Efter vissa betänkligheter och diskussioner kring väder, halsont och huruvida G&Es farmor skulle kunna ta sig fram på landet (fallolycka) samlas iallafall denna del av släkten på landet för att fira midsommar, på liknande sätt som vi gjort ganska många år: en traditionell svensk midsommarlunch med sillar, tillbehör, färskpotatis mm. Då blir det sill och nubbe (mycket måttligt, bla med tanke på de fyra mellan 2 och 8 år), väldigt trevligt ändå och solen lyser och vi sitter ute på verandan. Till middagen har A. varit på Texas Longhorns Deli och handlat mycket fin hängmörad entrecote som får sällskap av en färskpotatis sallad och bea, det smakar alldeles utmärkt. Till detta har jag valt två viner: 2000 Haut-Bages Liberal, Pauillac som smakar bra med skön, relativt slank svartvinbärsfrukt och viss komplexitet från elva års lagring. Ändå inte riktigt så bra som jag hoppats. Väntar ännu på den riktiga fullträffen från detta slott som ofta får goda omdömen i skrift. Flaskan tar dock slut först, och de andra gästerna beskriver det som en "smooth" och relativt lättsam Bdx. I glaset bredvid finns 2006 Old Vine Zin från Seghesio. Det är mer kraft, en sötare frukt (en cocktail av vinbär, tranbär och jordgubbar), och lovar också gott för framtiden, även om det har viss eldighet så upplever inte jag någon obalans eller "tung i gumpen" som vissa Zin lätt får. Seghesio-vinet har bra syra och struktur. Faktiskt aningen intressantare denna kväll tycker undertecknad.
På midsommardagen bjuder C&T på perfekt mör och välsmakande lammrostbiff, färskpotatis och en grek-inspirerad sallad till. Då letar vi fram en 2004 Ch Haut-Plentey, St Emilion GC som levererar klart över förväntan med stor och komplex doft som visar mycket av det högra stranden är känt för: korinter, lakrits, hallon, citrus i förvånansvärd harmoni. Här har vi träffat mitt i drickfönster-krysset och vinet smakar suveränt gott, långt över de 160-170 kr det kostade 2007/2008.
Till sist en 2006 Tegernseerhof, Steintertal Riesling, Wachau som får göra sällskap med ugnslax på söndagkväll - här får vi en utvecklad, ganska rik Riesling-upplevelse med mineraler (skiffer), ljusgula äpplen, blodgrape, lime, och några första antydningar till Riesling-petroleum. Bra syra, och utmärkt balans. Eftersmaken är lång och mycket god, tyvärr sista flaskan. Tidigare provad (ej bloggad) med liknande intryck. Årets första bad blev också avklarat, en skön start på sommaren!
söndag 26 juni 2011
lördag 18 juni 2011
Blinda blends
N. bjuder in till provning med mat på Grappe - alltid trevligt. Vi blir sex provare som från början träffades på en Munskänkskurs för ett par år sedan. Det står fem karaffer och väntar på oss, alla med ett ganska mörkrött innehåll. Vi häller upp och börjar dofta och mitt första intryck är "ahhh - Bordeaux 2006 är temat" då vinerna känns ganska Bdx-typiska, fortfarande ganska unga men ändå inte knutna utan rätt så tillgängliga. Efter en liten stund i glaset så sticker glas 1 ut med en typisk Sydafrikansk rökighet (dock ingen bränd bakelit) och glas 3 känns bärigt (hallon) och lättviktigt (men alls inte dåligt) - temat känns genast lite osäkert. G. mittemot säger dock (med en kombination av viss självsäkerhet och samtidigt tvivel) - "Temat är Bordeaux-blends"! och N. har svårt att hålla masken eftersom det är alldeles rätt!
Glas 1 har en tät, mörkröd färg och en relativt stor och komplex doft med mörk svartvinbärsfrukt, björnbär och en del tobak och rök. Smaken är stor, relativt fruktig och komplex och lite bättre än doften. Utan större tvekan en bättre Sydafrikansk Bdx-blend som är ganska ung.
Facit: 2006 Meerlust Rubicon
Glas 2 är mjukare, rundare och mer utvecklat. Känns lite mer harmoniskt och är klart gott. Jag gissar att det är en bra St Emilion från 2004.
Facit: 2004 Ch Desmirail, Margaux
Mitt i drickfönstret skulle jag säga - kommer kanske att utveckla lite mer sekundäraromer, men på viss bekostnad av frukten.
Glas 3 är tydligt bärigt (hallon, skogsbär) och med ganska hög syra och visst tanninsnörp mot slutet. Inte dumt alls, och min första gissning är en Pinot från Nya Zeeland, fast när man vet temat så är det sannolikt en relativt ung Bdx från en kranskommun.
Facit: 2008 Ch Haut Canteloup, Premieres Cotes de Blaye
Jag upplevde att detta vin fick lite oförtjänt mycket stryk runt bordet. Det borde sitta som en sportkeps om det serveras vid 16 grader till en lättare kycklingrätt (utan alltför mkt fett), eller kanske till lax?
Glas 4 är det mest knutna och svårfångade, mörka plommon. Ung, tät, ganska stram ändå modern högkvalitetsjuice, känns Merlot-dominerat. Min gissning blir en bättre Pomerol från 2006.
Facit: 2008 Le Serre Nuove, Bolgheri
Kul! Ornellaias andravin är ju rätt omtalat - och jag upplever att det håller utmärkt klass.
Glas 5 är (förvånansvärt) tillgängligt med stor doft av röda bär och kafferost, rik och mycket god smak men lite svårplacerat. Det är utan tvekan modernt, men inga tydliga vänstra/högra-stranden markörer. Skulle tom kunna vara en Cali, fast då är oftast svartvinbärsfrukten lite mer framträdande, jag tror ändå vi är kvar i Europa. Kanske en 2005a från en modern vinmakare i St Emilion?
Facit: 2008 Virgine de Valandraud
Dubbelkul efter glas 4 - de är nämligen på pappret ganska lika men i glasen mycket olika. Mycket gott, men inget för quercofober för eken är framträdande.
Maten till är långkokt oxkind som faller i goda bitar, lite ostar och sedan en liten kaffe. Vi avslutar på PrimeWinebar med 6 olika glas - alla goda - i mitt fanns en 2008 Les Terasses från Alvaro Palacios i Priorat, fullt godkänt. Stort tack till N. som ordnat, och till er andra - det var jättetrevligt - vi ses igen i höst!
Glas 1 har en tät, mörkröd färg och en relativt stor och komplex doft med mörk svartvinbärsfrukt, björnbär och en del tobak och rök. Smaken är stor, relativt fruktig och komplex och lite bättre än doften. Utan större tvekan en bättre Sydafrikansk Bdx-blend som är ganska ung.
Facit: 2006 Meerlust Rubicon
Glas 2 är mjukare, rundare och mer utvecklat. Känns lite mer harmoniskt och är klart gott. Jag gissar att det är en bra St Emilion från 2004.
Facit: 2004 Ch Desmirail, Margaux
Mitt i drickfönstret skulle jag säga - kommer kanske att utveckla lite mer sekundäraromer, men på viss bekostnad av frukten.
Glas 3 är tydligt bärigt (hallon, skogsbär) och med ganska hög syra och visst tanninsnörp mot slutet. Inte dumt alls, och min första gissning är en Pinot från Nya Zeeland, fast när man vet temat så är det sannolikt en relativt ung Bdx från en kranskommun.
Facit: 2008 Ch Haut Canteloup, Premieres Cotes de Blaye
Jag upplevde att detta vin fick lite oförtjänt mycket stryk runt bordet. Det borde sitta som en sportkeps om det serveras vid 16 grader till en lättare kycklingrätt (utan alltför mkt fett), eller kanske till lax?
Glas 4 är det mest knutna och svårfångade, mörka plommon. Ung, tät, ganska stram ändå modern högkvalitetsjuice, känns Merlot-dominerat. Min gissning blir en bättre Pomerol från 2006.
Facit: 2008 Le Serre Nuove, Bolgheri
Kul! Ornellaias andravin är ju rätt omtalat - och jag upplever att det håller utmärkt klass.
Glas 5 är (förvånansvärt) tillgängligt med stor doft av röda bär och kafferost, rik och mycket god smak men lite svårplacerat. Det är utan tvekan modernt, men inga tydliga vänstra/högra-stranden markörer. Skulle tom kunna vara en Cali, fast då är oftast svartvinbärsfrukten lite mer framträdande, jag tror ändå vi är kvar i Europa. Kanske en 2005a från en modern vinmakare i St Emilion?
Facit: 2008 Virgine de Valandraud
Dubbelkul efter glas 4 - de är nämligen på pappret ganska lika men i glasen mycket olika. Mycket gott, men inget för quercofober för eken är framträdande.
Maten till är långkokt oxkind som faller i goda bitar, lite ostar och sedan en liten kaffe. Vi avslutar på PrimeWinebar med 6 olika glas - alla goda - i mitt fanns en 2008 Les Terasses från Alvaro Palacios i Priorat, fullt godkänt. Stort tack till N. som ordnat, och till er andra - det var jättetrevligt - vi ses igen i höst!
tisdag 14 juni 2011
Ridge
Vinfirman Ridge (åter)startades 1962 uppe i Santa Cruz Mountains, söder om San Fransisco och norr om Monterey. De har arbetat med VinUnic sedan 1994, och så småningom verkar den senaste årgången 2008 att landa i Sverige. VinUnic bjuder därför in till (synnerligen välsmakande och trevlig) lunch för att dels prova lite 2008or, dels en vertikal av toppvinet Monte Bello som får det att vattnas rejält i munnen på alla som gillar Californisk Cabernet med lite Europeisk stil.
Vi inleder med fyra chardonnay-viner:
2008 Santa Cruz Mountains (SCM)
Ung, ganska ekig initialt men det värsta lägger sig. Tät och god frukt, välgjord och frukten klarar eken rätt bra. Faktiskt flightens näst bästa vin till maten.
2006 SCM
Betydligt mjukare och rundare, med en lite fet och glycerolig ton. Gul färg, smörig, ändå viss elegans. Gott idag och sannolikt dags att dricka relativt snart.
2008 Monte Bello
Initialt helt knuten, även efter en stund i glaset upplever jag att den är ganska oförlöst, men det finns en bra och rik-fruktig chardonnay därinne.
2007 Monte Bello
Betydligt tillgängligare än 2008an, mycket god med en rik, och välbalanserad frukt. Utvecklas mycket i glaset och med mat till. Bäst i flighten.
Samtliga dessa viner upplever jag som ganska typiska Cali Chards, dvs med en rik och skön frukt, ganska mycket alkohol och ek - fast ändå klart balanserade. Det är inga syraspjut från Chablis - men mycket välgjorda och goda i sin stil.
Vidare till första röda flighten, då handlar det om Ridges vingårdsviner som domineras av Zin, denna närmast bespottade druva - men som med rätt förutsättningar kan göra goda viner. Ridge blandar oftast med 20-30% andra druvor (Carignan, Petite Sirah och Mataro), vilket ger ett lite komplexare vin och (oftast) bättre struktur och syra.
2008 Geyserville
Denna gillar jag "right off the bat" med en tät kärna av röd frukt (röda vinbär säger jag, syrliga körsbär säger bordsgrannen). Man kan faktiskt märka lite "svart" frukt från Mataro (Mourvedre) och Petite Sirah. Koncentrerat, och relativt strukturerat vin (mer syra än tannin), smakar bra idag och sannolikt tio år framåt.
2006 Geyserville
Är klart mer utvecklat, men ändå med liknande tät tvinnad kärna av röd frukt. Mer syrastruktur än Lytton Springs. Mycket gott, och en smaksak om man föredrar denna eller 2008an. Drickfönstret är öppet idag, och gissningsvis fem till åtta år till.
2008 Lytton Springs
Ger ett lite yngre intryck, mer purpurfärg och mognare, sötare frukt med (lite) lägre syra. Blint hade detta varit svårt att placera upplever jag. Klart gott, men jag har nog en liten preferens för Geyservilles syrastruktur. Lytton Springs är å andra sidan lite mer publikfriande. Ett bättre grillvin!
2006 Lytton Springs
Är ganska utveckat idag med en (ovanligt) harmonisk sammansatt smak (jag upplever ibland att Zin-viner blir ganska fådimensionella - bara frukt, fatvanilj och alkohol) denna Lytton Springs känns betydligt mer helgjuten och ett vin jag gärna skulle dricka på altanen till och efter grillen, idag och en fyra-fem år framöver. Alla dessa fyra viner är mycket goda, och jag får nog leta fram mina 2005or och 2006or. Vi drack en 2002 Geyserville för en dryg månad sedan som smakade alldeles utmärkt i nuläget.
Sedan är det dags för första delen i Monte Bello vertikalen; 2007-2010. Den röda Monte Bello är Ridges prestigevin och även om man lägger stort arbete bakom alla buteljer så är det klart mest selektion innan druvjuicen får etiketten Monte Bello, och det märks. Jag har provat ett par Monte Bello-årgångar tidigare, tyvärr inte alla under bästa förhållanden (halvflaskor som varit öppna lite för länge) och det gör inte vinet rättvisa. Denna provning är något helt annat med helflaskor och alldeles utmärkta Riedel Cabernet-glas.
2010 Monte Bello (fatprov)
2010 var (tydligen) en knepig årgång med svåra väderförhållanden, vilket på "uppsidan" ger lägre avkastning och mer koncentration. Detta upplever jag som en Bdx 2009a med tät purpurfärg och svårgenomtränglig, men ändå inte helt otillgänglig frukt. Skulle gå att dricka idag faktiskt, med behållning till rätt mat.
2008 Monte Bello
En lite mer klassisk årgång med tanninstruktur och djup, "one for the long haul". Ändå mycket gott att dricka idag med kassaskåpstät Cabernet-frukt och en hel del elegans (vinet innehåller 28% Merlot). 93++ och potential till år 2030 (minst).
2007 Monte Bello
Rundare och yppigare (precis som Monte Bello Chard), och klart mer "likeable" idag för de flesta. 94+, potential till år 2025 (kanske längre).
Hade varit kul att se hur dessa viner utvecklas i glasen under någon timme, men nu är det dags för finalen med de mest utvecklade röda Monte Bello, 1994-1999
1999 Monte Bello
Struktur, utveckling och viss finess, bra - men hamnar lite på efterkälken idag (92-93).
1997 Monte Bello
Här gav en lite varmare växtsäsong en mer komplett mogen frukt som är i perfekt balans idag, med utveckling och komplexitet. Suveränt gott och dagens godaste vin (96-97!)
1995 Monte Bello
En aning mer fruktdrivet än 1997an, också suveränt gott och bara en hårsman efter det vinet.
1994 Monte Bello
En klassisk, "understated" årgång, här är dock lite knas med denna flaska. Frukten känns övermogen och inte helt i balans. Fullt drickbar, men känns betydligt äldre och inte alls lika bra som 97 och 95. Ändock en helt suverän flight och alldeles väldigt roligt att få prova dessa utvecklade Monte Bello! Stort tack till Catharina och VinUnic för det!
Vi inleder med fyra chardonnay-viner:
2008 Santa Cruz Mountains (SCM)
Ung, ganska ekig initialt men det värsta lägger sig. Tät och god frukt, välgjord och frukten klarar eken rätt bra. Faktiskt flightens näst bästa vin till maten.
2006 SCM
Betydligt mjukare och rundare, med en lite fet och glycerolig ton. Gul färg, smörig, ändå viss elegans. Gott idag och sannolikt dags att dricka relativt snart.
2008 Monte Bello
Initialt helt knuten, även efter en stund i glaset upplever jag att den är ganska oförlöst, men det finns en bra och rik-fruktig chardonnay därinne.
2007 Monte Bello
Betydligt tillgängligare än 2008an, mycket god med en rik, och välbalanserad frukt. Utvecklas mycket i glaset och med mat till. Bäst i flighten.
Samtliga dessa viner upplever jag som ganska typiska Cali Chards, dvs med en rik och skön frukt, ganska mycket alkohol och ek - fast ändå klart balanserade. Det är inga syraspjut från Chablis - men mycket välgjorda och goda i sin stil.
Vidare till första röda flighten, då handlar det om Ridges vingårdsviner som domineras av Zin, denna närmast bespottade druva - men som med rätt förutsättningar kan göra goda viner. Ridge blandar oftast med 20-30% andra druvor (Carignan, Petite Sirah och Mataro), vilket ger ett lite komplexare vin och (oftast) bättre struktur och syra.
2008 Geyserville
Denna gillar jag "right off the bat" med en tät kärna av röd frukt (röda vinbär säger jag, syrliga körsbär säger bordsgrannen). Man kan faktiskt märka lite "svart" frukt från Mataro (Mourvedre) och Petite Sirah. Koncentrerat, och relativt strukturerat vin (mer syra än tannin), smakar bra idag och sannolikt tio år framåt.
2006 Geyserville
Är klart mer utvecklat, men ändå med liknande tät tvinnad kärna av röd frukt. Mer syrastruktur än Lytton Springs. Mycket gott, och en smaksak om man föredrar denna eller 2008an. Drickfönstret är öppet idag, och gissningsvis fem till åtta år till.
2008 Lytton Springs
Ger ett lite yngre intryck, mer purpurfärg och mognare, sötare frukt med (lite) lägre syra. Blint hade detta varit svårt att placera upplever jag. Klart gott, men jag har nog en liten preferens för Geyservilles syrastruktur. Lytton Springs är å andra sidan lite mer publikfriande. Ett bättre grillvin!
2006 Lytton Springs
Är ganska utveckat idag med en (ovanligt) harmonisk sammansatt smak (jag upplever ibland att Zin-viner blir ganska fådimensionella - bara frukt, fatvanilj och alkohol) denna Lytton Springs känns betydligt mer helgjuten och ett vin jag gärna skulle dricka på altanen till och efter grillen, idag och en fyra-fem år framöver. Alla dessa fyra viner är mycket goda, och jag får nog leta fram mina 2005or och 2006or. Vi drack en 2002 Geyserville för en dryg månad sedan som smakade alldeles utmärkt i nuläget.
Sedan är det dags för första delen i Monte Bello vertikalen; 2007-2010. Den röda Monte Bello är Ridges prestigevin och även om man lägger stort arbete bakom alla buteljer så är det klart mest selektion innan druvjuicen får etiketten Monte Bello, och det märks. Jag har provat ett par Monte Bello-årgångar tidigare, tyvärr inte alla under bästa förhållanden (halvflaskor som varit öppna lite för länge) och det gör inte vinet rättvisa. Denna provning är något helt annat med helflaskor och alldeles utmärkta Riedel Cabernet-glas.
2010 Monte Bello (fatprov)
2010 var (tydligen) en knepig årgång med svåra väderförhållanden, vilket på "uppsidan" ger lägre avkastning och mer koncentration. Detta upplever jag som en Bdx 2009a med tät purpurfärg och svårgenomtränglig, men ändå inte helt otillgänglig frukt. Skulle gå att dricka idag faktiskt, med behållning till rätt mat.
2008 Monte Bello
En lite mer klassisk årgång med tanninstruktur och djup, "one for the long haul". Ändå mycket gott att dricka idag med kassaskåpstät Cabernet-frukt och en hel del elegans (vinet innehåller 28% Merlot). 93++ och potential till år 2030 (minst).
2007 Monte Bello
Rundare och yppigare (precis som Monte Bello Chard), och klart mer "likeable" idag för de flesta. 94+, potential till år 2025 (kanske längre).
Hade varit kul att se hur dessa viner utvecklas i glasen under någon timme, men nu är det dags för finalen med de mest utvecklade röda Monte Bello, 1994-1999
1999 Monte Bello
Struktur, utveckling och viss finess, bra - men hamnar lite på efterkälken idag (92-93).
1997 Monte Bello
Här gav en lite varmare växtsäsong en mer komplett mogen frukt som är i perfekt balans idag, med utveckling och komplexitet. Suveränt gott och dagens godaste vin (96-97!)
1995 Monte Bello
En aning mer fruktdrivet än 1997an, också suveränt gott och bara en hårsman efter det vinet.
1994 Monte Bello
En klassisk, "understated" årgång, här är dock lite knas med denna flaska. Frukten känns övermogen och inte helt i balans. Fullt drickbar, men känns betydligt äldre och inte alls lika bra som 97 och 95. Ändock en helt suverän flight och alldeles väldigt roligt att få prova dessa utvecklade Monte Bello! Stort tack till Catharina och VinUnic för det!
fredag 3 juni 2011
Väldigt nära Bullseye
Efter en dag fylld av utomhusarbeten av olika slag (från trädgårdsmöbler till blomplantering) står man så i köket och försöker kombinera ihop en middag som dels passar både barn och vuxna, dels går att laga med ingredienser som finns hemma. Det blir en "lövbiff m ost, ovanpå bourgoinon med färsk potatis". Inte helt ortodoxt, men gott tyckte iallafall de vuxna. Från början var vinvalet inställt på en StJulien från mellanåret 2002, men av okänd anledning så kändes det inte rätt - utan valet föll på en 2004 Clos du Val, Stags Leap District Cabernet Sauvignon (76% CS, 19% CF och 5% Merlot). Vi har druckit ett par 2002or från Clos du Val med en aning blandat resultat, men denna flaska sitter bra nära bulls eye. Den får en knapp timmes luftning och dryga 30 min i kylen. Frukten är sådär mogen som den i stort sett bara blir i Napa, doften är stor och yppig med toppnoter av tobak och vinbär, mineralerna finns i varje del av varje klunk, under finns en matta av hallon, persikor, syra och sammetstanniner. Närmast oanständigt gott och flaskan tar slut i en förvånande takt. Chokladen kommer fram i svansen. Vi behöver nog handla mer Stags Leap. Tur att vi iallafall har en flaska kvar!
onsdag 1 juni 2011
2007 Gratena
På flera ställen kan man läsa att 2007 Gratena är ett (ovanligt) fynd, vin som smakar riktig Chianti och ändå bara kostar 79 kr. På väg hem från jobbet plockar vi upp en flaska för att prova. Kvällsmaten är de barnvänliga pannbiffarna med pasta, som denna gång får sällskap av lite citron och gröna bönor - borde passa fint till en vardagschianti.
Vi häller även varsitt litet glas med 2007an av Vaticans CdR - som "under 100 kr referens". Om vi börjar med det vinet så är det Grenache-kirschigt, med fänkål, lakrits och en lagom snygg bitterhet och tanniner. Gott, men inte lika bra som när det släpptes och frukten var mer "in-your-face". Särskilt när minnet av Philippe Gimels Saint Jean de Barroux Grenache-arketyp häromkvällen lockas fram.
2007 Gratena bör förstås kylas, i sommarvärmen med 25 grader inomhus bör den tas ned emot 16-17 grader, kanske tom 15, samt ges en halvtimmes luftning eller så. Då framträder ett trevligt, odiskutabelt italienskt vin med lite röda, lätta bäriga surkörsbär, tomatpure, en gnutta köttbuljong, och friska syror. Blint hade jag förmodligen satt detta i Barbaresco - skulle vara kul att hälla i parallella glas med Produttoris normale från 2007. Den rödlätta frukten är kanske ett kännetecken snarare på skörd i rätt tid, och inga nya ekfat, än Chianti. Men gott och sannerligen faktiskt ett fynd på SB - hade det kostat 65 DKK hos "den där halvdanska italienaren" så hade (ännu) flera digitala tryckpressar gått varma.
Fler intryck:
http://terroiristen.blogspot.com/2011/05/wow-wow-liksom-2007-chianti-gratena.html
http://dricks.taffel.se/taffel/2011/05/20/pa-tok-for-billigt/
https://ohmansmatovin.wordpress.com/2011/05/22/fyndig-chianti/
Vi häller även varsitt litet glas med 2007an av Vaticans CdR - som "under 100 kr referens". Om vi börjar med det vinet så är det Grenache-kirschigt, med fänkål, lakrits och en lagom snygg bitterhet och tanniner. Gott, men inte lika bra som när det släpptes och frukten var mer "in-your-face". Särskilt när minnet av Philippe Gimels Saint Jean de Barroux Grenache-arketyp häromkvällen lockas fram.
2007 Gratena bör förstås kylas, i sommarvärmen med 25 grader inomhus bör den tas ned emot 16-17 grader, kanske tom 15, samt ges en halvtimmes luftning eller så. Då framträder ett trevligt, odiskutabelt italienskt vin med lite röda, lätta bäriga surkörsbär, tomatpure, en gnutta köttbuljong, och friska syror. Blint hade jag förmodligen satt detta i Barbaresco - skulle vara kul att hälla i parallella glas med Produttoris normale från 2007. Den rödlätta frukten är kanske ett kännetecken snarare på skörd i rätt tid, och inga nya ekfat, än Chianti. Men gott och sannerligen faktiskt ett fynd på SB - hade det kostat 65 DKK hos "den där halvdanska italienaren" så hade (ännu) flera digitala tryckpressar gått varma.
Fler intryck:
http://terroiristen.blogspot.com/2011/05/wow-wow-liksom-2007-chianti-gratena.html
http://dricks.taffel.se/taffel/2011/05/20/pa-tok-for-billigt/
https://ohmansmatovin.wordpress.com/2011/05/22/fyndig-chianti/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
