Många viner blir det ibland...

Veckan som gått har det faktiskt blivit en hel del vin av olika sort och smak. Det började bra med en enkel provning av tre röda viner: Ch Noillac 2000 (Medoc, på magnumbutelj), Tollot-Beaut Chorey-les-Beaune 2005 och Ataraxia Serenity 2005 från Western Cape i Sydafrika. Ch Noillac behöver nog ingen närmare presentation; en ovanlig kombination av drickfärdig och prisvärd Bordeaux. Ingen överraskning: röd-tegelfärg, medelstor Bordeaux-doft med lite stall och multna löv, en lång medelfyllig smak med örter och fat, mycket matvänlig. Dock kändes frukten på väg att tyna bort. De flesta gillade vinet, men få hade det som favorit.

Tollot-Beaut Chorey-les-Beaune 2005 är ngt helt annat; blå-röd färg och en ganska häftig doftkombination av hallon, jordgubbar, lite kaffe och en hel gummifabrik. Många rynkade på näsan till att börja med, men efter någon timme i glaset och till maten smakade det fint. Doften är dock tveksam... kanske blir bättre med några år i källaren. Ngn annan som provat?

Ataraxia Serenity 2005 från Western Cape i Sydafrika. Vi provade detta på Vinordic, var det lika bra nu? Färgen är klarröd och doften är Mycket Stor och Långlivad, den berömda ”kvasten ur glaset”. Kvasten innehåller en blandning av röda och svarta vinbär och en rejäl dos rostade fat med vanilj. Inte Rioja-dill-vanilj utan mer ”ren” vanilj. Supergott om man gillar kvasten, annars inte. Smaken är i samma stil, ren och penetrerande frukt&fat. Doften är lika kraftig efter flera timmar. Inte så elegant kanske, men jättegott! Ingen rökighet heller – vilket vi uppskattar! Kan nog bli några flaskor till... vore kul om även Ataraxias Mountain Vineyard Chardonnay hittar hit, den är ”Highly Recommended” i Platters South African Wines 2008.

I mitten av veckan var det sedan först ganska enkla, vita viner, bla en ekad ”South Australia” som var felfri, men inget alls att skriva om. Dock hittade vi en kväll en Wynns Coonawarra ”John Riddoch Cab.Sauv” 1998 som vi fick loss till ett rimligt pris. Det var mycket gott! Hade nog stått lite varmt (och kanske lite länge i restaurangen...) men den djupa svartvinbärsfrukten var likafullt mycket lång och god. Som en händelse fick jag även prova en Wynns ”Michael Shiraz” kvällen efter, och den var kanske ännu ngt lite vassare, men det kan bero på bättre förhållanden. Senare i veckan blev det en Wynns Coonawarra Cab.Sauv 1999 (altså den vanliga Cab.Sauv) och visst är den bra med sin fina svartvinbärsfrukt och mogna tobakstoner. Dock så är John Riddoch ett eller kanske två ”snäpp” bättre. Synd att inte V&S verkar importera dem längre.

Mot slutet av veckan var det dags för fin avslutningsmiddag med fin (men för ung) Chablis och en Ch Suidiraut 2003 till efterrätten som var bra, men kanske inte så bra som jag hoppats (eller så var det lite väl små glas). Till varmrätten serverades en 1999 Gevrey-Chambertin 1er Cru, Domaine Trapet, och det var en upplevelse. Djup, mörk färg med tegelkant; medelstor komplex doft och en utmärkt lång smak med fin komplexitet och balans.

Avslutning på hemmaplan en varm eftermiddag&kväll och då tog vi fram ett av släppen från maj som vi hoppades skulle passa till en okomplicerad (barnvänlig) köttfärsrätt:

Allegrini Pallazo Della Torre 2004, IGT Veronese
Ganska mörk röd färg. Medelstor doft med tydlig fat- och körbärston. Smaken till en början lite italienskt kärv, lite alkoholstinn och ganska slank. Inte så imponerande. Efter några timmar kommer trevligare, lite runda toner med mörk choklad och en god körsbärsfrukt med en aning likörton. Dock ingen sötma eller Amarone-ton. Inte lika bra som den halva låda 1997or som vi drack för ett antal år sedan, men helt OK. F&V verkar gilla detta... lite svartvinbär hittar de... och de har (som vanligt) god koll. SB säger ”kryddigt, örtigt vin med fatkaraktär. Inslag av mörka körsbär, plommon, vanilj och choklad”. Om det är plommon eller svartvinbär kan man säkert diskutera... Slutsats: Gott vin som vi tror utvecklas fint några år, men ingen sensation.