Familjen Henschke odlar vin i 5:e generationen i Barossa och Eden Valley. De äldsta rankorna är ca. 140 år gamla. Man håller till strax norr om den lilla staden Keyneton, i det lite svalare Eden Valley. Denna lunch är det Liz Schoen som presenterar vinerna tillsammans med svenska importören VinUnic. Vi börjar med två vita: Tilly's Vineyard 2006 och 2007. En blandning av Semillon, Chardonnay och Sauvignon Blanc från Eden Valley. Båda smakar förvånande bra med mycket fräsch frukt, bra syra och en intressant och för mig ovanlig komplexitet (vita blommor, lime och lite symaskinsolja!). Ståltank och skruvkork bidrar till fräschören och avsaknad av "feta nya världen-vibbar".
Sedan följer tre årgångar av Julius Eden Valley Riesling: 2002, 2004 och 2009. Här behövs luft, och enligt vinmakaren Stephen Henschke så kan dessa hålla i upp till fyrtio år (med skruvkork). 2002an utvecklas bra i glaset och ger ett ganska utvecklat intryck med typisk Aussie-Riesling (lime, mineral och tät frukt). 2004an är min favorit med ännu större fräschör. 2009an är också bra med yngre toner av blommor, fast behöver nog lite tid för att bli helt harmonisk.
Över till de röda: 2005 Keyneton Estate Euphonium, en blandning av Shiraz & Cab, ganska häftig och lite mintig, yppig frukt och röd söt frukt. Snygg, relativt elegant och lagom utvecklad idag. Mycket gott, men en aning alkohol-eldig. 2005 Lenswood Abbots Prayer (Merlot, Cab) från Adelaide Hills och vingården Lenswood. Också bra - fast lite tuffare idag.
Vidare till tre årgångar Mount Edelstone Shiraz: 2002, 2004 och 2006. 90-åriga stockar, har buteljerats som "single vineyard" sedan 1952. Här är 2004 och 2006 fortfarande ganska primärfruktiga (tät, bra och relativt Aussie-typisk med lite eukalyptus). 2002 är däremot annorlunda med en superskön och utvecklad doft, härligt mogen röd frukt och Syrah-markörer som chark och svartpeppar, osedvanligt gott och eftermiddagens godaste vin! Drick om ni har möjlighet.
Avslutningsvis tre röda från Yalumba: The Signature 2006 (Cab+Shiraz), bra och ren Aussie-typisk söt frukt med svarta vinbär, björnbär och lite mint. The Menzies 2005 (Coonawarra Cab) som är lite rundare, en aning salt och med en komplex mörkbärig frukt. Sitter fint ihop, harmonisk och balanserad. Väldigt gott!
Sista vinet är Yalumbas prestige - 2006 The Octavius Shiraz, som delvis lagras på extrasmå (90 l) ekfat då frukten är ovanligt kompakt. En "super-premium-Aussie-Shiraz" som förstås är mycket tät och rik, om än inte lika elegant som Mount Edelstone. Sammanfattningsvis intressant, lärorikt,gott och trevligt. Intrycket är definitivt att Henschke gör ovanligt eleganta och lagringsdugliga viner med verkligt hög kvalité på frukten. Stort tack till VinUnic för möjligheten att vara med och prova (maten var dessutom alldeles utomordentlig!)
fredag 30 september 2011
söndag 25 september 2011
3e dagen...
så smakar både 2008 Fourcas-Hosten och 2005 Vigna Cerbaia faktiskt bättre än någon av de två föregående. Fourcas-Hosten är mjukare, öppnare och mer balanserad efter ett dygn i halvöppen flaska i förrådet, A ger tummen upp. Vigna Cerbaia är inte lika tuff längre, utan också mer harmonisk och bättre balanserad - ja helt enkelt godare! Det kan ju påverkas av att maten är klart vinvänlig med gräddstuvade trattisar, blomkålskräm (med en del fett!), stekt kyckling och ugnspotatis. Hursomhelst får båda vinerna en klar rekommendation ikväll.
lördag 24 september 2011
2008 Fourcas-Hosten, Listrac
Ikväll är det dags att prova en av höstens lägre prissatta Bdx 2008or, Fourcas-Hosten från inlandskommunen Listrac. Vi har tidigare mest druckit grannen Fourcas-Ducre, och oftast fått ett gott och rätt vänstra-stranden typiskt vin - men man kommer inte ifrån att Listrac-vinerna ofta är lite rustika och även kräver rätt lång tids lagring innan de är njutbara. Det finns dock flera skäl att anta att Fourcas-Hosten börjar slå in på en annan väg. Slottet såldes 2006 till familjen Momméja (möjligen kända som ägare av modehuset Hermès). Sedan 2008 har man vidtagit omfattande renoveringar i vingården, utrustning och chais samt själva slottet. Årgång 2008 har dock inte fått advokatens välsignelse (bara ca 80 p) - och det går att hitta ute Europa för sådär 11-15 EUR, eller på SB (95585) för 169 kr.
Hur smakar då detta?
Jotack, rätt bra faktiskt (trots de njugga tongångarna från Robban P). Visst är det en aning stramt, men inte alls så rustikt som man kan förvänta sig av en ung Listrac. Doften är medelstor och med vinbär och fat-kafferost, smaken är relativt primärfruktig med vinbär och plommon (45% var av CabSauv och Merlot) och även en liten hallonpastill som lättar upp intrycket. Ceder och örter kompletterar. Vinet är medelfylligt, har förstås både en del tannin och syra - helhetsintrycket är ändå klart balanserat, ja nästan lättsamt och uppsluppet! Låga 12,5% alkohol är inte fel. Jag tror inte att detta är for the long haul, utan drickfönstret är klart öppet idag - och en 5-6 år till, men längre skulle jag nog inte spara. Kan mycket väl bli ett par flaskor till... En bra 2008a att börja med.
PS. 2005 Vigna Cerbaia uppför sig ungefär som igår - ett innehållsrikt glas med klart prominenta tanniner. Inget charmtroll, men blir intressant att följa ett par år framöver. DS
Hur smakar då detta?
Jotack, rätt bra faktiskt (trots de njugga tongångarna från Robban P). Visst är det en aning stramt, men inte alls så rustikt som man kan förvänta sig av en ung Listrac. Doften är medelstor och med vinbär och fat-kafferost, smaken är relativt primärfruktig med vinbär och plommon (45% var av CabSauv och Merlot) och även en liten hallonpastill som lättar upp intrycket. Ceder och örter kompletterar. Vinet är medelfylligt, har förstås både en del tannin och syra - helhetsintrycket är ändå klart balanserat, ja nästan lättsamt och uppsluppet! Låga 12,5% alkohol är inte fel. Jag tror inte att detta är for the long haul, utan drickfönstret är klart öppet idag - och en 5-6 år till, men längre skulle jag nog inte spara. Kan mycket väl bli ett par flaskor till... En bra 2008a att börja med.
PS. 2005 Vigna Cerbaia uppför sig ungefär som igår - ett innehållsrikt glas med klart prominenta tanniner. Inget charmtroll, men blir intressant att följa ett par år framöver. DS
fredag 23 september 2011
2005 Vigna Cerbaia, Brunello
Till en fredagspizza korkas ännu en Merolli-Brunello upp - vingårdsversionen från (lilla) Azienda Cerbaia - 2005 Vigna Cerbaia. Det är en ganska tät och mörkröd-brun uppenbarelse. Färgen antyder (lång) utveckling på fat. Doften likaså, med starkvinstoner och komplexitet framför snarare än bakom frukten. Smaken är kraftig och tanninerna (fortfarande) ganska dominerande. Vinet behöver luft för att utvecklas, men blir med en timme eller så fullt drickbart - men fortfarande rätt så "tufft och råbarkat". Quercecchios 2005a var lättare, charmigare och tillgängligare idag - helt enkelt godare för mindre pengar. Vigna Cerbaia kommer dock sannolikt att leva längre - och kommer alltid att vara ett tuffare vin, passar snarare en bistecca än en pizza.
PS. Var på en intressant provning i veckan som gick - fem par viner, varje par innehöll ett äldre och ett yngre vin, i övrigt så lika som det att få fram. Intressant förstås att se vad ungefär 10 års utveckling gör med vinet, men den (aningen oroväckande) lärdomen var att jag i fem fall av fem möjliga föredrog det yngre vinet. Vad ska man då med ett antal lådor i förråd och hos Bdx-mannen till? DS
PS. Var på en intressant provning i veckan som gick - fem par viner, varje par innehöll ett äldre och ett yngre vin, i övrigt så lika som det att få fram. Intressant förstås att se vad ungefär 10 års utveckling gör med vinet, men den (aningen oroväckande) lärdomen var att jag i fem fall av fem möjliga föredrog det yngre vinet. Vad ska man då med ett antal lådor i förråd och hos Bdx-mannen till? DS
fredag 16 september 2011
2005 Quercecchio, Brunello
Hämtade upp en ganska omfattande sändning med mestadels Quercecchios Brunello från 2005 i veckan, och distribuerade sedan till hugade kollegor. Vi provade 2004an förra året och ångrade att vi inte köpt mer. 2005an korkas upp och får en knapp timme i karaff. Färgen är transparent röd med tydliga brunstick som antyder mognad och utveckling. Doften är skönt komplex med örter och piptobak mitt i den utvecklade Sangiovese-doften. Frukten är inte lika kraftfull som i vissa andra Brunelli, men åandrasidan klart mer både mat och drickvänlig. Röd tomatpure-Sangiovese, örter, tobak, läder och lite starkvinston. Hygglig längd och bra balans. Flaskan tar slut fort. Sitter som en smäck till mat idag och säkert ett par år framåt, men bortom 2013 lär nog frukten vekna.
onsdag 7 september 2011
Pinot från Otago
Ett mail dimper ned en sen kväll med en "... vi har fått några platser över - är du intresserad?" till en Masterclass - Pinot Noir from Central Otago. Jag är ju ingen Pinot-fantast, men det låter kul och intressant, och just den kvällen denna vecka kan hustrun vara hemma och ta hand om barnen. Det blir först bildvisning och inledande snack från Rudi Bauer (vinmakare på Quartz Reef bla) assisterad av Jan Petersén och Caroline Gelinder. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Central Otago är ett ungt vindistrikt med ganska kallt klimat och tydligt fokus på Pinot. En ovanlig omständighet verkar vara att alla vinmakare och odlare träffas ganska regelbundet för att gemensamt prova och lära sig av varandra, ingen hård konkurrens verkar det som. Sköna bilder av ett vackert landskap också, precis väster om Sydöns ganska höga alpliknande bergskedja.
Vinerna var alla av mycket god kvalitet, möjligen lite unga (2008 och 2009) och var valda för att visa på de olika distrikten (bla Alexandra, Bannockburn, Cromwell, Pisa, Bendigo och Gibbston). Det var mycket gott och lärorikt att prova, även om man nog behöver prova en del mer av dessa viner för att kunna mejsla ut distrikten ordentligt. Jag upplevde vinerna som lite likartade med snygg och ren, ganska tät (jmf med Bourgogne) Pinot-frukt. Ibland lite söta, men oftast med bra kombination av röda bär, orientalisk kryddlåda och en balanserad ryggrad. Några var lite tyngre med antydan till likör-kirschighet. Min favorit blev det "yvigaste" vinet - 2009 Mitre Rocks som jag upplevde även hade mycket bra koncentration, djup och potential. Tyvärr verkar det inte gå att uppbringa annat än på plats. 2009 Felton Road Calvert, 2008 Three Miners, 2008 Quartz Reef och 2008 Rippon var andra favoriter.
Vinerna var alla av mycket god kvalitet, möjligen lite unga (2008 och 2009) och var valda för att visa på de olika distrikten (bla Alexandra, Bannockburn, Cromwell, Pisa, Bendigo och Gibbston). Det var mycket gott och lärorikt att prova, även om man nog behöver prova en del mer av dessa viner för att kunna mejsla ut distrikten ordentligt. Jag upplevde vinerna som lite likartade med snygg och ren, ganska tät (jmf med Bourgogne) Pinot-frukt. Ibland lite söta, men oftast med bra kombination av röda bär, orientalisk kryddlåda och en balanserad ryggrad. Några var lite tyngre med antydan till likör-kirschighet. Min favorit blev det "yvigaste" vinet - 2009 Mitre Rocks som jag upplevde även hade mycket bra koncentration, djup och potential. Tyvärr verkar det inte gå att uppbringa annat än på plats. 2009 Felton Road Calvert, 2008 Three Miners, 2008 Quartz Reef och 2008 Rippon var andra favoriter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
