söndag 13 mars 2011
1997 Castello di Volpaia, Riserva Chianti Classico
I slutet av mars år 2002 reste vi till Toscana och bodde i den lilla orten Montecatini. I en lokal vinaffär inhandlas ett par olika flaskor, denna 1997 Castello di Volpaia, Riserva Chianti Classico är den sista vi har kvar. Korken dras en halvtimme innan servering med relativt dämpade förväntningar, året är ju bra, men det var ett tag sedan. Både första doft- och smakintrycket är att vinet är korrekt, men ganska ospännande. Särskilt doften är blyg, nästan intetsägande. Färgen är hyfsat tät och mörkröd med drag åt tegel. Smaken utvecklar sig dock fint med många komponenter och fin balans: mognade surkörsbär, sandelträ, trevliga syror, en bra fyllighet och ändå ett lagom slankt intryck (lite motsägande där...). Verkligt snyggt faktiskt, särskilt från mitten och framåt. Tanninerna finns där, fast vi upplever dem snarast som väl mognade Nebba-tanniner - dvs de känns inte först, utan greppet i munnen kommer mot slutet. Blint hade jag nog satt detta norrut i Piemonte. Faktiskt inte lika nära utförslöpan som gårdagens jämngamla Leoville-Barton, men heller inget vin som vinner på mer lagring. Uppkorkning (eller åtminstone planering därav) rekommenderas inom relativt snar framtid ifall du har flaskor kvar. Vore kul att läsa om någon annan provat detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inspirerad av din kommentar öppnade jag i kväll en 1995 Coltassala från Castello di Volpaia som jag köpte på gården i slutet av nittiotalet. Av någon anledning hade den hamnat i en mörk vrå i vinkällaren, och därför blivit bortglömd. Jag fann resterna av ett ganska stort vin, med bra kropp, italiensk bitterhet och garvsyra, men dessvärre med alldeles för litet frukt. Borde ha druckits för fem, om inte för tio år sedan.
C'est la vie!
Hej Hans, kul att läsa. Jag har ingen jättestor erfarenhet av 1990-tals-toskanare, men min gissning är nog ändå att de allra flesta (utom kanske Biondi-Santi och några andra topp-Brunelli) bör drickas ganska omgående, eller borde ha druckits. Dock så är 1999 ett bra år, alla flaskor vi öppnat har varit rätt fräscha, och om jag minns rätt så har Parker skrivit ngt i stil med att "1999 is a sleeper vintage... in the shadows of 1997" dvs att han faktiskt föredrog 1999 framför 1997, eller åtminstone höll dem likvärdiga. FinareVinare provade nyligen Castello Brolio och där fick 1999 och 2001 gott omdöme, medan resten (inkl. 1997) var "drick snart". Komplettera gärna med fler tankar om årgångarna i Toskana! MVH - Vintresserad
Skicka en kommentar