Otrampad (italiensk) mark

Besöker den lilla vinmässan ”A tour through Italy’s vineyards” (förtjänstfullt anordnad av Börje på Nordic Wine Institute) och här ges flera möjligheter att prova viner från okända distrikt och producenter. Börjar i Gattinara, ett litet område i norra Piemonte som ligger klart ”i bakvattnet” av Barolo och Barbaresco. Här finns ca 100 ha och en av de större och inflytelserika producenterna heter Nervi. Gattinara 2005 DOCG ger en rubinröd, transparent härlig färg med lyster, en lovande doft av rosor, pelargon och hallon, smaken är bra med tydlig mineral (stenig jordmån förklarar den trevliga representanten), men syran och tanninerna är klart framträdande. Detta är ett ganska krävande vin, traditionellt, gott matvin. Vingårdsvinet ”Vigneto Molsino” 2004 är ett steg upp och det har lite mer både djup och frukt, ger visst intryck av Barbaresco. Mycket bra, men de där tanninerna... Till sist ett fatprov! av 2002 Riserva, jag föredrar dock Molsinon med bättre upplevd frukt.

Bakom nästa bord finner man producenten Livon från Friulien, här är framförallt det vita Solarco Collio DOC 2008 bra med typisk italiensk matorienterad bitterhet parallellt med frukten. Gott och kul att ha provat. Braide Alte IGT är internationellt stylad med Chardonnay och ek, inte lika kul. Från Veneto kommer Conte Emo Capodilista med ett par viner gjorda på Merlot och Cabernet i lite olika stil, helt OK men inget jag direkt hissar.

Flertalet producenter kommer från Toskana, tex Castello di Ama som först häller sin Rosato – rätt gott och matorienterat med tydlig bitterhet (men 145 kr i BS känns lite högt). Jag vill minnas att vinet hissades förra våren (Kronstam, Röttorp mfl) så det kanske bara är min allmänt avoga inställning till rosé. Chianti Classico 2006 är något helt annat, en utmärkt sådan med bra frukt, struktur och balans! (16+). Vigneto La Casuccia 2006 är ännu lite bättre med mer frukt och (förstås) mer fat, men frukten klarar det (17). Vid grannbordet står Castello Banfi och häller bla 2007 Belnero IGT som är riktigt bra med både kraft och balans (17+), jag föredrar den framför deras förmodade topp-vin från Brunello.

Stannar och provar lite hos Tenimenti Angelini, först 2005 San Leonino Chianti Classico Riserva som är en bra, traditionell Chianti till ganska rimlig peng (139 kr på SB). Jag provade 2003an i februari och tycker att 2005an är klart bättre med mer frukt och bättre balans (14-15). Val di Suga Brunello 2004 är (förstås) klart bättre med mer av allt (16) och till sist Vigna Spuntali Brunello 2004 som är klart bäst av dessa (16-17). Tyvärr hade de inte med sig Chianti Classico Monsenese 2004 som jag provat en tidigare årgång med stort utbyte.

Avslutar med tre relativt unga producenter från lilla området Bolgheri i norra Maremma. Agricola Sada häller en vit Vermentino som är rätt kul, doftar mycket aromatiskt (nästan som en torr Muscat) men smakar klart bättre än de torra Muscat-vinerna från Lazio vi provade förra sommaren. Baldoro Toscana IGT 2007 är en trevlig, ungfruktig historia med både struktur och balans (15-16). Carpoli Toscana 2006 är firmans toppvin och det är alldeles utmärkt med bra kraft och viss elegans, bäst hittills (17+).

Campo alla Sughera bjuder först en internationell Sauvignon Blanc (Arioso Toscano Bianco) som smakar bra, men inte särskilt ursprungstypiskt. Den unga röda 2008 Adeo Bolgheri Rosso är bra (15+) medan toppvinet 2006 Arnione Bolgheri Superiore är ytterligare ett bevis på att det går fint att göra Bordeaux-blends i Bolgheri. Djup tät färg, bra kraft i frukten och en lång, fint strukturerad eftersmak, mycket gott! (17+). Till sist så Podere Sapaio där den vänlige Massimo berättar lite försynt om de två vinerna och häller först 2007 Volpolo Bolgheri, det är riktigt bra (kanske dagens bästa i dagsläget) med superelegant frukt och lång finpolerad eftersmak (17++) och sedan 2007 Sapaio Bolgheri Superiore som är lite mer knutet och med en djupare färg, efter en stund i glaset öppnar sig vinet lite grand och detta är dagens vin (iallafall potentialen är 18) med både elegansen från Volpolon och än mer kraft och komplexitet, utan att förlora balans. Skulle vara kul att hälla parallellt med en bra 2eme cru (Pichon Lalande?). En perfekt avslutning på dagens utflykt bland otrampade italienska vinmarker!