Helgens andra vin har en röd färg som snarast drar åt blått, inte riktigt drickfärdigt? Doften är ganska knuten till att börja med, smaken likaså. Efter knappa två timmar i glaset blir det bättre: doften öpnnar upp en del, men är fortfarande medelstor med lite svarta vinbär. Smaken är nu god och matvänlig; en ganska typisk Medoc-karaktär med fräschör (trots åldern), svarta vinbär, lite blåbär (eller är det bara gårdagens paj som ger fantomsmaker?) lite blyerts och lite strama/kantiga tanniner. Längden är utmärkt. Vi hittar dock relativt lite av den omtalade "Margaux-parfymen".
Hade vi provat blint hade vi nog landat på en Haut-Medoc från tidigt 2000-tal. Slutsats: Ett gott vin till maten som nog hade mått bra av karaffering. 1998 verkar vara ett lite blandat år på den vänstra stranden, Ch Talbot är tex mer drickfärdigt.
Vår sista flaska Labegorce-Zede 1998 får vänta i källaren ett år eller kanske två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar