1990 Les Forts de Latour

För sannolikt sista gången sätter vi korkskruven i en Les Forts de Latour. En aning deprimerande faktiskt att öppna ett vin som vi med all sannolikhet inte kommer att köpa igen. Anledningen är enkel, priset har gått ifrån ca. 4-500 kr/flaska till mellan 1100-2000 kr/flaska, och det för ett andravin! (2007an ligger på 106 EUR plus frakt hos Millesima ). Fast Harlan Estates andravin "The Maiden" ligger också i spannet 1300-1700 kr, så Bordeaux Premier Cru är inte ensamma. Dock kunde man handla 2005 Bahans Haut-Brion för dryga 500 kr när de släpptes hösten 2008 i Sverige. Nåväl, det väsentliga är väl vinet.

1990 Les Forts de Latour har en ganska transparent färg med tydlig tegel i kanten. Doften är med i matchen redan från början; medelstor och synnerligen Paulliac-typisk med söta svartavinbär, ceder, jord, och lite söt apelsinchoklad. Tanninerna är de finkornigaste man kan tänka sig, för övrigt är smaken i perfekt harmoni med doften och alltså förförande god! Helt enkelt suveränt gott - både till maten (lågtempad, mörad rostas med ett slags löksås och ugnsgrönsaker) och på egen hand. Flaskan bara försvinner och A. undrar om den redan är slut när vi avslutar med en bit mogen Morbier. Verkligt synd att så rara droppar ska behöva kosta en arm och ett ben. A bon voyage.

Champagnedagen 2010

Hemkommen från Champagnedagen 2010 med många intryck och en hel del syror i gommen! Här följer de första, spontana intrycken:

• Det finns (för) många producenter att försöka hinna med på en eftermiddag
• Det finns (för) många Champagne-intresserade, det blev ganska trångt (kö) vid vissa bord
• Det är bara marginellt lättare att prova många Champagner än tex många unga Bordeauxer, syrorna gör avtryck!
• Det är stor skillnad på enkel Champagne och riktigt bra Champagne
• Det finns bra Champagne för under 300 kr, men inte alldeles enkelt att hitta. Dagens favorit i denna intressanta prisklass är Guy Charlemagne Reserve Brut, en mycket trevlig NV BdB: Ren, fräsch och elegant. Riktigt bra aperitif!
• Rose-Champagne är oftast inte min grej; men Gosset Rose är (som alltid) bra och faktiskt även Bollinger Rose
• Special Club är kul! Individuella viner, från mindre odlare och ofta med viss utveckling, tex Nomine-Renard Special Club 2002 med (redan) viss utveckling och komplexitet.
• Champagne är elegans, och särskilt fastnade jag för producenten Larmandier-Bernier, en liten odlare (kring byn Vertus) med minimal dosage och hantverksmässiga metoder. Alla deras viner var mycket bra, elegans i ett glas!
• Kampen om eftermiddagens vin vinner till slut Vilmart 2004 Grand Cellier d'Or, inte Vilmarts dyraste vin men härlig kombination av krämig elegans, struktur och längd.
• Samtliga Egly-Ouriets viner var förstås utmärkta.

Stort tack till Gunilla Colliander och importörerna för denna bubblande festliga eftermiddag!

2002 Ch Haut Batailley, Pauillac

Ännu en 2002a får känna på korkskruven. Färgen på kvällens vin är oväntat tät och fortfarande mycket mörkt röd, nästan svartbläckig. Precis initialt är doften ren piptobak, för att efter fem minuter stänga ned, och sedan öppna butiken igen efter en 15-20 minuter med skön mörk svartvinbärfrukt fint mixat med den där piptobaken. Smaken ger ett läskande, ganska slankt vin med bra längd, och finlemmad svartvinbärsfrukt och lite komplexitet av små, goda saker på slutet. Tanninerna är snälla, syran lagom balanserad. Riktigt gott och ännu en 2002a som levererar ett bra matvin (om än ingen blockbuster, men hur ofta vill man egentligen ha det?)

PS. Har även provat 2006 La Tour de By nyligen, den blir (minst) lika bra som 2004an och smakade bäst 3e kvällen. Givet köp för Medocister. 1997 Fourcas-Dupre, Listrac var förvånande god med stor mognad men även en del levande frukt, kanske tack vare förvaring på mellan 6 och 11 grader under åren. DS

Provning med Divine Club

Gunnar & Co ställer upp ett antal fruktdrivna, moderna viner främst från ”Nya Världen”. Det är ganska mycket folk, blandat mellan gamla bekanta från Divine-provningar till ett sällskap med en eller flera metallprydnader i ansiktet... Det innebär inte helt idealiska provningsförhållanden med små glas och rätt små mängder av varje vin, men kul och intressant ändå. Ett genomgående tema som vi gillar är att i stort sett samtliga producenter jobbar med mindre ny ek, mindre extraktion, lägre alkohol och större fokus på syra, balans och elegans, det uppskattar vi!

Vi inleder med fyra vita Chardonnayer:
2008 Wild Rock Pania Chardonnay (BS 73849 149 kr) från Nya Zeeland. Ganska rak frukt, med citrus och bra syra. Inte dumt alls.

2007 Saintsbury Carneros Chardonnay (majsläppet, SB 94108, 219 kr) ger ett bredare, större och komplexare intryck med smör (trots att man är ganska försiktig med eken). Gott idag och sannolikt lite bättre med ett eller ett par år på rygg.

2007 Lynmar Russian River Chardonnay (majsläppet, SB 94103, 279 kr). Lite gulare färg, en rätt fruktig doft men även nötter och popcorn. Lång, välbalanserad, god och lättgillad smak.

2008 Brewer Clifton Mount Carmel Chardonnay (BS 73984, 529 kr). Toppvinet från Brewer-Clifton har en bra syra och rätt tät frukt, men jag tycker det är oförlöst (för ungt) idag och svårbedömt. Robert Parker har liknat detta vin vid en Chassagne-Montrachet, kanske det?

Sedan får vi den första röda flighten med lite olika druvor:

2008 Melville Estate Pinot Noir (majsläppet SB 94104, 299 kr) Här hittar vi mörka, mogna krossade hallon, lite lakrits och en tydlig kafferost både i doft och smak. Lite orientaliska kryddor och en viss eldighet. Mycket gott, men kanske inte så Pinot-typisk.

2007 Brewer-Clifton Mount Carmel Pinot Noir (BS 73853, 649 kr). Lite ljusare färg, cassis i både doft och smak, mörka jordgubbar. Bra saker... men inte riktigt min stil, och även denna B-C är nog lite väl ung.

2007 Philip Togni Cabernet Sauvignon (BS 89345, 899 kr). En klassisk Napa Cab från det förmodat goda året 2007. Elegant svartvinbärsjuice, och långt, men ungt som bara den idag. Jag har en gång provat en 18 år gammal Togni som var utmärkt, så detta ska lagras ett bra tag. Inte så svårtuggat som jag befarat, dock är jag osäker på om det är bra eller inte!

2007 Sine Qua Non Pictures Grenache (svårt slutsålt trots 1695 kr) Manfred Krankl lär numer fokusera på Rhone-druvor och hans Grenache är tätt purpurfärgad med en härligt läcker kirschig frukt och lite sötlakrits. Mycket lång... and wickedly good. Varför finns inte mer av detta att köpa till ett pris som dödliga kan betala?

Sista flighten är Syrah:
2008 Melville Vernas Syrah (BS 73985, 259 kr) Mycket bra med bra frukt, lite pepprig och viss elegans.

2006 Ojai Santa Barbara County Syrah (majsläppet SB 94177, 259 kr) Kommer från Thompson, Roll Ranch , Bien Nacido, White Hawk och Melvilles vingårdar. Tät, mörk blåröd färg. Tät doft med björnbär, viol, och lakrits. Fyllig smak i god harmoni med doften och lite kryddig. En aning mörkare och rundare än Melville.

2005 Ojai White Hawk Syrah (majsläppet SB 94109, 349 kr)
Ganska lik Santa Barbara Syrah, en aning mer komplexitet.

2007 Sine Qua Non Lables Syrah (även detta svårt slutsålt trots 1695 kr)
Mörkröd färg med stråk av purpur. Supergod doft (om än inte lika omedelbar som Grenachen). En tätt tvinnad fruktkärna med liten söt likörton, lysande gott och som vanligt omöjligt att spotta. Svårartad vill-ha-känsla.

Sammanfattningvis roligt, trevligt och flera goda viner, även om SQN stjäl showen lite. Tack till Gunnar & Co på Divine!

2001 Clos du Marquis, Saint-Julien

Så var det söndag igen, denna gång står det lamm på menyn och vi är (som oftast) ute i förrådet och letar efter mogen bruks-Bordeaux. Denna kväll är det lättare eftersom jag nyligen har varit hos Bordeaux-mannen och hämtat hem en del viner som fått några år på rygg i hans källare. Väljer ett vin som kanske kan bli "andravinernas hämnare"... det är Leoville-Las-Cases andravin 2001 Clos du Marquis (som emellanåt omnämns som ett helt eget vin, lika bra som många 3e och 4e Cru mm). Det stora vinet (Grand Vin de Leoville) kommer huvudsakligen från "Le Clos" den vingård med mur som dels ligger närmast vattnet (Gironde), dels närmast Ch Latour (på andra sidan det lilla vattendraget Juillac) är nog välkänt för de flesta, ett s.k Super Seconds som ganska ofta tävlar med de fem stora. Clos du Marquis är på liknande sätt ett av de allra bästa andravinerna (Les Forts och Pavillion Rouge är ofta en aning före Carruades och Bahans). Ikväll öppnar vi 2001an som borde ha nått en viss utveckling. Färgen är djupt mörkt röd ända ut i kanten, doften är medelstor och mycket Saint-Julien typisk med ceder och vinbär, smaken ger ett riktig gott vin med komplex, lite söt Saint-Julien frukt, bra struktur och exemplarisk bra balans. Ahhh - detta är ett vin att njuta till maten, att dofta på både före och efter maten och sedan att dricka i stora klunkar efter maten! Utan tvekan 93-94 p i min bok (CT-median är 89), men så är också Saint-Julien favoritvinkommunen.

Otrampad (italiensk) mark

Besöker den lilla vinmässan ”A tour through Italy’s vineyards” (förtjänstfullt anordnad av Börje på Nordic Wine Institute) och här ges flera möjligheter att prova viner från okända distrikt och producenter. Börjar i Gattinara, ett litet område i norra Piemonte som ligger klart ”i bakvattnet” av Barolo och Barbaresco. Här finns ca 100 ha och en av de större och inflytelserika producenterna heter Nervi. Gattinara 2005 DOCG ger en rubinröd, transparent härlig färg med lyster, en lovande doft av rosor, pelargon och hallon, smaken är bra med tydlig mineral (stenig jordmån förklarar den trevliga representanten), men syran och tanninerna är klart framträdande. Detta är ett ganska krävande vin, traditionellt, gott matvin. Vingårdsvinet ”Vigneto Molsino” 2004 är ett steg upp och det har lite mer både djup och frukt, ger visst intryck av Barbaresco. Mycket bra, men de där tanninerna... Till sist ett fatprov! av 2002 Riserva, jag föredrar dock Molsinon med bättre upplevd frukt.

Bakom nästa bord finner man producenten Livon från Friulien, här är framförallt det vita Solarco Collio DOC 2008 bra med typisk italiensk matorienterad bitterhet parallellt med frukten. Gott och kul att ha provat. Braide Alte IGT är internationellt stylad med Chardonnay och ek, inte lika kul. Från Veneto kommer Conte Emo Capodilista med ett par viner gjorda på Merlot och Cabernet i lite olika stil, helt OK men inget jag direkt hissar.

Flertalet producenter kommer från Toskana, tex Castello di Ama som först häller sin Rosato – rätt gott och matorienterat med tydlig bitterhet (men 145 kr i BS känns lite högt). Jag vill minnas att vinet hissades förra våren (Kronstam, Röttorp mfl) så det kanske bara är min allmänt avoga inställning till rosé. Chianti Classico 2006 är något helt annat, en utmärkt sådan med bra frukt, struktur och balans! (16+). Vigneto La Casuccia 2006 är ännu lite bättre med mer frukt och (förstås) mer fat, men frukten klarar det (17). Vid grannbordet står Castello Banfi och häller bla 2007 Belnero IGT som är riktigt bra med både kraft och balans (17+), jag föredrar den framför deras förmodade topp-vin från Brunello.

Stannar och provar lite hos Tenimenti Angelini, först 2005 San Leonino Chianti Classico Riserva som är en bra, traditionell Chianti till ganska rimlig peng (139 kr på SB). Jag provade 2003an i februari och tycker att 2005an är klart bättre med mer frukt och bättre balans (14-15). Val di Suga Brunello 2004 är (förstås) klart bättre med mer av allt (16) och till sist Vigna Spuntali Brunello 2004 som är klart bäst av dessa (16-17). Tyvärr hade de inte med sig Chianti Classico Monsenese 2004 som jag provat en tidigare årgång med stort utbyte.

Avslutar med tre relativt unga producenter från lilla området Bolgheri i norra Maremma. Agricola Sada häller en vit Vermentino som är rätt kul, doftar mycket aromatiskt (nästan som en torr Muscat) men smakar klart bättre än de torra Muscat-vinerna från Lazio vi provade förra sommaren. Baldoro Toscana IGT 2007 är en trevlig, ungfruktig historia med både struktur och balans (15-16). Carpoli Toscana 2006 är firmans toppvin och det är alldeles utmärkt med bra kraft och viss elegans, bäst hittills (17+).

Campo alla Sughera bjuder först en internationell Sauvignon Blanc (Arioso Toscano Bianco) som smakar bra, men inte särskilt ursprungstypiskt. Den unga röda 2008 Adeo Bolgheri Rosso är bra (15+) medan toppvinet 2006 Arnione Bolgheri Superiore är ytterligare ett bevis på att det går fint att göra Bordeaux-blends i Bolgheri. Djup tät färg, bra kraft i frukten och en lång, fint strukturerad eftersmak, mycket gott! (17+). Till sist så Podere Sapaio där den vänlige Massimo berättar lite försynt om de två vinerna och häller först 2007 Volpolo Bolgheri, det är riktigt bra (kanske dagens bästa i dagsläget) med superelegant frukt och lång finpolerad eftersmak (17++) och sedan 2007 Sapaio Bolgheri Superiore som är lite mer knutet och med en djupare färg, efter en stund i glaset öppnar sig vinet lite grand och detta är dagens vin (iallafall potentialen är 18) med både elegansen från Volpolon och än mer kraft och komplexitet, utan att förlora balans. Skulle vara kul att hälla parallellt med en bra 2eme cru (Pichon Lalande?). En perfekt avslutning på dagens utflykt bland otrampade italienska vinmarker!

Vinordic (2 av 2)

Här kommer andra halvan av noteringarna från Vinordic. Vi börjar hos bekanta importören Divine med lite champagne från Gosset, både Grande Reserve och Rose smakar utmärkt! En Hirsch Zöbing Riesling är också god (även om 219 kr i BS är lite väl högt prissatt). Ett par Sauvignon-Blanc viner provades också, vi uppskattade Craggy Range mest. Över till de röda, tyvärr hade Anders&Kerstin inte med sig några ”tunga” Napa Cabs, men väl ett par Pinoter från Felton Road och Melville som båda var bra, särskilt Felton (förstås). Provade även Torbrecks GSM ”The Juveniles” som var riktigt bra för rimliga slantar. A. gillade även Bogles Old Vine Zin. Vi gick sedan vidare till importören Grand Vinum som har en del intressanta Bordeaux-viner på hemsidan... men inte på Vinordic. Här är det mest Italien, Spanien och lite från USA. Vi provar ett par röda från firma Carpineto i Toskana. Den unga 2008 Dogajolo är helt OK, medan Farnito Cabernet Sauvignon IGT är riktigt bra med tätt packad frukt och rejäla tanniner, 220 kr i BS känns hanterbart. Waterstone Merlot från Napa var OK, medan Honig CS 2006 var bättre, men ändå inget ”måste-springa-och-beställa” vin. Grand Vinum importerar även den anrika Veneto-producenten Bertani som lär göra utmärkt klassisk Amarone. Vi får prova 2006an av Bertanis standardamarone som smakar bra och rätt ”Amarone-typisk”, alldeles ung idag förstås.

Jakobsson & Söderström är en vinhandel baserad i Malmö som fokuserar på restaurantmarknaden, men även ett visst och ökande intresse åt konsumenthållet bla genom en vinklubb och direktimport. Man har en portfölj med både intressant bredd och djup. Vi frågar helt enkelt om ett antal typiska viner i portföljen och får först ett par bra och intressanta vita från Veneto. Sedan en trevlig pratstund med amerikansk vinmakare hos William Cole ifrån Casablanca i Chile. Vi dricker inte mycket chilenskt, men alltid kul att prova rekommenderade viner. Dessa viner är bra, framförallt ”topp-cuveerna” som bara heter Bill Sauvignon Blanc, jag upplever att den är en bra syntes mellan Sancerre och Nya Zeeland, då det finns frukt som i en Kiwi, och mineral och komplexitet som hos en bra Sancerre. Bill Pinot är likaså mycket bra med fin frukt och komplexitet. Borde vara något för Punkarn .

Efter det en likaså sympatisk italienare (uppfattade inte riktigt hans roll) som häller två av mässans roligaste (och för mig helt okända) viner:
2007 Etna Rosso, producenten Scilio. Helt förvånande elegant med bra syra och längd. Rena motsatsen till den varmjords-mörkfruktiga skapelse jag väntade mig! En blandning av lokala druvsorter (Nerello Mascalese och Nerello Mantellato?) odlade på hög höjd i vulkanisk jord (finns något annat där?) på Etna och gott arbete både i vingård och vinproduktion. Rekommenderas varmt om ni träffar på vinet! Det andra vinet var kanske inte lika förvånande (jag vet egentligen att det går att göra drickbar Merlot i Veneto), likväl var hakan på väg att träffa vinbarsdisken när jag doftade, smakade och läste! Inte kan väl en okänd Merlot från Veneto vara så.här.himla.bra! Riktigt bra frukt, balans och längd! Inga gröna toner, ingen överextraktion, bara skön Merlot-frukt. Producenten heter Alessandro Piovone och vinet ”Merlot Fra i Broli” DOC 2007. Någon som provat?

Vi vandrar vidare till det lilla amerikanska hörnet där importörerna Muram Int. och AWI samsas. Vi får en trevlig pratstund och flera goda viner, bla Beckmens GSM ”Le Bec” som är utmärkt, Midsummer Cellars Cabernet som är bra, och framförallt Trefethen Cabernet Sauvignon 2005 från Napa, mycket bra med en balans mellan tät, god frukt och riktigt bra och finmaskig struktur från både syra och tannin, som jag sällan hittar i andra viner än riktigt bra Napa Cab eller Bordeaux, härligt!

Vi hinner precis med ett kort avslutande stopp hos Enjoy, de har dock slut på Spinettas Barbaresco, häller Barbera istället – gott, men inte lika spännande kanske. Det är däremot Dona Maria Reserva 2005 (BS 75295) från Alentejano, fruktpackat och rätt hög alkohol (mest Alicante Bouschet, och även Cabernet Sauvignon, Syrah och Aragonês samt 14 månader på franska fat). Mycket gott! En mycket trevlig och lärorik mässa, även om flera tunga importörer inte var på plats.