Dominus

Ett av Napas bästa viner, åtminstone om man är lite frankofilt lagd.
Grymma grejer i stort sett rätt igenom.
Anteckningarna är nu förlagda - minnet av vinerna (en vertikal från 1989 till 2009 om jag minns rätt, omkring 20 oktober, 2013) är lysande! Vi får hoppas att årgång 2009 och 2010 letar sig till Sverige vad det lider!

 

2004 Gaia

 

Jeffrey Grosset är mest känd för sina Riesling-viner "Polish Hill" och "Springvale", där kanske Polish Hill har det allra bästa ryktet. Jag har bara provat purunga exempel av de vinerna för ett antal år sedan - så kan inte egentligen uttala mig om deras eventuella storhet. Men ren frukt, höga syror och gott hantverk kan man nog räkna med. Kvällens vin är något helt annat - en Bordeaux-blend från en vingård högt upp på bergsidorna i Clare Valley. Ambitionen är att göra en "true to site and varietal red blend". Vi köpte ett par flaskor när vinet släpptes i Sverige (ca 2007-2008) och har druckit ett par med god leverans - men ännu inga 93-94 poäng (som vinet får av diverse aussie-critics). Kvällens vin har klart öppnat upp - vi får en riktigt skön doft med massor av cassis, mörka plommon och eleganta eukalyptusblad. Smaken följer upp fint med bra intensitet och längd. Lite mognadstoner (tobak, ceder) men visst märks den mogna, söta frukten. Vi upplever att det är främst två saker som skiljer ut 2004 Gaia: den relativt låga alkoholhalten (13,5%) och den eleganta balansen. Detta är alls ingen "maffputte", utan ett snyggt och fint balanserat vin som nog skulle tilltala många. Man kan dricka i stora klunkar utan att det känns det minsta baktungt. Vi upplever även en ovanlig fräschör för ett snart 10 år gammalt vin - skruvkork är en bra grej! 92 pinnar och stark rekommendation till vänner av både Bordeaux och Bourgogne!

2004 Branaire

En gammal favorit får bekänna färg

 

Röd-svart färg med bruna stick. Medelstor, ytterst elegant doft med lite blandade söta bär fast mest sekundäraromer av  läder och undervegetation. Smaken innehåller söt frukt, lite lakrits, mjölkchoklad och örter. Fin lång, sirlig syradriven smak. Inget stort vin, men elegant! Dricker perfekt nu (med ca en timme i karaff och glas) - och passar fint till lammracks och ugnsrostade rotsaker. Bör konsumeras inom de närmsta tre-fyra åren tror jag.

 

Så här smakade det 2010:

http://frankofilen.blogspot.se/2010/01/2004-chateau-branaire-ducru.html

Förråds-tabberas!

Även om solen faktiskt skiner så behöver november all tänkbar hjälp att bli uthärdlig. Då passar det bra att rensa förråden och bjuda hem några vinkamrater att hjälpa till. Det slutade med 18 öppnade buteljer...

Här följer mina intryck om några av favoriterna:

2006 Leitz Kaisersteinfels Alte Reben
Klar och "sjungande" Riesling som känns perfekt mogen med läcker frukt, finfina syror och viss utveckling. De flesta sätter denna ganska omedelbart som just en Riesling. Restsockret är nog omkring 10-12% - men helheten är precis sådär sömlöst integrerad som man önskar - så det var precis lagom med socker!

1996 Bruno Paillard
Öppnar med lite väl bokna äpplen, utvecklas bra i glaset och blir utmärkt med krämig mousse och fint avvägda syror. Dricker perfekt nu!

1998 La Chapelle, Hermitage, Jaboulet
1990-talet var egentligen inte firma Jaboulets "finest years" - så jag var lite orolig för denna butelj. Första intrycket gav utvecklad klassisk norra rhone med röd frukt, hög syra, kött och animaliska toner. Det utvecklas suveränt i glaset och efter en dryg timme så får vi en magisk doft med vildhallon, rökt sidfläsk, orientaliska kryddor och den där unika "vilt-smaken" som nästan bara kan komma från ett toppvin från norra rhone. Klockrena 95 pinnar och WOTN för undertecknad!

1998 Pichon Baron
Skönt utvecklat vänstra-stranden-vin med en härlig bdx-näsa (cassis och lite undervegetation) men också några harmoniska gröna toner. Gott, drick nu!

2001 Ch Pavie
Tredje flighten med lite yngre röda viner får en vända i karaffen - men det behövs ändå en god stund i glaset för att detta maffiga vin skall kännas helgjutet. Inledningen är lite spretig med dominerade kafferost och chokladfat. Blir dock riktigt god i precis lagom modern stil (även om många gissningar landade i Napa). WOTN för flera av vinvännerna - och sammanlagd "delad" förstaplats med Chapellen. Klarar många år till.

För övrigt så slank följande viner ned:
2005 Der Ott, Gruner Veltliner. Frisk och fräsch med lite gråpäron o lätt pepprighet.

2002 Silex, Vouvray - typisk torr Chenin Blanc med vax, gula plommon, honung, arrak och hög syra. Gott - men inte allas påse.

2000 Maurice Vessele, Grand Cru Bouzy
Ganska utvecklad med lite brödig ton, röda äpplen och hög fräsch syra (lite grapig). Bra utan att vara stor.

1999 Leoville Barton
Mörkfruktig, god och vänstra-stranden typisk. Förvånande lite utveckling då 1999 oftast är helt drickfärdiga idag.

2000 Paje, Roagna Barbaresco
Även denna var både mörkare, tuffare och mindre utvecklad än tidigare flaskor. En hel del tannin. Liten besvikelse. Slatten som är kvar dag 2 är mer utvecklad och sammantaget minst lika bra.

1998 Pavie Decesse, St Emilion
Första året med Gerard Perse vid spakarna  har gett ett vin som är gott - men nästan lite för mycket och kanske lät han frukten hänga lite för länge? Aningen tungfotad, sötfruktig och toner av mint!

2005 Jason, Napa
Pahlmeyers andravin hade varit kul att prova i detta sällskap, tyvärr apkorkad!

2000 Tre Nasi, Barolo Riserva
Carlo Merollis utvalda fat från Cantine Gemma. Gissningsvis en del mörk Serralunga-frukt med bra tryck. Lite nypon och tjära. Gott, men har det tufft denna kväll ändå.

2002 Ducru-Beaucaillou
Förvånansvärt mycket stuns i frukten för en 02a. Bra fathantering, kalasgott! Fin framtid (drick 2013-2018 skulle jag tro). Svårspottat.

Vi korkar även upp en 1980 Smith Woodhouse vintage port - gott och typiskt, men flera av de andra vinerna har större genomslag denna kväll.

Avrundar med två Sauternes: 1998 Ch de Malle och 1999 Climens. 98 de Malle har mer utveckling - och några föredrar den (bla. undertecknad). 99 Climens är lite fräschare med högre syra och kanderad frukt (ananas, apelsin). Något fler röster på den. Båda har balans mellan frukt, fräschör och botrytis-utveckling. Ett riktigt trevligt sätt att minska lagren!

Maten till var lätt experimentell - en "pulled beef" på högrevshjärta som smakade finfint efter ca 6 timmar i ugnen på dryga 100 grader; och till det ugnsbakad rotselleri- och morotslåda med svenskt rökt sidfläsk; samt stora vita bönor i hemkokt grönsaks- och vinbuljong. Smakade inte helt fel faktiskt!

03 Redoma - toppklass

 

Ännu en fredag, ännu en snabb räd i förrådet som slutar med ett korkskadat elände (2005 St Joseph - Clos Cuminaille, P Gaillard) och sedan en ännu snabbare räd - denna gång med ett lyckat byte (även om valet av ursprungsland kanske inte var helt klockrent denna kväll som A. påpekade). Redoma Tinto, från Douro och firma Niepoort i den varma årgången 2003.

 

Tio år gammalt - och en helt perfekt kork. Färgen är tät mörkt röd, där man kan ana lite stick av svart och tegel som antyder utveckling. Doften är medelstor men innehållsrik - bär (tranbär), frukt, syra och mineral fint sammansatta. Smaken är ännu bättre med tät fin, mogen frukt, ett bra djup och en del komplexitet. Fascinerande, oerhört gott och svårspottat (93-94 p). Flaskan tar slut fortare än den borde en fredagskväll när man är lite hösttrött. Nu får bara Zlatan & Co. se till att göra några mål också!

Beaujolais!

En kväll med vinklubben på jobbet kan arta sig på följande vis:

1. 2011 Morgon Georges Duboeuf SB 5106 89 kr Bärig, ungdomlig doft&smak med inslag av blåbär, hallon och gräs. Hög syra, typiska röda skogsbär, ganska lätt och mjukt vin, felfritt - men inte så spännande.

2. 2011 Morgon Tradition 2011 Jean-Paul Thevenet (170 kr + frakt, Robersonwine.se)
Ett helt annat djup med fin, mörk bärfrukt och en gnutta rondör och vanilj. Kalasgott att dricka i stora klunkar!

3. 2010 Régnié, Grain&Granit Charly Thévenet (190 kr + frakt, Robersonwine.se) Betydligt mer struktur, ganska tuff syra, lite mörka körsbär. Som att slicka på graniten! Häftiga grejer (men inte allas melodi). Mår nog egentligen bra av ett par år i en mörk källare.

4. 2009 Moulin-à-Vent Champ de Cour BS 74623 189 kr Château des Jacques, Louis Jadot Ett helt annat doftspektra med varmare frukt och en hel del kafferost. Enda vinet med nya fat. Kryddiga hallon. Kvällens favorit hos många. Blint hade jag satt denna som en bra medelklass röd bourgogne 10 gånger av 10.

5. 2011 Morgon Côte du Py, Jean Foillard SB 99168 249 kr, enstaka flaskor kvar
Packat med frukt och syra, behöver en hel del luft för att utvecklas. Komplex med örter och mineral, lite "naturvinskänsla" - men fin och god sådan!

6. 2011 Brouilly Vieilles Vignes, Georges Descombes Magnum (privat källare, normalpris ca 170-200 kr / 75 cl) Doft av körsbär, röda och mörka bär, kryddor, lite örtig, tjära. Somliga upplever hudlkräm - men inte alla. Tillgänglig och skön smak med röda bär, saftig, en del tannin, hög syra. Hudkrämen kommer dock igen...

7. 2010 Fleurie 2010, Julien Sunier (magnum 435 kr + frakt, Robersonwine.se) Ljusare och mer transparent färg, men intensiv rödbärig och kryddig smak. Finfin elegans och balans. Lite mer utveckling (trots magnum), oerhört gott och svårspottat - min favorit denna kväll!

Alla vinerna vann på sällskap av mat och luft. En kul och lärorik kväll med sköna kvalitets-Bojo-viner!

Nu får det vara nog!

Jag brukar försöka hålla mig undan denna debatt, men nu får det vara nog!
Egentligen vet ju de flesta redan detta, men det är ändå gravt alarmerande. Systembolaget är så långt ifrån sitt uppdrag som neutral detaljist och värnare om folkhälsa när man (sedan flera år) dikterat både vad svenska folket ska dricka, och vad vi inte får dricka genom sina designade upphandlingar!

Det är så nära 1984 och alla andra skildringar av maktfullkomliga kontrollstater (Nordkorea någon?) att man blir fullkomligt mörkrädd. Än värre är att hela konceptet omhuldas av så många i dagens Sverige. Vad sjutton gör vi åt eländet?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/storsaljande-vin-tillverkas-i-simrishamn_8686742.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131104

2000 Caronne St Gemme

 

Sista flaskan av detta vin får sätta korken till. Färgen är röd-brun-svart, doften till en början ganska svag - växer efterhand till en elegant och finstämd klassisk medoc-doft med lite frukt och lite mer sekundärtoner av läder, söt tobak och undervegetation. Det är (som vanligt) i smaken det händer mer grejer - en härligt utvecklad och elegant munfull med röd mogen frukt och en bukett med mognadstoner. Utvecklas stadigt men långsamt under en hel kväll. Finfin utdelning på lagring sedan 2005. Inköpt i Köpenhamn för ytterst rimliga 120 DKK.