Till fredagens italienska kycklingpasta vill jag ha ett trevligt glas med tydlig italiensk touch. 2010 är ju en bra årgång i många europeiska regioner, och även i Chianti. Markisen Mazzei har dragit ned på sin lite yviga fathantering, så förutsättningarna är goda. Skulle självfallet fått en vända i karaff, men det hinner man inte alltid med en fredag när ungarna är hungriga utan det blir pop'n'pour. En mörkt granatröd, fin färg. Medelstor doft av italienskt rödvin (lite kryddor, nypon, röda vinbär). I munnen är det fint balanserat med alla mätare omkring kl 8 - härlig rödfrukt, mycket bra syra och rediga, snygga tanniner. Tomatpure, körsbärskärnor, svart te. Precis det man vill ha i sin Chianti! Klar rekommendation och mycket bra att det finns på halvflaska, perfekt brukschianti för singelfarsan!
3 kommentarer:
Ah, härligt! Åker upp på inköpslistan!
För min del känns Fonterutolis standard-Chianti snäppet vassare (även om det är en del ekfat med i bilden) än Ser Lapo som jag tycker är aningen tunn. Även Chianti Classico från Villa Cafaggio, Le Volte (visserligen IGT), Felsina och Fontodi tycker jag gör jobbet bättre som vardags-Chianti.
/The Wall
Låter som jag borde testa lite fler... tyckte att Ser Lapo funkade bra, särskilt på halvflaska!
Skicka en kommentar