Röda Räkan 2011

Den italienska vincirkusen Röda Räkan (Gambero Rosso) är i stan igen, och det är alltid (?) kul att kolla in. Årets show innehåller 56 producenter som alla är utvalda av Gambero Rosso. Det hela är snyggt och välproducerat, men kanske lite väl industriellt och storskaligt? Jag provar en hel del viner under eftermiddagen, och i stort sett alla är åtminstone "bra" eller sådär 15 av 20 p (med något undantag för några enklare bordsviner, som är felfria och korrekta - men kanske inte så spännande). Men det är faktiskt inget vin som riktigt står ut som ett "Wow-vin, det här måste jag försöka få tag på omgående". Inget vin som motiverar köande inför ett släpp på Passagen. Lite nedslående faktiskt, eller så har jag blivit väldigt blasé gällande vin.

Nåväl - här är iallafall några viner som jag upplevde höjde sig över mängden:

2006 Barolo, Pio Cesare
Pio gör sällan dåliga viner, även om Langhe Nebbiolon åkt lite bergodalbana ibland. Den 2007a som fanns på mässan var OK. 2006 Barolon var klart bättre med riktigt fin Nebba-frukt som riktigt doftar orangea rosor (som jag tycker en Nebba ska göra), smaken ger också en fin kompott av citrus, nypon och en gnutta tjära. Tanninerna biter ifrån rejält, men snyggt. Går att dricka idag, men ryggläge tre år rekommenderas. 2004 Il Bricco Barbaresco var också bra, med lite mer volatila syror, lim och lösningsmedel. Mina pengar skulle gå till Barolon, trots att jag normalt föredrar Barbaresco.

2006 Gaja Barbaresco
Är svår att helt hoppa över. Det är ett mycket bra vin, en riktigt snygg Nebba med högsta klass på vinmakning och (internationell) fathantering. Mina pengar köper dock hellre tre av Pios Barolo. Gajas Brunello (Pieve Santa Restituta - Rennina 2004) går förstås heller inte av för hackor, dagens Brunello av de jag provade med bra balans mellan frukten och den syrliga piptobak som jag oftast hittar i Brunello.

2006 Sarmassa, Marchesi di Barolo
Bordet bredvid Pio och det finns många likheter, frukten är nästan lika bra som Pio och tanninerna lika effektiva. Vilken som är bäst om tre (fem? sju?) år vågar jag knappt sia om.

2007 Alighieri - Valpolicella
Är egentligen en Ripasso om jag förstod det hela rätt. Min favorit vid detta bord som ändå innehöll ett par erkänt goda Amarone. Jag föredrog den snygga, fräscha och eleganta frukten i denna.

2006 Lombrone Montecucco Riserva var godare idag än 2007 Grattamacco Rosso, Bolgheri. Fast med ett par år på rygg så är nog läget omvänt.

2006 Rocca di Frassinello, Toscana IGT (Maremma, med samma ägare som Dom Castellare di Castellina i Chianti)
Var utropstecknet vid sitt bord med tillräckligt bra frukt för att balansera eken.

2006 Simposio, Tenimenti Angelini
Angelini är en stor firma med flera vingårdar och över 170 hektar. Man gör många olika viner, bla. Val di Suga Brunello. Jag har provat dem flera gånger i olika årgångar, och de varierar lite, men brukar gå från hyfsad till bra eller mycket bra. Minns särskilt en 1999 Monsenese, Chianti Riserva som var alldeles utmärkt. Idag gillade jag Simposio bäst med helt enkelt bäst frukt.

Några viner från Abruzzo fick avsluta, de flesta görs på en huvuddel Montepulciano och sedan lite tillskott. Utropstecknet här var 2007 San Calisto, Montepulciano d'Abruzzo från Valle Reale. Rejält fruktig, men ändå med struktur och rätt bra balans.

Lärdomarna liknar de jag upplevt på andra italienska evenemang:
- Ekplankan är (alltför) ofta (alltför) närvarande
- Bra Nebbiolo är bra vin!
- Det finns bra, intressanta mindre producenter (även om jag inte hittade så många idag) - tex hade en 2001 Etna Rosso från Calabretta suttit fint som kontrast till all frukt och ek.
- Italienska viner handlar mycket om mångfald och regionsidentitet, vilket ju är trevligt!