Årets eventuellt sista grillmiddag med rena smaker (entrecote, pepparsås, potatis och sallad) ackompanjeras av en bekant favorit, 2004 Branaire-Ducru från Saint-Julien. Vinet har (precis som förr) en mycket typisk Saint-Julien-näsa med en komplex kombination av ceder, vinbär, cigarrlåda, sötlakrits och lite citrus. Smaken är givande, läskande och relativt utvecklad. Det finns mycket komplexitet att fundera över. Faktum är att sekundäraromer och syror har övertaget på frukt och tanniner. Upplevelsen från denna flaska spretar en aning mer än övriga som druckits de senaste 12 månaderna. Möjligen är vinet redan på väg mot utförsbacken, eller så är det bara inne i en aning vresig och oharmonisk period. Vore intressant att läsa om någon annan provat?
Veckan inleddes med en Riesling-provning hemma hos J. Mycket gott och trevligt, faktiskt såpass att det inte blev några anteckningar alls. Nio viner blint, och jag lyckades iallafall rimligt väl med region, årgång och klassificering. Allra bäst var nog 2009 Christmann Mandelgarten med en kombination av kraft, syra, mineral och komplexitet.
Ett annat spännande vin har varit 2009 Mollydooker Two Left Feet. Historien om de vänsterhänta Sarah och Sparky Marquis har berättats tidigare. Vinet är riktigt bra med en skön, intensiv, sammetsmjuk australiensisk fruktmatta och rätt bra balans för övrigt. 16% tjong går förstås inte helt obemärkt förbi, men A som brukar vara känslig för sådant tycker vinet är gott. P. och H. gillar både denna och 2009 Janasse Terre Argile skarpt - sådant är alltid kul.
lördag 27 augusti 2011
söndag 21 augusti 2011
Ett ovanligt vitt
Söndagsfisken är lax med kantareller, och då borde det passa bra med en hyfsat fatad chardonnay med lite utveckling. Tyvärr finns ingen sådan i kylen, men däremot ett spännande vin: 2008 Innato, Circeo Bianco från producenten Villa Gianna. Vi köpte denna flaska på plats i augusti 2009
http://vintresserad.blogspot.com/2009/08/till-italien.html
och det är alltid kul (eller iaf intressant) att se hur vinet man gillade så mycket på plats, smakar på hemmaplan.
Direkt ur kylen (ca 5 grader) är vinet ganska intetsägande, men efter en 10-15 min luftning och uppåt 8-9 grader smakar det riktigt bra till laxen. Det är inget stort vin, men en trevlig, ganska gul uppenbarelse med gula plommon, lite svampton (passar bra till kantarellsåsen) och en ton av aromatiskt vitt starkvin (druvblenden innehåler Trebbiano, Malvasia och Chardonnay). Syran är väl inte kalashög, men balansen är ok ändå. Frukten är ren och snygg och eken väl integrerad utan ekbeska. Kul, intressant och gott - sådant bör man dricka oftare!
PS. Igår blev det en 2003 Les Ursulines, St Emilion, ett vininköp från Frankrike-semester 2007. Det görs av druvor från en liten plätt i StEmilion, av en ung vinmakare som lärt sig alla vinmakartricks på Smith-Haut-Lafite. Smakar alldeles förträffligt med perfekt balanserad (trots det varma året) Merlot-frukt, snygga fat och lagom sekundäraromer. Skulle köpa en låda om det gick. DS
http://vintresserad.blogspot.com/2009/08/till-italien.html
och det är alltid kul (eller iaf intressant) att se hur vinet man gillade så mycket på plats, smakar på hemmaplan.
Direkt ur kylen (ca 5 grader) är vinet ganska intetsägande, men efter en 10-15 min luftning och uppåt 8-9 grader smakar det riktigt bra till laxen. Det är inget stort vin, men en trevlig, ganska gul uppenbarelse med gula plommon, lite svampton (passar bra till kantarellsåsen) och en ton av aromatiskt vitt starkvin (druvblenden innehåler Trebbiano, Malvasia och Chardonnay). Syran är väl inte kalashög, men balansen är ok ändå. Frukten är ren och snygg och eken väl integrerad utan ekbeska. Kul, intressant och gott - sådant bör man dricka oftare!
PS. Igår blev det en 2003 Les Ursulines, St Emilion, ett vininköp från Frankrike-semester 2007. Det görs av druvor från en liten plätt i StEmilion, av en ung vinmakare som lärt sig alla vinmakartricks på Smith-Haut-Lafite. Smakar alldeles förträffligt med perfekt balanserad (trots det varma året) Merlot-frukt, snygga fat och lagom sekundäraromer. Skulle köpa en låda om det gick. DS
fredag 19 augusti 2011
2003 Barolo, Massolino
Till en italiensk fredagskyckling korkar vi upp en 2006 Barbaresco från Produttori. På undersidag av korken finns ett 1-2 mm tjockt lager med finkorning vinsten (eller likn) och det sitter även inuti halsen på flaskan, vilket får varningsklockor att ringa. Jag häller upp och doftar - ingenting, en helt knuten doft. Smaken är också helt knuten, förutom en lite märklig, överdriven aning kemisk beska mot slutet. Denna flaska känns inte korrekt. Efter att ha varit öppnad ett par timmar så är doften klart bättre, med den nyponsöta nebba-frukten och lite rosor. Smaken är dock bara lite bättre än först, så vi dömer ut vinet som defekt av okänd sort (det smakar inte TCA, iaf inte sådan TCA som jag stött på tidigare). Någon som upplevt något liknande?
En snabb räd i förrådet hittar en 2003 Barolo, Massolino som snabbt får sätta livet till. Det är en brunröd uppenbarelse med väldigt tydlig mognad, och första intrycket är ganska obalanserat och ett kort tag funderar jag på om det behövs en tredje flaska för att få något drickbart i glasen. Efter en halvtimme har vinet lugnat ned sig och doften är nu komplex, men fortfarande aningen övermogen (torkad?) frukt och viss starkvinston. Smaken är bättre med bra snörp i nebba-tanninerna, lite eldig (de 14% känns) och klart matkrävande. Långt ifrån ett "sipp-vin" eller något man bjuder känsliga gäster på. Smakar bäst efter en timme eller två, sedan bär det lite utför. Om du har flaskor kvar så rekommenderas konsumtion relativt snart.
En snabb räd i förrådet hittar en 2003 Barolo, Massolino som snabbt får sätta livet till. Det är en brunröd uppenbarelse med väldigt tydlig mognad, och första intrycket är ganska obalanserat och ett kort tag funderar jag på om det behövs en tredje flaska för att få något drickbart i glasen. Efter en halvtimme har vinet lugnat ned sig och doften är nu komplex, men fortfarande aningen övermogen (torkad?) frukt och viss starkvinston. Smaken är bättre med bra snörp i nebba-tanninerna, lite eldig (de 14% känns) och klart matkrävande. Långt ifrån ett "sipp-vin" eller något man bjuder känsliga gäster på. Smakar bäst efter en timme eller två, sedan bär det lite utför. Om du har flaskor kvar så rekommenderas konsumtion relativt snart.
söndag 14 augusti 2011
2004 GPL (semesterviner 6 av 6)
Imorgon börjar allvaret, efter ett flertal veckor av skön (och mestadels) bekymmersfri semesterlunk. Det lägger allt en lite grå slöja över tillvaron. De senaste dryga två veckorna har vi tillbringat "on the road" samt i hyrd stuga på Öland. Mycket trevligt och kul att se Öland, fast vinet har mest varit av hygglig bulkkvalitet, även om det blev ett par drickbara bruks-Bdx och även en 2009 Neudorf Chardonnay, Nelson NZ (god och rik frukt, ganska mycket ek, hygglig balans) hos svåger och svägerska.
Första kvällen hemma (och sista semesterkvällen) vill vi ha något riktigt gott till fina bitar rostas och en fräsch sallad. Det blir en 2004 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac som får en vända i karaffen till att börja med. Första intrycket är sedan bra och rödfruktig Bdx som verkar lovande. Som väntat utvecklas vinet en hel del under kvällen. Det kikar fram intressanta och olika aromer med tiden: kaffe, choklad, röda vinbär, lakrits, blommor (pelargon?) allt i en fin harmoni och balans och med bra tryck i både doft och smak, verkligen riktigt gott (92+) och en bra avslutning på semestern.
Första kvällen hemma (och sista semesterkvällen) vill vi ha något riktigt gott till fina bitar rostas och en fräsch sallad. Det blir en 2004 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac som får en vända i karaffen till att börja med. Första intrycket är sedan bra och rödfruktig Bdx som verkar lovande. Som väntat utvecklas vinet en hel del under kvällen. Det kikar fram intressanta och olika aromer med tiden: kaffe, choklad, röda vinbär, lakrits, blommor (pelargon?) allt i en fin harmoni och balans och med bra tryck i både doft och smak, verkligen riktigt gott (92+) och en bra avslutning på semestern.
lördag 30 juli 2011
Kantareller och 3+glas
På besök hos svärmor i Jönköping så ger vi oss ut på svamptur i skogen, och denna gång har vi tur - vi hittar många, men små kantareller och alla tycker det är jättekul med svamptur. Det blir smörstekta nyplockade kantareller till lunchpastan och en verkligt god kantarellsås till lördagsoxfilen. Till middagen dricker vi 2007 San Calisto (SB 92191, 195 kr) Montepulciano d'Abruzzo från producenten Valle Reale. Vinet görs på gårdens bästa druvor och får 18 månader på fransk ek. Det som är lite anmärkningsvärt är att vinet fått "Tre Bicchieri +" i Gambero Rosso, dvs är speciellt utvalt av redaktionen. Jag provade först på Gambero Rosso i januari och gillade vinet redan då. Ikväll så smakar det utmärkt med tät, ganska stram frukt (mörka körsbär och blåbär, choklad och örter). Faten är förstås rätt märkbara - men snyggt integrerade och frukten klarar eken bra. Helheten sitter ihop riktigt bra med den nödvändiga balansen och viss utveckling. Någon annan som provat?
onsdag 27 juli 2011
Semesterviner (4 av X)
Semestern lunkar på och vi har packat ihop "allt" och flyttat hem till förorten ett par dagar, och passar då på att bjuda hem familjen D på middag. De bor på gångavstånd och är himla trevliga, ändå så går det ofta ett par månader mellan vi ses - vilket är synd - det får bli ändring på det i höst då "småtjejerna" nu blivit så stora att de börjar i parallellklasser i förskoleklass.
Vi inleder kvällen med ett säkert kort, 2004 Camille Saves, Grand Cru från Bouzy är precis så bra som tidigare flaskor med en härlig skimrande lyster i färgen, en nästan krämig doft med nötter och mogen frukt och en lång, krämig väldigt god smak med perfekt mousse. Vi brukar ju gilla Blanc-de-Blanc, men denna skumpa är gjord på 80% Pinot - lika gott för det.
Till de grillade lammkotletterna blir det två viner, först en 2002 Ch Beychevelle, Saint-Julien, som har en helt utmärkt stor och utvecklad doft (vinbär, ceder, citrus) som passar som hand i handske för oss Saint-Julien-frälsta! Kvällens doft utan tvekan. Smaken är ganska slank och frisk, också mycket god men kanske aningen tunn i mitten. Perfekt att dricka idag och ett par år framåt, men ingen långliggare. 2005 Domaine la Monardiere Vielle Vignes, Vacqueyras är gjort av Grenache 60%, Syrah 20%, Mourvèdre 20% från gamla stockar (ca 60 år) med moderna metoder (låg avkastning, avstjälkning, naturlig jäst, stora ekliggare, varken klarning eller filtrering) och skulle förstås ha fått en vända i karaffen. Nu blir det luftning i glasen - det funkar också, men lite långsamt. Vinet är helt annorlunda än första glaset med en tät frukt och viss "Grenache-kirsch" men inget som dominerar utan fin balans och ändå mycket bra kraft. Några års lagring har (som väntat) gjort att det hela sitter ihop mycket bra. Samtidigt kan jag inte helt släppa tanken att det kanske var ännu godare när det var yngre och mer "in-your-face". Just nu lite av en mellanfas skulle jag säga - alla runt bordet gör ändå tummen upp till båda rödvinerna.
Till en väldans god hallonpaj (tack A!) så blir det även en flaska 2007 Ch de Juge, Cadillac. En av SBs standard-söta Sauternes-wannabees. Smakar bra (den goda årgången märks) även om det helt klart är ett par snäpp upp till "riktig" Sauternes.
Vi inleder kvällen med ett säkert kort, 2004 Camille Saves, Grand Cru från Bouzy är precis så bra som tidigare flaskor med en härlig skimrande lyster i färgen, en nästan krämig doft med nötter och mogen frukt och en lång, krämig väldigt god smak med perfekt mousse. Vi brukar ju gilla Blanc-de-Blanc, men denna skumpa är gjord på 80% Pinot - lika gott för det.
Till de grillade lammkotletterna blir det två viner, först en 2002 Ch Beychevelle, Saint-Julien, som har en helt utmärkt stor och utvecklad doft (vinbär, ceder, citrus) som passar som hand i handske för oss Saint-Julien-frälsta! Kvällens doft utan tvekan. Smaken är ganska slank och frisk, också mycket god men kanske aningen tunn i mitten. Perfekt att dricka idag och ett par år framåt, men ingen långliggare. 2005 Domaine la Monardiere Vielle Vignes, Vacqueyras är gjort av Grenache 60%, Syrah 20%, Mourvèdre 20% från gamla stockar (ca 60 år) med moderna metoder (låg avkastning, avstjälkning, naturlig jäst, stora ekliggare, varken klarning eller filtrering) och skulle förstås ha fått en vända i karaffen. Nu blir det luftning i glasen - det funkar också, men lite långsamt. Vinet är helt annorlunda än första glaset med en tät frukt och viss "Grenache-kirsch" men inget som dominerar utan fin balans och ändå mycket bra kraft. Några års lagring har (som väntat) gjort att det hela sitter ihop mycket bra. Samtidigt kan jag inte helt släppa tanken att det kanske var ännu godare när det var yngre och mer "in-your-face". Just nu lite av en mellanfas skulle jag säga - alla runt bordet gör ändå tummen upp till båda rödvinerna.
Till en väldans god hallonpaj (tack A!) så blir det även en flaska 2007 Ch de Juge, Cadillac. En av SBs standard-söta Sauternes-wannabees. Smakar bra (den goda årgången märks) även om det helt klart är ett par snäpp upp till "riktig" Sauternes.
onsdag 20 juli 2011
Semesterviner (3 av X)
Så har vi då lyckats locka ut G&Es farmor&farfar till landet - och därmed så inleds middagen med drink på terassen och vi öppnar då en NV Langlois Crémant de Loire Brut (SB 7404, 119 kr) med en fin mousse och en balanserad torr smak med både gröna och gula äpplen, grape och mineral. Det som framförallt imponerar på mig är balansen - den brukar man få betala mycket mer för. Visst är en årgångsskumpa (tex en 2004 Camille Savès) klart ett par snäpp bättre med mer komplexitet och längd, men jag tror Langlois skulle klara sig rätt bra blint mot enklare budgetskumpa.
Till varmrätten blir det vin i farfars smak - 2005 Ch Daugay, St Emilion GC. Även det smakar mycket bra med bra frukt, struktur (snygg kombo av blyerts och paprika) och en del utveckling (bla anis). Vinet är gjort på 50/50 CabFranc och Merlot - och jag upplever att det sitter ihop mycket bra - inga dominerade toner varken av "soft Merlot-frukt" eller "grön paprika CabFranc", skönt och mycket drickbart. Farfar ger två tummar upp!
Hallon, jordgubbar och glass får sällskap av ett glas 2005 Ch Cantegril, Sauternes. Det funkar utmärkt bra och alla gillar vinet starkt, klart mer intensitet än de "instegs-Sauternes-kopior" som finns på SBs hyllor. En viss krämighet i avslutet (snarare än syra-snörp) indikerar att vinet nog är på sin topp nu. En god kväll på terassen!
Till varmrätten blir det vin i farfars smak - 2005 Ch Daugay, St Emilion GC. Även det smakar mycket bra med bra frukt, struktur (snygg kombo av blyerts och paprika) och en del utveckling (bla anis). Vinet är gjort på 50/50 CabFranc och Merlot - och jag upplever att det sitter ihop mycket bra - inga dominerade toner varken av "soft Merlot-frukt" eller "grön paprika CabFranc", skönt och mycket drickbart. Farfar ger två tummar upp!
Hallon, jordgubbar och glass får sällskap av ett glas 2005 Ch Cantegril, Sauternes. Det funkar utmärkt bra och alla gillar vinet starkt, klart mer intensitet än de "instegs-Sauternes-kopior" som finns på SBs hyllor. En viss krämighet i avslutet (snarare än syra-snörp) indikerar att vinet nog är på sin topp nu. En god kväll på terassen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
