Ch d'Angludet 2002

Fredag kväll och (som vanligt) är jag ute i förrådet och rotar efter en mogen Bordeaux. Hittar då 2002 Ch d'Angludet från Margaux, värt att prova. Det blir pop'n'pour och färgen skvallrar direkt om att detta inte är en lätt och mogen 2002a, den är mörkrödsvart ända ut i kanten och inte alls särskilt Bordeauxig. Doften däremot närmast ropar "Bordeaux" och "Cabernet" med svarta vinbär och den där stramheten som ger blyerts i smaken. Vi får även mörka violer, lite lakrits, rätt uppfriskande syra och ett bra drag i tanninerna. Inget frökenvin direkt, och ganska oväntat av en enkel Margaux från ett lättare år. Resterande flaskor får vila ett tag till, även om det smakar mycket bra till maten redan idag. Vi betalade ca 180 kr och det känns mycket väl motiverat!

Vinordic 2010 (1)

I år blev det faktiskt mer än ett besök på Vinordic, trots att antalet intressanta utställare var lite färre än vanligt. Flera av de stora importörerna uteblev, tex fattades Vingruppen (VinUnic mfl), PrimeWine/MondoWine, Hjo Grosshandel mfl. Hela evenemanget kändes faktiskt en aning avslaget. Fördelen är förstås ett lite lugnare tempo. För den som vill få en bred översikt så är det ett unikt tillfälle att prova igenom importörernas portföljer, och i flera fall dessutom få lite personlig guidning och dialog, det uppskattar vi. Här följer (som vanligt från mässor) kortfattade noteringar per importör i den ordning jag råkade prova.

Johan Lidby Vinhandel
Har en ganska bred och kvalitetsinriktad portfölj. Här provades bla Delamotte och Cuvee Operakällaren, båda rätt bra med fin syra och fräsch frukt, ger ändå ett lite neutralt intryck. Leitz Riesling-viner från Rheingau var däremot mycket bra, från instegsvinet Eins, zwei, dry Riesling – enkel men korrekt, bra syra och fin tropisk frukt till den klassiska 2008 Rüdesheim Bischofsberg Spätlese trocken. Tim Adams Riesling 2007 från Clare smakade också bra. Ett par chabliser från Brocard är alltid en bra måttstock, denna gång föredrog jag med viss margin 2007 Premier Cru Fourchaume framför Montmains. Över till en klassiska nord-Rhonare, Domaine Clape i Cornas. 2007 ”Renaissance” var stramt fruktig med peppar och chark, elegant och Syrah-typisk, från lite yngre stockar längre upp på berget. 2007 Cornas var ännu stramare och elegantare doft, men inte lika givande idag. Söderut till Domaine Santa Duc där 2008 Quatre Terres CdR var bra med ung, tät mörk frukt och bra struktur. 2006 CdR Vieilles Vignes var OK, men mitt val blir de fyra jordarna. 2006 Gigondas var som väntat ett par nummer större. Bosquets de Papes 2007or har vi provat förr och de var minst lika bra idag, särskilt Chante Les Merle. Johan Lidby tar även in Delamains cognac, och ett par erfarna ”sprit-konnässörer” provade igenom dem strax bredvid mig med allt högre ljudnivå som följd, jag fokuserade dock på vinerna och avstod även om Delamain uppenbarligen kan sin cognac.

Ward Wines
En trevlig importör med flera intressanta producenter. Här fick jag trevlig och kunnig guidning av Katarina. Vi började med Pol Roger:
Pure (non-dosage): God, stram och bra frukt. En bra aperitif-champagne för den som föredrar non-dosage
Brut Reserve: Standard-cuveen som är mycket bra med en lite rikare frukt.
1999 Blanc de Blanc: Härligt öppen och komplex doft med champinjoner och bröd, mycket bra!
1999 Vintage: Lite mer kraft och rikare frukt, men inte lika elegant som Blanc de Blancs, en preferens eller mat-matchningsfråga.

2008 L. Robin Chablis: Bra standard-chablis från det goda året 2008.

Provade sedan Pascal Jolivets viner från Loire, de är rena i frukten och ursprunget, jag föredrog med liten marginal hans Pouilly Fume före Sancerre.

Över till Ch Mont-Redons röda:
2007 CdR: Öppen, tillgänglig Grenache-dominerad doft med lite kirsch. Relativt lätt och elegant i smaken, därmed ganska allmänt användbart vin. Gott.
2007 Lirac: Lite mörkare och tätare, mer struktur. Ett lillasyskon till Ch9. Klart intressantare vinupplevelse.
2006 Ch9: Mont-Redons mest kända vin där vi druckit och gillat flera tidigare årgångar, och 2006an är inget undantag, en bra standard-Ch9. Dock så är de 2007or som vi druckit under våren nästan alla lite mer intressanta med den fullödiga Grenachefrukten från den utmärkta årgången.

Sedan vidare västerut till Hedges Cellars i vindistriktet Red Mountain AVA (med allas vår Lars T som vinmakarkonsult). Här finns tyvärr inte de ”Single Vineyard Syrah” som jag hoppats på, men blenden CMS smakar rätt bra den med, lite grön paprika bara. Sedan ser jag att man lite försiktigt häller ett par amerikaner från Stags Leap Wine Cellars. Först ut är 2006 Artemis, en blend av egna och inköpta druvor med 92% Cabernet och 18 månader på franska fat. Mycket gott, men jag har tidigare provat deras ”Fay” och minns den som klart bättre, så jag frågar om den möjligen finns att prova? Det gör den (om än en gnutta motvilligt...), och detta är ”the real McCoy” för den som gillar Napa Cab: Härlig tät svartvinbärsfrukt, med lite espresso-rost och mörk choklad. Lång, balanserad eftersmak, helt enkelt oerhört gott och ett av mässans allra godaste viner!

Importören Wines & More bjuder många intressanta champagner från mindre producenter, ett gott tecken. Här får jag sympatisk och kompetent guidning av Johan S.

Vi inleder med en Saint-Chamant Brut Integral 2003, en bra Blanc de Blancs från Epernay som klarat det varma året med glans och syran intakt. En Paul Dethune Millesime 2002 från Ambonnay smakar också bra. Höjdpunkten är dock utan tvekan specialcuveen från Michel Arnould ”Memoire de Vignes” från 2005, redan mycket gott och komplext, och mycket goda framtidsutsikter. Importören har även flera spännande inslag, tex Piemonte-delen av släkten Seghesio, och deras Barolo ”La Villa 2003” med bra frukt och komplexitet. En Brunello Riserva från producenten Fornacina är också intressant med rejäl frukt och tydlig piptobak i doften.

Stoppet hos Vinobele blir ganska kort, hinner bara med ett par viner från familjeproducenten Malat i Kremstal. De kallar sina främsta viner av resp. druvsort för ”das beste”... kan tolkas ambitiöst eller skrytsamt, hursomhelst roligt att prova. Började med deras hus-riesling ”2008 Steinbühel” som är en bra instegs-riesling, ganska lätt med uppfriskande syra. ”das beste Riesling” är ett ganska stort kliv... mycket mer av allt: frukt, syra, komplexitet. Mycket gott även så här på hemväg, men svårt att ge en rättvisande bedömning. Malat Grüner Veltliner Göttweger Berg är en bra, ganska lätt GV med fin syra, lite pepprighet och lite gråpäron.

Fler noter i nästa post...

2003 Barolo Cerrati, Cascina Cucco

I leveransen från Danmark finns även ett par intressanta Baroli. Vi börjar med denna 2003 Barolo Cerrati från Cascina Cucco. 2004an är väl omskriven i bloggosfären. Årgång 2003 ger en härlig, mörkröd transparent färg med brun kant. Doften är stor, varm (årgångstypisk) och rätt så Barolo-typisk med rosor, violer och lite tjära. Den varma årgången märks både i den tidiga mognaden och viss alkoholvärme. Smaken är relativt fyllig, utvecklad och komplex där röda vinbär kompletterar rosorna och violerna från doften. Tanninerna är påtagliga, likaså en viss eldighet. Jämfört med 2006 Barbaresco i helgen så är detta vin större, fylligare och kanske lite mer tanniner, men inte lika elegant. Likväl är det mycket gott både att sniffa på och att dricka i stora klunkar till maten (lågtempad fläskkotlett och risotto). Eftersmaken ger än mer utveckling med läder, citrus och en aning starkvinston. Flaskan tar slut (förvånansvärt) fort.

Traditionella Helgviner

Efter förra helgens Ch9 överflöd, så kände vi för lite mer traditionella viner och helgens första kork kom från en 2006 Produttori del Barbaresco. En vackert transparent rubinröd färg i karaffen, initialt knuten doft (som väntat) och ganska stramt vin i första klunnkarna, Nebbiolo-tanninerna finns där - men är ändå ganska drickvänliga. Efter en timme i karaff och glas börjar det hända grejer, doften utvecklas ganska rejält till den bukett med nypon, rosor, ljus bärfrukt och även en gnutta tjära och viol - precis som vi hoppats på! Även smaken utvecklas en del, fast detta är framförallt ett traditionellt vin att först dricka till maten och sedan dofta på. Det är så gott att vi struntar i kvällsteet och långsamt dricker ur flaskan istället.

Nästa traditionella vin är en 2006 Riesling Singerriedel från Domäne Wachau (Freie Weingärtner). Årgången var relativt varm och har gett lite ojämn kvalitet, samt ofta relativt snabbmognande viner med inte alltför hög syra. Vi drack 2001an av detta vin i juli 2008 med stort utbyte, så nyfikenheten är rätt stor. Vi får en härligt rik guldgul färg; en stor, ganska varm Riesling-doft som redan från start är med i matchen. Smaken harmoniserar fint med en rik, varm Riesling-frukt (både gula plommon och äpplen) en bra syra (men inte hög) och en lång och rik eftersmak. En del mineral och lite petroleum. Mycket gott, kan säkert utvecklas lite till men osäkert om syran klarar lång lagring...

Den sista flaskan 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc fick också sätta livet till. Här är vi verkligen på hemmaplan med en tät och relativt djupröd färg, en utomordentligt fin Medoc-doft med cassis och rostat kaffe, och en bra blyertston i den långa cassis-dominerade smaken. Suveränt gott! Bara synd att jag inte har fler flaskor. Tre riktigt bra traditionella viner!

Chateauneuf 2007

Årgång 2007 i Chateauneuf är omtalad i vinvärlden (en legendarisk baby?). Parker har sagt ”...vintage of a lifetime...” och vinhandlare världen runt drar på stora marknadsföringstrumman och höjer priserna. Ändå försvinner vissa viner rejält fort från handlarnas lagersaldon. Sedan kommer Parkers andra provningsnotering hösten 2009 med bitvis höjda betyg och än fler superlativer (fast lite mer nyanserade om jag fattat det hela rätt). Här är en som har koll:
http://mina-vinare.blogspot.com/2009/10/nittiosexkommaelvapoang.html

Mitt intresse för Ch9 är ganska nyvaknat, men vi har i alla fall köpt lite av 2005, 2006 och nu 2007. Efter lite mailväxlingar i höstas var det därför dags att planera för och anskaffa viner för en ordentlig genomgång av 2007orna.Vi ville få svar på frågorna om det var en homogent bra årgång, dvs om även instegsviner och ”normale” (dvs Cuvee Tradition och liknande) presterar lika bra som de topprankade prestigecuveerna. Datum spikas i god tid och inbjudan skickas ut, och snart var vi tolv runt bordet i Niklas källare igen. Det svåra med en sådan här provning är att vinerna är så primära; väldigt förenklat kan man säga att samtliga har en purpurröd färg, doftar och smakar ungt, kirschigt, krossade hallon, lite provencalska örter och sötlakrits. Och alla är mer eller mindre eldiga. Det gör dels att nyanser, komplexitet och elegans (som ofta skiljer ett exceptionellt vin från ett riktigt gott vin) inte framträder så tydligt; dels att gom och ”den sensoriska apparaten” blir lätt överbelastad med söt Grenache-frukt och alkohol. Här följer därför korta noteringar från de tre flighterna.

Flight A – instegsviner
1. Domaine du Vieux Lazaret (SB 2211)
2. Collection du Rhône (SB 2286, ifrån granndistriktet Vacqueyras)
3. Xavier Châteauneuf-du-Pape (SB 6267)
4. Bosquet des Papes Cuvée Tradition (SB 99010)
5. Domaine Janasse, CdR ”Les Garrigues”

Denna flight var den ojämnaste (inte oväntat) men jag upplevde ändå att instegsvinerna (med lägst inköpspris) vin1 och vin2 levererar bra drickbarhet idag och skön (men lättare och glesare) frukt. Vin3 är ett klart steg upp och leverar bra för pengarna, även om priset nyligen gått upp en tjuga. Vin4 är flightens mest kompletta och har både fin, tät 07-frukt och klassisk Ch9 elegans. Vin5 är häftig med mest kraft i frukten, men kanske lite obalanserat idag. Jag skulle ändå gärna ha ett par flaskor på rygg.

Flight B – Tradition-cuveer
1. Clos du Mont-Olivet (SB 95974)
2. Domaine Cristia
3. Domaine Barroche Signature
4. Mas de Boislauzons Tradition
5. Clos St Jean Tradition

Denna flight är klart jämnare och det blir mycket en fråga om personliga preferenser. Jag gillar verkligen vin 2 med sin otroligt charmerande röda frukt och lite vanilj i längden. Även vin4 med sin mörka, lovande kraft och mörka kryddpaket kommer ut en aning bättre i mina anteckningar. Samtliga viner är 90+ poäng. Om man räknar Bosquet des Papes Cuvée Tradition till denna flight (och det borde man) så har vi sex riktigt goda viner (av sex möjliga) på Tradition-nivån. Den (mycket) enkla slutsatsen blir att 2007 levererar som utlovat på denna nivå.

Sedan smakar det mycket bra med några pizzaslices inför drabbningen med det tunga artilleriet i sista flighten.

Flight C – Prestige-cuveer

1. Chante le Merle Vieilles Vignes (SB 95759)
2. Cuvée du Vatican Réserve Sixtine
3. Domaine Cristia Cuvee Renaissance
4. Pure, Domaine Barroche
5. Mas de Boislauzons Cuvée du Quet

Nästan ännu jämnare i denna flight! Man får mer av allt, utom eldighet och beska. Det är lite nyansskillnader i frukten, men det är utan tvekan ren och skär hedonist-dricka i alla fem glasen! Mina anteckningar är än mer kortfattade än vanligt... och innehåller fler otryckbara, positiva kraftuttryck. Alla utom vin2 är favorit hos någon av provarna, min är (efter en lång tvekan) Cristias Renaissance med sin förförande rena frukt och längd. En viss majoritet lyfter fram Chante le Merle, som kanske har den finaste balansen idag. Pure är underjordiskt god, och Cuvée du Quet (RP 100) med sin obändiga, mörka fruktkraft och ändå drickbar idag (fast den är säkert mycket bättre bortåt 2015). 93-96 (98?) poäng i min bok. Detta är inte viner som får tiden att stanna, men visst känns det som att ”the space-time continuum” (sv. rum-tiden) knuffas en aning...

Tillbaka till grundfrågan då, sammantaget - hur bra är då egentligen 2007 i Ch9?
Först måste man säga att vi pratar om jäst druvmos som sedan pressats och buteljerats, inget annat. Och att det är ung Ch9 från en relativt varm årgång, så eldighet och alkohol finns där (14,5 – 16,5% alkohol enl. etiketterna). Alla gillar inte denna typ av vin, och det blir lite jobbigt att dricka i längden. Vissa av vinerna passar inte heller särskilt bra till mat. Jag upplever ändå att 2007 är en riktigt bra och homogen årgång som funkar på alla dessa nivåer, även om naturligtvis prestige-cuveerna är de mest imponerande. Jag skulle hellre ha fler än färre av dessa viner i förråden. Det var otroligt kul att kunna prova dem alla denna kväll tillsammans med elva andra vingalningar i en källare på Lidingö! Ett särskilt tack till Niklas som ordnade lokal och en massa goda (någon mer intressant än god) extraviner. På tal om extraviner, vi inledde med ett par spännande viner, och hade än fler (med mer mognad) på eftersittningen. Många var riktigt goda, men ett vin stod verkligen ut som kvällens absolut mest minnesvärda; Niklas färdknäpp i form av en 1898 Verdelho Madeira. Ett helt makalöst vin, jag kunde (med lätthet) känna eftersmaken dagen efter.

PS. Sedvanligt excellenta noteringar finns här. DS

1996, Arzuaga Reserva, Ribera del Duero

Det blir rätt sällan spanskt i glasen här hemma, men i kväll öppnar vi en flaska som fått mycket tid på rygg, 1996 Arzuaga Reserva Tinto från Ribera del Duero. Vi köpte den på plats våren 2000, efter att ha lyckats klämma oss in på en förevisning av Bodegan som egentligen krävde förbokning. Trots åldern är doften till att börja med noll och intet, första intrycket är helt enkelt att vinet är icke-defekt, men bra nära dött. Färgen är förvånansvärt röd och tät. Efter ett tag får vi iallafall ett litet doftintryck med lite starkvin och en svåridentifierad, lite söt röd frukt. Smaken utvecklas i en timme eller kanske två och smakar som bäst till osten. Vi får då en mycket utvecklad smak med söt (nästan knäckig) röd frukt, russin, starkvin, och en rätt bra syra. Tanninerna är helt utmognade. Eftersmaken är lång, men klart oxiderade och starkvinsdominerade. Inte dumt alls, och alltid intressant att dricka ett moget vin. Vinet har även två andra trevliga egenskaper; nämligen avsaknad av dill och kräftspad, och att man kan säga "Bra att det var sista flaskan".

1995 Beausejour-Becot, St Emilion 1er GCC

På auktionen innan jul ropade vi in halvdussinet flaskor av detta vin, 1995 Beau-Sejour Becot, St Emilion 1er Grand Cru Classé B. Vi besökte egendomen sommaren 1999 och det gör ofta det lilla extra för intrycket. Den första flaskan öppnades vid nyår - men var korkdefekt, så jag var allt lite orolig när denna kork drogs. Maten är påskinspirerad, Bordeaux-vänlig lammfile med champinjoner, vita bönor och gräddsås. Vinet har en mörkröd, tät kärna, med lite tegel i kanten. Doften är medelstor och härligt Bordeaux-komplex med svarta vinbär, piptobak, lite apelsin, och kafferost. Smaken ger en god attack i början, med bra frukt (trots 15 år), fin syra, och en balanserad, lång och komplex avslutning med lite starkvinston (som det anstår ett vin i slutet av medelåldern). Tanninerna är möjligen lite torra, men för övrigt är det ett mycket gott glas med härlig mogen Bordeaux-typicitet.