2009 Terra Montosa

Resor sätter gärna spår på olika sätt. Vi har provat olika årgångar av Breuers Terra Montosa vid flera tillfällen och i stort sett alltid gillat vinet. Efter besöket i Rüdesheim förra sommaren så är känslan för Rheingauviner ännu större. Denna 2009a är inget undantag, tvärtom - det är alldeles väldans tillgängligt och gott! Närmast überklassisk Rheingau-Riesling med grape, citrus och en hel del mineral och skiffer. Fylligt, välbalanserat och svårspottat. Wunderbar trinkbarheit!

2009 Dame de Montrose

Efter en trivsam eftermiddag på finewines.se kvalitetsvinmässa så är det dags att korka upp ett bättre rödvin till kvällens köttfondue. Valet faller på 2009 La Dame de Montrose (Ch Montrose andravin). Förstavinet var närmast osannolikt bra på primörprovningen i september 2010, och La Dame har fått goda omdömen på många ställen. Korken dras och direkt i karaffen en knapp timme innan servering. Här behövs dock betydligt mer tid, det är drickbart idag, men känns ganska ofärdigt tycker jag. Inte ens efter 4-5 timmar i karaff känns vinet helt balanserat. Doften är inte så stor, smaken är ganska kompakt med tät frukt, lite grillkol, blyerts, och en hel del tanniner. Gott, men som sagt i behov av lagring, åtminstone en 3-4 år till skulle jag uppskatta. Ch d'Aurilhac förra helgen var klart mer njutbar idag.

2006 Jobard Blanc

Klassisk rödtunga med vitvinssås får sällskap av en lika klassisk 2006 Domaine Remi Jobard Bourgogne Blanc. Gul-grön färg, medelstor (lite knuten) doft med gröna äpplen. Rik smak med mer frukt och en redig syra (lite åt chablis-hållet) och en hel del steniga mineraler, faten är väl integrerade. Förvånansvärt ungdomlig fortfarande. Utmärkt matvin till rödtungan.

2009 Ch d'Aurilhac, Haut-Medoc

Efter förra helgens excess är vi tillbaka på lite mer normala nivåer, alltså en Bordeaux Cru Bourgeois till fredagskycklingen. Vinet är en 2009 Chateau d'Aurilhac från Haut-Medoc. 49% merlot, 46% cabernet sauvignon och resten petit verdot och cabfranc. 14% pang. En vända i karaffen och sen i de stora cabernet-kuporna. Tät färg hela vägen ut i kanten, och vinet är visköst och täcker glaset. Doften är medelstor och lovande, fast kanske inte så uttrycksfull ännu - mogna vinbär, körsbär och lite fatrost. Smaken är (ännu) bättre med en djup och fyllig frukt (lite åt marmeladhållet),skönt mogna och närmast söta tanniner, snäll syra, lite örter och mineral. Helt enkelt extremgott! Idag skulle jag sätta ursprunget någonstans mellan Kalifornien och Bolgheri, men jag tror att ett par år på rygg ger mer Bordeaux-typicitet. Enda anmärkningen är att de 14% pang märks, särskilt när vinet kommer upp i temp. Mao - servera vid 16 grader idag.

PS. Årgång 2010 lanseras i maj, den är sannolikt inte sämre. DS

Magnifik Magnum Middag

Chef R. och undertecknad mailar emellanåt och bollar ideer kring viner och provningar. I vintras någon gång så kläcktes ideen om en riktig magnum dinner, altså en middag med 14 gäster, ett antal flighter med viner ur magnumbuteljer och passande mat till. Chef R. har ju rätt höga ambitioner med sin matlagning och denna gång blev det verkligen "no limits", dessutom lyckades han övertala mästerkocken Johan J. att chefa i köket. Ni börjar förstå vartåt detta lutar...

Helstekt anklever med äpple, rostade hasselnötter, champagnevinägrett

Vin1: Relativt ljusgul färg, mycket frisk, rik (ungdomlig) frukt, fin mousse, väldigt gott. Jag tror detta är en bättre Blanc-de-Blanc från syrarika året 2002. F.ö så haglar gissningarna på allt ifrån en 2006 från liten "kult" odlare till bättre storhus-vin. Det visar sig vara en solera av 1995, 1996, 2002 och någon årgång till. Cuvée pi från Legras&Haas (Blanc-de-Blanc).

Vin2: Betydligt gulare färg och klart mer utveckling på näsan med bla en del kafferost. Smaken är rik med mycket gula plommon och lite aprikos, komplex. Detta måste vara en prestigecuvee med lite ålder. Efter lite blandade gissningar på sent 80-tal, 1995 och 1996 så landar vi på 1990 Comtes de Champagne från Taittinger. Oerhört gott, och lite mer av ett matvin.


Kungskrabba
Johan gör en magiskt god rätt med stekt kungskrabba, citron, smör och vitlök.

Vin3: Gul färg, stor och nästan yppig doft med en del fat men också en rik frukt. En del utveckling och medelhög syra. Jag velar lite mellan Bourgogne och Cali Chard, men så säger någon vit Bordeaux, och det skulle det kunna vara. Som vanligt så pendlar diskussionen fram och tillbaka, vi landar sedan i vit Bourgogne och det varma året 2003 Domaine de Montille Le Cailleret, Puligny-Montrachet

Vin4: Gul färg, innehållsrik doft med lite vax och gul frukt. Smaken är intensiv med tät fruktkärna och redig syra, fin balans, mineral. Ganska utpräglat matvin. Bordet landar snabbt i Chablis Grand Cru men sedan blir det knepigare. Ravenau, Dauvissat, Bougros nämns (vinet har inte så stor kropp som en Le Clos). 2005 Les Preuses La Chablisienne (mitt vin).

Risotto med Portobello
En inte alltför vågad gissning är att åtminstone något av vinerna till denna rätt kommer från Piemonte.

Vin5: Mörk tät färg, stor mörk doft med tjära och tobak i den mörka frukten. Smaken ger en mindre vägg av (nebba)-frukt, tanniner och en del fat (mörk choklad). Fortfarande ganska tuff - ett häftigt vin. Jag säger modern Serralunga-Barolo från ett toppår, 2001 eller 2004. Flera andra runt bordet hävdar dock att det är Barbaresco och då gissar man förstås på La Spinetta, 2001 Starderi,

Vin6: Ljusare och mer transparent röd färg, skön doft med röda vinbär och en ganska traditionell stil. I munnen är det mycket nebbiolo-typiskt med hög syra och en massa finkorniga tanniner. Elegant! Känns drickbar, men ett tag kvar till "färdig". Traditionell Barbaresco från 2004, 2005 eller 2006 kanske? Även har har Klas rätt som säger att det är Barolo! 2006 Bartolo Mascarello.

Vin7: Röd färg med stor och rödbärig doft. Skön rödbärig smak med väl integrerade fat. Avviker först så mycket att några av oss tror detta är en nya-världen Pinot, men sedan säger någon Sangiovese och då trillar poletten ned - för det finns både tomatpure och surkörsbär i frukten, de är bara väldigt snygga och välpolerade, mycket gott! 2004 Poggio di Sotto Brunello Riserva

Duvbröst med kompott av kastanj, rökt sidfläsk, pärllök

Här är alla fyra glasen mörka och täta. Mitt omedelbara intryck är Ch9, prestigecuvéer från 2007 (vilket visar sig vara delvis rätt). Anteckningarna är nu nästan obefintliga...

Vin8: Massor av modern frukt med krossade hallon och björnbär, lite lakrits och de lyxiga faten bidrar med orientaliska kryddor. Oerhört gott. Jag gissar först på Ch9, sedan på SQN Grenache, vilket stämmer - det är 2005 Atlantis. Ett av kvällens godaste vin enligt flera.

Vin 9: Doften är komplex (lite skum säger några), jag är rätt tålig och har provat vinet ett par gånger förut. Smaken är innehållsrik, häftig och komplex, men inte allas tekopp, 2006 Pure.

Vin10: Massiv frukt (igen) något mörkare än vin8 och renare än vin9, hallon, lakrits, kirsch, mandelmassa. Lång och intensiv (men ganska mycket pang). Oerhört gott om man gillar stilen. 2007 Domaine de Cristia Chateauneuf-du-Pape Vieilles Vignes (mitt vin).

Vin 11: Första intrycket är vissa likheter med de övriga vinerna i flighten, men sedan utvecklas ett lite annat doftspektra med rödare frukt och lite tryffel. Utan tvekan ett vin i "Parker-stil", men ändå lite annorlunda? Då ställer någon frågan om det inte är en Syrah (vin 8-10 är 80-100% Grenache)? Det är det: 2005 La Porte du Ciel, Chateau de la Negly Coteaux du Languedoc

Oxkinder och tryffelpotatispuré a la Roffes

Vin 12: Över till något helt annat! Moget och utvecklat från vänstra stranden. Väldigt gott. Första gissningen landar på 1995, sedan 1989 eller 1990? Äldre säger R. 85 eller 82? 1982 Talbot, funkar otroligt bra med maten. Min favoritkombo denna sagolika kväll!

Vin13: Hmm, näsan är inte helt fräsch. Smaken är bättre - men tyvärr inte helt OK, oxiderad och trött. Jättetråkigt på en 1986 Leoville Las Cases.

Vin 14: Tät och elegant frukt, ganska tydliga Pauillac-vibbar med cassis, grafit och lite bläck. Mycket lång och elegant smak, också oerhört gott. Min första gissning är 1995 Pontet, men då säger R. att det är 80-tal - och då bara måste det vara en av de tre stora när frukten är såpass intakt. Jag gissar 1986 Latour, det är 1986 Lafite. Ett vin att bli ödmjuk inför. Kvällens bästa enligt flera. Stort tack till R. som drog denna kork!

Entrecote på ben med bearnaise

Ännu en sagolik rätt från Johan. Köttet är både väldigt smakrikt och smälter i munnen. Till detta tre viner i tungviktsklass.

Vin 15: Elegant, ganska mörk och smakrik Bordeaux. Vi landar först på högra stranden pga den mjuka munkänslan och de sammetsmjuka tanninerna (vinet är f.ö ganska ungdomligt). Det visar sig vara fel... det är nämligen 1996 Chateau Cos d'Estournel, Saint-Estephe! Gott som bara den och utvecklas mycket i glaset.

Vin 16 och 17: Liknande mörk färg och verkligt blytung frukt. Initialt svårt att avgöra druva, men efter en stund så utvecklas en mörk, tät och intensiv svartvinbärs- och björnbärsfrukt med mörk choklad och toner av mineral och gröna örter. Vinerna har stora likheter, men också skillnader: Vin 16 är lite mer "backwards" medan vin 17 lite mer utvecklat och tillgänligt. Bör vara topp-Napa-Cabs? Kanske 2005, 2006 eller 2007? Det är 2006 Bond St Eden resp. Quella, genuint roligt att få prova sida vid sida.

Till slut, en god stund efter midnatt kommer den sjunde och sista rätten (en specialitet från R):

Äppelkompott med Saffransgrädde
Vin 18: Närmast mahognybrun färg med ordentligt utvecklade toner av botrytis och farinsocker. Honung och saffran. 1988 Château Coutet Premier Cru Classé, Barsac, läckert!

Sammanfattning: 14 personer, 98 tallrikar (minst), ca 200 vinglas!

Ett stort, varmt och ödmjukt tack till Rob. som både arrangerat och bidrog med verkligt minnesvärda viner! Ett lika stort tack till Johan som lagade den enastående maten! och till sist tack till alla andra gäster som bidrog med viner, diskussion och glädje att få vara med om denna Magnifika Magnum Middag!

London

Påsklov med familjen i London innebär en massa barnvänliga museer och aktiviteter, men även ett par chanser att äta och dricka bra. Vi provar enkel, fransk bistro på Cote som smakar bra och en fullt godkänd 2009 från Graves för 29 GBP känns helt OK. Barnen fastnar för en liten italiensk kvarterskrog där äter tvårätters meny för 16 GPB och dricker en habil Chianti för 25 GBP ena kvällen och lyxar till det med deras dyraste vin en annan kväll, 2007 Barolo från Villadoria i Serralunga. Matvänligt och lagom utvecklat för synnerligen rimliga 33 GPB! Två middagar som sticker ut, den första på Kensington Wine Rooms som har de roliga enomatic maskinerna där man kan prova mindre mängder av många viner. Superkul att kunna göra under en middag! Skönaste vinet blev 1995 Leoville Poyferre - utvecklat och mycket gott! Även Umathum Beerenauslese smakade väldigt bra.
En kväll ville vi prova fine dining med barnen (ett visst risktagande). Vi bokade bord på restaurang Cassis i South Kensington och anlände efter en iskall promenad, till ett varmt mottagande. Det var mycket lugnt denna torsdagskväll och ungarna skötte sig fint. Maten var bra och rolig (mackrillröra i sesamwafers!) men framförallt vinlistan imponerar både med bredd och djup. Det kostar dock en ganska rejäl slant, många viner över 200 GBP. Efter lite diskussion med sommelieren fastnar jag för en 2000 Grand Pontet, GCC, St Emilion. Det smakar helt enkelt utsökt till den perfekt stekta lammläggen, med slösande frukt, sammetstanniner och lagom utveckling! En härlig vecka som gett mersmak, vi kommer tillbaka!