Älgfile hos I&P

Vi är hos I&P på vinmiddag. I. har mailat och frågat om tips på vin till älgfile, efter konsultation av div vinböcker kommer vi fram till mogen Syrah eller Nebbiolo. Det blir supergod mat (som alltid hos I&P med förnämlig file och hemplockade kantareller) och vi hittar följande viner:

2000 Cornas, M.Chapotuier

Röd färg, ganska tät. Doften är knuten till en början men efter en dryg timme i karaff och glas (behövde värme efter en stund på kyrkogården:-) så doftar det finfint och smaken är alldeles utmärkt med fin röd frukt, lite citrus och bra komplexitet. Bäst till maten enl. flera.

2006 Barbaresco, Livio Pavese

Härlig transparent röd färg, bra syra och en fin jordgubbsfrukt. Inte så mycket utveckling än, men slank och fin potential.

2003 Ojai Syrah, Melville Vineyards

Tät, mörkröd färg. Det klart fylligaste, fruktsötaste och mest kompakta intrycket. Mycket gott efter ca. 2-3 timmar i karaff och glas. Lite, likör, söt tjära, mandelmassa från faten, bra längd och komplexitet. Gott till maten och nästan ännu bättre efter maten!

Alla vinerna var goda, och faktiskt lite varierande - vissa föredrar Ojai till maten och Cornas efter; andra tvärsom.

Till efterrätt, en smaskig glass, färsk ananas och rom provar vi:

2007 Ch Grillon, Sauternes

Fin gul färg, härlig öppen doft med mandelmassa, aprikos, tropisk frukt, och söt ananas som går igen i efterrätten. 2007 är en utmärkt årgång i Sauternes!

2005 Serelle, Vin Santo, Ruffino

Orange-brun färg, mognad, björnklister, mandel i doften. Gott, de flestas favorit.

Även här är juryn inte enig, utan båda vinerna får röster som godast vin till efterrätten.

Tack till I&P för en verkligt god (och trevlig!) kväll!

PS. Efter en stund kommer även 2009 årgångsglögg Blossa Clementin fram, alla som provar gillar! DS

2003 Château Quinault-L'Enclos, Saint Emilion Grand Cru

Till lammburgare med chevre tar vi fram en flaska 2003 Château Quinault-L'Enclos, Saint Emilion Grand Cru. Årgång 2003 har rykte om sig att ha skapat atypiska viner med (för) låg syra och (för) varmjordsartad frukt. Vi har ännu så länge bara druckit några flaskor från 2003 och funnit de flesta OK, ganska tidigt mognande och rätt så publikfriande i meningen lättillgänglig frukt och inte alltför framträdande tanniner. Vi provar kvällens vin vid 16-17 grader och med en halvtimma i karaffen. Första intrycket är ett ganska slankt vin, med relativt tät röd färg, liten-medelstor doft och en rätt så välbalanserad, om än slank smak av röda bär, kaffe, lite lakrits, och mörk choklad, gott! Efter ca två timmar i karaff och glas utvecklas framförallt doften rejält och vi hittar söta jordgubbar, svamp, lövhög och faktiskt lite av lammfärsen! Nu är både doft och smak med i matchen på riktigt. Givande, intressant och med fin utveckling.

Lite fakta: egendomen ligger i princip i staden Libourne, producerar ca 6500 lådor av förstavinet och ägdes fram till mitten av 2008 av Dr. Alain Raynaud, en framstående vinmakarkonsult mm på högra stranden i Bordeaux när det såldes till affärs- och vinmogulerna Bernard Arnault Albert Frère. Vi får väl se hur det påverkar vinet... Denna flaska inköptes i Frankrike sommaren 2007 för ca 18-20 EUR.

Frankofilen har tidigare provat vinet.

Veckans viner

Trots arbete, läkarbesök, dagishämtningar och andra störande aktiviteter har det även druckits en del vin senaste tiden. Ovanligt många faktiskt, och eftersom i princip inga anteckningar togs så följer här några hastiga noteringar direkt ur minnet:

2003 Le Cigare Volant, Bonny Doon
Vinet med det roliga namnet som hänvisar till en lag i Chateauneuf-de-Pape emot flygande tefat och dylika tingestar dracks på restaurant i glada vänners lag. Maten smakade utmärkt och doften på vinet var synnerligen bra, och smaken gick inte av för hackor den heller. Lagom moget och utvecklat, fin balans, jättegott!

2001 Bosquet de Papes, Cuvée Chante Le Merle
Domaine Bosquet des Papes har ca. 27 ha i Châteauneuf du Pape, och Cuvée Chante Le Merle, Vieilles Vignes är en av deras toppcuveer. Vi har ju druckit några Grenache-baserade viner under hösten med stor behållning, så vi ville prova ett vin med mer utveckling. Färgen är fin, och doften OK, men ganska återhållen och inte direkt generös. Smaken är bättre, och hela flaskan går åt, men det finns ett litet ”men”... en viss ”funkighet” som är svår att sätta fingret på. Vi får se om nästa flaska är bättre.

2001 Ch Pibran, Pauillac
Är däremot ett mycket gott glas, särskilt för de som gillar sin Pauillac: torr, svartvinbärsbläckig och slank. Ska nog fundera på den där 2006an iallafall...

2003 Warwick Trilogy Estate, Stellenbosch
Här är det något litet knas, det finns en schysst frukt därunder och viss utveckling, men något knas är det. Hela flaskan går inte åt. Istället öppnar vi en

2003 Ridge SCM
Och så är vi tillbaka i matchen igen! Mums, detta är rättfram njutning på glas. Goda röda och svarta vinbär, björnbär, lagom bred och ändå rätt så fokuserad frukt. Mot slutet en fin syra som ger längd. Flaskan går åt oroväckande fort. Enda invändningen är väl att lite mer komplexitet hade inte skadat.

Sedan är det middag hos farmor och farfar. Farfar gillar mogna Bordeauxer, men hans lager är klart begränsat. Ikväll har han bestämt sig för en gamling, 1982 Ch Kirwan, Margaux. Skulle kunna vara kanon, men kan nästan lika gärna vara heltrött. Eftersom jag vet att den lagrats lite varmt, lite för länge är mina förväntningar inte på topp. Som backup tar jag med en 2001 Durfort-Vivens som jag är nyfiken på. Kirwanen har fortfarande rätt tät färg och kanten är brun. Doften är OK, mogen som bara den förstås (tänk lövhög, svamp, stall etc). Smaken är bra, faktiskt riktigt bra med fin mognad och den balans och sammetskänsla som bara riktigt mogna viner får, gott! Den 19 år yngre Durfort-Vivens har en betydligt fräschare doft med ganska röda vinbär (lite omogen Cabernet?) men även en hel del svarta vinbär och god frukt. Smaken är slank, ganska syrlig och läskande. Också ett gott glas, kanske främst doften, fast inte ett direkt stort vin. En schysst vinvecka iallafall!

Franska Vindagen 17 oktober 2009

Vi har ordnat barnvakt och biljetter till det första passet som startar kl 12, inte helt optimal tidpunkt men det får passera. Anländer till Grand Hotel efter en lite regnig promenad, men Spegelsalen lyser upp den gråmulna oktoberdagen. Ganska mycket folk, men inte helt packat (som sannolikt senare pass kommer att vara). Vi börjar hos Vinovativa med Champagne från Franck Bonville, deras NV GC Selection brukar vara ett säkert kort och det stämmer bra idag; fin äpplig frukt, rejäl syra och mineralitet. Rosen är inte lika spännande. Sedan J. Lassales Cuvee Preferance NV, ett klart bredare, rundare och mer utvecklat vin. Men jag föredrar nog ändå Franck Bonvilles härliga mineraldrivna syra. Sedan några röda från Xavier
CdR 2006 – helt OK, men inte så spännande. Cuvee Vaticans CdR 2007 är intressantare tycker vi.
Ch9P 2007 är klart numret större med rätt bra och komplex frukt. Lite eldig och alkoholhetta.

JL Thunevin fick bara med ”Bad Boy 2006” i år, hans blend på Merlot från gamla stockar och en dos nya fat. Inspirerad av en recension signerad Robert Parker har Jean-Luc Thunevin skapat Bad Boy. ”Smakar som en bra Saint Emilion Grand Cru” enligt importören, och faktiskt ligger det något i det, klart bättre än förväntat.

Över till Domaine Courbis hyllade ”Cornas Champelrose” nu i årgång 2006. Vi brukar gilla Cornas, och vinet är inte så dumt, men fortfarande väl ungt och ganska knutet. Vi ska nog prova våra 2004 och 2005 ordentligt innan vi köper 2006.

Haugen-gruppen
Här börjar vi med tre Champagner från Raoul Collet, ett stort kooperativ i Ay. Carte Noire är instegsvinet, lite ovanligt med 60% Pinot Menuier, 30% Pinot Noir och 10% Chardonnay. Fullt drickbar baschampagne, men kanske inte så spännande. Grande Reserve NV är klart bättre, rikare och mer komplexitet (här med 50% Chardonnay), medan Extra Brut (non-dosage om vi uppfattade rätt) är lite väl hård för våra gommar.

Här provar vi även deras Sacha Lichine Le Coq Rouge 2007 från Languedoc och gjort på Syrah 40%, Cabernet Sauvignon 33%, Merlot 23% och lite Grenache. Den fina årgången lyser igenom med utmärkt frukt och bra balans för övrigt. Inget stort vin, men välgjort och hederligt för 82 kr i BS.

Ett kort stopp hos Domaine där vi provar nya årgången 2007 av Schoenenbourg Grand Cru Riesling, riktigt trevlig med bra frukt, fin syra och balans. Klart över förväntan för 149 kr. Även 2003 Château Vignelaure från Coteaux d’Áix-en-Provence, smakar bra. Vinet är ett av de mer kända från Provence och görs på en (ovanlig/ohelig) allians av Cabernet Sauvignon, Syrah och Grenache. Mörkröd färg, ganska stor doft med svarta vinbär och lite andra bär, bra kropp och fyllig smak med rätt bra balans. Kan nog utveckla en viss komplexitet.

Ännu ett kort stopp hos Fondberg som skänker klassiska Taittinger Brut Réserve men även deras Taittinger Nocturne med lite högre dosage än vanligt, 18. Lagrat fyra år innan degorgering. Det visar sig funka bra med fin fyllighet och balans. Bra matchampagne enligt importören. Klart godare än annan halvtorr/halvsöt champagne som vi provat. Vi smakar även Gerard Bertrands Tautavel 2007 (året i sydfrankrike ni vet). Vinet har desssutom fått många ”fynd-stämplar” och visst är vinet helt OK, men inget vi kommer att köpa lådor av.

Vidare till pålitliga Johan Lidby och årets Brocard-test. Vi börjar med 2008orna Bourgogne Jurassique och Bourgogne Kimmeridgien, vi föredrar med liten marginal Kimmeridgien som vi vet utvecklas väl med ett år eller två på rygg. Sedan 2008an av Domaine de la Boissonneuse som vi verkligen gillar; fin frukt, bra mineral och början till komplexitet. Vi brukar lagra 2-4 år (2005 är utmärkt att dricka nu) för lite mer avrundad syra och viss utveckling. Egendomen omfattar tio hektar mark i ett stycke i byn Préhy strax söder om själva Chablis. Den drivs av Julien Brocard som sedan år 2000 brukar marken biodynamiskt. Stockarna är planterade 1988 i en Kimmeridgien-haltig jordmån. Ett steg upp i hierarkin finner vi 2007 Chablis Premier Cru Beauroy, lite mer frukt och beska än Boissonneuse; men vi satsar nog hellre våra pengar på Boissonneuse och 2007 Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre som vi gillar mest i årets genomgång med sin rika gula frukt uppbackad av klassisk stram Chablis-mineral och bra längd. Montée de Tonnerre är ett av de bästa, mest klassiska av Premier Cru-lägena med sin placering till höger om Grand Cru-bältet. Jordmånen är kalkhaltig och mineralig, vilket märks i vinet, gott! Vi avslutar med ett glas 2006 Gigondas CuvéeTradition från Domaine Santa Duc, vi gillade vinet förra året med sin fyllighet, mörka frukt och ändå viss kryddighet och begynnande utveckling. Det smakar bra även i år, men hamnar lite i skuggan av de många yppiga fruktdrivna och generösa 2007orna.

Giertz vinimport har många producenter med ekologisk profil i portföljen. Vi provar lite blandat och fastnar bla för 2005 Château la Grolet från Côte de Bourg en bit norrut på högra stranden i Bordeaux. Vinet är gjort på 70% merlot och 30% cabernet sauvignon och kostar 109 kr i BS. Inte dumt alls med lite svarta vinbär och en hygglig Bordeaux-karaktär. Sedan gillar vi 2006 Chambolle-Musigny från JC Boisset med fin kryddighet och röda Pinot-bär. Kostar dock 349 kr... Efter det fyra årgångar Moulin Touchais. 1991 gillar vi mest med både fräschör och viss utveckling. 1992 är lite annorlunda med mindre fräsch frukt men en viss ”funkiness” som vissa säkert uppskattar, vi föredrar dock 1995 och 1996 som vi upplever ganska lika med fräsch frukt och bra syrabalans och fin längd.

Dags för en kort paus med lite ostsmakprov, vatten och bröd. Sedan är vi sugna på lite fler vinsmakprov. Passet är bara två timmar och man hinner inte riktigt med allt man vill, tex missar vi Ward Wines i år. Avslutar istället med en ganska lång sejour hos genomtrevlige Gabriel på Bristly som dessutom har med sig Karine Diffonty från Cuvée du Vatican i Chateauneuf-du-Pape. Många har redan hyllat deras CdR 2007 och det med rätta tycker vi. 2007 Ch9P Tradition är rätt bra, men både 2006 och 2007 Reserve Sixtine klart bättre. Vi fortsätter med Barroches 2007 Terroir som är lite för mycket jordgubbssaft, medan 2007 Signature är finfin med mer struktur och kryddor. Bristly har även producenten Mas de Boislauzon som håller till i den norra utkanten av appellationen Chateauneuf-du-Pape. Vi provar 2007 Tradition som vi verkligen gillar, kanske dagens bästa vin alla kategorier med frukt, djup och balans. Sedan över till 2007 Cuvée du Quet som innehåller 35% Mourvedre och nog är ett lagringsprojekt med utmärkt potential. Gabriel vill gärna visa upp sitt nytillskott producenten La Pèira en Damaisèla från Terrassez du Larzac i Languedoc. Vi provar tre viner:
Les Obriers de la Pèira gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan, det smakar bra, modernt och fin frukt. Sedan 2006 Las Flors; här är eken lite dominant idag men det finns stor potential i den underliggande frukten. Sist egendomsvinet La Pèira gjort på huvudsakligen Syrah med lite Grenache och alla moderna arbetssätt i både vingård och produktion för att uppnå hög koncentration med bibehållen elegans. Man lyckas rätt väl... alla som provar gillar detta, men ryggar lite för prislappen på ca 650 kr. Potentialen för ”a grand wine” är uppenbar.

På vägen ut hinner vi smaka lite av 2006 Clos Floridene från Graves och producenten Denis Dubourdieu. Det känns lite stramt och stelt efter de yppiga 2007orna hos Bristly, men ett glas god bruksbordeaux är det utan tvekan, även om prislappen 218 kr i BS kanske känns en eller två tjugor för hög.

Att sammanfatta denna typ av medeldistans-provning är inte helt lätt, men här är iallafall ett försök till slutsatser:
- Vi skulle klara oss fint med att bara dricka viner från Frankrike resten av livet. Det finns tillräcklig variation och bredd i utbudet, det är förstås givande.
- Trots att man firar fem år med Franska Vin- och Gastronomidagen och ”jubileum”, så känns utbudet lite mindre och enklare än förra året, är det finanskrisen som lyser igenom?
- Bordeaux lyser med sin frånvaro, sammanlagt finns åtta röda Bordeaux-viner och då är tre av dem enklare standardviner (tex Ch Seguin och Mouton-Cadet). Det visar hur påvert utbudet av Bordeaux är i Sverige, det är verkligen tråkigt.
- Utbudet av champagne och framförallt Chateauneuf-du-Pape har däremot blivit klart bättre de senaste åren, det är glädjande.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig, god och givande eftermiddag, stort tack till importörer och Sopexa!

PS. Kul att springa på en vinbloggarkollega! Aqua Vitae-Magnus med sambo/
PPS. Lite bilder är på gång... DS

2000 Ch Fontenil, Fronsac

Medan delar av mat&vin-Sverige äter krabba (och andra skaldjur) och dricker Riesling aus Rüdesheim eller dyl. så är vi kvar i höstens rödviner och nötkött. Till rostas (märkligt namn, eller hur?) med smakrik sås, bandpasta och parmesan hade kanske något italienskt varit nära till hands men vi tar (inte helt oväntat) en Bordeaux med hygglig mognad; nämligen Michel Rollands 2000 Ch Fontenil från "backwater" distriktet Fronsac. Mest Merlot, en bra årgång, en hel del nya fat och nio år på nacken. Vinet är fortfarande mörkrött och ordentligt tätt, synintrycket ger ingen direkt åldersindikation. Doften är däremot något helt annat, en symfoni av frukt och mognadstoner med plommonfrukt, kaffe och ton av portvin i förgrunden, men en massa annat intressant i bakgrunden. Doften är faktiskt otroligt bra för att vara ett såpass enkelt vin! Smaken är nästan lika bra, med fin frukt, balans och intakt syra. Behöver 1-2 tim luftning och är sedan lagom utvecklad, även om vinet säkert håller ihop många år till. Om du har ett par flaskor hemma kan vi varmt rekommendera att prova, ett av de allra bästa vin jag druckit från Fronsac (kanske det bästa...).

2005 Ch Reysson mfl

Hösten är här, och därmed dags för rödvin, grytor och annan höstmat. Eftersom A. skall vara borta över helgen tänkte vi laga god fredagsmiddag och öppna en bättre Bordeaux. Men det går inte alltid som man tänkt sig, då 1998 Ch Lafleur-Gazin, Pomerol var det mest arketypiskt korkade vin jag provat, trist. En 2007 Cuvee Vatican CdR tas snabbt fram ur det lite kylslagna förrådet och åker med rekordfart ned i karaffen. Upp stiger sedan en förförisk doft av ren Grenache-frukt med hallonsås, körsbärsgodis och nykrossade björnbär. I smaken får vi även lite likör-kirsch (men ingen direkt mandelmassa). Lysande gott flera kvällar! 2007 och en kunnig producent ger verkligen vinerna från södra Rhone ett lyft.

Sedan är det provningsdags av nysläppta 2005 Ch Reysson, Haut-Medoc. Planteringen innehåller lika delar Merlot och CabSauv, och firma Dourthe gör viner i en klart modern stil med frukt och lite rostade fat. Färgen är lite mörkare och tätare än kusinen från Rhone, doften innehåller tydligt rostat kaffe, och lite mörk choklad. Smaken ger en fin balans med frukt, kaffe, mörk choklad, syra och närvarande tanniner. Redan drickbart idag (vi luftade en dryg timme i öppen karaff), men ett par år på rygg gör säkert ingen skada, även om det inte är någon direkt långliggare. Ett mycket bra tillskott i systemets fullständigt undermåliga sortiment av bruks-Bordeaux, tack för det VinUnic!

PS. F&V har redan provat! DS