Jobb jobb jobb jobb
Midsommar (trevligt, men inga bloggviner i år)
Jobb jobb jobb jobb trött
Så har det varit ett tag. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.
Kvällens vin är en halvgamling som väntat länge på att bli av med korken. Vi karafferar en (alldeles för kort) stund. Till en början lite spretigt och rödsyrligt. Efter en 45-60 min i karaff och glas börjar vinet komma till sin rätt med fint utvecklad Syrah-frukt (röda bär, tydligt animalisk ton, chark, bacon och rök). Syran är intakt och det som ger strukturen, medan tanninerna är knappt märkbara. Längd och sällsam balans (12,5% är rätt lagom). Ett traditionellt vin som nog inte kan komma någon annanstans ifrån än norra Rhône (möjligen Schweiz). Gott för alla oss som gillar stilen, några andra kanske tycker det är lite torrt och att frukten är för vek. Ingen kan dock tveka om att det är verkligt elegant! Gott så.
fredag 29 juni 2012
söndag 17 juni 2012
Intensiv vecka
Veckan som gått har varit intensivare än vanligt, både privat och på jobbet, med bla terminsavslutningar av olika slag. Några buteljer hyggligt vin har även slunkit ned. En skön helhetsupplevelse var bröllopsdagsmiddag på Ulriksdal med en bra trerätters och en flaska 2000 Ch Ferrand från Pomerol som smakade riktigt bra; mogen "bruks-Pomerol" som nog bör drickas relativt snart för denna var rejält utvecklad med lite torra tanniner och en aning soja. 2009 Clos Floridene från Graves bjöd en annan kväll på skön, ung och elegant medelklass-Bordeaux. Klar rekommendation!
2009 Seehof Westhof Kirchspiel Riesling var heller inte dålig, även om förväntningarna kanske var en aning höga tack vare hyllningskören i bloggosfären. 2004 Clos Oratoire, St Emilion är tät och mörkchokladig med lite espresso från faten. Kanske inte i allra bästa drickläge just nu, en butelj för något år sedan var fruktigare och lite mer omedelbart givande. 2010 La Curio, The Nobile, 70% grenache och 30% shiraz från McLaren Vale smakade bättre och bättre för varje klunk. Slutade som den kvällens favorit.
2005 Princeps (Castello Regine) från junisläppet verkade lovande med en kul och komplex typiskt italiensk nos, men spretade lite i smaken, särskilt när den stod bredvid eleganta 2009 Clos Floridene.
Snart måndag igen, och nio arbetsdagar kvar till semestern - det ser vi fram emot!
2009 Seehof Westhof Kirchspiel Riesling var heller inte dålig, även om förväntningarna kanske var en aning höga tack vare hyllningskören i bloggosfären. 2004 Clos Oratoire, St Emilion är tät och mörkchokladig med lite espresso från faten. Kanske inte i allra bästa drickläge just nu, en butelj för något år sedan var fruktigare och lite mer omedelbart givande. 2010 La Curio, The Nobile, 70% grenache och 30% shiraz från McLaren Vale smakade bättre och bättre för varje klunk. Slutade som den kvällens favorit.
2005 Princeps (Castello Regine) från junisläppet verkade lovande med en kul och komplex typiskt italiensk nos, men spretade lite i smaken, särskilt när den stod bredvid eleganta 2009 Clos Floridene.
Snart måndag igen, och nio arbetsdagar kvar till semestern - det ser vi fram emot!
söndag 10 juni 2012
Bdx 2009
Det har skrivits många spaltmetrar om årgång 2009 i Bordeaux. Rekordmånga 100p från ni-vet-vem. Nu finns (de allra flesta) vinerna i flaska, somligt är slutsålt redan för två år sedan, annat kommer att finnas till salu i olika former. Frågan är då hur det smakar? Vi hämtade hem ett antal lådor 2009 från dansk handlare i veckan som gick och är förstås nyfikna om bara den. Nästan allt var av den "bruks-karaktär" som vi saknar på monopolet (dvs viner i prisklass 90 - 200 SEK, ofta Cru Bourgeois). Vi börjar med två Merlot-dominerade viner från södra delarna av Haut-Medoc:
d'Agassac
50% Merlot, 47% Cab Sauv. 13% alkohol
Färgen är tät och mörkt röd-blå som drar en aning åt lila. Doften är medelstor och klart primärfruktig. Smaken är fyllig och primärfruktig, men på ett väldigt bra sätt! En Bordeaux i denna kvalitetsnivå brukar vara betydligt slankare och oginare vid så här pass unga år. Detta smakar för all del lite "mid-Atlantic" men som sagt väldigt bra! Kommer att vara lätt att göra slut på den halvlådan. Synnerligen väl värt sina ca 175 SEK.
Cambon Pelouse
54% Merlot, 42% Cab Sauv och 14% alkohol
Stora likheter med föregående kvälls vin; tät mörk färg och primärfruktig. Något mer komplexitet i dagsläget, och frukten drar mer åt körsbär medan d'Agassac är mer klassisk cassis. Den högre alkoholen märks egentligen inte. Nivån sjunker snabbt även denna kväll Båda vinerna känns som klockrena köp för alla oss som gillar bruks-bdx från vänstra stranden, med lite modern, cali-influerad stil. Ser fram emot att prova fler 2009or!
Till söndagsmiddag fick även en "Tenuta San Guido Difese 2009" sätta korken till; det är Sassicaias tredjevin som ofta jämförs med Le Volte (Ornellaias motsvarighet). De yngsta rankorna i de enklaste växtplatserna på egendomarna. Första gången vi provar Difese och jag upplever att den är rätt bra, lite mer italienska surkörsbär och tomatpure (jmf med Cambon Pelouse), inte riktigt lika renfruktig och tät, men god likväl och utvecklas fint i glaset. Blir också roligt att prova igen!
d'Agassac
50% Merlot, 47% Cab Sauv. 13% alkohol
Färgen är tät och mörkt röd-blå som drar en aning åt lila. Doften är medelstor och klart primärfruktig. Smaken är fyllig och primärfruktig, men på ett väldigt bra sätt! En Bordeaux i denna kvalitetsnivå brukar vara betydligt slankare och oginare vid så här pass unga år. Detta smakar för all del lite "mid-Atlantic" men som sagt väldigt bra! Kommer att vara lätt att göra slut på den halvlådan. Synnerligen väl värt sina ca 175 SEK.
Cambon Pelouse
54% Merlot, 42% Cab Sauv och 14% alkohol
Stora likheter med föregående kvälls vin; tät mörk färg och primärfruktig. Något mer komplexitet i dagsläget, och frukten drar mer åt körsbär medan d'Agassac är mer klassisk cassis. Den högre alkoholen märks egentligen inte. Nivån sjunker snabbt även denna kväll Båda vinerna känns som klockrena köp för alla oss som gillar bruks-bdx från vänstra stranden, med lite modern, cali-influerad stil. Ser fram emot att prova fler 2009or!
Till söndagsmiddag fick även en "Tenuta San Guido Difese 2009" sätta korken till; det är Sassicaias tredjevin som ofta jämförs med Le Volte (Ornellaias motsvarighet). De yngsta rankorna i de enklaste växtplatserna på egendomarna. Första gången vi provar Difese och jag upplever att den är rätt bra, lite mer italienska surkörsbär och tomatpure (jmf med Cambon Pelouse), inte riktigt lika renfruktig och tät, men god likväl och utvecklas fint i glaset. Blir också roligt att prova igen!
lördag 2 juni 2012
Unbelievable
Efter den här trevliga kvällen
http://vintresserad.blogspot.se/2012/04/mat-bland-stjarnorna.html
så kommer "nästan-proffskocken" R. med inbjudan till en ny sittning innan sommaren. Temat är blytungt: 99-100p. Han lovar att ordna flighter och passande mat. Det blir en sensationell kväll. Under kvällens lopp så diskuterar vi flera gånger vad egentligen 100p innebär, och om 100p från Ch9 är lika bra som 100p från Bordeaux? Min analys är att skalan är "så absolut det går givet varje provare", och att vår advokatvän faktiskt är sällsynt konsekvent. De genomgående teman som jag hittar i de viner han satt höga poäng på är: intensitet och persistens (uthålligt, kvarstående smak). Vinet måste förstås även ha rimligt god balans, men jag upplever ändå att balans, elegans och "ursprungstypicitet" (terroir om man vill) inte är lika med höga poäng.
Hursomhelst, så här gick det till en regnig försommarkväll i en Stockholmsförort!
Flight A - tre skumpor med tre tilltugg: anklever, pata negra bellota och tryffelpopcorn
A1: Intensivt mässingsgul färg. Mogen, häftig doft med karaktär, viss ton av torr sherry (amontillado). Nötter, svamp och en aning kaffe (ekfat). Mycket kraft och just persistens! Oerhört gott - särskilt till anklevern (93-95).
A2: Lite mer elegans, utvecklas också mer i glaset, lite ljusare gul frukt. Väldigt intensiv (särskilt efter +30 min i glaset). En del likheter med A1, inte minst längden. Till sist (med liten margin) bäst i flighten (95-96).
A3: Yngre och finare mousse. Mer citrusfrukt. Till en början aning knuten och spretig, men lyfter snabbt i glaset med fina syror och härlig kraft (93+).
Min gissning är att vi har en vertikal med kraftfull prestigeskumpa, A1 från tidigt 80-tal; A2 mitten-slutet 80-tal och A3 mellan 90 och 95. Sannolikt inte 96, för den borde inte så pass mycket mognadstoner, Dompan kanske? Facit: 1988, 1990 och 1995 Krug. En exceptionell inledning av kvällen, särskilt kul eftersom jag inte provat Krug vintage förut. Det skulle man lätt kunna vänja sig vid att dricka varje helg.
Flight B - rött med grodlår i timjan och vitlök
B1: Tät som natten, kompakt, "a wall of wine" med grillkol, lakrits, mörka plommon - och ändå väldigt väldigt gott! Topp-Bordeaux från varmt år med både intensitet och persistens, men kan säkert utvecklas mer och några provare tycker att balansen inte är riktigt där.
Facit: 2003 Montrose (94++)
B2: Ett tillgängligare vin med en suverän doft av Bordeaux (vinbär, choklad, kaffe, sandelträ och exotisk kryddlåda) - godare och tillgängligare än B1 idag tycker de flesta. Den som analyserar noga finner dock inte samma varken intensitet eller persistens, och RP är därmed ca 5 pinnar lägre. Jag upplever att denna 2004 Mouton är kalasgod idag (97).
B3: Knuten och massiv till en början, och någonstans mitt i atlanten, med en tät mörk oerhört snygg frukt. Omöjligt att gissa. Till sist landar jag ändå i Napa. Behöver mer tid, även om det är väldigt gott idag också. 2004 Latour (94++).
Så var det dags att ta fram de där adjektiven igen - ni vet de där som börjar med "Söte Jesus vilken flight". Fantastiskt att få prova Mouton och Latour i samma flight! Lite kuriosa är att vi till champagnen pratat lite om just årgång 2004 som flera av oss håller högt som en verkligt trevlig Bdx-årgång att dricka nu, och 2004 Mouton bekräftar det.
R. ger sig ut i köket och börjar ordna nästa rätt, och frågar efter en liten stund: "Var är hällpipen?" Svaret från bordet är helt enkelt: "Den sitter i Moutonen!" :-)
Flight C - bressekycklingbröst med linser
C1: Perfekt mogen Bdx med alla bitarna på rätt plats - suverän balans och den där svårfångade essensen som bara (?) finns i mogen bdx. Min gissning är en Premier Cru (Pauillac) från en bra 80-talsårgång, det visar sig vara 1982 Mouton (99), flera runt bordet säger äkta 100p!
C2: Något yngre upplevelse än C1, annars klara likheter. Min favorit med en minimal marginal, osannolikt bra! 1990 Latour, mitt WOTN och 100, ett par andra runt bordet håller 1982 Mouton framför denna.
C3: En betydligt renfruktigare upplevelse med röda och svarta vinbär, och lite körsbärsfrukt helt integrerat. Ett väldigt skönt vin jag hoppas få dricka igen. Snygg och elegant Cali-cab, sent 90-tal eller tidigt 2000-tal. Facit: 2003 Dominus (95+).
En flight att drömma om, med mogen Mouton och Latour från toppårgångar.
Flight D - ravioli med toppmurklor
D1: Skönt rödfruktig, tydliga Ch9-vibbar redan från start. Härlig komplexitet (garrigue, lite lakrits, kryddor av alla de slag). Bra syrastruktur. Jag tror först att alla tre är Ch9 2007, men efter en stund i glasen framstår denna som lite slankare och elegantare än sina kompisar D2 och D3 (som jag är rätt säker på är Ch9 2007). Kanske är detta en 2005a? Facit: 2006 Clos St Jean, Deus Ex Machina (94).
D2: Här är det en mullrande vulkan av mörka grenache-krafter. Massiv, kirschig flytande likörfrukt, sötlakrits och lite malört och en massa andra kryddor. Oerhört gott i sin stil, lite eldig och inte 100% balans - vilket stör några provare. Inte ett vin man dricker stora mängder av. Mas de Boislauzon Quet är min gissning. Det är 2007 Pure (96+) från Barroche. Flaskan var lite spritsig vid karaffering, men det märks inte nu, även om några provare som sagt anmärker på balansen.
D3: Lite bättre balans och harmoni än D2, fortfarande en tydlig Ch9 2007 med fantastisk flytande grenache-frukt. Grymt gott - flytande lycka. 2007 Janasse Vielles Vignes (97-98).
Denna flight sporrade diskussionen än en gång om Ch9-poäng är lika mycket värda som Bdx-poäng. Det korta svaret är att det beror på provarens preferenser. Samtliga dessa Ch9 med 99-100 från RP är dock utan tvekan både intensiva och persistenta. Om man går tillbaka och provar 1982 Mouton så känns det nästan lite vattnigt och kort.
E - guldbiff med karljohan och vitlök
Här sniffar jag mig igenom fyra glas och bestämmer (för mig själv) temat alltför tidigt...
E1: Modern, tät, väldigt god. Inte Frankrike utan Australien eller USA.
E2: Mycket kraft och struktur, lite knuten doft, klart mer klassisk stil än E1. USA.
E3: Topp-Aussie-Shiraz med oerhört tät frukt och ändå en viss tillgänglighet. Vissa SQN-vibbar (exklusiv fathantering) leder mig till: 2005 Astralis (95-96). Mår nog bra av lite mer tid för hitta balans.
E4: Också en topp-aussie, både lite mer internationell stil ( god cocacola) och mer aussie (ganska tydlig mynta och eukalyptus). Kan det vara en Torbreck eller kanske en Jim Barry, The Armaugh? 2004 Grange (95-96).
E1 och E2 visar mindre och mindre Shiraz-drag och mer topp-kalifornier. E1 öppnar upp och blir nästan blåbärfruktig (en avlägsen likhet med Blankiet) medan E2 snarast liknar B2 (2004 Latour). E1 är 2006 Colgin Estate och E2 är 2006 Harlan Estate. Nu sitter jag tyst, och lite tagen av dessa otroliga viner och R.s magnifika mat. Klockan har passerat midnatt, alla är väldigt mätta och belåtna. En helt storartad kväll! Bdx-mannen (L.) börjar plocka ihop sina glas då R. utbrister:
- Men L, du har ju mycket vin kvar, det ska du väl inte hälla ut?
L. svarar (förvånansvärt snabbt med tanke på vinmängd och tidpunkt): - All Bordeaux är ju urdrucken!
Ett gränslöst stort tack till R för en fantastiskt intensiv kväll, där minnena kommer att vara persistenta; helt enkelt UNBELIEVABLE!
http://vintresserad.blogspot.se/2012/04/mat-bland-stjarnorna.html
så kommer "nästan-proffskocken" R. med inbjudan till en ny sittning innan sommaren. Temat är blytungt: 99-100p. Han lovar att ordna flighter och passande mat. Det blir en sensationell kväll. Under kvällens lopp så diskuterar vi flera gånger vad egentligen 100p innebär, och om 100p från Ch9 är lika bra som 100p från Bordeaux? Min analys är att skalan är "så absolut det går givet varje provare", och att vår advokatvän faktiskt är sällsynt konsekvent. De genomgående teman som jag hittar i de viner han satt höga poäng på är: intensitet och persistens (uthålligt, kvarstående smak). Vinet måste förstås även ha rimligt god balans, men jag upplever ändå att balans, elegans och "ursprungstypicitet" (terroir om man vill) inte är lika med höga poäng.
Hursomhelst, så här gick det till en regnig försommarkväll i en Stockholmsförort!
Flight A - tre skumpor med tre tilltugg: anklever, pata negra bellota och tryffelpopcorn
A1: Intensivt mässingsgul färg. Mogen, häftig doft med karaktär, viss ton av torr sherry (amontillado). Nötter, svamp och en aning kaffe (ekfat). Mycket kraft och just persistens! Oerhört gott - särskilt till anklevern (93-95).
A2: Lite mer elegans, utvecklas också mer i glaset, lite ljusare gul frukt. Väldigt intensiv (särskilt efter +30 min i glaset). En del likheter med A1, inte minst längden. Till sist (med liten margin) bäst i flighten (95-96).
A3: Yngre och finare mousse. Mer citrusfrukt. Till en början aning knuten och spretig, men lyfter snabbt i glaset med fina syror och härlig kraft (93+).
Min gissning är att vi har en vertikal med kraftfull prestigeskumpa, A1 från tidigt 80-tal; A2 mitten-slutet 80-tal och A3 mellan 90 och 95. Sannolikt inte 96, för den borde inte så pass mycket mognadstoner, Dompan kanske? Facit: 1988, 1990 och 1995 Krug. En exceptionell inledning av kvällen, särskilt kul eftersom jag inte provat Krug vintage förut. Det skulle man lätt kunna vänja sig vid att dricka varje helg.
Flight B - rött med grodlår i timjan och vitlök
B1: Tät som natten, kompakt, "a wall of wine" med grillkol, lakrits, mörka plommon - och ändå väldigt väldigt gott! Topp-Bordeaux från varmt år med både intensitet och persistens, men kan säkert utvecklas mer och några provare tycker att balansen inte är riktigt där.
Facit: 2003 Montrose (94++)
B2: Ett tillgängligare vin med en suverän doft av Bordeaux (vinbär, choklad, kaffe, sandelträ och exotisk kryddlåda) - godare och tillgängligare än B1 idag tycker de flesta. Den som analyserar noga finner dock inte samma varken intensitet eller persistens, och RP är därmed ca 5 pinnar lägre. Jag upplever att denna 2004 Mouton är kalasgod idag (97).
B3: Knuten och massiv till en början, och någonstans mitt i atlanten, med en tät mörk oerhört snygg frukt. Omöjligt att gissa. Till sist landar jag ändå i Napa. Behöver mer tid, även om det är väldigt gott idag också. 2004 Latour (94++).
Så var det dags att ta fram de där adjektiven igen - ni vet de där som börjar med "Söte Jesus vilken flight". Fantastiskt att få prova Mouton och Latour i samma flight! Lite kuriosa är att vi till champagnen pratat lite om just årgång 2004 som flera av oss håller högt som en verkligt trevlig Bdx-årgång att dricka nu, och 2004 Mouton bekräftar det.
R. ger sig ut i köket och börjar ordna nästa rätt, och frågar efter en liten stund: "Var är hällpipen?" Svaret från bordet är helt enkelt: "Den sitter i Moutonen!" :-)
Flight C - bressekycklingbröst med linser
C1: Perfekt mogen Bdx med alla bitarna på rätt plats - suverän balans och den där svårfångade essensen som bara (?) finns i mogen bdx. Min gissning är en Premier Cru (Pauillac) från en bra 80-talsårgång, det visar sig vara 1982 Mouton (99), flera runt bordet säger äkta 100p!
C2: Något yngre upplevelse än C1, annars klara likheter. Min favorit med en minimal marginal, osannolikt bra! 1990 Latour, mitt WOTN och 100, ett par andra runt bordet håller 1982 Mouton framför denna.
C3: En betydligt renfruktigare upplevelse med röda och svarta vinbär, och lite körsbärsfrukt helt integrerat. Ett väldigt skönt vin jag hoppas få dricka igen. Snygg och elegant Cali-cab, sent 90-tal eller tidigt 2000-tal. Facit: 2003 Dominus (95+).
En flight att drömma om, med mogen Mouton och Latour från toppårgångar.
Flight D - ravioli med toppmurklor
D1: Skönt rödfruktig, tydliga Ch9-vibbar redan från start. Härlig komplexitet (garrigue, lite lakrits, kryddor av alla de slag). Bra syrastruktur. Jag tror först att alla tre är Ch9 2007, men efter en stund i glasen framstår denna som lite slankare och elegantare än sina kompisar D2 och D3 (som jag är rätt säker på är Ch9 2007). Kanske är detta en 2005a? Facit: 2006 Clos St Jean, Deus Ex Machina (94).
D2: Här är det en mullrande vulkan av mörka grenache-krafter. Massiv, kirschig flytande likörfrukt, sötlakrits och lite malört och en massa andra kryddor. Oerhört gott i sin stil, lite eldig och inte 100% balans - vilket stör några provare. Inte ett vin man dricker stora mängder av. Mas de Boislauzon Quet är min gissning. Det är 2007 Pure (96+) från Barroche. Flaskan var lite spritsig vid karaffering, men det märks inte nu, även om några provare som sagt anmärker på balansen.
D3: Lite bättre balans och harmoni än D2, fortfarande en tydlig Ch9 2007 med fantastisk flytande grenache-frukt. Grymt gott - flytande lycka. 2007 Janasse Vielles Vignes (97-98).
Denna flight sporrade diskussionen än en gång om Ch9-poäng är lika mycket värda som Bdx-poäng. Det korta svaret är att det beror på provarens preferenser. Samtliga dessa Ch9 med 99-100 från RP är dock utan tvekan både intensiva och persistenta. Om man går tillbaka och provar 1982 Mouton så känns det nästan lite vattnigt och kort.
E - guldbiff med karljohan och vitlök
Här sniffar jag mig igenom fyra glas och bestämmer (för mig själv) temat alltför tidigt...
E1: Modern, tät, väldigt god. Inte Frankrike utan Australien eller USA.
E2: Mycket kraft och struktur, lite knuten doft, klart mer klassisk stil än E1. USA.
E3: Topp-Aussie-Shiraz med oerhört tät frukt och ändå en viss tillgänglighet. Vissa SQN-vibbar (exklusiv fathantering) leder mig till: 2005 Astralis (95-96). Mår nog bra av lite mer tid för hitta balans.
E4: Också en topp-aussie, både lite mer internationell stil ( god cocacola) och mer aussie (ganska tydlig mynta och eukalyptus). Kan det vara en Torbreck eller kanske en Jim Barry, The Armaugh? 2004 Grange (95-96).
E1 och E2 visar mindre och mindre Shiraz-drag och mer topp-kalifornier. E1 öppnar upp och blir nästan blåbärfruktig (en avlägsen likhet med Blankiet) medan E2 snarast liknar B2 (2004 Latour). E1 är 2006 Colgin Estate och E2 är 2006 Harlan Estate. Nu sitter jag tyst, och lite tagen av dessa otroliga viner och R.s magnifika mat. Klockan har passerat midnatt, alla är väldigt mätta och belåtna. En helt storartad kväll! Bdx-mannen (L.) börjar plocka ihop sina glas då R. utbrister:
- Men L, du har ju mycket vin kvar, det ska du väl inte hälla ut?
L. svarar (förvånansvärt snabbt med tanke på vinmängd och tidpunkt): - All Bordeaux är ju urdrucken!
Ett gränslöst stort tack till R för en fantastiskt intensiv kväll, där minnena kommer att vara persistenta; helt enkelt UNBELIEVABLE!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
