanligt vin

hos Vintresserad är 2005 Gê (SB 94856). Det är bla ovanligt av följande skäl:
* Chile
* Regionen Rapel och Colchagua-dalen
* Gjort av ekologiskt odlade druvor
* 30% syrah, 30% carmenère, 24% cabernet sauvignon och 16% merlot

Vi får en tät, nästan opak svart-blå-purpur-röd färg som är tät ända ut till sista millimetern i kanten. Doften är stor, yppigt fruktig med svarta vinbär, björnbär, mörka plommon och lite vaniljiga gröna örter. Smaken är riktigt god med stor och tät frukt, och viss utveckling med lite tobak och örter. Det som ändå imponerar mest är den kassaskåpstäta frukten kombinerat med precist balanserad syra och tanniner. Faktiskt ett av de allra godaste viner jag provat från Chile. Klar rekommendation för alla som gillar fruktdrivna viner, eller bara vill prova ett ovanligt välgjort vin från Chile. Vinet håller 15% alkohol och är uppfostrat 15 månader på franska fat, båda delarna är synnerligen väl integrerade i frukten. Vinmakare är kändisen Alvaro Espinoza hos Viñedos Emiliana.

Bordeaux 2010 - ett första intryck

Vinimportfirman Tryffelsvinen har lagt om strategi vad gäller Bordeaux och arbetar nuförtiden med egen "importlicens" och därmed med ett par tre negocianter. Ännu så länge är utbudet mindre än man haft tidigare, men detta erbjuder större flexibilitet och lägre priser (påstås det... vi får se). Hursomhelst är det väldigt roligt att få ett eget första intryck av Bordeaux 2010 redan nu, samtidigt som internet närmast svämmar över både av positiva rapporter och av säljmail avseende ännu en "vintage of the century" och liknande. Det påstås att 2010 skall vara en syntes av den opulenta frukten hos 2009 och strukturen hos 2005, samt att Cabernet är ett lite säkrare kort än Merlot. Ikväll kunde man prova ett 15-tal viner som buteljerats för ett par veckor sedan, altså ett par veckor längre på fat än officiella "en primeur" veckan i början av april.

Hur smakar det då?
Jotack, mycket bra. Jag har provat en primeur viner under ett antal år, och generellt tycker jag att flera av vinerna stämmer in på en syntes av drickbarhet och opulens från 2009 (även om de inte är lika opulenta) och strukturen och syran som hos 2005. Allt är inte lika bra, och jag upplevde ändå att topparna är lite lägre än 2009 - men det kan vara  att man luras av 2009orna, och svårigheten att bedöma så här unga viner. Så kommer vi till 10 000 kr frågan - vad blir priserna? Det verkar finnas två strategier: sikta i närheten av 2009 års utgångspris, eller sikta på vad 2009orna kostar idag efter höstens asiatiska rally. Ett vin med den senare strategin är Ch Beychevelle, som föralldel är mycket gott - men kostade 54 EUR ex-negociant (källa liv-ex) och handlades sedan upp på liv-ex till 680-690 GBP/låda, så marknaden tycks ändå finnas där. Jag kommer dock inte att handa Beychevelle till det priset... däremot en del annat! Exakt vad återstår att se, det beror som sagt på vad priserna blir.

PS. Igår fick jag en riktigt rolig CD med posten, det var Ljudtekniska Sällskapets specialutgåva av Adolphson&Falks "Med rymden i blodet". Det är en återutgivning direkt från masterbanden, med originaldynamik och ingen "mastring" eller annan klangpåverkan. Det låter alldeles förträffligt! Man hör alla roliga ljud som Greg F. lurat ur de nya syntarna på ett klart musikaliskt vis, melodierna framgår tydligare och sång o text likaså. Så här borde all musik ges ut! En jämförelse med vin är att detta är ofiltrerat och oklarat och minimal intervention. DS

2001 Ch Dauzac, Margaux

Äntligen börjar luftvägsinfektionen ge med sig, och man kan börja dricka lite seriösa viner igen. Till en bräserad lammfile, fetaostkräm och potatiskroketter drar vi korken på 2001 Ch Dauzac, Margaux. Slottet är klassat som 5e Cru och har länge betraktats som en "under-achiever", åtminstone tills den allerstädes närvarande Andre Lurton tog över driften i början av 1990-talet. Prisnivån är fortfarande klart rimlig - mellan 20 och 40 EUR. Vi har provat ett par olika årgångar, och funnit vinet lite ojämnt, men givande när det är bra. Kvällens flaska blir en pop'n'pour efter E's dansuppvisning och hastig matlagning. Det funkar bra, färgen är tät rödsvart, doften ganska stor och omedelbar med svarta vinbär, viol och lite Margaux-parfym (fast det är flera steg upp till en Rauzan-Segla). Smaken är lång, behaglig och välbalanserad. Ganska slank med svarta vinbär, viol och lite grafit och sötlakrits. Matvänlig, syra- (snarare än tannin-) baserad struktur. Går säkert fint att dricka även om ett par år, men jag tror inte detta vin egentligen vinner på mer lagring, så om du skulle sitta på en eller flera flaskor att prova/dricka nu. Om kvalitet&prisnivå håller i sig kan detta absolut vara ett köpvärt vin i årgång 2009 och 2010.

Mat och Vårviner med Divine

G&L på Divine bjuder in till provning av vårnyheter ur deras portfölj, denna gång serverat tillsammans med mat på Gubbhyllan på Skansen. Vinerna presenteras öppet, och första flighten är Pinot (serveras med en kall kalvtartar och goda, lätt syrade primörer):

2009 Felton Road Bannockburn
Bra, hallonkryddig och krämig (88-90), bäst i flighten enligt J mittemot (som provat mycket mer Pinot än undertecknad) - i mitten tycker jag.

2009 Ken Wright Shea, Oregon
2009 var en lite blandad årgång i Oregon, inte alldeles lätt uppnå full mognad. Vi får ett lite lättare (tunnare) och slankare vin med kryddor och blåbär. Elegant säger J, för tunnt säger jag (87-88).

2008 Soter, Mineral Springs, Oregon
2008 är ett bättre, jämnare och varmare år. Detta vin har också sett mer fat och vi får ett fylligare vin med fat, järn och blod! Lättgillat, gott och bäst i flighten tycker jag (89-91); vulgopinot och sämst tycker J.

2007 Lee Vineyard, Saintsbury, Carneros
Även här ett fylligare vin med mer kraft, fat och struktur. Mörka jordgubbar, choklad och lite tobak. Gott och ganska lättgillat (88-90).

Andra flighten innehåller en blandad kompott viner med lite större kropp och struktur.

2007 Motivo Bierzo, Bodegas Neo
En budgetspanjor på moderna druvan Mencia. Bra grillvin för pengen, men lite enkel och grov likväl.

2009 Mendoza Malbec, Achavel-Ferrer
A-F är ett relativt litet vineri som satsar på moderna kvalitetsviner från Malbec, helst odlad på hög höjd och från gamla stockar. Här tycker jag man lyckas väl, här finns en tydlig och rejäl Malbec-frukt (björnbär och plommon), lite flinta och en aning gräs. Faten är fint integrerade även om vinet är ungt. Bra balans och detta skulle jag hellre dricka till den argentinska grillsteken i sommar.

2007 Seleccion Especial, Abadia Retuerta
75% Tempranillo, 20% CabSauv och 5% Merlot, modern vintillverkningsprocess. 18 månader på franska och amerikanska fat. Resultatet är ett relativt ungt, men absolut drickbart vin idag som jag upplever just som ett modernt vin, skulle kunna komma nästan varifrån som helst i världen (Bordeaux, Södra Rhone och nya världen hörs runtomkring). Vinet utvecklas väl i glaset till en snygg, balanserad helhet med lite skogsbär, vinbär, aningen gräs och rotfrukter, någon granne säger "dill" men jag hittar ingen dylik. Bra längd och elegans. Skulle nog passa in i såväl en Ch9, Bdx eller Spanien provning, eller till grillat lamm sommaren 2012.

2007 Andrew Will, Champoux
Ett av de mer kända vinerierna i Washington, och frukt från en känd vingård. Årgång 2007 är (lite ovanligt) dominerad av CabFranc, kompletterad med knappa 20% CabSauv och Merlot var. Doften är först ganska svårfångad, vinös och rätt elegant - men dämpad. Efter en hel del snurrande så får vi fram en ovanlig kombination av svala svartavinbär, gräs, köttbuljong och lite grill. J hittar en gnutta TCA, men inte jag (i doften). Smaken ger en bra längd och viss komplexitet, men även en aning råa tanniner, som skulle kunna vara en gnutta TCA, eller bara viss ekbeska. Sammantaget ett bra och intressant vin.

Till den sista flighten kommer även en varm huvudrätt, försiktigt tillagad lammrostbiff med blomkål, beta och potatisterrine - alldeles utmärkt gott!

2009 Les Calades, Clos St Jean (södra Rhone)
Ganska bärig och rätt trevlig, viss örtighet. Sannolikt ett vardagsrött för den sanna Clos St Jean-fantasten, men hamnar i bakvattnet ikväll.

2008 Clos St Jean Tradition, Ch9
Flera steg upp med bra balans, Grenache-dominerat, sköna Ch9-örter och bra drickbarhet redan idag.

2007 Annie Camarda Syrah, Andrew Will
En ganska typisk US-Syrah med bra drag i frukten, ganska rejält med (snygga) fat och en trevlig animalisk ton (bacon). Mycket gott och drickvänligt, ett av kvällens godaste viner (90-93).

2008 B20 Syrah, SQN
Vinet som många hoppas ska bli kvällens clou, häxmästaren Manfred Krankls senaste utgåva. Nu kommer det mesta av frukten från hans egen vingård 11 Confessions i Santa Rita Hills. Han strävar efter viner som är lite slankare och elegantare (bara 2/3 ny ek). Jag låter glaset stå iallafall 15 min innan jag provar. Frukten är ren och koncentrerad, uppenbar med mörka Syrah-björnbär och lite cassis samt kafferost. Det finns även ett verkligt djup, och viss komplexitet - fast den behöver mer lagring för att visa sig. Är detta då "tiden-stannar-en-aning-gott"? Nja, inte ikväll. Det är för ungt, primärt och outvecklat. Och faktiskt lite svårbedömt - visst är det mycket gott redan idag (92-96?) men jag tror inte det kommer att landa på de där magiska 98-100 pinnarna. Jag har provat andra viner (SQN och annat) som berört mig mer. Fast man skulle ju gärna haft ett par flaskor att prova på hemmaplan i lugn och ro över tiden.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll (med synnerligen trevliga bordsgrannar J. och Y.!) och förstås god mat. Vinerna är bra, men kanske inte sådär översvallande superbra, kan även bero på att prisnivån är lite närmare jorden än i vissa av G&Ls uppställningar.

PS. Som vanligt betald med egna slantar. En randanmärkning, vi var rätt många provare/flaska; det gav smakprov på 3-4 cl / provare vilket jag tycker är för lite. Jag tycker att det behövs 5 cl för att få en verklig uppfattning om ett vin. Om vinkostnaden är en faktor att räkna in (vilket den sannolikt är, även om en importör kan dra av en del sådant som varuprov och marknadsföring) så tycker jag det är bättre att höja provningskostnaden lite och få med en flaska till av varje vin. DS

2007 Pesquié, Quintessence

En långdragen luftvägsinfektion hindrar djupdykningar i förråden, och kvällens taco-middag erbjuder heller inte matchning till en bättre Bordeaux eller dylik. Det blir ett vin vi provat ett par gånger förut nämligen 2007 Quintessence från Ch Pesquié från Cotes-du-Ventoux i södra Rhonedalen. Det är en av egendomens bästa cuvéer med ca 80% Syrah och 20% Grenache från gamla stockar som får ca år på ek (varav ungefär hälften ny). Vi provade vinet för något år sedan och då var det lite spretigt och inte i balans. Färgen är tät, nästan opakt mörkt purpur-röd-svart. Doften omedelbar, god och med fin nollsjue-frukt. Smaken är i klart bättre balans idag (15% alkohol märks - men inte mer). Vi får en djup Syrah-frukt (björnbär!) kombinerad med lite kirschig-Grenache, anis (lakrits, fänkål) gröna örter, en mjuk eldighet och lång svans. Klarar av tacosen fint - men smakar ännu bättre efter maten. Synnerligen väl värt sina 80 DKK.

Varning! Denna blogg handlar om drycker som innehåller alkohol

Och alkohol kan vara skadligt för din hälsa.
Liksom allt för överarbetad byråkrati. Eller stress, eller bilköer, eller virus, eller bakterier, eller att åka bil, eller att cykla, eller pollen, eller nötter (om man är allergisk) eller istappar och hala trottoarer (fast de slipper vi förhoppningsvis några månader framöver).

Bäst att sitta inne och dricka vatten och läsa Socialstyrelsens hemsida och se om man kan hitta fler saker att undvika!

Nu hoppas vi på mer lustigheter och sol, och färre virus!
Glad Vår tillönskas alla läsare!

Se
http://billigtvin.blogspot.com/2011/05/det-kom-ett-brev.html