Uppsamlingsheat

De senaste veckorna har bjudit på en väldigt blandad kompott; allt ifrån enstaka glas på en blåsig terrass till ett par vinösa höjdpunkter, här samlar vi ihop det "göttaste":

2004 Clos Fourtet
Dekadent, nästan fluffig Merlot med lyxiga fat (och en del smörkola). Alldeles väldans gott! Något mer utvecklat än den vi provade i våras i bdx04-horisontalen. Stark rekommendation att dra en kork nu ifall du har fler flaskor. Dock inget för naturvins-talibaner, här finns en hel del ekfat :-)

2004 Ridge Santa Cruz Mountains
Hälldes parallellt med Clos Fourtet, och är nästan lika gott. Det är nog mest en smakfråga. Ett par erfarna bdx-rävar hade väldigt svårt att bestämma sig om detta var bdx eller ej. Alla tummar upp!

En annan kväll smakades och dracks bla:

Selosse Substance (DG 2005)
Rik gul frukt och lite blommig. Precis lagom balans mellan frukt och komplexitet, oerhört gott. Kvällens vin enligt en av fyra runt bordet.

2001 Rien ne va plus (SQN, mest rousanne)
Ännu ett synnerligen rikt och komplext vin. Väldigt svårgissat (trots att R. säger att det har höga parkerpinnar). Efter en lång stund kommer vi fram till roussanne/marsanne. Kalasgott och kul att ha fått prova.

2001 Runrig, Torbreck
R. häller denna tungviktare... som ändå är precis lagom utvecklat och rätt elegant. Väldigt gott! och hyfsat aussie-typiskt. Jag gissar att det är en super-aussie-shiraz från 2002 (inte så illa).

1998 La Mouline, Guigal
Aarrgh - nedrans vad bra detta är. Alla markörer för norra rhone (chark, viol, örter, vitpeppar) och en hel massa elegans! Ultragott helt enkelt (96+ i min bok, särskilt när min gissning var en 98 LaLaLa ;-) Sommarens vin?

Sedan hällde samme R. bla ett maghognyfärgat elixir med mäktig rikedom och sötma som jag sa "dÝquem" på fler gånger än jag orkar räkna... men det var en SQN! (Strawman eller Nobleman... )
 En häftig kväll :-)

Nu är det snart "sommarlov"... vi får se när nästa inlägg kommer. Lev väl till dess!

Paul Draper & Ridge Winery

Paul Draper är en levande legend inom vin. Följaktligen tog jag chansen att få höra honom och dessutom prova några Monte Bello så fort det var praktiskt möjligt efter att inbjudan från VinUnic kom. Det var en mycket välsmakande och trivsam lunch, och verkligt roligt att höra Pauls berättelser om firman, vingårdarna, och filosofin som ju känns helt modern idag - eftersom det handlar väldigt mycket om en "hands-off" eller "non-intervention" vinmakande. Sköt om vingårdarna, plocka frukten vid rätt mognad, sortera noggrant, minsta möjliga svavel, jäsning till rimliga alkoholnivåer. Dessutom en extremt bra policy att redovisa allt på flaskans etikett! Det är nästan så man köper vinerna bara av den orsaken. Utöver det en rimlig policy vad gäller pris, vilket innebär att priserna på vinerna varit i stort sett konstanta de senaste 10 åren. Här följer mina kortfattade intryck av vinerna:

2001 Estate Chardonnay
Rik frukt, bra syra, snygg och helt enkelt mycket god! Jag trodde först att vi hade Monte Bello Chardonnay i glaset. Upplever att denna årgång har bättre balans än tidigare årgångar som ibland var lite baktunga.

2011 Lytton Springs
Söt och lite vaniljiga fat. Inte helt integrerad ännu. Lovande.

2011 Geyserville
Lite mer struktur och syra än Lytton Springs, behöver en del luft. Kommer att bli kalasgott.

2001 Geyserville
Jag upplever att denna håller ihop bra, visst finns där både lite starkvinstoner, läder och lite "fruktkompott" - men gott är det. Samtidigt skulle jag inte spara det längre.

2010 Estate Cabernet (hette förut Santa Cruz Mountains)
Kommer att bli mycket bra (vi drack en 2004 SCM alldeles nyligen som var helt lysande).

Monte Bello Cabernet
2012 (fatprov)
Rik och solbakad primärfrukt, blir säkert mycket bra. Svårbedömd, som fatprov nästan alltid är.

2011
Som väntat inte helt ihopkommet ännu, det spretar en del. Men frukten, kryddigheten (jag fick en del Petit Verdot känsla). Rejäl struktur - blir säkert också mycket bra med en 7-8 år på rygg.

2009
Ung och God!

2006
Ganska mycket tannin och syra, initialt knuten - vecklar ut sig i glaset. Sista klunken är riktigt bra med finfin komplexitet (ca 93-95). Jag skulle nog ändå vänta minst ett år med att dra en kork på hemmaplan.

2005
Wow! Bara så otroligt gott - här är allt i balans. Min anteckning är extremt kort "sublimt gott"! (94-97). Utan tvekan mitt val denna lunch - jag går till och med och frågar om man kan få en slurk till... det händer rätt sällan.

2004
Ojdå, lite knepig. En annan flaska var korkad - men den jag fick ur var nog OK (även om smaken hade lite metallisk bitterhet som TCA kan vara orsak till). Dock så tyckte jag inte att det blev varken bättre eller sämre efter en dryg timme i glaset - och TCA brukar alltid bli klart sämre med luft. Hursomhelst inte alls lika gott som de andra glasen, vilket känns oroväckande då en av mycket få Monte Bello i förråden är just en 2004.

Stort tack till Paul Draper och Cattis & Co på VinUnic för en verkligt unik möjlighet att få höra en legend berätta och dessutom ha flera årgångar av ett legendariskt vin i glasen!

Utförligare noter finns här:
http://www.winepunk.net/files/1ff64c262f4d57eaeebcee53619e683c-214.html
http://barolista.blogspot.se/2013/06/lunch-tasting-with-paul-draper-six.html

Och lite äldre noter här:
http://vintresserad.blogspot.se/2011/06/ridge.html

2005 Mont Milieu, Chablis 1er cru

Semestern närmar sig och vi drar korken ur en lagrad premier cru Chablis från Domaine Pinson till lax, torsk, hollandaise och färskpotatis för att fira lite.

Färgen är djupt gul (närmast mässingsgul), doften medelstor och rätt komplex: lite gul stenfrukt, krita, bivax. Smaken är riktigt bra med tät och intensiv frukt samt ordentlig syra. Här finns även samma komplexitet och rediga mineraler. Ett vin att dricka i stora klunkar - men som också är lite krävande. Mineralerna och syran har lite överhand på frukten, så jag skulle nog inte bjuda "vin-ovana" gäster på detta. Faktiskt vissa likheter med den 2005 Grand Cru Les Preueses som dracks här:
 http://vintresserad.blogspot.se/2013/04/magnifik-magnum-middag.html

Kanske är det årgången som slår igenom med krita, bivax och mineral?

PS. Lyssnade just på Pink Floyd "Wish you were here" som är nysläppt på Spotify, det är verkligen ett musikstycke som håller! Stark rekommendation! DS

2004 Belgrave & 2010 Saransot-Dupre

De gångna veckorna har bjudit en blandning av en massa arbete, ett par jobbkvällar med trivsam samvaro och god mat (men inte så spännande viner) och lite öl på midsommar. Ett par intressantare buteljer har även hunnits med:

2004 Ch Belgrave, Haut-Medoc
Femte cru från strax utanför Saint-Julien. Korkas upp lite bryskt, och hälls i enklare standardglas utomhus, levererar ändå mycket fint med skön näsa med stor typicitet (lite cassis, en hel del sekundäraromer av ceder, blyertspenna och undervegetation). Smaken är nästan lika bra - torr, slank och läskande. Fin balans (12,5% pang är trevligt!). De flesta gillar. I en fin drickfas nu.

2010 Ch Saransot-Dupre, Listrac
Var tvungen att dra denna kork, mest av nyfikenhet. Intrycket är lite som väntat - dvs snygg balans, bra frukt men ganska knutet och lite intetsägande idag. Inte lika charmigt som några av 2009orna var vid samma tid förra året. Fullt drickbart - men jag skulle ändå klart reka ryggläge (minst ett år, men sannolikt bortåt 2016 eller så).

La Grola & Poja

Allegrinis La Grola är nog ett vin de flesta vin-intresserade stött på, eller kanske tom har som ett bättre italienskt "standard-rött". Finns ofta att tillgå, pålitligt både ungt och med lite utveckling. 1997 av systervinet Palazzo della Torre var ett vin som vi fastnade för (ganska många år sedan) och köpte och lagrade. Sedan har det blivit en och annan La Grola, och några av Allegrinis Amarone. Men det köps färre och färre flaskor - det finns helt enkelt annat som lockar. Därför var det extra roligt att få möjlighet att gå på VinUnics vertikal av La Grola. Som bonus bjöds även en vertikal av topp-vinet La Poja (som vi faktiskt bara druckit enstaka buteljer av - trots oklanderlig kvalitet och jämnhet).

Vi inleder med fin vit sparris och två viner från Allegrinis egendom i Bolgheri gjorda på huvudsakligen Vermentino, en trevlig druva som kan ge fantastisk blommig doft. Den (enklare) 2012 Bolgarello har just en sådan stor, yppig fräsch doft av blommor och färsk frukt. Smaken är lätt och klar som en fjällbäck, gott i sin stil - drick i sommar. 2012 Solosole är lite mer komplex och mer smak. Marilisa Allegrini berättar att med ett drygt år på rygg så börjar små toner av petroleum titta fram, och vissa likheter med Riesling från Alsace. Idag märks inget sådant - men klart mer ett lagringsprojekt än lillasyster (som jag tycker är godare idag). Båda funkar rätt bra till sparrisen, men en "riktig" Riesling hade nog varit ännu bättre.

Över till La Grola, ni kan nog historien; pappa Giovanni köper marken i slutet av 70-talet (som då är en nedgången vingård), renoverar allt och höjar kvaliteten rejält. 1983 är första årgången och 2013 således 30-års jubileum. Det roliga med La Grola är att det faktiskt är 80% Corvina Veronese och 20% Syrah idag (även mindre mängder Oseleta sedan 2010). Allegrinis tycker att de kompletterar varandra bra.

2010 (ur magnum)
Initialt knuten och svårtolkad, med luft får vi ett snyggt och elegant vin. Typiskt italienskt med körsbärskärnor och ganska hög syra. Fin skogsbärsfrukt. Utvecklas hela tiden i glaset - och blir till slut riktigt elegant med fint polerade tanniner och bra balans. Köprekommendation när denna årgång når Systemhyllorna.

2009
Mörkare och mer kraft, lite mer fatkaraktär (fast sannolikt precis samma fatbehandling som 2010). Bra, men jag föredrar 2010.

Så ett stort hopp i tiden till 2001: genast en helt annan utveckling, frukten är dämpad och sekundäraromer med läder, tobak och lite starkvin. Fortfarande tydlig italiensk prägel. Tanninerna och syran är fint integrerade och hela bygget håller ihop utmärkt. Ett av dagens viner!

1998
Här är hela strukturen (tannin + syra) sammetsmjuk och bäddar in den mogna frukten perfekt. Ett vin på toppen av sin utvecklingskurva (tycker jag). Dagens bästa?

1997
Var ett lite varmare och egentligen "bättre" år än 1998, men här upplever jag att vinet inte hänger ihop lika bra som 1998 eller 2001. Värmen har gett mognare frukt och högre alkohol, och nu spretar det lite. Doften är förföriskt god (för den som gillar mogna viner) - men smaken är inte helt i balans. Gott ändå!

Till denna vertikal får vi en vitello tonnato som smakar alldeles underbart bra. Syran i vinerna passar dessutom utmärkt till.

Vidare till en vertikal av La Poja. Högre upp på kullen, (ännu) senare skörd, mer koncentration, mognare och sötare frukt och högre alkohol. På alla vis ett häftigare vin - och blint hade mina tankar nästan gått till Kalifornien på de unga vinerna - så pass rika och opulenta är de.

2008
Fylligt, rikt, massor av söta mörka körsbär, lätt att gilla. Lite amaronestil (utan russinen). Ändå tycker jag att det balanserar på gränsen till "too much". I svansen märks de 14,5% en del. Jag tror att vinet skulle vinna på en lite lättare hantering och kanske även några dagar tidigare skörd.

2007
Här är det ännu tydligare, frukt- och kraftmätaren nära fullt utslag. Om jag inte visste bättre hade jag sagt antingen Amarone eller en italiensk varietal från Kalifornien eller Australien. Ändå finns en uppstramande struktur där också, och det är väldigt gott - bara lite "too much".

2004
Utveckling, mognad, salvia och rosmarin säger Marilisa. Jag hittar tyvärr inte mycket av det i doften - däremot en del "märkligheter" och det närmaste jag kommer är Salubrin (och då är tanken på brett mycket nära). Men bordsgrannarna tycker det är ett av dagens bättre viner - så det är nog jag som är konstig... inte min grej.

2001
Betydligt bättre - nu finns både utveckling och frukt där. Betydligt elegantare också. Ett av dagens viner (tillsammans med 2010, 2001 och 1998 av La Grola) för min del. Drick nu ifall du har flaskor i förråden.

2000
Här hittar jag en hel del skön utveckling, medan bordsgrannarna tycker det är över kanten. Och jag vet att det är samma flaska. Vin är en personlig upplevelse. Verkligt kul att få prova hursomhelst.

Till dessa fem viner får vi en fin bit kyckling med grönsaker och en rik, lite gräddig sås. Väldigt god mat som funkar bättre än man först tror till kraftpaketet La Poja. Riktigt roligt att kunna prova och uppleva hur väl ett såpass rimligt prissatt vin som La Grola utvecklas med lagring. 10-14 år på rygg känns precis lagom för en bra årgång!

Stort tack till Cattis, Ann och Marilisa för en förnämlig vinupplevelse med passande mat!

PS. Får leta i förråden och se om det möjligen gömmer sig någon 1997 Palazzo där... återkommer isådana fall! DS

PM & Vänner

We had a wedding anniversary to celebrate, and grandmother to take care of the kids - thus an opportunity to visit PM&Vänner in Växjö (which I have been looking for, for quite some time now). The journey begins with a fantastic early summer drive along road 30 passing by small villages that look just like you would imagine a typical Swedish countryside with cows and rolling green hills and small woods. Here and there a small lake, and when you reach the outskirts of Växjö a somewhat larger lake called Helgasjön. We check into the hotel (nothing fancy, but functional) and stroll down Storgatan, to the Cathedral and the actual lake Växjö where there is a really nice arranged walk around the lake. Sunshine and 24 degrees, lovely. On the way back I walk into PM to have brief chat with the sommelier about wine choices. We had already decided on the " Skog Äng Sjö"large tasting menu. PM has a great wine list, probably the "best" in northern Europe (Operakällaren is most probably equally well furnished). The selection covers about 170 pages, and with many bottles I would (almost) kill to drink. The choice was not easy. After some 15-20 minutes with the new Head Sommelier Ruben it was actually not difficult, he made informed and very tempting suggestions to each course so we decided on the matching wine tasting package (something I rarely do). Went back to the hotel for a quick shower and change of clothes, we walked back to PM with high expectations.

We were very nicely greeted and shown to our table, I will not bore you with all details, and here are the high lights:
 

Asparagus with 1998 Alzinger Steinertal Riesling Smaragd

Perfectly mature Austrian Riesling that totally matched the asparagus

Pork terrine and whitefish with 2003 M. Deiss Mambourg Alsace Grand Cru

Again, a great wine with utterly nice development (no problem with the warm year 2003).

A remainder to drink more wines from M. Deiss!

Perch, crayfish butter with 2008 Kistler Les Noisetiers Sonoma

Ahh - the combo of the crayfish butter and the full, but very well balanced wine from Kistler was just to die for.

1st serving of lamb with 2006 Gevrey-Chambertin, 1er Cru, Domaine Fourrier

The back of the lamb was served with a green herb sauce (Spanish chervil) just melted. The wine was good, but (in my opinion) the only wine this night that was not perfectly developed. It was still a bit one dimensional and "tight". It did open up a bit with air, but could probably benefit from a couple of years in the cellar. Very good anyway.

2nd serving of lamb with 1989 Talbot, Saint-Julien

We had discussed a Bordeaux with this course, and I had mentioned that perhaps a Saint-Julien would be well-suited - and it was! The wine was showing perfect maturity with loads of secondary aromas and still a good fruit core. The lamb was really great too!

 

Cheeses with 2007 Clos Naudin, Vouvray

Five really mature cheeses spanning from medium weight goat to a full and (maybe too) salty red rind cheese is a challenge for any wine, but this dry Chenin worked nicely.

Then two smaller desserts based on milk from a local cow: Calf dance and PM Single Cow Milk Cheese 2.0. Both tasted great, no wines.

Finally, rhubarb-pie and 2006 Tschida Angerhof BA from Seewinkel, Neusiedlersee

The pie was actually rhubarb compote with a cover of a thin oat and fennel-seed cake, innovative and tasty. The fennel-seeds taste a bit of liquorice or anise; again difficult to match with wine. The Tschida BA worked really well - providing just the right balance of sweetness and acidity. Great wine too!

After almost five hours of extraordinary food & wine served and presented absolutely impeccably by Ruben, it was time to slowly walk back to the hotel in the warm summer night. A fantastic way to celebrate an anniversary and PM is most definitely worth a journey.

PS. Two minor remarks: the size of some portions is small, or even extra small. The good side is that you do not end up overly full and satisfied, the downside is that with each course there is a glass of delicious wine... the wine tends to "get you" a bit. I would gently suggest slightly larger portions. The other remark is the bill, it ends up north of 6000 SEK for two. Not unreasonable for the extraordinary quality of food, wine and service - but you should be prepared. And it will take some time to gather the necessary funds for our next visit. DS

2008 Chablis "les venerables"

Ännu en laxbaserad söndagsmiddag som medför sökande efter ett gott, men inte überdyrt vitt. Som så ofta förr faller korkskruven på en Chablis; 2008 "les venerables" vieilles vignes från kvalitetskooperativet La Chablisienne. Denna kväll ser vi till att vinet får lite luft - försiktig karaffering i lagoma mängder (för att inte temperaturen skall stiga alltför snabbt). Färgen är lika skönt ljusgul som alltid, doften klassisk Chablis med lite blandade gula och gröna äpplen och citrus. Det är i munnen det händer - smaken är helt enkelt urgod med citrus, granny smith äpplen, en aning bivax, fina mineraler och precis lagom tätt tvinnad frukt. Längd, oklanderlig balans och förstås en redig syra som matchar fetman i laxen perfekt. Sällsynt gott och välbalanserat - oavsett om vinet är inköpt i Danmark eller Sverige!

Tidigare bloggat här:
http://vintresserad.blogspot.se/2013/02/2008-les-venerables-vv-chablis.html