2006 Ormes de Pez, St Estephe

Mormor är på besök och vi inleder påsken med lamm och Bordeaux. Det blir en 2006 Chateau Ormes de Pez från Saint-Estephe som blir av med korken. Vi har provat lite 2006or de senaste månaderna och de börjar komma in i drickfönstret (ofta före 2005orna). Årgången är rätt så ojämn med en del riktigt goda viner, och andra som bara är gröna och obalanserade. Kvällens vin är någonstans i mitten, vi får en skön rätt så modern näsa med fin cabernetfrukt och väl avvägda fat. Smaken är riktigt bra med tät frukt, blyertspenna, mineral och en antydan till utveckling. På minussidan finns dels en viss grön stjälkighet (som jag ofta tycker är OK och bidrar till komplexiteten), men det verkligt svåra för Saint-Estephe-buteljen är glaset bredvid. Där står (sedan en vecka öppnad) 2010 Xavier Grenache VV (SB 2151) för bara 85 spänn! Här är grenache-frukten närmast bedårande flirtig och det finns ändå en viss struktur och lite god sötlakrits. Visst är Ormes de Pez ett bättre, intressantare och mer strukturerat vin. Men Xaviers Grenache är väldigt bra för sin synnerligen rimliga prislapp...

Sortimentsprovning hos Bibendum

Korta noteringar från sortimentsprovning hos Bibendum i februari finns här:
http://www.bkwine.com/sv/reportage/mer/bibendum-vinsortiment/

Riktig Bordeaux

Chez Vintresserad dricks en del Bordeaux. Det mesta av "god bruks-klass", emellanåt lite bättre viner (3-5e Cru) och enstaka gånger har vi dragit en dyrbar 2a Cru-kork och sitter där och njuter. Kvällens vin är faktiskt inte mer än 5e Cru, men ändå oerhört bra. Färgen är tät ända ut i kanten, doften är stor, öppen och tydlig - vi är så himla mitt-i-Haut-Medoc det bara går med mörka vinbär, tobak, stall, undervegetation och en redig skopa mineraler. Smaken är nästan ospottbart god med kassaskåpstät solbakad (2003 var ett varmt år) mörk frukt och lådvis med tobak och sekundäraromer. Det finns ett par (kantbollar) mycket små anmärkningar: den mörka kafferosten från faten är en aning för tydlig, och vinet kunde vara mer elegant. Nivån i flaskan sjunker oroväckande fort, vinet är faktiskt slut när maten är det (det brukar finnas en rejäl slurk att suga på efter maten och att blogga med). Maten är synnerligen vinvänlig lammfile, chevrekräm & potatis - som passar Riktig Bordeaux. Då är frågan vad vi har i glasen?

2010 SP68

Till fredagskycklingen korkar vi upp en 2010 Arianna Occhipinti SP68 Nero d'Avola Frappato Sicilia IGT. Vinet är förstås välkänt både i bloggosfären och bland alla som gillar naturviner. Vi försöker ha ett väldigt pragmatiskt förhållande till det här med naturviner (ung. "är det gott så är det gott"). Sedan så känns det ju bra med en så "non-intervention" vinmakande som möjligt, och för mycket svavel kan väl knappast vara gott? Om vi inte talar om Sauternes... men det är en annan historia.

SP68 är ett trevligt vin med röd, transparent färg (inte olikt en lättare nebba, etna rosso eller pinne). Doften leder en direkt till Italien med jordgubbar och blodapelsin. Smaken är också typiskt italiensk med bra syra och en viss stjälkighet (som jag gillar). Vinet lever på sin fina frukt och syra - och det lever väl! Inte vår normala tekopp; men gott, matvänligt och kul att prova igen (jag provade ett glas för något år sedan som inte landade lika bra).

2007 Alienor

Till biff med rödvinssås och rösti provar vi ett vin nyligen släppt i BS: 2007 Alienor Grand Vin, Lake County (butelj 1670 - av 155 producerade lådor). Vinet får en god stund i karaff innan vi häller upp i stora Riedelkuporna. Det behövs - första intrycket är spretigt och ofokuserat, nästan lite aggresivt. Det behövs ett par timmar innan det hela lugnar ned sig och då får vi ett mycket intressant vin med en sällsam kombo av intensiv röd frukt, en del tobak och lite gröna toner, samt en mycket lång smak med frukten ringande. Inspiration till vinet kommer från Alienor av Akvitanien och St Emilion antyder Merlot och CabFranc snarare än CabSauv. Mycket gott och spännande, men inte för de med svaga hjärtan. Passar fint med lite Steely Dan "Aja" som förstärker West Coast känslan.

2007 Saint-Joseph, Les Vins de Vienne

Efter sportlov och sedan en massa jobb så är vi i stort sett tillbaka i normala gängor. Det har blivit en del vin den senaste tiden - men inte så många "bloggvärda". En 2005 Quercecchio Brunello var utmärkt, liksom en 2006 Bel Villa (Red Mountain - Washington State). Till söndagsmiddag blir det kalv, och den ledsagas av 2007 Saint-Joseph från Les Vins de Vienne.  Vi får ett tätt och mörkrött vin, på färgen hade man nog gissat att vinet kom från "nya världen". Näsan är riktigt skön med en kombination av animaliska toner, björnbär, violtonad frukt, lite charkbutik och lite peppar. Smaken följer upp fint med lagom rund och mogen Syrah-frukt och här kommer en vild karaktär fram (eng. gamey). Det är alldeles väldans gott och nivån i flaskan sjunker snabbt (91-93 p). Känns nu väldigt "Norra Rhone". Tyvärr är detta enda flaskan vi smakat, och inga fler i förrådet. Trots den bristande erfarenheten skulle jag ändå säga att vinet är nära sin "peak" med en lagom stor del av frukten i behåll och utveckling. Enda invändningen skulle kunna vara att syran kanske är lite låg, men det struntar vi i när det smakar så här bra! Var är 2009 och 2010 av detta vin?