Hån
Hets
Tokstress
Gråmulen skidåkning
Hostande fyraåring
Virusinfektion
Kalenderinferno
Tokstress & mer hets
Köksrenovering
Hämtmat
Trött, tröttare, tröttast
Igentäppta bihålor
Jaga hantverkare
Ingen direkt lust att varken prova eller dricka vin
Sen får man tänka lite själv...
lördag 29 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Krta noter GSM & Bdx
Den gångna helgen har det druckits lite GS, GSM och Bdx. Här följer korta noteringar:
2004 Clos du Caveau, Vacqueyras
Sista flaskan av en gammal bloggfavorit. Nu är vinet ordentligt utvecklat och ger en skön röd färg med både frukt och fina andrahandsaromer med bla lite starkvin, mycket gott och evt. kvarvarande flaskor rekommenderas att dricka snart.
2005 The Medley, Killikanon, Barossa&Clare
En GSM blend som vi provat tidigare med gott resultat, och det smakar likabra denna helg med många söta frukter och fin längd. Inte lika utvecklat och komplext som Vacqueyras-vinet, men med renare frukt istället. Relativt hög alkohol och fruktsötma, men snyggt hanterat. Skruvkork och flera års drickbarhet framåt.
2005 Les Hauts Granget, St Emilion GC
Den (enda?) bruks-StEmilion på SB, inköpt för ett par år sedan för ca 150 SEK. Inget märkvärdigt vin, utan en tidigt mognande, helt färdig StEmilion med lite lakrits och korinter i den ganska snälla frukten. Gott så, också dags att dricka rätt snart.
2006 Ch Pibran, Pauillac (37,5 cl)
Inköpt på SB för drygt 130 SEK, bla eftersom 2005orna fick så god kritik. Vi har även provat 2001an ett par gånger med lite olika resultat. Denna halvflaska är iallafall njutbar med tillgänglig cassisfrukt, lite blyertspenna och en viss Pauillac-bläckighet. Det finns en del rostade fat, men snyggt integrerade. Ganska modern stil och drickbar idag, sannolikt lite bättre om ett par år (på helflaska).
2004 Clos du Caveau, Vacqueyras
Sista flaskan av en gammal bloggfavorit. Nu är vinet ordentligt utvecklat och ger en skön röd färg med både frukt och fina andrahandsaromer med bla lite starkvin, mycket gott och evt. kvarvarande flaskor rekommenderas att dricka snart.
2005 The Medley, Killikanon, Barossa&Clare
En GSM blend som vi provat tidigare med gott resultat, och det smakar likabra denna helg med många söta frukter och fin längd. Inte lika utvecklat och komplext som Vacqueyras-vinet, men med renare frukt istället. Relativt hög alkohol och fruktsötma, men snyggt hanterat. Skruvkork och flera års drickbarhet framåt.
2005 Les Hauts Granget, St Emilion GC
Den (enda?) bruks-StEmilion på SB, inköpt för ett par år sedan för ca 150 SEK. Inget märkvärdigt vin, utan en tidigt mognande, helt färdig StEmilion med lite lakrits och korinter i den ganska snälla frukten. Gott så, också dags att dricka rätt snart.
2006 Ch Pibran, Pauillac (37,5 cl)
Inköpt på SB för drygt 130 SEK, bla eftersom 2005orna fick så god kritik. Vi har även provat 2001an ett par gånger med lite olika resultat. Denna halvflaska är iallafall njutbar med tillgänglig cassisfrukt, lite blyertspenna och en viss Pauillac-bläckighet. Det finns en del rostade fat, men snyggt integrerade. Ganska modern stil och drickbar idag, sannolikt lite bättre om ett par år (på helflaska).
tisdag 18 januari 2011
Röda Räkan 2011
Den italienska vincirkusen Röda Räkan (Gambero Rosso) är i stan igen, och det är alltid (?) kul att kolla in. Årets show innehåller 56 producenter som alla är utvalda av Gambero Rosso. Det hela är snyggt och välproducerat, men kanske lite väl industriellt och storskaligt? Jag provar en hel del viner under eftermiddagen, och i stort sett alla är åtminstone "bra" eller sådär 15 av 20 p (med något undantag för några enklare bordsviner, som är felfria och korrekta - men kanske inte så spännande). Men det är faktiskt inget vin som riktigt står ut som ett "Wow-vin, det här måste jag försöka få tag på omgående". Inget vin som motiverar köande inför ett släpp på Passagen. Lite nedslående faktiskt, eller så har jag blivit väldigt blasé gällande vin.
Nåväl - här är iallafall några viner som jag upplevde höjde sig över mängden:
2006 Barolo, Pio Cesare
Pio gör sällan dåliga viner, även om Langhe Nebbiolon åkt lite bergodalbana ibland. Den 2007a som fanns på mässan var OK. 2006 Barolon var klart bättre med riktigt fin Nebba-frukt som riktigt doftar orangea rosor (som jag tycker en Nebba ska göra), smaken ger också en fin kompott av citrus, nypon och en gnutta tjära. Tanninerna biter ifrån rejält, men snyggt. Går att dricka idag, men ryggläge tre år rekommenderas. 2004 Il Bricco Barbaresco var också bra, med lite mer volatila syror, lim och lösningsmedel. Mina pengar skulle gå till Barolon, trots att jag normalt föredrar Barbaresco.
2006 Gaja Barbaresco
Är svår att helt hoppa över. Det är ett mycket bra vin, en riktigt snygg Nebba med högsta klass på vinmakning och (internationell) fathantering. Mina pengar köper dock hellre tre av Pios Barolo. Gajas Brunello (Pieve Santa Restituta - Rennina 2004) går förstås heller inte av för hackor, dagens Brunello av de jag provade med bra balans mellan frukten och den syrliga piptobak som jag oftast hittar i Brunello.
2006 Sarmassa, Marchesi di Barolo
Bordet bredvid Pio och det finns många likheter, frukten är nästan lika bra som Pio och tanninerna lika effektiva. Vilken som är bäst om tre (fem? sju?) år vågar jag knappt sia om.
2007 Alighieri - Valpolicella
Är egentligen en Ripasso om jag förstod det hela rätt. Min favorit vid detta bord som ändå innehöll ett par erkänt goda Amarone. Jag föredrog den snygga, fräscha och eleganta frukten i denna.
2006 Lombrone Montecucco Riserva var godare idag än 2007 Grattamacco Rosso, Bolgheri. Fast med ett par år på rygg så är nog läget omvänt.
2006 Rocca di Frassinello, Toscana IGT (Maremma, med samma ägare som Dom Castellare di Castellina i Chianti)
Var utropstecknet vid sitt bord med tillräckligt bra frukt för att balansera eken.
2006 Simposio, Tenimenti Angelini
Angelini är en stor firma med flera vingårdar och över 170 hektar. Man gör många olika viner, bla. Val di Suga Brunello. Jag har provat dem flera gånger i olika årgångar, och de varierar lite, men brukar gå från hyfsad till bra eller mycket bra. Minns särskilt en 1999 Monsenese, Chianti Riserva som var alldeles utmärkt. Idag gillade jag Simposio bäst med helt enkelt bäst frukt.
Några viner från Abruzzo fick avsluta, de flesta görs på en huvuddel Montepulciano och sedan lite tillskott. Utropstecknet här var 2007 San Calisto, Montepulciano d'Abruzzo från Valle Reale. Rejält fruktig, men ändå med struktur och rätt bra balans.
Lärdomarna liknar de jag upplevt på andra italienska evenemang:
- Ekplankan är (alltför) ofta (alltför) närvarande
- Bra Nebbiolo är bra vin!
- Det finns bra, intressanta mindre producenter (även om jag inte hittade så många idag) - tex hade en 2001 Etna Rosso från Calabretta suttit fint som kontrast till all frukt och ek.
- Italienska viner handlar mycket om mångfald och regionsidentitet, vilket ju är trevligt!
Nåväl - här är iallafall några viner som jag upplevde höjde sig över mängden:
2006 Barolo, Pio Cesare
Pio gör sällan dåliga viner, även om Langhe Nebbiolon åkt lite bergodalbana ibland. Den 2007a som fanns på mässan var OK. 2006 Barolon var klart bättre med riktigt fin Nebba-frukt som riktigt doftar orangea rosor (som jag tycker en Nebba ska göra), smaken ger också en fin kompott av citrus, nypon och en gnutta tjära. Tanninerna biter ifrån rejält, men snyggt. Går att dricka idag, men ryggläge tre år rekommenderas. 2004 Il Bricco Barbaresco var också bra, med lite mer volatila syror, lim och lösningsmedel. Mina pengar skulle gå till Barolon, trots att jag normalt föredrar Barbaresco.
2006 Gaja Barbaresco
Är svår att helt hoppa över. Det är ett mycket bra vin, en riktigt snygg Nebba med högsta klass på vinmakning och (internationell) fathantering. Mina pengar köper dock hellre tre av Pios Barolo. Gajas Brunello (Pieve Santa Restituta - Rennina 2004) går förstås heller inte av för hackor, dagens Brunello av de jag provade med bra balans mellan frukten och den syrliga piptobak som jag oftast hittar i Brunello.
2006 Sarmassa, Marchesi di Barolo
Bordet bredvid Pio och det finns många likheter, frukten är nästan lika bra som Pio och tanninerna lika effektiva. Vilken som är bäst om tre (fem? sju?) år vågar jag knappt sia om.
2007 Alighieri - Valpolicella
Är egentligen en Ripasso om jag förstod det hela rätt. Min favorit vid detta bord som ändå innehöll ett par erkänt goda Amarone. Jag föredrog den snygga, fräscha och eleganta frukten i denna.
2006 Lombrone Montecucco Riserva var godare idag än 2007 Grattamacco Rosso, Bolgheri. Fast med ett par år på rygg så är nog läget omvänt.
2006 Rocca di Frassinello, Toscana IGT (Maremma, med samma ägare som Dom Castellare di Castellina i Chianti)
Var utropstecknet vid sitt bord med tillräckligt bra frukt för att balansera eken.
2006 Simposio, Tenimenti Angelini
Angelini är en stor firma med flera vingårdar och över 170 hektar. Man gör många olika viner, bla. Val di Suga Brunello. Jag har provat dem flera gånger i olika årgångar, och de varierar lite, men brukar gå från hyfsad till bra eller mycket bra. Minns särskilt en 1999 Monsenese, Chianti Riserva som var alldeles utmärkt. Idag gillade jag Simposio bäst med helt enkelt bäst frukt.
Några viner från Abruzzo fick avsluta, de flesta görs på en huvuddel Montepulciano och sedan lite tillskott. Utropstecknet här var 2007 San Calisto, Montepulciano d'Abruzzo från Valle Reale. Rejält fruktig, men ändå med struktur och rätt bra balans.
Lärdomarna liknar de jag upplevt på andra italienska evenemang:
- Ekplankan är (alltför) ofta (alltför) närvarande
- Bra Nebbiolo är bra vin!
- Det finns bra, intressanta mindre producenter (även om jag inte hittade så många idag) - tex hade en 2001 Etna Rosso från Calabretta suttit fint som kontrast till all frukt och ek.
- Italienska viner handlar mycket om mångfald och regionsidentitet, vilket ju är trevligt!
lördag 15 januari 2011
Blandade WF nyheter
Häromdagen ringer vinkompis R. och undrar om jag vill ha några restflaskor från Winefinders journalistprovning och prova? Det var inte särskilt jobbigt att acceptera, så jag får ett halvdussin flaskor med mig hem till vännerna P&I på fredagsmiddag att prova. Det var ett tag sedan vi sågs ordentligt, barnen har växt och det är väldigt trevligt att bara ses, prata, dricka lite goda viner och äta alldeles utmärkt god helstekt supermör ryggbiff. Jag försöker ändå ha lite ordning på provandet och gör några korta anteckningar. Alla vinerna är bra (trots att de öppnats någon dag tidigare). Vi inleder med Bründlmayers standard GV i ena glaset (ej från WF, 2009 tror jag): den är mycket ungdomligt syrarik med fina gråpäron och god! Sedan "2009 The Agnes" en chardonnay från firman Crystallum, som handlat druvor från svala lägen i Western Cape. Vinet är ganska modernt i stilen och med en tydlig, men balanserad ekhantering. Det är mycket stor skillnad mellan den slanka, pigga och syrliga GVn och den fylligare, ekigare och fruktigare Chardonnayen. Alla runt bordet gillar båda, och The Agnes är ovanligt välbalanserad.
Sedan kör vi två par röda: en Bdx och en sydfransos i varje par. Kanske hade varit bättre att ta de två Bdx i ett par... men nu blev det inte så.
2005 Ch Rouziers, Montagne St Emilion
Röd färg, öppen och utvecklad doft, riktigt bra. Hallon, anis och lite undervegetation i smaken. Känns ganska typisk högra stranden (65% Merlot om jag minns rätt). Inte tung utan utmärkt balans, perfekt och typiskt matvin och bruks-Bordeaux. Drickes nu och inom ett par år skulle jag tro.
2007 Gerard Bertrand La Forge, Corbieres-Boutenac
Gjort på 50 % Carignan och 50 % Syrah från den lilla vingården La Forge med gamla rankor, och ganska modern teknik och nya fat. Ett imponerande vin, med riktigt tät mörkröd färg, en innehållsrik doft med mörka bär, mörka plommon och lite kirsch, smaken är rik och vi upplever den som modern med sin kombination av fyllig mörkbärfrukt, mörk choklad och mjuka tanniner. Gott, men ändå inget vi riktigt går igång på.
Fler som nyligen provat:
http://rhonarna.blogspot.com/2011/01/2007-gerard-bertrand-la-forge.html
Finns även i BS 72250.
Nästa röda par ut är:
2005 Ch La Bonnelle, StEmilion Grand Cru
Sedan kör vi två par röda: en Bdx och en sydfransos i varje par. Kanske hade varit bättre att ta de två Bdx i ett par... men nu blev det inte så.
2005 Ch Rouziers, Montagne St Emilion
Röd färg, öppen och utvecklad doft, riktigt bra. Hallon, anis och lite undervegetation i smaken. Känns ganska typisk högra stranden (65% Merlot om jag minns rätt). Inte tung utan utmärkt balans, perfekt och typiskt matvin och bruks-Bordeaux. Drickes nu och inom ett par år skulle jag tro.
2007 Gerard Bertrand La Forge, Corbieres-Boutenac
Gjort på 50 % Carignan och 50 % Syrah från den lilla vingården La Forge med gamla rankor, och ganska modern teknik och nya fat. Ett imponerande vin, med riktigt tät mörkröd färg, en innehållsrik doft med mörka bär, mörka plommon och lite kirsch, smaken är rik och vi upplever den som modern med sin kombination av fyllig mörkbärfrukt, mörk choklad och mjuka tanniner. Gott, men ändå inget vi riktigt går igång på.
Fler som nyligen provat:
http://rhonarna.blogspot.com/2011/01/2007-gerard-bertrand-la-forge.html
Finns även i BS 72250.
Nästa röda par ut är:
2005 Ch La Bonnelle, StEmilion Grand Cru
Vinet kommer från kommunen St Pey d'Armens öster om St Emilion, vingården är på 13 hektar och vinfieras traditionellt. Tätare färg och fylligare än kusinen från bergen, plommon, mandelmassa, lakrits och en aning medicinalton. God, relativt modern StEmilion som går fint att dricka idag och sannolikt flera år framåt.
2007 Domaine le Sang des Cailloux, Cuvée Lopy, Vacqueyras
75% Grenache från gamla (mer än 65 år) rankor och 25% Syrah. Skön röd färg, suveränt god och balanserad där Grenache bidrar med frukt och yppighet och Syrah med tyngd och struktur. Lite mandelmassa och kirsch. Utmärkt att dricka nu och säkert även om ett par år. Den flaska som tar slut först.
Stort tack till P&I för en supertrevlig kväll och till R. för vinerna!
fredag 7 januari 2011
2001 Morgenhof Estate, Stellenbosch
Vi fortsätter att dricka 10-åringar såhär i början av 2011, denna gång en klassisk Bordeaux-blend från Stellenbosch - 2001 Morgenhof Estates Premier Selection, gjord på 60% CabS, 25% Merlot, 9% CabFr och 6% Malbec. Verkar vara firmans "topp-cuvée". Morgenhof ägs sedan 1993 av Mrs Cointreau och sägs vara ganska "fransk" i stilen. Vi har tidigare provat 1999an med gott resultat, men detta är (såvitt jag minns) första 2001an. Färgen är djupröd, ganska tät och en aning brun i kanten. Doften är medelstor och med mest mörk frukt (söta körsbär och mörka plommon) men även lite komplexitet. Smaken är mycket bra med skön, tät frukt, lite choklad och snälla sammetstanniner. Längd och balans är fina. Ingen rökskada alls! Alkoholen sägs vara 14,1% och det känns rimligt. En god och välbevarad 10-åring.
torsdag 6 januari 2011
2001 Mondot, St Emilion GC
Vi inleder 2011 stilenligt med två rödviner från Bordeaux: 2001 Fourcas-Dupre, Listrac som är något så ovanligt som en utvecklad bruks-Bordeaux inhandlad på Systembolaget! Släpptes i november för rimliga 159 SEK. Vi får en god, utvecklad Bordeaux-doft med stall och undervegetation. Smaken är ganska stram och slank med lite röda vinbär och en rätt typisk "tight" Listrac-smak med lite blyertspenna. Gott, men frukten är lite tunn för att vi skall storhandla.
2001 Mondot är andravinet från topp-slottet Troplong-Mondot i St Emilion. 2001an klockar in på ganska rejäla 13,5%, och är ovanligt nog dominerad av Cabernet (Franc antar jag), det görs mellan 10 och 30 000 flaskor per år. Detta är andra flaskan vi provar, den förra dracks för ett par år sedan med gott, men på inget vis spektakulärt resultat. Kvällens flaska är kanske inte spektakulär, men väldigt god direkt från första klunken. Stor, utvecklad och komplex doft. Smaken innehåller mörka plommon, lakrits, och såväl syra som struktur och en komplex och lång avslutning. Riktigt riktigt gott! Enda invändningen är att vinet börjar spricka upp efter en 5-6 timmar i öppnad flaska, då en lite trist bitterhet börjar visa sig och harmonin försvinner. Dags att dricka snart om du har flaskor kvar.
2001 Mondot är andravinet från topp-slottet Troplong-Mondot i St Emilion. 2001an klockar in på ganska rejäla 13,5%, och är ovanligt nog dominerad av Cabernet (Franc antar jag), det görs mellan 10 och 30 000 flaskor per år. Detta är andra flaskan vi provar, den förra dracks för ett par år sedan med gott, men på inget vis spektakulärt resultat. Kvällens flaska är kanske inte spektakulär, men väldigt god direkt från första klunken. Stor, utvecklad och komplex doft. Smaken innehåller mörka plommon, lakrits, och såväl syra som struktur och en komplex och lång avslutning. Riktigt riktigt gott! Enda invändningen är att vinet börjar spricka upp efter en 5-6 timmar i öppnad flaska, då en lite trist bitterhet börjar visa sig och harmonin försvinner. Dags att dricka snart om du har flaskor kvar.
tisdag 4 januari 2011
Avslutning på 2010
Julhelgen tillbringades hos svåger och svägerska i Schweiz, tyvärr följde även förkylningsviruset med dit. Ett par intressanta viner blev det iallafall - en mogen Barolo från 1991 inköpt hos lokal vinhandel för rimliga 25 CHF (ca 175 SEK), en 2005 Ch Fonreaud, Listrac också till rimliga 20 CHF (ca 140 SEK) smakade som den bör - bra, lite tight struktur och ändå rätt fruktdriven och modern stil. Provade även en vit Petite Arvine, som var helt OK till raclette, men kanske inget jag kommer att privatimportera i mängd. Väl hemma i Sverige blev det bla en av farfars favorit-bruks-Bordeauxer 2005 Ch Le Doyenne (tack till Gabriel på Bristly) som vi tycker levererar riktigt bra nu och klart mer än sin modesta prislapp.
Nyårafton firades på hemmaplan med gäster och barn, trevligt och bitvis "ett himla liv" med 8 barn. De vuxna lyckades bidrog även till ljudvolymen bla hjälpta av: Camille Savés Cuvee Prestige - rik, krämig och mogen champagne som tog slut fort. En NV Guy Charlemagne Blanc de Blanc fick rycka ut, den är stramare, med högre syra och kanske lite elegantare. Till förrätten en 2007 Bourgogne Blanc, Cuvee Saint-Vincent ifrån negocianten Vincent Girardin smakade utmärkt med bra tryck i frukten, mineral och välbalanserade (men närvarande) ekfat.
Till varmrätten blev det en 2000 Haut-Bages Liberal, Pauillac: riktigt snygg, lagom slank och elegant cassisfrukt och blyertspenna. Bra längd och utmärkt balans. Viss utveckling idag, smakar säkert inte sämre om ett år eller två. Tog slut först. Även en 2003 Vasse Felix Heytesbury, Margaret River fanns på bordet med yppigare och sötare frukt. När mer Bordeaux efterfrågades så korkade jag upp en 2004 Ch Potensac, Medoc. Här fick vi än mer tyngd i frukten, lite lakrits, men inte samma elegans som 2000 HBL. En 2005 Ch Cantegril, Sauternes fick avsluta vinerna med persikor, karamell och viss utveckling. En alltigenom god avslutning på 2010!
Nyårafton firades på hemmaplan med gäster och barn, trevligt och bitvis "ett himla liv" med 8 barn. De vuxna lyckades bidrog även till ljudvolymen bla hjälpta av: Camille Savés Cuvee Prestige - rik, krämig och mogen champagne som tog slut fort. En NV Guy Charlemagne Blanc de Blanc fick rycka ut, den är stramare, med högre syra och kanske lite elegantare. Till förrätten en 2007 Bourgogne Blanc, Cuvee Saint-Vincent ifrån negocianten Vincent Girardin smakade utmärkt med bra tryck i frukten, mineral och välbalanserade (men närvarande) ekfat.
Till varmrätten blev det en 2000 Haut-Bages Liberal, Pauillac: riktigt snygg, lagom slank och elegant cassisfrukt och blyertspenna. Bra längd och utmärkt balans. Viss utveckling idag, smakar säkert inte sämre om ett år eller två. Tog slut först. Även en 2003 Vasse Felix Heytesbury, Margaret River fanns på bordet med yppigare och sötare frukt. När mer Bordeaux efterfrågades så korkade jag upp en 2004 Ch Potensac, Medoc. Här fick vi än mer tyngd i frukten, lite lakrits, men inte samma elegans som 2000 HBL. En 2005 Ch Cantegril, Sauternes fick avsluta vinerna med persikor, karamell och viss utveckling. En alltigenom god avslutning på 2010!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
