2004 Grosset Gaia, Clare

För ganska många år sedan provade jag ett antal aussie-viner på en slags mindre vinmässa. Ett av de viner som fastnade i minnet var just Jeffrey Grossets Bordeaux-blend Gaia gjord på 70% CS, 25% CF och 5%Merlot från vingården Gaia med ett högt läge i Clare Valley. Vinet får en massa beröm av diverse recenscenter (sådär 91-94 poäng) och med ett drickfönster på 2009-2029. Vi provar och ser. Färgen är relativt tät röd, doften är ganska intensivt vinbärig (både röda o svarta) och ganska elegant. Smaken följer doften väl med en intensiv vinbärsfrukt kompletterat en rätt trevlig (och lätt) ton av eukalyptusblad. Längden, syra och balans är bra, men snarare 88-89 poäng idag. Vi saknar lite komplexitet och något som väcker intresset. Vi sparar sista flaskan ett tag till för att se om det händer mer.

2001 Ch Lafon-Rochet, St Estephe

Fredag kväll och färska, fina lammracks på menyn. Efter en tur i det slarvigt sorterade vinförrådet återvänder jag med en flaska 2001 Ch Lafon-Rochet från Saint-Estephe. Jag har varit och vänt på denna flaska ett tag och nu är det dags att prova. Efter en dryga 30 min i karaff provar vi. Vinet är mörkt och tätt ända ut i kanten, de nio åren har inte lämnat många spår. Doften är medelstor med en ganska kraftfull mörk frukt (svarta vinbär förstås, men även lite annat) och kafferost. Smaken är kompakt och innehållsrik med samma mörka frukt, mörk choklad, kafferost och lite lakrits. Tanninerna tar ett stadigt grepp, även om de är ganska finkorniga. Ihop med maten smakar det mycket bra, men är kanske fortfarande lite tufft på egen hand. Detta är bra idag, och kommer att bli ännu bättre utan större tvekan.

2005, Kaesler Old Vine Riesling

Första veckan efter semestern är ofta inte den muntraste av årets femtiotvå. Som lök på laxen fick familjen höstens första förkylning, ryggont och lite annat smått och gott. Inte den bästa av mat&vin-helger, men till söndagens trerätters (förträffligt ordnat av A!) rycker vi fram en aussie-Riesling utan särskild eftertanke, 2005 Kaesler Old Vine Riesling. Kaesler är mest kända för sina maffiga rödviner (inte minst Old Bastard som jag vill komma åt att prova...). Jag har druckit denna Riesling en gång tidigare (maj 2008 tror jag det var) och då var den god med fin lime-ton och hög, ren syra. Vinet har skruvkork, vilket bla märks på en ovanlig fräschör för ett 5,5 år gammalt vin. Färgen är medel-ljus-gul med fint glitter. Doften ikväll är närmast enastående bra med härlig limefrukt, och särskilt en väl integrerad och verkligt god doft av skiffer och mineral, och lite omogna gråpäron i bakgrunden. Smaken har fyllt ut bra, och den är nu rik och precis lagom bred, utan att på något vis tappa syra eller stadga. Riktigt, riktigt bra (90-91)!

Var är då helgens Bordeaux kanske någon uppmärksam läsare undrar?
Jodå, det blev en 2004 Ch La Gurgue, Margaux också. Inget fel på den (efter ca 2 tim karaffering) men den hamnade klart i bakvattnet av Kaeslers Barossa Riesling!

PS. På Kaeslers website ges rådet att dricka deras Riesling relativt ung, eftersom den "är fyllig och inte gjord på batterisyra". Det går förstås bra, men jag föredrar den klart idag med 5 års långsam (skruvkork!) utveckling. Håller sannolikt rätt många år till. Vingården planterades mellan 1965 och 1968 - så Old Vine är inte bara ett marknadsföringstrick.

PPS. Någon som provat långlagring? Eller senare årgångar? Eller har en annan syn på denna årgång? DS

Claret

Claret är ett lite märkligt, urbrittiskt begrepp som på något underligt vis definierar en klassisk Bordeaux, från vänstra stranden skulle jag tro att de flesta menar. Det skall vara ett gott vin, men inget modernt kraft- frukt- eller tannin-monster, utan snarare lite gammaldags vin med mer elegans än frukt. 2002 Ch Talbot, St Julien är en claret. Färgen är tät, mörkröd med brunsvarta drag. Doften är innehållsrik, men alls inte överväldigande. Man hittar dels lite mörk frukt, kafferost men framförallt de där komplexa mognadskomponenterna som är svåra att sätta ord på: piptobak och ceder finns där, stall och jord likaså. Smaken är lång, relativt komplex och elegant, med bra syra och precis lagom bra grepp i tanninerna, fast de är ganska snälla - inga problem alls att dricka i stora klunkar efter maten bara för att det är så himla gott! 2002 som årgång har ju fått en del beska kommentarer, slottet Ch Talbot likaså (och nej, detta är förstås inte lika bra som 1982 eller 1986) men ändå är detta klara 90+ för den som gillar sin claret!

2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc

Suck, semestern lider mot sitt slut. För att hålla ångesten borta ikväll provar vi en ny årgång av en bruks-Bordeaux; 2006 Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. 2006 är ju en lite ojämn årgång så man ska egentligen hålla sig till de bättre slotten... men vi är ju i stort sett alltid på jakt efter en drickbar Haut-Medoc till rimlig peng. Kvällens vin har en tät röd-svart färg, en ganska knuten doft men smaken är bra med fin mörkröd frukt, lite kafferost och lakrits. En uppfriskande syra och matorienterade tanniner. Lite bättre stoppat än årgång 2000, som ändå hade en lite mer publikfriande frukt. 2006an är mer ett matvin än charmtroll. För 60 DKK flaskan hos Philipson i Kokkedal ett klockrent köp för den som vill ha en bruksig Bordeaux med struktur och lite motstånd.

PS. Tack till T&S för logistik! DS

En kväll i förorten

6 vuxna, 8 barn och en hel massa regn i förorten en lördagkväll. Det blir ganska livligt med alla inomhus, men vi dricker hyggligt ändå. Vi inleder med 2002 Marguet, Grand Cru, Ambonnay (dg mars 2010, 70% Chard 30% PN). En fin guldgul färg, tät och god gul frukt (äpplen, gula plommon) med fin syra och en liten välbalanserad beska. Bra längd och smakar mycket bra till lite inledande plock.

Till helstekt ryggbiff (charolais) provar vi:

2000 Ch Clement-Pichon, Haut-Medoc
En typisk bättre bruks-Bordeaux från ett bra år. Relativt tät mörkröd färg, stor härlig doft med svartvinbär och tobak. Uppfriskande, medelfyllig smak med viss komplexitet. Gifter sig utmärkt med maten, flaskan tar slut först och de flestas favorit.

2005 Clos du Mont-Olivet, Ch9
Röd färg, härlig doft av röda bär, pinje och garrigue. Smaken är också både uppfriskande och medelfyllig, med en bra Ch9-komplexitet och fin längd. Helt likvärdig vinupplevelse med kusinen från Haut-Medoc och passar också bra till maten.

Till blåbärspajen tar vi fram en 2005 Bastor-Lamontagne, Sauternes. Lite för ung egentligen - men likväl kul att prova, och det smakar bra, med söt aprikoston, bra syra och rätt bra längd. Det man saknar är djupet och komplexiteten som förhoppningsvis kommer med mer lagring.

Sedan är gästernas glas nästan tomma... och det går ju inte an, så vi korkar upp:

2008 Villa Solivo, IGT Corvina di Verona
Ett spontaninköp från semestern. En rejält tung flaska som får goda omdömen av vinhandlaren på Öst-Jylland. I glaset får vi ett vin med klart internationell prägel (bara svaga förnimmelser av surkörsbär eller italiensk beska) utan mer bra, lite söt körsbärsfrukt och en lätt vaniljig fatton. Snyggt, bra längd och gott iallafall, klart rekommendabelt för 90 DKK. Även denna flaska tar slut och korkskruven får jobba igen:

2003 Majella, Cabernet, Coonawarra
Näst sista flaskan ur ett 6pack köpt för en 4-5 år sedan. Röd färg, lite söt Cabernet-doft med tydlig eukalyptus. Gott och smooth drinking utan vassa kanter, bra "after-dinner drink"!

2006 Ch Pesquie, Quintessence

Vi har handlat årgång 2005 av detta vin på SB för ca 160-170 SEK, och tyckt att det var helt OK. Sedan hittade vi 2006an hos Philipson Wine i Kokkedal, Köpenhamn för 80 DKK... och då handlades ganska lätt en låda. Vinet är en av två prestige-cuveer från Ch Pesquie, som i sin tur är en av de bästa producenterna på Mont Ventoux, Provence. Druvorna odlas på drygt 200 m höjd på sluttningarna upp mot berget. Området är mycket vackert. Vinet består av 80% Syrah och 20% Grenache från gårdens äldre stockar. I glaset får vi ett mörkt, tätt, purpur-rött vin. Doften är fruktdriven med mörka björnbär, och lite mandelmasse-likör-kirsch (Grenache). Smaken följer doften fint och där tillkommer lite sötlakrits. 2006an är ett gott vin, men kanske saknas lite komplexitet som skapar det där extra intresset. Vinet håller också ganska hög alkohol och vi upplever en viss eldighet. Sista tredjedelen av flaskan får därför stå resten av kvällen. Vid kvällsteet provar jag vinet igen, och nu finns där lite mer komplexitet och utveckling - så vi borde ha luftat länge! Har även en halvlåda 2007or, som bör bli bra.