Ridge

Vinfirman Ridge (åter)startades 1962 uppe i Santa Cruz Mountains, söder om San Fransisco och norr om Monterey. De har arbetat med VinUnic sedan 1994, och så småningom verkar den senaste årgången 2008 att landa i Sverige. VinUnic bjuder därför in till (synnerligen välsmakande och trevlig) lunch för att dels prova lite 2008or, dels en vertikal av toppvinet Monte Bello som får det att vattnas rejält i munnen på alla som gillar Californisk Cabernet med lite Europeisk stil.

Vi inleder med fyra chardonnay-viner:
2008 Santa Cruz Mountains (SCM)
Ung, ganska ekig initialt men det värsta lägger sig. Tät och god frukt, välgjord och frukten klarar eken rätt bra. Faktiskt flightens näst bästa vin till maten.

2006 SCM
Betydligt mjukare och rundare, med en lite fet och glycerolig ton. Gul färg, smörig, ändå viss elegans. Gott idag och sannolikt dags att dricka relativt snart.

2008 Monte Bello
Initialt helt knuten, även efter en stund i glaset upplever jag att den är ganska oförlöst, men det finns en bra och rik-fruktig chardonnay därinne.

2007 Monte Bello
Betydligt tillgängligare än 2008an, mycket god med en rik, och välbalanserad frukt. Utvecklas mycket i glaset och med mat till. Bäst i flighten.

Samtliga dessa viner upplever jag som ganska typiska Cali Chards, dvs med en rik och skön frukt, ganska mycket alkohol och ek - fast ändå klart balanserade. Det är inga syraspjut från Chablis - men mycket välgjorda och goda i sin stil.

Vidare till första röda flighten, då handlar det om Ridges vingårdsviner som domineras av Zin, denna närmast bespottade druva - men som med rätt förutsättningar kan göra goda viner. Ridge blandar oftast med 20-30% andra druvor (Carignan, Petite Sirah och Mataro), vilket ger ett lite komplexare vin och (oftast) bättre struktur och syra.

2008 Geyserville
Denna gillar jag "right off the bat" med en tät kärna av röd frukt (röda vinbär säger jag, syrliga körsbär säger bordsgrannen). Man kan faktiskt märka lite "svart" frukt från Mataro (Mourvedre) och Petite Sirah. Koncentrerat, och relativt strukturerat vin (mer syra än tannin), smakar bra idag och sannolikt tio år framåt.

2006 Geyserville
Är klart mer utvecklat, men ändå med liknande tät tvinnad kärna av röd frukt. Mer syrastruktur än Lytton Springs. Mycket gott, och en smaksak om man föredrar denna eller 2008an. Drickfönstret är öppet idag, och gissningsvis fem till åtta år till.

2008 Lytton Springs
Ger ett lite yngre intryck, mer purpurfärg och mognare, sötare frukt med (lite) lägre syra. Blint hade detta varit svårt att placera upplever jag. Klart gott, men jag har nog en liten preferens för Geyservilles syrastruktur. Lytton Springs är å andra sidan lite mer publikfriande. Ett bättre grillvin!

2006 Lytton Springs
Är ganska utveckat idag med en (ovanligt) harmonisk sammansatt smak (jag upplever ibland att Zin-viner blir ganska fådimensionella - bara frukt, fatvanilj och alkohol) denna Lytton Springs känns betydligt mer helgjuten och ett vin jag gärna skulle dricka på altanen till och efter grillen, idag och en fyra-fem år framöver. Alla dessa fyra viner är mycket goda, och jag får nog leta fram mina 2005or och 2006or. Vi drack en 2002 Geyserville för en dryg månad sedan som smakade alldeles utmärkt i nuläget.

Sedan är det dags för första delen i Monte Bello vertikalen; 2007-2010. Den röda Monte Bello är Ridges prestigevin och även om man lägger stort arbete bakom alla buteljer så är det klart mest selektion innan druvjuicen får etiketten Monte Bello, och det märks. Jag har provat ett par Monte Bello-årgångar tidigare, tyvärr inte alla under bästa förhållanden (halvflaskor som varit öppna lite för länge) och det gör inte vinet rättvisa. Denna provning är något helt annat med helflaskor och alldeles utmärkta Riedel Cabernet-glas.

2010 Monte Bello (fatprov)
2010 var (tydligen) en knepig årgång med svåra väderförhållanden, vilket på "uppsidan" ger lägre avkastning och mer koncentration.  Detta upplever jag som en Bdx 2009a med tät purpurfärg och svårgenomtränglig, men ändå inte helt otillgänglig frukt. Skulle gå att dricka idag faktiskt, med behållning till rätt mat.

2008 Monte Bello
En lite mer klassisk årgång med tanninstruktur och djup, "one for the long haul". Ändå mycket gott att dricka idag med kassaskåpstät Cabernet-frukt och en hel del elegans (vinet innehåller 28% Merlot). 93++ och potential till år 2030 (minst).

2007 Monte Bello
Rundare och yppigare (precis som Monte Bello Chard), och klart mer "likeable" idag för de flesta. 94+, potential till år 2025 (kanske längre).

Hade varit kul att se hur dessa viner utvecklas i glasen under någon timme, men nu är det dags för finalen med de mest utvecklade röda Monte Bello, 1994-1999

1999 Monte Bello
Struktur, utveckling och viss finess, bra - men hamnar lite på efterkälken idag (92-93).

1997 Monte Bello
Här gav en lite varmare växtsäsong en mer komplett mogen frukt som är i perfekt balans idag, med utveckling och komplexitet. Suveränt gott och dagens godaste vin (96-97!)

1995 Monte Bello
En aning mer fruktdrivet än 1997an, också suveränt gott och bara en hårsman efter det vinet.

1994 Monte Bello
En klassisk, "understated" årgång, här är dock lite knas med denna flaska. Frukten känns övermogen och inte helt i balans. Fullt drickbar, men känns betydligt äldre och inte alls lika bra som 97 och 95. Ändock en helt suverän flight och alldeles väldigt roligt att få prova dessa utvecklade Monte Bello! Stort tack till Catharina och VinUnic för det!