På luciakvällen öppnar vi 1995 Chateau Phelan-Segur, St Estephe. Vinet är varken stort eller märkvärdigt, och vi funderar om vi är försent ute. Ingen karaffering, utan bara öppning 30 min före maten och en liten provslurk ifall det skulle vara vinäger. Det är det inte, utan bara ”väl moget”. Till maten (en ovanligt lyckad slow-cooked bit ryggbiff med likaledes slow-cooked rödvinssås) är vinet alldeles utmärkt; djuprött med fin tegelkant, medelstor mogen doft med fin komplexitet och en lång, slank perfekt mogen smak där tanninerna inte märks alls. Så långt allt gott, sedan tar vi fram osten, en mogen (nästan morbid enligt A) Morbier inköpt i ett litet stånd i det stora förortscentrumet. Nu har vinet varit öppet i ca 1,5 timme. Osten är den fylligaste, mognaste och helt enkelt godaste Morbier vi ätit. Doften är inte att leka med, full av allehanda nedbrytningsprodukter, smaken är innehållsrik, mjuk och komplex. Kombinationen med vinet är inte mindre än suverän. Det finns en slags mogen tryffelton i både ost och vin som verkligen gör att 1+1=3. I den sista slurken vin finns ett sediment fint som damm, och den allra godaste slurken är det. Om ni råkar ha en flaska 1995 Phelan-Segur kan jag bara å det allra varmaste rekommendera att inhandla en bit mogen Morbier och korka upp nu!
PS. Det som F&V skrev om 1997 Fontalloro:
” Inköpspriset framstår nu som nästan löjligt lågt och ska man sätta poäng bör de hamna uppåt 95. En av årets stora upplevelser. Detta är varför man gör sig omaket att lagra vin!” stämmer fint in på 1995 Phelan-Segur och Morbier. DS
PS. Det som F&V skrev om 1997 Fontalloro:
” Inköpspriset framstår nu som nästan löjligt lågt och ska man sätta poäng bör de hamna uppåt 95. En av årets stora upplevelser. Detta är varför man gör sig omaket att lagra vin!” stämmer fint in på 1995 Phelan-Segur och Morbier. DS
1 kommentar:
Låter bra, jag har ett ett antal P-Segur i källaren
Skicka en kommentar