Vinåret 2015 - en sammanfattning

I februari 2015 skrev jag en kort post med rubrik Nystart 2015:
"Tanken med detta inlägg är att markera en nystart inför 2015! Nystart både på bloggen och på "livet". Ett annat tema jag reflekterat kring för 2015 är "Frihet". Kan tyckas lite väl flummigt för en vinblogg... men så tänker jag i alla fall :-) Vi får se vad som händer framöver.
 Ett gott vinår ser jag framför mig. Lev väl tills nästa inlägg (ambitionen är fler än 17 åtminstone)!"

När jag nu sammanfattar 2015 så kan man väl säga att jag delvis lyckats. Temat "nystart på livet" får vi ta över ett glas någongång; "nystart på bloggen" har blivit 266 inlägg på Instagram!
Temat "frihet" skrev jag lite om här:
http://vintresserad.blogspot.se/2015/04/paskvin-och-kvartalsrapport.html
och det gäller nog fortfarande.

Däremot högst osäkert om jag kommer upp över 17 inlägg på bloggen 2015. Det får bli ambitionen för 2016. Jag gillar Instagram - det är snabbt, roligt och kommunikativt. Men det ger inte utrymme för ordentlig reflektion kring ett vin. Och vissa (många) viner förtjänar mer utrymme.

Ett oplanerat tema för 2015 har varit middagarna med vinkompisarna. Från det lilla formatet (4 pers och en 5-6 bättre flaskor) till de episka övningarna med Chef Rob, G75 och Co. med många prestigeflaskor, magnumflaskor och dekadent mat.
Flera av dessa middagar är minnen för livet. Hopplöst att bara nämna en - men tre som sticker ut lite extra är:

• G75 födelsedagsmiddag i början på juni (se: http://vintresserad.blogspot.se/2015/06/masseto-05-och-vidare.html)
• DRC Montrachet vs Kongsgaard The Judge på AG i september (borde ha bloggat...)
• 100 år Montrose på Djuret (fantastiskt trevligt ordnat av Barolista-Jocke, se: http://vintresserad.blogspot.se/2015/11/100-ar-ch-montrose.html)

2015 års allra godaste viner:Skumpa: 1996 Dom Perignon Oenotek (Tryffelmiddagen på MFW) - helt lysande bra (1997 Salon i somras var också fantastisk)
Vitt: 2009 DRC Montrachet - det bästa vita vin jag druckit (hittills!) (2010 Keller G-max var inte heller dumt)
Rött: Väldigt svårt... men 1961 Montrose var nog allra läckrast (flera utmanare: 2005 Masseto, 2005 SQN Atlantis, 1990 Chave Hermitage, 1990 Montrose, 1985 Mouton)
Sött: 2007 d'Yquem

Ambitionen för 2016 blir att fortsätta med tema "vin&frihet" och att få till fler än 17 inlägg på bloggen :-) Gott slut allesamman!

2003 Beychevelle

My a-s this is goood!

Ultra-complex with tobacco and sweeeeet cabernet fruit. To die 4. Last bottle 😓.

100 år Ch Montrose

Barolista-Joakim har alltid intressanta viner och provningar, gärna viner med ålder. Denna kväll var ändå något verkligt unikt, 20 årgångar av Ch Montrose, mellan 1911 och 2011.

Vi inleder med 1995 Comtes de Champagne, som ju alltid är riktigt bra med skön gul frukt, och lite lagom mognad. Utvecklas fint i glaset under lång tid. Som bäst efter kanske 2 tim och nästan rumstemp!

Vinerna serveras sedan i sex flighter, där vi börjar med 70-talet. Jag redovisar ändå mina noteringar nedan från 1911 till 2011 (som vanligt lite kortfattat).

1911 - häftigt att bara se flaskan. Vinet är vid relativt god vigör och helt drickbart, men lite i äldsta laget för min smak med en del lite märkliga toner av mint och kemilåda. Det äldsta icke-fortifierade vin jag smakat. Gjordes före 1a världskriget.

1920 - tyvärr inte drickbart, defekt (*#¤%&!!)

1928 - först lite blygt, men utvecklas härligt i glaset. Blev väldigt, väldigt bra! Ett av kvällens 3-4 godaste viner med perfekt balans. Elegans i flytande form! 94-95.

1937 - nja, mörk färg, bränt socker, kokta rotfrukter och lite oren soja.

1945 - Häftigt vin med dadlar, lite mynta, viss ton av Madeira. Lång smak, men utvecklas tyvärr lite åt samma håll som 1937.

1947 - Gott! Rödfruktigt, mycket elegant, utvecklas väldigt fint i glaset. Skira dofter av vita blommor och rosor. En fröjd att dricka. 92, utvecklas till 94!

1949 - Ett klart större vin än 47 med mogen Cabernet-frukt och tydlig mynta-ton. Lång smak med söt röd frukt. Otroligt gott och piggt. Blint hade jag gissat på 1980-tal (och kanske Aussie-CS?). 94-95

1952 - Helklassisk Medoc med fin balans och väldigt bra! En av mina favoriter! Skulle gärna dricka igen (liksom många andra viner denna makalösa kväll). Viss likhet med 1947. 92-93.

1959 - Doften ger ett lite kokt intryck, smaken är kraftig och komplex, söt frukt med lite karamell. Mycket bra, men kanske hade man haft lite högre förhoppningar på denna topp-årgång. 90-91.

1961 - Häftig, komplex och ändå är balansen total. Knäckande bra vin, mitt WOTN. 99-100. Drick nu (och bjud in mig) om du har någon flaska i källaren.

1970 - Fin utvecklad doft med undervegetation och svamp. Tryffel. Lite soja i smaken, ett vackert vin. Kanske aningen torr och kort... men väldigt god ändå! 91-92.

1971 - Initialt sluten, utvecklas fint i glaset, lite sötare (Merlot?) frukt. 90-91.

1975 - Bra, men klart tuffa tanniner (som årgång 1975 i Bdx är känd för). Funkar bra till maten. 90.

1986 -  Bra men också rätt tuff, tanninerna är fortfarande framträdande. Blint hade jag gissat 1995 el 1996. 91-92.

1989 - Ahhh, supergott! Ändå lite bakom nästa vin... 94.

1990 - Slösande rik frukt med olika sorters bär: svarta vinbär, tranbär mm. Struktur för en mansålder, ändå ultragott idag. 98-100. (Flera runt bordet föredrog denna framför 1961).

1996 - Genast ett lite modernare vin, och långt ifrån "färdigt". Komplext och nästan ung-fruktigt! 96-98.

2000 - korkdefekt, sablars smådj-vlar (#¤*&%!!?!) Hade varit otroligt spännande att jämföra med 1996 och 2003.

2003 - Ett mycket stort vin, nästan "wall of wine". Napa style. Söt frukt och sammetstanniner. Väldigt bra idag, och säkert länge till. En av de bästa Bdx från varma 2003. Stor potential. 96-100?

2011 - Förstås ett mycket yngre vin, också lite "modern mid-Atlantic style", men fin balans ändå. Gott som bara den! 94++

Vi åt även 6 underbara maträtter till (i princip Djurets stora rådjursmeny) - allt var kalasgott och funkade utmärkt till vinerna. En kväll att minnas!
Stort tack till Joakim för hela arrangemanget, och till Totte & Co på Djuret för perfekt mat&service!
 

Tenuta San Guido

Vinet Sassicaia behöver ingen närmare presentation, "original-supertoskanaren" är känd över hela vinvärlden och ett flertal äldre årgångar har kultstatus.

Familje-egendomen heter Tenuta San Guido, ligger vid kusten i Bolgheri och omfattar uppåt 2500 ha, varav drygt 100 ha är planterade med vin. Man behöver tex skjuta av ca 400 vildsvin per år för att hålla stammen under kontroll! Allt började med att farfar "markisen" tyckte mycket om rödvin från Bordeaux och började därför plantera Cabernet på 1930/40-talet. Första kommersiella årgången var 1968 och sedan vann vinet en blindprovning i Decanter 1978 (se: http://www.decanter.com/specials/the-story-of-sassicaia-how-a-controversial-experiment-became-a-legend-486/).

Egendomen producerar idag även två andra viner, Guidalberto (Cabernet och Merlot) och Le Difese (Cabernet och Sangiovese). Vi inleder med 2013 Le Difese som har fin mörkt granatröd färg, en medelstor, klart ung doft med röd frukt, körsbärskärnor och tomatpure. I munnen ganska elegant och matvänligt. Inget stort vin, men fullt godkänt, särskilt för 159 kr. Lanseras i december.

2013 Guidalberto är lite knutet, men visar snart sin klass med bra intensitet i frukten, snyggt polerade tanniner och skön längd. Detta vill jag gärna dricka igen om 4-8 år. 295 kr, lanseras också i december.

2009 Guidalberto är från en lite varmare årgång och det märks, fast bara lite. Det finns lite värme i avslutet och en lite annan Cabernet-ton än vi oftast hittar i Bordeaux. F.ö så är det riktigt gott med skinande och samtidigt elegant frukt. Blint hade jag famlat mellan Bordeaux och Napa, men kanske ändå landat i Bolgheri. 93-94 p!

2000 Guidalberto är första årgången av vinet, men det märks knappt. Ett mycket snyggt bygge som håller ihop utmärkt. Utvecklat och färdigt att dricka, härligt! 91-92 p.

Så vidare till huvudnumren, en liten Sassicaia-vertikal!

2012: Första tanken är "ungt, italiensk och högklassigt". Som en skräddarsydd kostym från de fina gatorna i Milano. Allt är i balans och strukturen är i toppklass. Frukt och elegans i glaset redan nu. 94++. 1095 kr, lansering i december.

2009: är (förstås) också bra, men har inte öppnat upp lika mycket som 2009 Guidalberto och är i dagsläget "bara" väldigt bra. 93-94.

2006: anses vara ett klassiskt år. Det är helt enkelt utomordentligt gott! Återigen denna balans, där kraft och struktur balanserar frukt, syra och längd på ett förträffligt sätt. Svårt att finna ord som gör vinet rättvisa. Klart bäst denna provning och det glas som är svårast att slita sig ifrån. 95-96 p.

2004: Bör på pappret vara minst lika bra som 2006, men inte riktigt hos mig. Lite slankare och små förnimmelser av gröna toner som kan utvecklas till ökad komplexitet, men inte är där riktigt ännu. Fast väldigt gott ändå förstås! 93-94 p.

Sammanfattningsvis mycket fina viner med en sällsynt nedtonad elegans, och ändå längd och struktur. 2006 Sassicaia hoppas jag kunna dricka igen framöver. Stort tack till Cattis & Co på VinUnic för möjligheten att vara med, och Pubologi lyckades (som vanligt) helt förträffligt med maten!
 

Bordeaux 2014 med WineFinder

Dags igen för mönstring av senaste årgången från Bordeaux, 2014. Rapporter är samstämmiga - den bästa årgången sedan 2010, särskilt för cabernet och vänstra stranden. Beyerman och WineFinder tillsammans med nästan 50 slott, och möjlighet att prova uppåt 100 viner. En sedvanlig höjdpunkt för Bordeaux-älskaren. Vi börjar med de vita torra, 2014 är mycket bra för dessa. Lite rikare och bredare än 2013 (som dock har snärtigare syror och mer "zest"). Faktum är att vit torr Bordeaux har en hel radda bra årgångar nu (sedan 2005). Även de söta är mycket bra 2014 med syra, botrytis, frukt och härlig krämig balans.

 

På den röda sidan så instämmer jag helt med tidigare rapporter, jag föredrar tydligt de Cabernet-dominerade vinerna från vänstra stranden. Nyckelorden för mig är: skön frukt, lagom runda tanniner, bra intensitet och längd, och framförallt fin balans och tillgänglighet redan idag. Jag tror helt enkelt att dessa kommer att bli utmärkt goda "mid-term-drinking". Inga 30 års lagringsprojekt, eller spekulationsviner; utan perfekt just för oss som vill dricka vår Bordeaux när de är mellan 8 och 15 år gamla och fortfarande har en del frukt kvar.

 

Mina val 2014 blir därför:

Blanc

• Domaine Chevalier
• Larrivet Haut Brion
• Malartic-Lagraviere

Rouge

• Branaire Ducru
• Cantemerle
• Ferriere
• Giscours
• Leoville Poyferre
• Langoa Barton
• Leoville Barton
• du Tertre
• Durfort-Vivens
• Haut Bailly

 Med extra-plus för Ferriere och Langoa Barton idag - verkligt lovande röda (klassade) viner för under 400 kr ("in bond").

 

 

Trevliga vita från Guiraud, där den torra G de Guiraud får anses som ett fynd, ca 160 kr (skattat och klart) för en utmärkt torr vit Bordeaux. Du får inte mycket vit bourgogne i den prisklassen :-)

Till sist en årgångsuppdatering (med den vanliga brasklappen att årgångsgeneralisering egentligen är högst tveksamt…)

2013: Dålig blomning, mycket liten skörd, inte så bra Merlot. Knepig årgång för röda viner. Bra syra och längd i de vita!

2012: Ojämn och lite lättare årgång som (i de bättre fallen) gett charmiga, tillgängliga och matvänliga viner. Kommer att vara drickbara före 2010.

2011: Lite mer tryck i frukten än 2012, men också lite ojämn. Finns bra viner för medellång sikt. Bra vita och Sauternes.

2010: Överlag väldigt bra, har nog inte provat ett enda ”dåligt vin” från 2010, flertal bättre viner dock slutna idag. Vänta.

2009: Jodå, så yppig, rund och modern som farbror Parker sagt. Har dock provat ett par viner senaste året där värme och alkohol slår igenom.

2008: En blandad årgång som börjat öppna upp, kan bli riktigt trevlig i en medelfyllig och matvänlig stil. Pomerol lyckades extra bra (liksom 2012).

2007: I stort sett alla viner är färdiga att dricka. Lättare struktur, goda mat & restaurantviner med fin Bordeaux-karaktär.

2006: Det mesta från högra stranden går fint att dricka nu (Ch Clinet är kanon!) och även vissa från vänstra börjar öppna upp skönt (t.ex. Clerc Milon)

2005: Ett par viner fanns med, alla riktigt bra - så hajpen kring 2005 känns motiverad, och de börjar komma ur tunneln - dags att prova lite fler nollfemmor!

Stort tack till medverkande slott, Beyerman och WineFinder för en verkligt lyckad och trevlig Bordeaux-provning! Jag ser redan fram emot nästa år :-)

 

Halvårsrapport

 

 

Dags för en lite senkommen halvårsrapport. Det har varit många vinösa höjdpunkter denna vår: (ännu) en episk magnummiddag Chez Rob, G75 födelsedagsmiddag (bla 97 Salon och 05 Masseto), En Studie i Syrah Chez Vintresserad, Bdx 2007 och Bdx 2012 horisontaler, En strukturerad kväll hos Ulf & David(10 Kirschspiel och Selosse Substance!) ett antal intressanta och lärorika provningar hos importörer (bla Umathum hos Johan Lidby och Breuer hos VinUnic) mfl. Det mesta är kortfattat dokumenterat på Instagram. Generellt har det (som vanligt) druckits mest röd Bordeaux, sedan Nebbiolo. Lite skumpa, lite chardonnay och lite Riesling piggar upp däremellan. En hel del bra från Österrike, bla mkt trevligt besök hos Franz Wieninger i utkanten av Wien i maj. Semester på Mallorca var trevligt med god mat och bra dryck, bla ett par sköna mörkröda roséer (långt ifrån ljusa laxrosa) med nästan pinot-känsla. Dock inga producentbesök denna gång. Dock så har ambitionen från början på året avseende inlägg på bloggen och "reflektioner" inte direkt infriats. Kommer att försöka bättra på det under hösten!

Några fynd från en röjning av arbetsrummet:

Höga poäng

G&L bjuder in till årets högviltsmiddag. 4 flighter med 4 viner. Rött och helst med lite utveckling. Minst 98 poäng av "you know who" eller hans team. Man kan förvänta sig viner med redig frukt och verklig längd. Alla viner dubbeldekanterade på em, och serverades helt blint. En maträtt (KC Wallberg kockade!) per flight.

Flight A - oxsvansragu
Bra, tät bordeaux med fin utveckling och tydligt tegelfärg. Mer tanniner i smak än i doft. 1990 toppvin från vänstra stranden?
1989 Clinet, Pomerol. Utvecklas otroligt bra till maten, min favorit i flighten. 96-97.

Sötare (godare doft) men en liten käftsmäll av tanniner i munnen. Också tegelfärg. Vänstra stranden 86?
1990 Montrose. Väldigt väldigt bra, men inte 100% harmoni för mig denna kväll. Utvecklas också mycket med maten. 95.

Tight, lite knuten och "snipig" doft. Tight i munnen med mkt röda bär. Svårgissat. En stängd 96a?
2000 Las Cases. Det förklarar en del, jag tror helt enkelt denna kork drogs för tidigt.

Klart yngre än glas 1 och 2. Gott som bara den med silkig frukt och en massa elegans. Utvecklas väldigt fint i glaset och med mat. Gissar en utvecklad topp-bdx från 96.
2000 Haut Brion, oerhört gott idag och med fenomenal potential. 95 idag, 100 om 7 år?

Flight B - rentartar
Bra och tät, lite mint och salta mineraler. Stramt och lent på samma gång. Finfin balans, perfekt utvecklat idag. Snälla tanniner och viss transparens i färgen. Mogen, traditionell topp Ch9?
2001 Domaine de la Mordorée, Cuvée de La Reine des Bois. 96 och min favorit i flighten. Perfekt till maten.

Utvecklad, sötfruktig, kompott på mogna mörka plommon. Tät och lång. Lite modernare stil än glas 1. Ch9?
2005 Clos St Jean, Deus Ex Machina
Också väldigt gott och hedonistiskt, inga hårda kanter, bara rik mörk god frukt. Men jag föredrar ändå glas 1 denna kväll. 95.

Större doft med vanilj och söta smultron. Lite balsamico däremellan. Väldigt bra längd. Svårgissat, Kalifornien GSM?
2007 Roger Sabon, Cuvee le secret des Sabon, Ch9.
Mycket lätt att gilla! 95.

Större, mörkare och häftigare vin. Lakrits, mandelmassa, salta mineraler, julkryddor. Komplext och häftigt, men inte riktigt i balans ännu. Modern stil. Jag tänker först Mas de Boizlauzon, Cuvee Quet, sedan Kalifornien och Alban eller SQN.
2009 Saxum, James Berry Vineyard. 96++. Grym potential för alla som gillar denna stil av vin!

Flight C - oxkind
Här går vi först fel - och tror att vi är i Cabbe-land... trots att glas 1 uppenbart inte är det.

Rött och transparent. Utvecklat, medelfylligt, bra syra och en massa intressanta, men integrerade mognadstoner. Lite chark, bacon, vitpeppar och så den där speciella karaktären som jag bara hittat i mogna toppviner från norra rhone. 91 La Turque?
1990 JL Chave, Hermitage
Ett av mina absoluta favoritviner denna makalösa kväll. Inte alls samma tryck i frukten som några andra, men vilken längd och elegans! 97-98 (99?)

Betydligt mörkare och ungdomligare än glas 1. Mörka bär (plommon, vinbär) lurar mig först till Cabernet. Sömlöst och fint balanserat idag tyder på lagom utvecklat. Toner av mynta och lite alkoholvärme visar vägen mot en topp-aussie Shiraz.
1998 Penfolds Grange
Svårspottat och kalasgott! 96+

Ganska tät röd färg, lite knutet, men väldigt fin balans och bra i munnen. Jag får en "fransk" känsla - inget som sticker ut, men lite ungt?
2005 La Mouline, Guigal
Ännu ett vin som har grym potential, 96+++

Även denna flight avslutas med ett verkligt stort vin - på alla sätt. Alla reglage inställda på "full throttle". Frukt, komplexitet, syra, tannin - allt finns där. Men lite ungt idag, även om flera runt bordet hade detta som favorit. Topp Cali-syrah?
2008 The Duel, SQN
Ett av de verkligt svårfunna vinerna, Manfreds specialcuveer. Ultrahäftigt. 96+++

Sista flighten, och nu måste vi väl ändå landa i Cabernet? Serveras med en riktigt god och passande gryta på kronhjort.

Gott!!! Viss utveckling, fin balans. Känns Bordeaux... fast ändå inte alla gånger. Svårt att plocka ut enskilda detaljer. Min favorit i flighten med minimal marginal.
2003 Cos Estournel, St Estephe
Jag trodde faktiskt detta var mitt vin...
96++

Lite mörkare och tätare, väldigt ren frukt (mörka bär), aning knutet. Inget som sticker ut, sömlöst och snyggt. Blir bättre i glaset hela kvällen. Svårspottat. Mid-Atlantic (precis som förra glaset).
2002 Dominus (mitt vin).
96++
 Tyvärr min sista flaska, jag tror detta kommer att vara ännu bättre om 5-7 år.

Närmast massiv frukt (wall of wine - nästan). Även här är alla mätarna i botten. Superfin frukt, men jag besväras lite av alkohol och att balansen inte riktigt är där ännu. Flera andra runt bordet har detta som en favorit.
Melbury - Bond (missade att notera årgång, tror det var 2002)
94+

Sista glaset (nummer 16): stor, sötfruktig doft och smak. Klassisk topp Napa cab med alla bitar på plats. Frukt, fat och lite mintig kryddighet. Jag upplever att det är lite rundare och bättre integrerat idag än förra glaset. Väldigt gott och svårspottat!
2004 Shafer Hillside Select
95

Det är en ynnest att få vara med och prova och dricka dessa viner till riktigt god och väl anpassad mat. Kul med toppviner från olika druvor och delar av världen samma kväll. En lärdom både om den egna smaken (Clinet 89, Chave 90, 02 Dominus, 05 Mouline). Jag verkar föredra lite mer elegans framför frukt :-) och som alltid, en lektion i ödmjukhet vid blindprovning!

Stort tack till G, L och KC för en makalös kväll! Och alla övriga gäster som bidrog med fantastiska buteljer!
 

Masseto 05 och vidare

G75 har fyllt jämnt, och har därför den goda smaken att bjuda in till brakmiddag med vinpaket. Det blir ett hedonistiskt sjöslag, så att man öht kan skriva idag är enbart tack vare en spottkopp. Vissa kvällar är det jobbigare än andra att spotta, men dels så kan man uppleva även de sista vinerna, dels så blir dagen efter lite mindre dagen efter!

Kock-Johan och (numer) fru G75 ordnar mat som i både mängd och kvalitet är på en väldigt hög nivå. Så här gick det till:

Inledning: Krug Rose och Johans ammisar. Väldigt bra, särskilt fint gick rosen ihop med lite rödlöksmarmelad och ankleverterrine.

A) Tre blinda "strama skumpor" med råstekt kungskrabba.
1998 Comtes de Champagne är som väntat en krämig Blanc-de-Blancs med perfekt syra, snygg kafferost och fin längd. Väldigt väldigt god (95), näst bäst i flighten och vi spikade vin och producent, men trodde året var 2002.
2000 Krug är lite svårare att sätta fingret på, inte samma "Krug-power" men den växer fint i glaset så länge det finns något kvar (93).
1997 Salon är grymt bra med otrolig längd och balans, bäst med knapp marginal (96).

B) Två blinda "kraftiga skumpor" med kalvtartar och gulbetskräm
1995 Clos de Goisses - öppnade lite tveksamt, men utvecklades fint i glaset till en trevlig och bra mogen toppskumpa - utan att riktigt glänsa (92-93).
2002 Selosse - ett verkligt maffigt vin med mycket typiska Selosse-aromer av hyacinter och pelargoner. Oerhört bra, men jag föredrog ändå 97 Salon och 98 Comtes i förra flighten (enbart en fråga om smakpreferens) (94-95). Vi spikar producent, men inte år.

C) Tre blinda vita med hälleflundra, ostron och musslor
Ännu en knäckande bra rätt från Kock-Johan!
2011 Cos d’Estournel Blanc - här viskar T (vit bdx?) och polletten trillar ned direkt. Vinet är mycket ursprungstypiskt med sin Sauvignon Blanc - Semillon blend, snygg fathantering. Mycket gott! (92-93)
2010 Keller G-Max, Riesling. Först blir jag inte klok på vinet alls, men med lite luft och ett Riesling-glas så är druva och ursprung mycket tydlig! Det är nog den allra största Riesling jag druckit, växer hela tiden i glaset - extremt svårspottat! (95-96)
2010 Clos de la Barre, Meursault, Comte Lafon. Fatad chardonnay känns som en självklar gissning, men frågan är varifrån? Vi landar i Bourgogne och Meursault, men producent och vingård är inte så lätt. Otroligt bra vin - och vilken man föredrar av denna och G-Max är bara en fråga om preferens. Till hälleflundran tycker jag denna är aningen godare, på egen hand förmodligen G-Max. (95-96)

D) Två mogna röda och iberico bourguignon med tryffel
1994 Musigny, Comte de Vogüé
Ett legendariskt vin, som levererar fint trots den svåra årgången (93-94).
1989 Mazy-Chambertin, Joseph Roty. Denna är knepigare, med en lite "gammel-bordeaux-murkenhet" direkt ur flaskan. Det vädrar ur - och fram träder ett mörk-mustigt rödvin som bordet har svårt att placera rätt. Det gissas på såväl Bordeaux, Piemonte och Norra Rhone. Gott och intressant, men kanske inte möter förväntningarna riktigt (91-92). Maten är makalöst god, alla smackar och närmast slickar tallrikarna för att få upp all finriven australiensisk vintertryffel.

E) Två kraftiga röda med entrecote, savoykål-sallad och parmesan
2007 Redigaffi, Tua Rita (100% Merlot). Här är hela bordet upplurat på läktarna. Vi tror alla på en modern topp Napa Cab (Bond, Ovid). Ganska yvig fathantering och lite sötlakrits men väldigt gott (94-95). Enda problemet är nästa glas... 
2005 Masseto. Holy smoke vad bra det är. Skimrande ren frukt, fina mineraler och fullkomlig längd och balans. Ospottbart. Kvällens vin för undertecknad. Minst 97 poäng!

F) Två söta och persikotarte
Egentligen är vi alldeles mätta nu, alla de tre sista rätterna är av normal varmrättsstorlek. Men persikotarten är underbar så det är bara att äta. Vinerna till är helt magiska de också:
2007 d'Yquem - lite sötare och elegantare. Ren hedonism i flytande form (96+)
2007 de Fargues - lite kryddigare och komplexare (95-96).

Gunnar, Monica och Johan - tack för en makalös mat&vin-fest! Den kommer att gå till historien. Jag ser redan fram emot nästa gång :-)
 

Domaine Paul Jaboulet

Caroline Frey (oenolog and proprietess) is in Stockholm to show the wines from the old and very well respected Domaine Paul Jaboulet of the Rhone. Focus is on the 2012 vintage. I have fond memories of great bottles of La Chapelle as well as the Domaine Thalabert Crozes Hermitage. But also some memories of underperforming bottles, especially from the early 2000-ies and the Cote Rotie Les Jumelles and the Cornas Les Grandes Terasses.

Caroline presents the domain and the philosophy well; they cultivate the vines carefully and minimize winemaking intervention. The aim is balance, purity and respect for the terroir. Sounds familiar?

As always, the proof is in the glass. The entry-level Parallele 45 wines are fine CdR's with good fruit and acidity. Well balanced and food-friendly. The White 2012 Hermitage Blanc "Chevalier Sterimberg" show great promise for all who like the whites from northern Rhône.

The southern Rhône Chateauneuf and Gigondas wines are OK, but not really my cup of tea. They are also from years when the Frey family recently took over the domain - and maybe therefore not fully representative.

Then there are the really interesting wines, first Domaine Thalabert. A fairly large vineyard in Crozes, about 40-45 ha producing around 7000 cases yearly. I got the opportunity to taste:

• 1991 - Amazingly good 24 year old wine from such a humble appelation. Perfectly mature fruit, herbs and a joy to drink!
• 2003 is almost as good, from a warm year the fruit is more forward but the acidity and structure is there. Drink now!
• 2006 is on its way, with finely balanced red fruits.
• 2012 has an even more elegant fruit concentration, but shows a somewhat tightly knit structure and needs air. I also had this wine one week ago, and it was slightly better then. Young wine that needs air and time. At around 22-23 EUR (in Sweden) - great wine!

Jaboulets flagship wine is of course the La Chapelle Hermitage. Usually blended from Les Bessards, Les Greffieux and Le Meal plots on the Hermitage hill. The 1961 is nothing short of legendary (if you happen to have a bottle, call me when you open it!). We tasted the young 2012 and the potential shines bright and clear. I also managed to taste three different bottles of the 1988. One was absolutely stunning, one was very good and the third somewhat cork tainted. It was easy to tell the greatness in La Chapelle. In general, the 2012s are very promising, but I am also looking forward to future vintages from the Frey family now at the helm of Domaine Paul Jaboulet.

 

En studie i Syrah

 

Så var det dags igen, 7 vinvänner runt bordet och till slut 19 korkar, nästan alla Syrah.
Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)

Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.

Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:

2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).

2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)

Sedan blint:

2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).

2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).

2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).

2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).

Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.

Tryffelpastan smakade bra till!

Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:

1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.

1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.

Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.

Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:

2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.

2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).

2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).

2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).

2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.

2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.

Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?

• Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
• Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
• Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
• Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)

Påskvin och kvartalsrapport

Påskhelgen har bjudit flera riktigt goda viner. Av olika anledningar blev det två olika "topp-skumpor":

2005 Comtes de Champagne
Min begränsade erfarenhet visar ändå att Comtes ALLTID är kalasgott! Läcker frukt, perfekt syra och skön, rund, elegant mousse. Flaskan tog slut fort :-)

2002 Bollinger Grand Aneé (deg. 2011)
Denna öppnade vi på påskafton tillsammans med G&Es farmor och farfar. De dricker inte champagne så ofta, men jag ville hälla något som borde vara riktigt bra och denna flaska levererade fint. Lite gulare och rikare frukt (mkt pinot) än Comtes dagen före, lite mer komplexitet (bröd och nötter) och ännu bättre längd. Ganska snäll syra och mousse (för en 2002a) - så känns inte som stort behov att lagra mycket mer.

På den vita sidan blev det en flaska 2009 Salomon Undhof 1ste lage Pfaffenberg, Riesling, ifrån Österrike till ett par olika förrätter på långfredagen. Perfekt mogen och ganska rik Riesling med gul frukt (mogen grape) och även här lite nötter faktiskt. Fint balanserad syra. En av gästerna tyckte den var minst lika god som Comtes-skumpan (inget dåligt betyg för ett vin som kostade ca 200 kr). Funkade väldigt bra till de olika rätterna. Finns tyvärr ej att få tag på i Sverige (längre).

På den röda sidan så blev det (bla) följande tre viner, riktigt sköna alla tre!

2004 Barbaresco, Pio Cesare (magnum)
Pio Cesare är väl inte det mest hippa nebbiolo-vin man kan dricka idag... större producent osv. Men vi gillade denna flaska skarpt med bra, halvmodern frukt och lagom utveckling. Visst finns där lite spår av fat - men de är fint integrerade och funkar jättebra i våra gommar. Flaskan tar slut trots att vi inte är så många... och har druckit Comtes och Salomon Undhof :-)

1985 Ch Mouton Rotschild, Pauillac
Behöver väl ingen närmare bakgrundspresentation... G&Es farfar har haft denna liggande i väntan på det där rätta tillfället. Nu kom vi fram till att påskafton var ett sådant. Jag tog med riktiga glas (utöver Bolly GA) och vi hällde på karaff ca 15 min före servering. Det var rätt lagom (för en gångs skull!) Vinet behövde luftas lite och doftade sedan precis så bra som man hoppas att en mognande topp-bordeaux skall med en hel palett av dofter: fina blommor, lite cassis, lite stall, lite undervegetation men allt sömlöst integrerat och ofta en rejäl puff med tryffel! Smaken är också bra, fast inte riktigt på samma nivå. Allt är helt utvecklat med söt frukt och knappt märkbara silkes-tanniner. Doften får 98 och smaken 95 poäng, exceptionellt vin! Dock så tycker jag att detta är på sin topp nu.

2007 Ch Montrose, St Estephe
Annandagen behövde livas upp lite och påskhelgen rundas av inför ny arbetsvecka. Jag har varit nyfiken på denna sedan vi drack 6 olika topp-bordeaux (Rauzan-Segla till LMHB) från 2007 i september. Alla vinerna hade då kommit in i drickfönstret, även om de förmodligen utvecklas flera år till. 07 Montrose har en mörk och relativt tät färg, doften är inte så stor - men god och klassisk Medoc. Smaken är bättre med fin mörk frukt, nedtonade fat och bra ursprungskänsla. Tanninerna är oväntat runda och snälla. Viss likhet med 2007 Haut-Bailly. Mycket gott och jag är glad att jag har ett par flaskor till!

Så över till det lite mer deprimerande, kvartalsrapporten. Sex inlägg under Q1. Inte godkänt, här krävs uppryckning! Vi får se om Q2 kan komma upp i 10 inlägg?

Ett område som jag faktiskt har kommit en liten bit på under Q1 är det där med Vin&Frihet (se http://vintresserad.blogspot.se/2015/02/nystart-2015.html). Har kommit fram till att det finns åtminstone följande önskvärda "friheter" när det gäller vin:

• Att ha en källare med visst djup. Dvs att ha friheten att leta fram en hygglig Bordeaux från 1998 när man känner för det. Det vore naturligtvis ännu bättre att kunna botanisera bland 1982or och 1961or... men så långt sträcker sig inte friheten (ännu)
• Att kunna välja vin efter eget tycke, och känna friheten att strunta i traditioner såväl som trender (alla måste inte dricka oranga hipster-viner!)
• Att känna friheten att ta ett glas vin (inte en hel flaska) en onsdag kväll om mat, humör och sällskap passar!

That's all folks, 'til next time!



   

Uppsamlingsheat

Så har det gått ett par veckor igen. Senaste dryga veckan har innehållit flera vinupplevelser. Det började med "Go West" på Sheraton. Kalifornien, Oregon och Washington och väldigt många sköna viner. Ren och snygg Pinot från tex Kutch och Domaine Eden, härliga Washington-viner från Betz och l'Apogee (framförallt de vingårdsbetecknade i båda fallen - och prisskillnaden är inte enorm). Bra grejer genomgående från lilla importörerna Vinopia och Sundell Selection. Förstås ett antal cabbar - mina favoriter var 2012 Ridge Monte Bello (släpps förhoppningsvis i höst) och 2012 Buccella, den sista är visserligen typiskt Napa "stor Cabernet" - men ett oemotståndligt snyggt och rent hedonist-bygge.

Sedan en grandios magnum-middag signerad Rob. och kock-Johan. 8 rätter (varav flera i nästan normal varmrätts-storlek) 18 magnumpannor och 14 man runt bordet. 2002 Haut Brion blanc, 2010 Batard-Montrachet, Jadot fortsatte via 2008 Echezaux, DRC, 82 Talbot, 85 Diamond Creek, 2000 Gaja Sori Tildin osv. Ostarna serverades kl 02 och till dem en 1970 Dow Vintage Port... ur magnum. En galen kväll :-)

Med vinklubben på jobbet så provade vi en kväll "Nya Spanien" med Michel Jamais som kunnig ciceron, här sken 2011 Salanques från Mas Doix lite extra.

För att runda av - så var jag på Daniel Crespis "En studie i mufflonlamm" på Djuret. Fem suveräna rätter, ett antal verkligt goda viner (bla 2001 och 1983 Mouton) och som avslutning mandelkaka med citron och en grymt god och perfekt utvecklad 2002 Ch Suduiraut. Fler veckor som denna och man blir lite bortskämd tror jag visst...

Årets första...

... Kaffe på terassen!

Härligt med solsken i mars. Vad gör han hemma en torsdag em kanske någon undrar? Årets första vårförkylning...

20 viner en fredag kväll...

... Sätter sina spår, även om man försöker spotta ordentligt!

Inledning med två bra skumpor, som båda visar att champagne är ett vin som mår bra av luft och temp på 13-14 grader hellre än 8.

Sedan 3 flighter med röda... Nu förstår ni att anteckningarna tog slut halvvägs!

 

Ett antal häftiga viner (allt serverat helblint förutom temat):

 

• 2010 Le Letit Vice, Napa Cab. Mörkt röd-svart, väldigt gott med tät fin frukt (mörka bär, sötlakrits). Aning eldigt - f.ö fin struktur och balans. Svårspottat! (93+)
• 2011 Astuto, Bolgheri. Rätt gott - men lite spretigt (90)
• 2009 Clos Floriden, Graves. Jag kände igen vinet (har druckit ett par flaskor för ett tag sedan) - men den charmiga primärfrukten har lagt sig - och det är en aning dämpat jmf med andra flaskor. Gott ändå!
• 2010 Barolo Castagni, M. Reverdito. Ljusare färg, rätt snälla tanniner (för en ung Barolo) med fina toner av lingon, nypon och andra ljusa röda bär. Gott! (90+)
• 2004 Christine, Buitenverwachtung Constantia i Sydafrika. Även detta vin har jag druckit förr, fast det var ganska många år sedan. Jag gissade Bdx. Det har alla bdx-markörer på plats - och ingen (inte första 20 min i alla fall) ton av bränd bakelit. Gott!
• 2007 Ch Malescot St Exupery, Margaux. En modernt stylad Bdx med rätt stor andel Merlot från ett svalt år... inte helt lätt att hitta rätt, men efter en stunds gissande så gör vi det. Gott och drickfärdigt idag, i en klart internationell stil.
• 2001 Ch Lafon-Rochet, St Estephe. Detta vin sätter (de flesta) runt bordet ganska snabbt i Bdx. Jag är lite tveksam - tycker det är lite för "rökigt" (särskilt jmf med nästa vin som jag vet är Bdx)... Efter en 15-20 min i glaset så blir det mer och mer Bdx. Gott och lagom att dricka nu.
• 2006 Dom Chevalier, Pessac-Leognan (mitt vin). Dubbel-dekanterades ca 4 tim före servering. Då var bdx-doften som en kvast ur karaffen. Nu har det lugnat sig betydligt, och bordet tvekar. Det finns åenasidan en slankhet och flera bdx-markörer, åandrasidan lite vaniljfudge som skulle kunna vara nya världen. Gott tycker jag (91)

Varmrätt - och som vanligt så presterar alla vinerna klart bättre till mat - särskilt vinerna från Bordeaux behöver lite motstånd.

 

Sista rödvinsflighten har tema "95+". Helt klart är att intensiteten tar ett par snäpp upp, men drickbarhet och drickglädje... det är en annan fråga.

 

• 2005 Nicolas Catena Zapata (mitt vin - också dubbeldekanterat ca 5 tim före servering). Här har dekanteringen absolut hamnat rätt. Bordet är på en "jättegod Napa Cab eller Bdx-blend" med lite mognad; vilket ju inte är helt fel. Ett av kvällens godaste viner att dricka! (94+) 
• 2004 Mitolo Savitar, häftig och intensiv Syrah. Har kommit in i fin drickfas med lite mognad. Ändå inte allas tekopp pga den massiva frukten (och viss eldighet). (92)
• 2007 Pure, Barroche, Ch9. Ett omdiskuterat vin, och definitivt inte i allas smak. Vinet utvecklas i glaset hela kvällen (och dagen därpå - se Ulfs noteringar). Massor av allt - mörk frukt, likör, kirsch, garrigue, lakrits, alkohol. Gott för den som gillar stilen (93).
• 1950 La Mission Haut Brion (tappat av Vinmonopolet i Norge). Häftigt vin, efterhand allt tydligare "gammel-bdx". Ändå med fin spänst och struktur. Oerhört kul att få prova!

Sedan tog mina anteckningar helt slut!

Se gärna dessa från Ulf:

http://redscreamandriesling.blogspot.se/2015/02/2007-pure-2005-catena-zapata-1950-la.html

 

Stort tack till alla som var med - och särskilt K. som ordnat och U. som bidrog med finfin lokal!

Tung flaska

Tung flaska

Mogen frukt

Många RP

Mycket av allt

= ganska långt ifrån en naturvins-bojo 😉

Divine sortiment

Alltid kul att "sortimentsprova", intressanta nya årgångar och förhoppningsvis nya upptäckter.

 

Flera av Divines starka kort är inte med denna gång (tex inga cabbar från Togni eller Spottswoode, inga topp-syrah från Ojai, Melville, eller Lillian). Det är dock ganska gott om bra "estate" pinot och chardonnay, och Melville, Brewer-Clifton och Felton Road smakar alla (som vanligt) bra. Kanske att Brewer-Cliftons pinot är allra bäst just nu.

 

Bland de vita tycker jag att 2013 Hirsch Zöbing Riesling från Kamptal är bra och skönt ursprungstypisk. På den röda sidan så sticker 2010 Parusso Barolo ut, med ovanligt pinot-lik elegant frukt, skönt drickbar redan nu. Sedan kan man alltid diskutera om en "normale" ska kosta över 400 SEK... men det är en annan fråga. Om man bara dricker vinet så är det väldigt gott!

 

Det kanske roligaste med sortimentsprovningar är när man gör nya upptäckter. Det blev två sådana: dels de vita bourgognerna från Domaine d'Ardhuy - där 2012 Ladoix verkligen levererar fin vit bourgogne med härlig balans och drickbarhet redan idag för en klart rimlig peng (ca 260 kr till konsument). 2012 Meursault är "mer av allt" men spretar lite idag och behöver nog ett par år på rygg. 2012 Corton Charlemagne är naturligtvis "mest" - men faktiskt god redan idag - och lovar gott för framtiden (ca 750 kr - mycket pengar, men inte orimligt för vit bourgogne grand cru från bra årgång).

 

Den andra upptäckten är de fina vingårdsvinerna från Bodega Achaval-Ferrer. Idag är 2007 Mirador suveränt god med skinande tät Malbec-frukt och härlig längd och intensitet utan att bli det minsta klumpig. Även "Malbec-blenden" 2010 Quimera är riktigt god och skulle sitta fint i en flight av bättre Bordeaux och Cali Cab. Gunnar - ta hem dessa!

Varmt tack till Gunnar & Co för en givande em. 

Nystart 2015!

2014 har varit ett (i huvudsak) tungt och svart år. Vi flyttade in i nytt hus i januari, och ganska kort därefter så berättade A. att hon inte var lycklig. Separation och skilsmässa blev ett faktum efter mer än 15 år som gifta och än fler år tillsammans. Så ni kommer inte att läsa vad A. tyckte om vinerna här på bloggen fler gånger. Det har ändå funnits ljuspunkter det gångna året, inte minst ett ovanligt stort antal helt makalösa vinmiddagar. Samt en resa till Bordeaux i maj och en till Champagne i september. Det har också (ganska naturligt) varit ett år med mycket egen reflektion. Sammantaget har det helt enkelt inte funnits mycket energi kvar till bloggen (bara 17 inlägg). Däremot en del spridda, kortfattade inlägg på twitter och instagram. Det är kul med dessa snabba skott och intryck, men där finns ju varken tid eller utrymme för några egentliga vinösa reflektioner.

Tanken med detta inlägg är att markera en nystart inför 2015! Nystart både på bloggen och på "livet". Ett annat tema jag reflekterat kring för 2015 är "Frihet". Kan tyckas lite väl flummigt för en vinblogg... men så tänker jag i alla fall :-) Vi får se vad som händer framöver.
Ett gott vinår ser jag framför mig. Lev väl tills nästa inlägg (ambitionen är fler än 17 åtminstone)!