2009 Liversan

Strax innan middagen (före, heter det, säger min fru, som är lite mer språkligt och ordentligt lagd!) uppstår ett snabbt rödvinsbehov, och ut i förrådet och hugga en (alltför sval) nyanländ bruksbordeaux från hypade 2009, Ch Liversan Haut-Medoc. Drygt två år efter skörd är ofta en lite svår tid för Bordeaux, den purunga frukten har lagt sig och ingen utveckling alls har infunnit sig. Tillknäppt är bara förnamnet. Men 2009 har ju rykte om sig att bygga på "sweet, abundant and opulent fruit" eller något i den stilen från ni-vet-vem. Då skall ju även drickbarheten vara tidig och eventuella tunnlar korta. Vi snabbkarafferar och häller små skvättar för kontakt med luft och temperatur. Det går sådär. Vinet är visserligen gott och matvänligt, men det är inte i närheten av en medelstor Bordeaux-upplevelse idag. Då var 2009 Ch Seguin Prestige betydligt roligare häromveckan (om än i en lite väl publikfriande internationell stil med ganska fet frukt & fat). Ikväll får vi en lila-blå, slank, knuten, rödvinbärs-syrlig och medelfyllig uppenbarelse i glaset. Det är ganska lätt att säga "medelklass Haut-Medoc" när man ser etiketten, men utan det är jag rädd att omdömet skulle bli "halvdant rödtjut från gamla världen, förmodligen med lite Cab, kanske med utvecklingspotential". Nu tror jag att detta kommer att bli ett bra och ganska elegant matvin om ett par tre år (inte alldeles olikt en Cambon Pelouse i stilen). Den som lagrar får se.