2005 Hamilton Russell Chardonnay

Vi äter ugnsbakad lax med senapscremefraiche till söndagmiddag, och då passar en ekad chardonnay fint. Från de inre regionerna i förråden letas en 2005 Hamilton Russell fram, från det ganska svala området Hemel-en-Aarde Valley i Sydafrika. Producenten har burgundiska ambitioner och arbetar bara med Pinot och Chardonnay. Kvällens vin har en närmast fet gul färg, en ganska stor doft med mycket både fat och frukt. Doft och smak innehåller många komponenter och får därför betraktas som komplex: gula plommon, citrus, popcorn, arrak, och ett litet stråk tobak med rejäl fyllighet och fin längd. Trots att syran är lite låg känns det faktiskt välbalanserat och mycket njutbart. Vinet matchar lax&senap bra, nivån i flaskan sjunker ännu lite snabbare än tallrikarna töms. Kompetent och ambitiöst vinmakeri, bra frukt och ett par år på rygg ger utdelning. Bör drickas inom en relativt snar framtid.

Utan vin försmäkta vi på denna ö...

Nja, riktigt så illa var det inte. Men det s.k vinet som ingår på första semesterhalvans ”inclusive-middagar” är verkligen inte roligt. Producenten heter Faustino Rivero Ulecia och området Vino de la Tierra de Castilla. Rose-varianten är minst dålig. You are hereby warned.

Solen skiner och poolområdet är fint så det går förstås ingen nöd på oss ändå. ”Inclusive-maten” är visserligen inte så varierande, men smakar ändå rätt bra. Andra halvan av semestern får vi bekanta oss med restaurant-utbudet på syd-syd-västra Gran Canaria (Arguineguin med omnejd). Det finns många turister och även många nordbor med eget hus så samtliga restauranter har menyer på många språk. Normalt är ju det en varningsklocka, men faktum är att all mat smakar bra eller tom mycket bra. Vi drickar Torres enkla vita Vina Sol med behag till olika former av ”havsmat”, en och annan Rioja som dock inte är så spännande. Området Ribera del Duero får bidra med flera rödviner och de smakar samtliga bra eller mycket bra (Crianzor från 2005 och 2006). Tex Protos Crianza 2006 har bra tryck i frukten (Tinta del pais som druvan Tempranillo kallas här), lite yvig fatrostning men sitter ändå ihop fint med bra längd. Otroligt mycket bättre än inclusive-vinet.

Vi besökte Ribera del Duero år 2000 och har även tidigare druckit en del viner därifrån, men på senare år har andra områden tagit över i källaren. Semesterns bästa mat och vin avnjöts på La Aquarela, en restaurant med ambitioner och faktiskt även en liten vinbar! Vinlistan innehåller mest spanskt och många intressanta viner men vi fastnar för 2005 Crianza Dehesa de los Canonigos, igen från Ribera del Duero.

http://www.bodegadehesadeloscanonigos.com/en/

Barnen är trötta så vi hinner tyvärr inte med avsmakningsmenyn som annars ser lovande ut och kostar rimliga 43 EUR. Vi äter mycket god kalventrecote resp. lammlägg och vinet är utmärkt: med fin, röd frukt, jättebra syra och längd och härlig komplexitet. Rekommenderas!

2000 är en bra årgång

Gamla vännerna R och J med familjer kommer på lördagmiddag och vi provar att laga rådjurssadel för första gången (det blir gott om man följer receptet från http://www.viltpoolen.se/). Vi inleder med en NV Piper-Heidsick Cuvee Florens Louis (verkar vara ett snäpp över standardcuveen, men ändå inte riktig prestige?) Smakar hursomhelst mycket bra med ganska yppig och fin frukt, utan att syrorna blir för mesiga.

Till dessa (ungefär årliga) tillställningar letar jag gärna fram en magnumbutelj och har denna gång dragit korken på en 2000 Crozes Hermitage, Tete de Cuvee från Domaine Bernard Chave (som numer tagits över av sonen Yann om jag har rätt info). Vi korkar även upp en gammal bekant i form av 2000 Ch Lamothe-Cissac, Haut-Medoc. Båda vinerna är inköpta i Danmark det senaste året för rimliga priser.

Rhone-vinet är mörkt rött, med tät, nästan svart kärna. Doften är knuten och efter ett tag (faktiskt uppåt 2 timmar) i karaff och glas lossnar det rejält och nästan alla kryssrutor för en bra Nord-Rhonare kan prickas av: tjära, viol, salmiak, intensiv mörkröd frukt, bra syra, utmärkt längd, och vi hittar även något animaliskt som ger fin komplexitet. Faktiskt den bästa Crozes jag kan minnas. Blint hade jag utan större tvekan gissat på Hermitage (eller en bra Cornas). Det passar (förstås) alldeles förträffligt till rådjuret. Kusinen från Haut-Medoc är omkörd enligt de flesta runt bordet, även om det lite lättare och mer utvecklade Bordeaux-vinet passar bättre när vi behagligt tillbakalutade konstaterar att rådjuret är slut.

Efter lite rast och vila kommer så äppelkaka och glass på bordet, vi ställer då en 1989 Burmeister Vintage Port i portvinsvaggan och även det blir en kalasgod kombination. Portvinet är ganska utvecklat och med relativt välbevarad frukt, syran och eldigheten sköljer ned de sista resterna av äppelkakan. Sen är vi ordentligt mätta och belåtna!

PS. Ursäkta den usla bildkvaliteten... DS