1997 Leoville-Poyferre, Saint Julien

Vi gillar vänstra stranden, alldeles särskilt gillar vi Saint-Julien. Varför det? En mycket bra fråga faktiskt... har funderat lite kring det och det bästa svaret verkar vara att det handlar om balans mellan flera, för oss prioriterade komponenter: svartvinbärsfrukt, aromer av cederträ och rostat kaffe, blyerts, multna löv / stallighet, mjuka tanniner och oftast en lång och mycket matvänlig smak. Kvällens vin är från ett bra (men tidigare ojämnt) slott, Leoville-Poyferre. Vi har druckit 1997an för ett par år sedan och ur minnet var det ett OK vin, men lite knutet och varken signifikant svartvinbärsfrukt eller rostat kaffe, utan mer ett gott matvin från Medoc med viss Bordeaux-typicitet och längd, men inte mer. Det senaste året har vi druckit 1998, 1999 och 2001, alla med stor behållning. Korken ur och vinet i karaffen, dock ingen omedelbar doftsensation. Färgen i glasen är mörkröd med relativt tydlig tegelkant. Doften kommer ganska snabbt igång (ca 15 min) och utvecklas finfint – lite mer tobak och stallighet, lite mindre svartavinbär än 1998. 1997 är en lättare årgång och bör därmed vara mer utvecklad, så det stämmer gott. Smaken är utmärkt; lång, god och med sammetstanniner och en jättegod kompott av ovan nämnda smaker. Balans, längd och komplexitet är helt enkelt utmärkta för årgång 1997. Om du/ni har några flaskor kan jag varmt rekommendera att öppna och dricka nu. Vinet blir lite bättre med mer tid i karaffen, men vi upplever att det är ”på topp” redan efter någon timme. Ett vin på vår topplista 2008 så här långt!

PS. På slottets hemsida rekommenderas karaffering i 12 timmar för årgång 1997, det låter alldeles för mycket tycker vi. DS.