Chateau Picque-Caillou 2000

Det är snart den 15 oktober och årets släpp av Bordeaux-viner på SB. Det är en ganska märklig process (särskilt ur ett internationellt perspektiv), och kanske kommer det en egen post om detta vad det lider. Det har diskuterats en del på vinklubben.se forum, och här finns en läsvärd bloggpost & kommentarer (som bla handlar om Bordeaux-släppet):

http://mmm-vin.blogspot.com/2008/09/allt-om-vin.html

Vi öppnar därför Chateau Picque-Caillou 2000 för att se om 2005an är värd att köa för, då priset på 2005 är förhållandevis sympatiskt, 141 SEK för en helbutelj. Vi betalade 170-200 SEK på SB för 2000 för ett par år sedan. Slottet verkar ha gamla anor, och ligger ganska nära Haut-Brion. Druvmixen är ganska normal i Pessac-Leognan med ca. 45% Cabernet Sauvignon, 45% Merlot och 10% Cabernet Franc. Vinet får först ca 30 min i karaffen. Vinet har en ganska klar, röd färg. Doften ur flaskan är först ganska mogen, men sedan lite sluten, och som bäst efter ca. 1,5 tim i karaff/glas. Då får vi en medelstor, ganska komplex doft m röda vinbär, jordighet, och kaffe. Smaken är också medelstor, slank, lite syrlig smak med röda vinbär, röd paprika, lite jordighet och kaffe. Ganska bra längd. Hyfsat balanserat (syran dominerar lite grand över frukten och tanninerna). Inget vin som välter världen, men gott och bra matvin. Till ursprungsfrågan – är det värt att köa den 15 okt för? Åenasidan så är priset klart rimligt och vinet sannolikt lite bättre än 2000, åandrasidan finns det många viner i SBs utbud, och andra viner i egna förrådet kvar att prova, så Chateau Picque-Caillou är inget självklart köp den 15 oktober.

För mer info, se tex:
http://www.chateaux.info/picque-caillou/

F&V provade samma vin för ganska länge sedan:

http://vinare.blogspot.com/2006/11/2000-chateau-picque-caillou.html

Se även i kommentaren ang Dag2!

Vasse Felix Heytesbury 2003

Omkring lunchen, som intas i Täby Centrum efter en shoppingtur på jakt efter diverse höstkläder till barnen, piper det till i telefonen: "You've got wine". Efter att ha avlämnat familjen hemma vänds kosan mot Mörby C och där hämtas bla några flaskor Vasse Felix Heytesbury 2003 upp. Vinerna beställdes för drygt två veckor sedan... ibland är inte SBs logistik så logisk. Vi drack vinet på restaurant i somras och var mycket positiva. Nu har SB sänkt priset från 395 till 310, fortfarande ganska många SEK för en flaska jäst druvjuice :-). Vinet kommer från Margaret River i Västra Australien och är firmans ”prestige-cuvee” och består av Cabernet Sauvignon, Malbec och Shiraz.

Efter en stunds vila (i förrådet) så öppnar vi flaskan en dryg timme innan vi skall äta, och det hamnar i karaffen ca 30 min innan maten står på bordet. Färgen är djupt röd med inslag av purpur, doften är stor från början med svarta vinbär, rostat kaffe, björnbär och fina (dyra) rostade fat. Smaken är likadan! Stor, öppen, lång smak med finfin svartvinbärsfrukt (aningen söt, men inte alls syltig) och mycket bra längd. Elegant. Tanninerna är verkligen ”fine grained”. I eftersmaken är inslaget av kaffe mycket tydligt. Inte alls svårt att förstå sig på, det är ett jättegott vin helt enkelt! Saknas då ingenting? Kanske kunde vara en aning komplexare, och den tydliga svartvinbärsfrukten passar inte alla, men som sagt, mycket gott!

La Bastide Blanche 2005, Bandol

Ikväll provar (dricker?) vi vin från Bandol (igen), La Bastide Blanche 2005 (SB nr 2262 för 124 SEK). Nyfikenheten på vinet är stor efter förra helgens goda 1999 Ch Pibarnon. Årgång 2005 är ju bra på de flesta ställen i Frankrike och även i Bandol. Av baksidesetiketten att döma är producenten Earl Bronzo ganska traditionell, druvmixen är 70% mourvèdre, 25% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Korken dras och ned i karaffen. Färgen är verkligen mörkt mörkröd, med streck av blått och svart. Tät, men inte helt ogenomskinlig. Men vart tog doften vägen? Det är något mörkt därnere som kanske håller på att vakna, ett odjur? Vi smakar till maten och det är ganska bra, men mycket knutet, strävt och ganska tjurigt. Doften är fortfarande knuten, några puffar av eldighet bara. Hittills något av det mest ”backwards” vi provat, frukten känns i stort sett helt inlindad i tanninernas tuffa grepp. Efter 3 timmar i karaff är vinet fortfarande tufft, och tanninerna har gasen bra nära botten, men nu är vinet iallafall drickbart. Både doft och smak är nu lite öppnare med mörka bär, lite peppar och en aning tjära (fast inte riktigt). Definitivt en medlem i svarta laget. Bör lagras flera år tycker vi. Kanske behöver Mourvedre-dominerade viner minst 6-8 år på rygg. När vi besökte Ch Pradeux år 2001 så sa de ”minst 10 år innan ni öppnar”, det verkar gälla flera viner från Bandol. Vi får se om det blir några flaskor till som isådana fall göms långt in i källaren.

PS. Alla SBs "klockor" visar på 10, det är i underkant avs. Strävhet :-) DS

Chateau Pibarnon 1999, Bandol

Vi besökte Bandol, Cassis och delar av södra Rhone-dalen för en 7-8 år sedan. Det var en mycket trevlig resa som vi gärna skulle göra om (inte minst inspirerade av F&Vs resa i juni). Vi besökte då bla. Ch Pibarnon, en av de bättre producenterna i Bandol. Bandol är känt sedan ganska lång tid för att producera några av de bästa rödvinerna i Provence (rose-vinet går heller inte av för hackor). Pibarnon ligger ganska högt upp och med terasserade vinodlingar på sluttningarna omkring, mycket idylliskt. Det röda vinet är klassisk Bandol med en dominerande andel Mourvedre (80-90% gissar vi) och resten Grenache, "for the long haul" som di säger i Amerikat. Färgen är klart mörkröd, men utan tegelton, snarare en aning purpur. Doften säger "sweet southern Rhone" och smaken är klart med på det: mandelmassa, kirsch, kanel och god lång smak. Tanninerna är "softa" nio år efter skörd. Som ungt är vinet säkert med i svarta laget, nu är det mitt emellan svarta och röda. Inte 100% vår gränd, men jättegott i alla fall. Sista flaskan får ligga ett år eller två eller tre till.

Chateau Rochemorin 1996

Efter ett tips från bloggosfären inhandlas två st Bosquet de Papes 2005 på hemvägen, de har ju fått ganska lysande recensioner under tidig sommar och framöver. Känns dock lite väl "shaken" för att korka upp direkt, det blir istället "something rather different", nämligen Chateau Rochemorin 1996 från Andre Lurton. Vi köpte 6 flaskor ca 1999, och detta är näst sista. Maten är anpassad till barnen (pannbiffar med ugnsgrönsaker) så vinet får inte vara alltför dominerande. Färgen är (som väntat) röd med orange-tegel kant. Doften är (som väntat) ganska sluten till att börja med. Tyvärr är det inte förrän maten är slut, och litet ostkex kommit fram (ca 1,5 tim) som vinet öppnar sig. Då får vi en fin komplex doft och smakupplevelse med tobak, lite örtkyddor, lakrits, mineral och en slank mörkfruktig smak. Tanninerna märks knappt alls, och syran håller på att dominera frukten, så vinet är nog i slutfasen innan starkvinstonen blir alltför dominant och obalanserat. Ikväll är det iallafall både gott och intressant!

Bordeaux-provning på Nordiska

Provningen arrangeras av Tryffelsvinets Vinklubb och firma Beyerman från Bordeaux. Vi har varit med något år tidigare och för den som verkligen uppskattar Bordeaux-viner är detta evenemang som en lottovinst. Ett stort antal bra slott och två årgångar (2007 primör och en referensårgång, ofta 2004). Generellt kan man säga att det är svårt som amatör att bedöma ett så ungt vin som 2007 (det är fatprov, ännu icke färdiga viner). Årgången 2007 bedöms som ”fair” men relativt fruktig och tidigt mognande. Här följer kortfattade noteringar på några av vinerna och en grov poängbedömning (0-20 skalan).

Angélus, St Emilion Premier Grand Cru Classe
Ett verkligt toppslott och en av höjdpunkterna förra året. 2007 är fruktigt, men ungt och svårbedömt. 2004 är mycket god (men ung) och har en fin framtid, 19p. Dock upp till vars och ens ekonomi om det är värt +2000 SEK / flaska.

Beychevelle, St Julien
Ett ofta lite lättare slott som ofta behöver uppåt 10 års mognad. Vi provade 2004 som var bra med fin balans mellan frukt, fat, tanniner och syra, 17 p.

Canon La Gaffelière, St Emilion Grand Cru Classe
Toppslottet hos Comte Stephan von Neipperg som görs med god hjälp av konsulterande vinmakare Stéphane Derenoncourt. Slottet ligger nedåt på den berömda sluttningen i St Emilion mot Dordogne-floden. Man har en relativt hög procent Cabernet Franc (ca 40%). Årgång 2004 är mörkt rött med litet blåstick (som de allra flesta 2004or ikväll) med en fin komplex doft och lång god smak med en liten kryddighet som sticker ut i jämförelse med följande två viner. 17,5-18 p.

Clos de l'Oratoire St Emilion Grand Cru Classe
Även detta vin från Comte Stephan von Neipperg, här ligger egendomen nordöst om St Emilion med mer sand och lerjord, och 90% Merlot. 2004: färgen är lik den hos Canon La G, men doften är en aning mindre komplex, och smaken mer redo att dricka nu. Det finns dock ett djup i Merlot-frukten som gör att vinet sannolikt klarar ganska många års lagring / mognad / utveckling. 17+p (priset är ca hälften av Canon La G).

Ch Aiguilhe, Cotes de Castillon
Även detta vin från Comte Stephan von Neipperg, här ligger egendomen öster om St Emilion-distriktet i Cotes de Castillon. En ganska hög andel Merlot, och vinet liknar Clos de l'Oratoire, fast vi tycker nog att Clos de l'Oratoire är klart bättre. 16 – 16,5 p.

Guiraud, Sauternes
Här finns 2007 (som lär bli en fin årgång i Sauternes) och 2002 (som är hyfsad, men drickfärdig). Vi provar 2007 och det är mycket gott, med fin honungston och redan drickbart. 17+p.

Cantemerle, Haut-Medoc 5e cru
2004: Fin djup färg, god doft (både fat och frukt) och en bra smak. 16,5+. Prisvärt.

Camensac, Haut-Medoc 5e cru
2003: Fin färg, doft och helt OK smak. Cantemerle (och några andra viner) är snäppet vassare. 16 p.

Domaine de Chevalier Rouge, Pessac-Leognan
Här är ett vin med förväntningar på sig eftersom det var ett av favoritvinerna förra året, och eftersom det mesta som skrivs om slottet antyder att kvaliteten hela tiden höjs. Tyvärr även priset... Årgång 2004 har iallafall en fin djupröd färg, en god doft med frukt, fat och lite tobak; samt en god och lång smak. 18 p.

Domaine de Chevalier Blanc
Vi har bara provat det vita vinet vid enstaka tillfällen och det har varit bra... men kanske inte riktigt prisvärt. Årgång 2007 är dyrare än vårt intryck av tidigare prisnivåer, men vinet är storartat med en fantastisk bouquet och en palett av tropiska frukter, och ändå en torr och lång smak. 18 p (vilket är mycket högt för ett vitt vin på vår skala).

Destieux, St Emilion Grand Cru
Ett annat vin på väg åt rätt håll kvalitetsmässigt. Vi provade 2001 förra året och gillade det, och 2004 är i samma klass med en komplex och kryddig doft och en lång fin smak. Kanske kvällens ”mest vin för pengarna”, 17+ p.

Fonroque, St Emilion Grand Cru Classe
Vi har druckit ganska många årgångar av Fonroque och nästan alltid gillat vinet. Det brukar ha St Emilion-karaktär och viss elegans, men ändå tåla lagring bra. Sedan 2001 är det Alain Moueix som driver egendomen efter biodynamiska principer. Årgång 2006 har (än en gång) djupröd färg och en ganska elegant doft och smak. Förvånansvärt tillgänglig redan nu, men håller nog många år till. 17 – 17,5 p. Prisvärt.

Gazin, Pomerol
Slottet har den goda smaken att erbjuda ett moget vin från en bra årgång, 1998 som referensvin. Här är färgen mer åt tegel, doften betydligt mer stallig och komplex och smaken likaså. Mycket gott och intressant, men kanske lite väl kostsamt... 17,5 p.

Giscours, Margaux
Här provar vi 2002 som normalt är en svagare årgång i Bordeaux, men inte Giscours. Färgen är djup, doften komplex och i smaken finns både frukt, komplexitet och tanniner så det räcker. Mycket gott! 18+ p. De som köpte för 299 SEK på SB för några år sedan gjorde ett klipp... tyvärr gjorde inte vi det (avskräckta av årgången). Nu är priset betydligt högre.

Du Tertre, Margaux
Okänt slott, men årgång 2004 smakar fint! Ca 16,5-17 p.

Haut Bailly, Pessac-Leognan
Årgång 2003, gott ca 17 p, men inte anmärkningsvärt.

Lagrange, St Julien
Ett av våra favoritdistrikt i Bordeaux. Årgång 2004 är utmärkt, djup färg, god komplex doft (lite fatdominerad) och en bra balans av frukt, fat, syra, kraft och längd i smaken! 17,5-18 p. Här är vi tacksamma för de fåtal flaskor vi fick tag på i oktober förra året!

Leoville Poyferre, St Julien
Ett av våra favoritslott i favoritdistriktet St Julien. De är sympatiska och erbjuder årgång 1999 som har en klar mognad framförallt i doften, men även smaken är fin. 17,5-18 p.

Pontet Canet, Pauillac
Ett annat slott med positiv trend, vi smakar årgång 2004 och det är mycket bra, men ändå hade vi nog hoppats på ännu lite bättre. Fröken Tesseron (dotter till ägaren Alfred Tesseron gissar vi) säger att vinet är lite slutet för tillfället. Det stämmer bra med våra intryck. 17+ p.

Pichon Baron, Pauillac
Årgång 2004, även det lite slutet, men gott.

Suduiraut, Sauternes
Slottet är ett av de mest kända i Sauternes, och kvaliteten är mestadels bra, men ibland lite ojämn. Årgång 2007 är dock ett av kvällens viner! Fantastiskt gott med en fin komplex frukt och botrytiskompott! 18+ p.

Smith Haut Lafitte Rouge, Pessac-Leognan
Ett annat slott där kvaliteten höjts avsevärt sedan början på 1990-talet då familjen Cathiard köpte slottet. Ambition och investeringar är receptet. Man har nått resultat, vi smakar årgång 2004 och det är ett av kvällens viner med en ovanlig kombination av frukt, kraft, komplexitet och elegans. 18+ p.

En enkel sammanfattning är att vi sänder ett stort tack till Tryffelsvinen och firma Beyerman för det utomordentligt trevlig arrangemanget och hoppas vi får komma nästa år också!