fredag 21 november 2014

2010 Bel Villa, Red Mountain

Till hemgjorda hamburgare drar jag korken på en Syrah från Red Mountain i Washington state.

Tät mörk-röd-nästan-svart färg hela vägen ut i kanten.
Doften utvecklas fint.
Smaken är till en början lite väl syra-dominerad, helt klart inget "prat-vin". Efter ett par timmar i karaff så börjar balansen infinna sig med skönt sval och ändå intensiv syrah-frukt, rediga syror, check på många druv-markörer (chark, rök, lite violpastill, tapenade). Klart gott (89 idag, potential uppåt 92 skulle jag gissa). Blint hade jag varit i norra rhone alla dar i veckan.
 

lördag 1 november 2014

2004 Ch Magdeleine, St Emilion GCC

Gaahhh! Så elegant är kvällens vin!

Jag vet, man ska inte skriva bloggposter med vinet i blodet. Men ibland går det inte att invänta sans och nykterhet - detta är bara så himla gott. Själva definitionen av old-school St Emilion med en perfekt avvägd blandning av plommon, korinter, en gnutta tobak och sötlakrits. Elegans, längd och balans. Ingen tyngd, bara frukt och struktur i harmoni. Syra snarare än tannin. Skyhög matvänlighet (pulled beef på eko-högrev) och drickbarhet från himlen. Inte 100 RP på egen hand, men till maten bra nära. Vilken tur att jag har en flaska kvar!

tisdag 14 oktober 2014

Varning för Lagena-kartonger!

Botten gick ur när jag skulle (varsamt) lyfta upp den! Sorg när jag sedan plockade upp 4 trasiga flaskor, varav en äldre, svår att ersätta, topp-riesling Heiligenstein från 2005. 😞


söndag 12 oktober 2014

1964 St Emilion

Jag har lärt känna många väldigt trevliga och generösa människor i vinvärlden. En av dem är Barolista (eller Joakim som han egentligen heter). Joakim har haft vin&mat som en passion under många år, och dessutom samlat kunskap om äldre viner som inte är lätta att få tag på. I slutet av sommaren fick jag en fråga om jag ville vara med på denna 1964 St Emilion middag. Svaret var självklart "ja tack, det vill jag väldigt gärna"!
 
Vi inleder med lite anklever och 1964 Blason de France från Perrier Jouet. Vinet är vid liv, gott och spännande och den sannolikt äldsta champagne jag provat
 
Sedan första flighten (alla viner är altså 1964 St Emilion Grand Cru Classe) som serveras med en kalvbrässterrin:
 
Cadet-Piola
Mycket klassisk fullt mogen bdx-typisk doft, men aningen torr och lite bitter (jod, salmiak, sherry) eftersmak. Gott ändå (87)
 
La Dominique
Mogen och komplex, doft och smak hänger fint ihop, utvecklas bra i glaset (kaffe, lite stål). Gott (89)!
 
Grand Mayne
Lite brunare i kanten och inledningsvis en något trött doft, men smaken är bra från start. Utvecklas starkt i glaset och är mot slutet flightens bästa vin med härligt mogen och söt frukt (lakrits och toffee), håller ihop mycket fint (92)!
 
Till den andra flighten serverar Joakim en ljuvlig kantarell-risotto med hyvlad parmesan. I glasen får vi:
 
l'Arrosse
Ahh, väldigt gott redan från början! Betydligt mer djup och tryck i frukten. Komplex och ändå perfekt balans. Flirtig och charmig. Helt enkelt jättegott och väldigt svårspottat (94)!
 
Pavie-Decesse
Annorlunda än l'Arrosse, men i princip lika bra. Intakt frukt, väldigt gott och också mycket svårt att spotta (94)!
 
Troplong-Mondot
Klart lättare en de två andra vinerna i flighten, tydlig blomvatten-karaktär. Gott (89)! 
 
Den tredje flighten består av två viner och några små, väldigt goda korvar som tilltugg:
 
Ausone
En väldigt komplex upplevelse. Vi hittar allt från blåbär, mogna plommon, rökt korv till julkryddor! Det är nog kvällens mest komplexa vin, och ett av de godaste. En upplevelse att minnas (95)!
 
Cheval Blanc
Inleder lite blygt, men utvecklas hela kvällen i glaset. Perfekt balans, skön frukt, härlig lakrits och god kola. Kryddbod. Kvällens vin för de flesta (96) wow!
 
Vi får reflektera lite runt bordet kring viner och vinupplevelser medan Joakim förbereder sista rödvinsflighten som ackompanjeras av en underbar smördegsinbakad lammfile med tryfferade morötter:
 
Beauséjour (Duffau-Lagarrosse)
Vinet visar upp den stora variation man ändå kan få med ett så pass specfikt tema - här får vi typisk mogen röd St Emilion, denna gång med lite sköna rotsaker i smak och doft. Utvecklas fint i glaset, gott och matvänligt (91).
 
Belair
Denna är köttig, maffig och ganska rökig. Blint hade jag aldrig landat i St Emilion (vi spekulerar lite i om vinet möjligen är förstärkt med vin från Norra Rhone). Häftigt och kul att prova, men inte riktigt mitt vin denna härliga kväll.
 
Figeac
Inleder diskret och öppnar sedan upp med lite svamp och te. Mer tryck och härlig munkänsla, väldigt gott tycker jag (men alla håller inte med) - toppen till maten (92-93)!
 
Pavie
Här är vi mer överens om att detta är flightens godaste vin! Nästan burgundiskt elegant och samtidigt väldigt St Emilion! Ett vin jag önskar att få dricka igen (94-95)!
 
Vi är nu verkligt mätta och belåtna, när Joakim kommer med två karaffer med mörkt bärnstensfärgat innehåll - Bual 1964 från Blandys resp. Justino Henriques. Båda är häftiga, utvecklade och väldigt goda. Jag upplever att Blandys har högre syra och något mer "tryck", de mer erfarna Madeira-rävarna runt bordet instämmer och tycker den är "knappt mogen" :-)
 
Ett stort och varmt tack till Joakim för denna magnifika 1964 St Emilion-middag!
 

fredag 10 oktober 2014

2010 Ch Ducluzeau, Listrac

2010 är ju en finfin årgång på många ställen i Europa, och definitivt så i Bordeaux. Kanske inte riktigt lika homogen som 2009, men åandrasidan ofta med lite bättre syra-struktur. Många viner från 2010 är långlagringsprojekt. Har provat några stycken den senaste tiden, och ofta har Pomerol-viner stått ut från mängden - tex Ch Beauregard och Ch Le Moulin.

Kvällens vin är dock från Listrac, men görs av (huvudsakligen) samma team som gör topp-vinet Ch Ducru-Beaucaillou. Prislappen är dock en helt annan (Ducru 2009 och 2010 landar på fel sida två skära...). Listrac är en inlandskommun vars viner (förr) ofta var både rustika och lite kantiga. Med varmare/bättre årgångar och bättre vinmakande så blir resultatet betydligt roligare. Karaffering ca 1 tim före servering. Lovande doft direkt ur karaffen. I glaset blir det ännu bättre: härlig röd färg, fin klassisk ung Bordeaux-näsa och framförallt en verkligt skön munkänsla med lysande god primärfrukt och en fin syra. Nivån i karaffen sjunker (oroväckande) fort. Ska man anmärka på något, så är det en gnutta eldighet i slutet (14%) och att eftersmaken kanske är lite kort. För 179 kr på SB kan man inte begära mer, jag kommer att fylla på förråden!

fredag 26 september 2014

Brukschianti


Till fredagens italienska kycklingpasta vill jag ha ett trevligt glas med tydlig italiensk touch. 2010 är ju en bra årgång i många europeiska regioner, och även i Chianti. Markisen Mazzei har dragit ned på sin lite yviga fathantering, så förutsättningarna är goda. Skulle självfallet fått en vända i karaff, men det hinner man inte alltid med en fredag när ungarna är hungriga utan det blir pop'n'pour. En mörkt granatröd, fin färg. Medelstor doft av italienskt rödvin (lite kryddor, nypon, röda vinbär). I munnen är det fint balanserat med alla mätare omkring kl 8 - härlig rödfrukt, mycket bra syra och rediga, snygga tanniner. Tomatpure, körsbärskärnor, svart te. Precis det man vill ha i sin Chianti! Klar rekommendation och mycket bra att det finns på halvflaska, perfekt brukschianti för singelfarsan!

fredag 12 september 2014

Tillvänjning

Fredagspizza för mig och ungarna. Letar efter lämplig flaska att påbörja ikväll och avsluta imorgon, det blir en 2010 Ch Reysson, Haut-Medoc. Hyfsad bruks-bordeaux från toppårgång borde funka. Det gör det, men bara sådär. Tät mörk färg, ganska innehållsrik doft med mörka bär och kafferost. Får samma (goda) mörka bär och kaffe i munnen, tillsammans med fint avrundade tanniner och en hyfsat lång smak. Vilka är då problemen? Jo, två stycken:
1. Syra-strukturen är lite vek - det är helt enkelt lite för inställsamt, extraherat och alkoholvarmt. En klunk är gott, men fräschören saknas. OK vin för den som vill uppnå ett rus (14,5%) men inte för oss som vill känna oss piggare efter två glas.
2. Tillvänjning. Senaste veckan har innehållet WineFinders Bdx13-provning med många bra viner, en fullkomligt episk AG Chefs Table med bla Krug GC på magnum, Kongsgaard The Judge (osannolikt bra!), 2006 Tertre Roteboeuf, 1990 Climens och ett flertal andra kanonviner. Sedan en provning i tisdags med 6 st. "super seconds" från 2007, som alla smakade riktigt bra idag med en helt annan elegans än kvällens Cru Bourgeois.

Jag får fundera på vilka lärdomar man kan dra av detta...