Årets fjällresa har gått av stapeln. Det var fint med snö, i alla fall en del sol och G. som nu hunnit fylla 6 år och tappa sin första tand, blev skidkompis med vintresserad. Vin liksom mat smakar ofta extra bra efter en dag i backen eller spåret, och det tas inte några anteckningar precis, men här är några intryck ur minnet.
2001 Domaine de Courteillac, Bordeaux Supérieur (2005 finns i BS 80030)
Härlig mörkröd färg, bra bas-Bordeaux-doft med lite mörk frukt. Finfin smak med både mognad och balans. Gott både till mat (lammgryta) och lite ost. Förvånansvärt bra!
2006 Morgadio da Calçada Reserva Tinto (SB 96998) ifrån Douro och firma Niepoort, gjort på en blandning av Touriga franca och övriga druvsorter. Färgen är mörkt blåröd, doften medelstor och den mörka frukten är tydlig med lite rostade fat och mandelmassa. Frukten är rätt framträdande i smaken och vi upplever vinet som bra, men inte lika komplext och balanserat som kamraten från Bordeaux.
2005 Sequillo (SB 98685) från distriktet Swartland och görs av Eben Sadie på en blandning av 60% syrah, 30% mourvèdre och 10% grenache.
Vinet har en ganska tät, mörk röd färg med lite blå inslag. Doften är ganska stor, lite varm och utvecklad. Vi hittar frukt, lite orientaliska kryddor och en behaglig fatton. Smaken är mycket god med fin varmjordsfrukt och utveckling, lite lakrits och bra balans och längd. Ingen rök eller bakelit, bra!
2004 Thomas Hyland Shiraz Penfolds (SB 6301, aktuell årgång är 2006)
Ett av Penfolds medelklassviner som finns i de flesta (alla) Systembutiker. Detta är årets ”tacovin” och fungerar rätt bra med sin fruktighet (björnbär!) och lite vaniljsöta smak. Har utvecklat lite mer balans med två år på rygg, men ingen kan säga att det är ett elegant vin... sedan tar vi fram en 2005 Alain Jaume Grande Garrigue Vacqueyras och här är något ganska annorlunda i glaset: frukten är fin och vinet ger ett rustikt och bonnigt intryck med mycket örter, lite tjära och så. Betydligt intressantare än kollegan från Australien, men inte allas påse. Smakar dock ännu bättre dag2!
En annan kväll är det fisk på menyn och då fortsätter vi att prova vin från Portugal, nämligen 2007 Morgadio da Calçada Branco (SB 96999) från marssläppet, gjort på ett flertal mer eller mindre okända druvor: codega, rabigato, viosinho, arinto och malvasia fina. Vinet har en relativt ljus gul färg, en medelstor ganska fruktig doft med en gnutta (god) rök. Smaken är torr, fruktig och fint balanserad. Inte så märkvärdig kanske, men gott och lite intressant matvin.
Så hamnar vi hos P&P på fjällmiddag och det blir ett visst liv med sammanlagt 8 barn mellan 4 månader och 10 år i en fjällstuga... mycket trevligt och god mat & dryck, bla en 1994 Ch Langoa-Barton, Saint-Julien. Vi har druckit ett flertal flaskor av vinet, några har varit mycket goda, några andra bra, inga dåliga. Men vi trodde nog att detta vin passerat zenit med viss marginal, men denna flaska smakade utmärkt bra med jättebra frukt, mognad och balans. Sedan öppnar P. en 1996 La Croix De Beaucaillou, altså andravinet till Chateau Ducru-Beaucaillou. Inga dåliga viner i en fjällstuga! Även detta smakar mycket bra med fin röd frukt, fast Langoa-Barton är det bättre vinet denna kväll med lite mer av allt, framförallt Saint-Julien karaktär av ceder, blyertpenna och svartvinbärsfrukt.
Tyvärr avslutar vi veckan med diverse sjukdomar men vi öppnar iallafall en 2000 Ch Bonnet Divinus, altså prestigecuveen från Andre Lurtons stora egendom Ch Bonnet i Entre-Deux-Mers. En blandning av 80% Merlot och 20% Cabernet Sauvignon från en avskild 4 ha parcell med söderläge. Vi provade första flaskan i somras efter släpp i juni 2008 och tyckte det smakade bra utan några större åthävor. Denna flaska smakar klart bättre, om det beror på omgivningarna, eller vad det kan vara är svårt att säga. Fin mörk svartvinbärsfrukt och jättebra balans och längd. Inte lika bra som 1994 Langoa-Barton, men mycket gott i alla fall. Sedan vill vi ha lite vin till de sista ostbitarna och då åker korkskruven i en 2004 Château Haut-Plantey Saint-Emilion Grand Cru (augusti-släppet 2008). Även denna flaska smakar klart bättre än den vi provade i augusti med en fin röd färg med liten tegelkant, rätt utvecklad god röd Merlot-frukt och klart bra Saint-Emilion-karaktär med lite rostat kaffe. Sammanfattningsvis en vecka med skidåkning, god mat, jättetrevlig samvaro (Tack C+T och P+P!) och några verkligt goda och rekommendabla fjällviner!
söndag 29 mars 2009
lördag 21 mars 2009
Cornas 99 och Mont-Redon 05
Vi gillar Cornas från Chapoutier och har druckit ett flertal årgångar mellan 1990 och 2001. Detta är andra (eller tredje) flaskan av årgång 1999. Färgen är fint mörkt mogen röd, doften medelstor, mogen och god. Smaken är bra, elegant, mogen och rätt lång. Smakar fint både till lammet och osten. Ändå är inte intrycket riktigt lika bra som förra flaskan (se
http://vintresserad.blogspot.com/2008/08/cornas-1999.html
... svårt att sätta fingret på vad som skiljer.
Sedan är dags att (äntligen) prova Ch Mont-Redon 2005. Vi gillar oftast Mont-Redon i de lite varmare årgångarna så 2005 borde passa oss och det gör den! Färgen är fint mörk-röd-purpur. Doften medelstor men lite dov Grenache-frukt. Smaken är mycket bra med lite kirsch, mandelmassa och jättefin frukt. Fin balans och längd. Ingen direkt eldighet, även om det ändå märks att det är 14,5% (minst?).
http://vintresserad.blogspot.com/2008/08/cornas-1999.html
... svårt att sätta fingret på vad som skiljer.
Sedan är dags att (äntligen) prova Ch Mont-Redon 2005. Vi gillar oftast Mont-Redon i de lite varmare årgångarna så 2005 borde passa oss och det gör den! Färgen är fint mörk-röd-purpur. Doften medelstor men lite dov Grenache-frukt. Smaken är mycket bra med lite kirsch, mandelmassa och jättefin frukt. Fin balans och längd. Ingen direkt eldighet, även om det ändå märks att det är 14,5% (minst?).
måndag 16 mars 2009
1998 Talbot, 2005 Chryseia och 2006 Gimmeldinger Biengarten
Helgen bjöd på dessa tre ganska olika viner, här följer några korta noteringar:
1998 Talbot, Saint-Julien
Den som följer bloggen vet att vi gillar Bordeaux och har ett extra gott öga till Saint-Julien. Vi köpte sex flaskor av 1998 Talbot i början av 2000-talet på SB för ganska rimliga 300 kr st. Vi är nu halvvägs. Förra flaskan öppnades i november:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/11/tre-helgviner.html
Denna flaska karafferar vi inte utan det är närmast pop’n’pour!
Färgen är mörk och ganska tät, med lite röd-brun kant. Doften är medelstor med mognad, komplexitet och är mycket god. Klart bättre än i november. Smaken är bra, särskilt till mat, men frukten är lite kantig, det går inte att helt bortse ifrån. Det smakar dock alldeles utmärkt till vår långkokta lammgryta och även till en passande ost efteråt. Vi smygöppnar även en
2005 Chryseia (SB 97597) nyligen inköpt till nedsatt pris, men ändå inte direkt billiga 349 kr. Efter Portugal-äventyret hos Niklas (ja, det sätter fortfarande spår!) så verkade Chryseian lockande då vinet är omskrivet, och producenterna bakom vinet (familjerna Symington-portvin och Prats-Bordeaux), vilket borde kunna hamna ganska mitt i min smakprofil. Tanken är att dricka denna flaska dagen efter, så vi tar bara varsitt litet smakprov. Färgen är mörkt purpur-röd med blåstick. Doften är mycket modern och lite dominerad av mandelmassa. Smaken innehåller god modern frukt, lite slankare än de fyra fruktdrivna kraftpaket vi provade hos Niklas, men alls inte mesig. Dag 2 får vi lite mer komplexitet och balans i Chryseian, och vinet är helt enkelt väldigt gott. Niklas skriver i en kommentar ”crowdpleaser med kalljäst frukt” och det stämmer fint. Vi upplever även att vinets ”staying power” är ganska imponerande, sent på kvällen dag 2 efter ett dygn i försiktigt öppnad flaska och 4-5 timmar i karaff och glas är alla delar fortfarande på plats. Man behöver inte rusa iväg och handla de flaskor som finns kvar, men vi upplever ändå att de 349 kr är relativt väl motiverade.
1998 Talbot, Saint-Julien
Den som följer bloggen vet att vi gillar Bordeaux och har ett extra gott öga till Saint-Julien. Vi köpte sex flaskor av 1998 Talbot i början av 2000-talet på SB för ganska rimliga 300 kr st. Vi är nu halvvägs. Förra flaskan öppnades i november:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/11/tre-helgviner.html
Denna flaska karafferar vi inte utan det är närmast pop’n’pour!
Färgen är mörk och ganska tät, med lite röd-brun kant. Doften är medelstor med mognad, komplexitet och är mycket god. Klart bättre än i november. Smaken är bra, särskilt till mat, men frukten är lite kantig, det går inte att helt bortse ifrån. Det smakar dock alldeles utmärkt till vår långkokta lammgryta och även till en passande ost efteråt. Vi smygöppnar även en
2005 Chryseia (SB 97597) nyligen inköpt till nedsatt pris, men ändå inte direkt billiga 349 kr. Efter Portugal-äventyret hos Niklas (ja, det sätter fortfarande spår!) så verkade Chryseian lockande då vinet är omskrivet, och producenterna bakom vinet (familjerna Symington-portvin och Prats-Bordeaux), vilket borde kunna hamna ganska mitt i min smakprofil. Tanken är att dricka denna flaska dagen efter, så vi tar bara varsitt litet smakprov. Färgen är mörkt purpur-röd med blåstick. Doften är mycket modern och lite dominerad av mandelmassa. Smaken innehåller god modern frukt, lite slankare än de fyra fruktdrivna kraftpaket vi provade hos Niklas, men alls inte mesig. Dag 2 får vi lite mer komplexitet och balans i Chryseian, och vinet är helt enkelt väldigt gott. Niklas skriver i en kommentar ”crowdpleaser med kalljäst frukt” och det stämmer fint. Vi upplever även att vinets ”staying power” är ganska imponerande, sent på kvällen dag 2 efter ett dygn i försiktigt öppnad flaska och 4-5 timmar i karaff och glas är alla delar fortfarande på plats. Man behöver inte rusa iväg och handla de flaskor som finns kvar, men vi upplever ändå att de 349 kr är relativt väl motiverade.
Söndag kväll lagar vi en allt-i-ett fiskgryta och öppnar en 2006 Christmann Gimmeldinger Biengarten Riesling Spätlese Trocken som det fanns några flaskor kvar av till nedsatt pris 151 kr (Crisis, What Crisis?). Vi har läst en del om att årgång 2006 inte var så bra i Tyskland, så förväntningarna är rimligt neutrala. Färgen på vinet är förvånande djupt gul, och doften är bara så god, med finfin frukt, lite skiffer och petroleum. Toner av honung fläktar förbi. Smaken är precis lika bra med frukt och syra i balans, och ett djup och en komplexitet vi verkligen uppskattar. Suveränt gott och 2009 års godaste vita hittills!
2007 Gimmeldinger Biengarten har även provats av:
och 2005 av samma vin här:
måndag 9 mars 2009
Modern, but allowed, fruit
Inspirerad av Mise en Bouteilles fantastiska Portugal-kväll för ett par veckor sedan har diverse viner från Portugal inhandlats via BS och beställningar från andra butiker. I helgen hämtade jag därför en låda med varierat innehåll. De flesta är egentligen lite väl unga, men här är i alla fall en kortfattad redogörelse för helgens viner:
I brist på Alvarinho från Portugal provade vi Orballo Albariño 2007 (SB 2696) 89 kr ifrån Rias Baixas i Galicien, strax norr om Portugal som sägs var en god proxy. Det var den! Färgen är ljusgul med gröna reflexer, doften är ung, frisk, fräsch med lite citrus och mineral. Smaken är torr, medelfyllig med fin frukt och mineral. Mycket läskande och gott, särskilt med tanke på att det bara kostar 89 kr. Lite trist etikett kanske. Hursomhelst en klockren kandidat till husets vita under 100 kr.
Vi har även druckit Redoma Tinto 2003 (BS 89414) 239 kr, från Douro och firma Niepoort, över två kvällar. Flaskan är lite smutsig, men korken är i utmärkt skick. Färgen är mycket tät mörkt röd-blå-purpur (precis som de unga Douro-vinerna hos Niklas). Doften är medelstor och med samma täta frukt backad av mandelmassa och lite mörk choklad (sannolikt bidrar faten). Smaken är öppnare och mer tillgänglig än de 05-or vi provade hos Niklas. Det är ändå en rejäl frukttryckare med mandelmassa, mandel, och nötter återkommer med tydlig kraft. Inte så jättekomplext, men mycket gott ändå och inte på något vis slätstruket. Idag har frukten överhand, men det finns både syra och fina tanniner så vinet klarar säkert en hel del lagring. Väldigt gott tycker alla som smakar. Dag 2 är vinet ganska likt dag 1, den goda mandelmassan i doften är lite mer tillbakadragen. Vinet bildar en ganska rejäl fällning i flaska, karaff och glas.
Ett annat modernt vin som vi funderat på en tid och som nyligen fått nedsatt pris är Grosset Gaia 2004 (SB 98833) som numer också kostar 239 kr. Grosset är väl mest kända för sina Rieslingar (Polish Hill och Watervale). Vi provar altså 2004 Gaia som är gjort på en druvblandning av cabernet sauvignon (70%), cabernet franc (25%) och merlot (5%), och kommer från Grossets odlingar på relativt hög höjd i Clare Valley. Producenten anser att vinet är drickbart efter tre år, bättre vid fem år och kan lagras betydligt längre än så. Vi öppnar skruvkorken och ned i karaffen en dryg timme. Färgen är mörkröd och doften är relativt stor, tydligt rödfruktig och med mynta, både röda och svarta vinbär, lite vingummi och lite mintchoklad. Smaken är medelfyllig och nu hittar vi faktiskt lite jordgubbar också. Det är helt klart ett lättare och elegantare vin än kamraten från Douro, men båda vinerna har tydlig karaktär, identitet och absolut tillräcklig komplexitet för att göra dem intressanta och drickvärda. Vi ser fram emot att dricka båda dessa viner igen! Det gemensamma priset 239 kr känns väl motiverat.
Vi avslutar helgen med ett mognare vin från gamla världen, nämligen nästa flaska av bröderna Remoriquets 2003 Hautes Cotes de Nuits. Det är en relativt kraftig Pinot från hemtrakten, med ganska mörk röd färg med vissa bruna reflexer, en lite dov, ganska elegant doft och en medelfyllig smak med viss mörk frukt, lite choklad och orientaliska kryddor och viss komplexitet. Gott, men vi föredrar helgens båda andra rödviner. Så här tyckte vi för ett drygt år sedan:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/01/hautes-ctes-de-nuits-2003-remoriquet.html
Sammanfattningsvis en trevlig vinhelg!
I brist på Alvarinho från Portugal provade vi Orballo Albariño 2007 (SB 2696) 89 kr ifrån Rias Baixas i Galicien, strax norr om Portugal som sägs var en god proxy. Det var den! Färgen är ljusgul med gröna reflexer, doften är ung, frisk, fräsch med lite citrus och mineral. Smaken är torr, medelfyllig med fin frukt och mineral. Mycket läskande och gott, särskilt med tanke på att det bara kostar 89 kr. Lite trist etikett kanske. Hursomhelst en klockren kandidat till husets vita under 100 kr.
Vi har även druckit Redoma Tinto 2003 (BS 89414) 239 kr, från Douro och firma Niepoort, över två kvällar. Flaskan är lite smutsig, men korken är i utmärkt skick. Färgen är mycket tät mörkt röd-blå-purpur (precis som de unga Douro-vinerna hos Niklas). Doften är medelstor och med samma täta frukt backad av mandelmassa och lite mörk choklad (sannolikt bidrar faten). Smaken är öppnare och mer tillgänglig än de 05-or vi provade hos Niklas. Det är ändå en rejäl frukttryckare med mandelmassa, mandel, och nötter återkommer med tydlig kraft. Inte så jättekomplext, men mycket gott ändå och inte på något vis slätstruket. Idag har frukten överhand, men det finns både syra och fina tanniner så vinet klarar säkert en hel del lagring. Väldigt gott tycker alla som smakar. Dag 2 är vinet ganska likt dag 1, den goda mandelmassan i doften är lite mer tillbakadragen. Vinet bildar en ganska rejäl fällning i flaska, karaff och glas.
Ett annat modernt vin som vi funderat på en tid och som nyligen fått nedsatt pris är Grosset Gaia 2004 (SB 98833) som numer också kostar 239 kr. Grosset är väl mest kända för sina Rieslingar (Polish Hill och Watervale). Vi provar altså 2004 Gaia som är gjort på en druvblandning av cabernet sauvignon (70%), cabernet franc (25%) och merlot (5%), och kommer från Grossets odlingar på relativt hög höjd i Clare Valley. Producenten anser att vinet är drickbart efter tre år, bättre vid fem år och kan lagras betydligt längre än så. Vi öppnar skruvkorken och ned i karaffen en dryg timme. Färgen är mörkröd och doften är relativt stor, tydligt rödfruktig och med mynta, både röda och svarta vinbär, lite vingummi och lite mintchoklad. Smaken är medelfyllig och nu hittar vi faktiskt lite jordgubbar också. Det är helt klart ett lättare och elegantare vin än kamraten från Douro, men båda vinerna har tydlig karaktär, identitet och absolut tillräcklig komplexitet för att göra dem intressanta och drickvärda. Vi ser fram emot att dricka båda dessa viner igen! Det gemensamma priset 239 kr känns väl motiverat.
Vi avslutar helgen med ett mognare vin från gamla världen, nämligen nästa flaska av bröderna Remoriquets 2003 Hautes Cotes de Nuits. Det är en relativt kraftig Pinot från hemtrakten, med ganska mörk röd färg med vissa bruna reflexer, en lite dov, ganska elegant doft och en medelfyllig smak med viss mörk frukt, lite choklad och orientaliska kryddor och viss komplexitet. Gott, men vi föredrar helgens båda andra rödviner. Så här tyckte vi för ett drygt år sedan:
http://vintresserad.blogspot.com/2008/01/hautes-ctes-de-nuits-2003-remoriquet.html
Sammanfattningsvis en trevlig vinhelg!
söndag 1 mars 2009
Två från Bordå´ och en från Napa
Över helgen dricker vi dels två viner från Bordeaux; 2001 Ch Ferrand, Pomerol, och 1999 Chasse-Spleen från Moulis. Dessutom är vi rätt så nyfikna på nyinköpta 2002 The Puzzle, från vinfirma Newton på Spring Mountain i Napa Valley. Trots att årgångar och druvblandning har likheter så är skillnaderna mellan Napa-vinet och vinerna från Bordeaux stora.
Vinet från Pomerol är första gången vi provar och har en fin röd, ganska klar färg, en relativt stor, mogen komplex doft med typisk Merlot-plommonfrukt, lite annan röd frukt och lite kaffe. En hel del mognad i smaken med viss multnad, komplexitet och fin längd och elegans. Mycket gott och verkligt prisvärt för under 200 SEK för ett par år sedan.
1999 Chasse-Spleen drack vi för ganska precis ett år sedan och intrycket är likartat, fast kanske ännu lite bättre nu, framförallt doften är helt enkelt utmärkt bra medelklass Bordeaux från vänstra stranden. Färgen är lite mörkare och tätare än Pomerol-vinet, smaken innehåller lite fler svarta vinbär och lite mer tanniner än kusinen från högra sidan. Båda vinerna är utomordentliga matviner och lagom mogna för vår smak. Båda vinerna smakar likaså bäst efter 30-60 min i karaff och glas, och båda vinerna smakar klart sämre dag 2 (förvaring i flaska, på kall plats och försiktigt vakum-pumpade).
The Puzzle från Spring Mountain är Newtons finaste vin från Spring Mountain i Napa Valley, företaget skriver på sin website:
”The Puzzle, Newton’s iconic red Bordeaux blend, exemplifies the drive to stand apart. Individual microblocks on the Spring Mountain estates, 112 in all, are picked at the point of optimal flavor development, hand-sorted, and vinified separately in the custom winery facility designed expressly for handling very small lots. The lots are tasted rigorously and their potential noted for the final blend, with only the best lots designated for The Puzzle.”
År 2002 innehåller blandningen 35% Cab Franc, 33% Cab Sauvignon, 23% Merlot och 9% Petit Verdot och sammanlagt blir det 15,5% alkohol! Färgen på vinet är mörkare och tätare än de båda föregående, doften är medelstor och smaken lite annorlunda med en hel del mörk frukt men också tydlig mörk choklad och lite kokos. De 15,5% märks knappt alls utan är väl integrerade. Vi tycker att vinet är gott, men båda Bordeauxerna passar bättre till maten, dock så smakar pusslet ungefär lika bra dag 2, och därmed lite bättre än sina kollegor från gamla världen som vi föredrog dag 1. Vi tycker dock att pusslet är lite väl dyrt med sina 399 SEK. Priset i USA är dock ca 80 USD vilket ofta blir ungefär 800 SEK på SB. Kanske kan pusslet bli ännu lite bättre med några år på rygg, Parker säger ”93+ och drickfönster 2009-2030”, vi skulle nog säga 89-91 och 2009-2015? Den som lagrar och provar får se.
Vinet från Pomerol är första gången vi provar och har en fin röd, ganska klar färg, en relativt stor, mogen komplex doft med typisk Merlot-plommonfrukt, lite annan röd frukt och lite kaffe. En hel del mognad i smaken med viss multnad, komplexitet och fin längd och elegans. Mycket gott och verkligt prisvärt för under 200 SEK för ett par år sedan.
1999 Chasse-Spleen drack vi för ganska precis ett år sedan och intrycket är likartat, fast kanske ännu lite bättre nu, framförallt doften är helt enkelt utmärkt bra medelklass Bordeaux från vänstra stranden. Färgen är lite mörkare och tätare än Pomerol-vinet, smaken innehåller lite fler svarta vinbär och lite mer tanniner än kusinen från högra sidan. Båda vinerna är utomordentliga matviner och lagom mogna för vår smak. Båda vinerna smakar likaså bäst efter 30-60 min i karaff och glas, och båda vinerna smakar klart sämre dag 2 (förvaring i flaska, på kall plats och försiktigt vakum-pumpade).
The Puzzle från Spring Mountain är Newtons finaste vin från Spring Mountain i Napa Valley, företaget skriver på sin website:
”The Puzzle, Newton’s iconic red Bordeaux blend, exemplifies the drive to stand apart. Individual microblocks on the Spring Mountain estates, 112 in all, are picked at the point of optimal flavor development, hand-sorted, and vinified separately in the custom winery facility designed expressly for handling very small lots. The lots are tasted rigorously and their potential noted for the final blend, with only the best lots designated for The Puzzle.”
År 2002 innehåller blandningen 35% Cab Franc, 33% Cab Sauvignon, 23% Merlot och 9% Petit Verdot och sammanlagt blir det 15,5% alkohol! Färgen på vinet är mörkare och tätare än de båda föregående, doften är medelstor och smaken lite annorlunda med en hel del mörk frukt men också tydlig mörk choklad och lite kokos. De 15,5% märks knappt alls utan är väl integrerade. Vi tycker att vinet är gott, men båda Bordeauxerna passar bättre till maten, dock så smakar pusslet ungefär lika bra dag 2, och därmed lite bättre än sina kollegor från gamla världen som vi föredrog dag 1. Vi tycker dock att pusslet är lite väl dyrt med sina 399 SEK. Priset i USA är dock ca 80 USD vilket ofta blir ungefär 800 SEK på SB. Kanske kan pusslet bli ännu lite bättre med några år på rygg, Parker säger ”93+ och drickfönster 2009-2030”, vi skulle nog säga 89-91 och 2009-2015? Den som lagrar och provar får se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
