Intensiv vinvecka

Veckans första intensivpass var en klassisk "Bordeaux vs. California" battle som jag höll i för vinklubben på jobbet. Det är alltid lite nervöst att se om provningsupplägg, presentationen och förstås vinerna håller måttet. Denna gång gick allt mycket bra - och inte minst de tre förväntade toppvinerna presterade utmärkt bra:

2005 Dunn Howell Mountain var riktigt skön med en tät och balanserad bergsfrukt och där smaken bara "ringde vidare" i munnen. Suveränt gott - och ett vin som övertygade många Bdx-fans att de kan göra riktigt goda viner "over there".

2000 Pontet-Canet
Grand Vin - behöver nog inte skriva så mycket mer. Sammantaget provarnas favorit med en liten marginal. Superklassisk vänstra-stranden Bordeaux med mycket av allt, och i en fin fas nu med frukten nästan intakt och trevliga, komplexa sekundär-aromer.

1997 Ridge Monte Bello
Denna hade vi lyckats anskaffa i Tyskland, och levererades i snygga sexpack av trä. Alla flaskorna hade utmärkt fyllhöjd och såg ut att vara i "mint condition". Det blev inte sämre när vi korkade upp - det doftade och smakade helt enkelt ljuvligt bra! Min favorit (om jag tvingas välja).

De övriga tre vinerna gjorde också sitt jobb bra: 2006 Cambon Pelouse; 2007 Clos du Val Napa och 2007 Troplong-Mondot (som jag dock var en aning besviken på, upplevde att eken stod lite framför frukten idag).

Ett par dagar senare var det dags för Munskänkarna i Stockholms höstliga vinmiddag, Diner Vinicôle. Michel Jamais stod för mat- och vinkompositionerna, och han lyckades alldeles utmärkt!



Krustader med ostron och räkor med sojamajonnäs
Blanc de Blancs Brut, Schramsberg, Napa Valley

Marulk med luftig citrus- och vindoftande soppa, friterad vårrulle fylld med krabba, spetskål och purjolök
1583 Albariño de Fefiñanes, Palacio de Fefiñanes, Rias Baixas
2008 Château de Fieuzal Blanc, Péssac-Léognan
Båda vinerna här var utomordentligt bra, rena, snygga och med tydlig identitet.

Wallenbergare av kyckling, med bondbönor, ärter och svartrot i velouté rårörda tranbär, brynt smör
2009 Morgon Côte de Py, Domaine de la Bonne Tonne, Beaujolais
2009 Spätburgunder Blauschiefer, Weingut Meyer-Näkel, Ahr
Korrekta och goda viner, ändå de minst spännande denna kväll.

Rosastekt lamm, serverad med vitlöksfrästa haricots verts och morötter, mandelpotatiskräm med getost och timjan samt en persiljefond
2005 Marcien, Robert Sinskey Vineyards, Napa Valley, Kalifornien
2008 Clos d'Agon Tinto, Mas Gil, Catalunya, Spanien
Både mat och vin var väldigt mycket i min smak i denna rätt, särskilt Marcien som jag nog håller som kvällens vin, kalasgott!
Savarin med hjortron och jordgubbar med vaniljgrädde
St Stephan's Crown Tokaji Aszú 5 puttonyos, Kövágó Estate, Tokaj, Ungern
Savarinen var en aning tung, men vinmatchningen med hjortronen är inte mindre än klockren.
Enda lilla saken att kommentera är att ISO-glasen inte låter de större vinerna blomma ut ordentligt, de funkade dock riktigt bra till Albarinon och förstås till Tokajern. En supertrevlig och god kväll tillsammans med goda vännerna O&C, och I&P.
 
Sista intensivpasset var Halloween-fest med barn och kompisar i villaområdet - mest öl, bruksvin och lite armagnac - jättekul (tack till M&T som ordnat!). Söndag kväll var ett lugnare avslut på en intensiv vecka.

2006 Pure vs. Old Bastard

Gamla vännerna J, R och Vintresserad brukar ses ett par gånger per år, ibland med familjerna och ibland bara "Kungholms-grabbarna" på krogen. Denna kväll hade vi bokat bord, mat och vin på Rue Pont Nouveau (som tyvärr snart skall stänga) och vi ville därför hjälpa till med både omsättning och vinkällare den sista tiden. Det blev en synnerligen välsmakande trerätters och en duell mellan två tunga kanoner från 2006: Pure (Domain Barroche:s toppvin på 100% Grenache från gamla stockar) och Kaeslers "Old Bastard" likaledes från mycket gamla stockar (planterade i slutet på 1800-talet) men här är druvan Shiraz. Båda vinerna får en stund i snygga karaffer, fint hanterade av vänliga och proffsiga Clara. Old Bastard inleder klart bäst med en sällsam kombination av tät, rik och intensiv Syrah-frukt, faktiskt direkt slösande rik. Samtidigt är vinet väl balanserat och nästan elegant trots sin intensitet. Fenomenalt gott och hedonistiskt! Smakar väldigt bra till "Angus Beef" med tillbehör. Pure är inledningsvis lite knepig med en doft som varken J eller R riktigt gillar ("det doftar som en gammal, instängd plastbåt med torkande gummislangar...") så illa tycker väl inte jag att det är, men denna karaff behöver tid. Kvällen lider och samtalet är mycket uppsluppet och maten börjar så småningom ta slut - då lägger Pure i ett par växlar till och både doftar och smakar mycket bättre. Vi får nu en mörk hallon-kirschig-Grenache-frukt inlindad i tät sötlakrits och garrigue. Pure är nu en komplexare vinupplevelse, medan Old Bastard är lite mer uppenbart hedonistisk. Båda vinerna har en sällsynt täthet och längd (utan tvekan 94-95 poäng), och tillsammans med den alldeles ovanligt utsökta maten blir det hela en minnesvärd gastronomisk upplevelse!

2006 Mount Eden, Saratoga Cabernet

Mount Eden ligger i Santa Cruz Mountains, och vi har läst en del om deras viner men ikväll är första gången vi smakar. Cuvée Saratoga görs av frukt från fem-sex andra bergsvingårdar i närheten av staden Saratoga uppe i Santa Cruz Mountains. Ambitionen är att göra ett vin som är tillgängligt tidigare än deras "Estate". 2006 anses vara ett relativt bra år, utan större konstigheter i vädret. Vi får ett skönt glas med tät färg, ett ovanligt djup i doften (blandade vinbär, mörka körsbär och grusiga mineraler). Frukten har en liten, liten sötma - men vi upplever det som utmärkt välbalanserat idag med samma sköna djup som i doften, och lite tobak, mineral, och lite citrus i syran som för tankarna till St Julien. Helt enkelt ett riktigt gott glas - särskilt för oss som har lite svårt att välja mellan Medoc och Napa.

2007 Malartic-Lagraviere, Pessac-Leognan

Fredag kväll med lågtempad rostas, kantareller och potatiskaka kräver en bra mat-Bordeaux. Vi poppar en 2007 Malartic-Lagraviere från Pessac-Leognan och får en tät färg, en skön ganska modern doft med lite vaniljiga söta körsbär men även fin Pessac/Graves typicitet (blyerts). Smaken levererar en lagom dammig grusväg och perfekt polerade tanniner som i harmoni med syran (som har ett litet, litet övertag på frukten) skapar ett medelfylligt, uppfräschande, perfekt matvin där just balans, elegans och drickbarheten idag är slående. Flaskan tar slut med oväntad hastighet, stark rekommendation att dricka nu till mat! Priset på ca 260 kr känns helt rimligt för alla Bordeaux-tokar.

En otrolig kväll...

Det händer att Vintresserad rör sig söder om stan - men inte så ofta nuförtiden. Trots en uppväxt i t-banan så finns en del okända fläckar på t-banekartan. Denna kväll kliver vi av gröna linjen på station Svedmyra, såvitt jag minns för första gången. Det är vinvännen M. som dragit ihop åtta vintokar för variant på BYOB med uppmaning att det skall passa (eller iaf vara drickbart) ihop med en viss maträtt. Fyra maträtter gånger två viner bör ge åtta flaskor, altså en per vingalning... nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig; så slutavräkningen summerar till tjugofyra flaskor... och åtta galningar... you do the math. Hustrun skall iväg på repetition med kören morgonen efter kl 07.30, det blir en aningen tung dag. Nåväl - över till väsentligheterna. Alla vinerna serveras förstås blint, luftning och temperering sköter var och en.

Aperitif: sashimi-lax och gåsleverpastej-mackor:
1996 Palmer Millésime champagne (magnum)

Rik och kalasgod med stor och tydlig utvecklad "kafferost-doft". Visst är det en aning grovkorningt jämfört med toppskumpa - men ändå extremt god!
2007 Zilliken Saarburger Rausch, Kabinett (mitt vin)
Ett helt annat vin; en finstämd och elegant kabinetts-Riesling med skön frukt, viss utveckling, bra balans och behagligt låg alkohol. Passade utmärkt till laxen, men hamnar förstås lite i bakvattnet av champagnen som är betydligt mer "högljudd".

Förrätt: svamp-pasta Tajarin ala Piemonte
Här skänks tre vita:
1999 Meursault, Les Perrières, O.Leflaive
Denna är ganska svår och vinet visar sig behöva en lång startsträcka (faktiskt fyra timmer ska det visa sig!) med en först knuten och reduktiv doft (jag säger "avlopp" till S. förskräckelse). Smaken är intensiv och tät med den tydligaste sten-mineral jag upplevt i en vit Bourgogne. Därför lyckas jag faktiskt gissa just Meursault och läget Les Perrières som lär ge de allra mest mineraliga vinerna från Meursault, som annars mest är känt för yppiga och smöriga saker. Det var dock först efter en fyra-fem timmar som doften gav med sig... långt in på ostarna. En häftig vit Bourgogne utan tvekan!

2009 Sancerre “Cuvée Edmond”, Alphonse Mellot
Denna är ljust gulgrön och uppenbart ung, men ändå fantastiskt drickbar med en gång. Svävar från glaset in i munnen utan något som helst motstånd - extremt ren och snygg. Mycket gamla stockar. Har fått en del tid på fat, men det märks inte överhuvudtaget, jättekul att få prova - mycket svårt att hitta Sauvignon (även om H bredvid mig är inne på det spåret ett tag).

2008 Sonoma Chardonnay “Mon Plaisir”, Peter Michael Winery
Verkligt tät och fin frukt med en del rostade fat (väl integrerade) får de flesta av oss att gissa på nya-världen chardonnay av toppklass. Namn som Kistler och Felton Road nämns.

Mellanviner (här någonstans börjar förfallet och anteckningarna sinar...)
1974 Barolo, Francesco Rinaldi & Figli
En synnerligen tät och traditionell Nebbiolo med väldigt mycket utveckling och frukten förvånansvärt intakt. Jag gissar på 1978, de flesta andra på 80- eller 90-tal. R. skakar på huvudet och säger "äldre"... ett av kvällens allra ballaste viner.
1999 Dom de Chevalier, Pessac Leognan
Denna är stum, rätt syrlig och inte särskilt kul - heller inte direkt defekt, men något knas är det med denna flaska, jag har druckit vinet ett par gånger förut och det har alltid varit bra.

Varmrätt: Helstekt ren, potatismos, tryffelsmör, flera goda såser

2004 Guado al Tasso, Antinori
Här gick jag bort mig... var ganska övertygad om att detta var en lite elegantare och rödfruktig Napa. Huromhelst väldigt gott, och ett av de allra godaste vinerna till maten.

2004 Ornellaia
Även här är jag i Napa, delvis för att det är R. som häller denna och föregående... nu har jag dock lärt mig att han gillar att luras... så nästa gång ska jag inte gå i "Napa-fällan". Vinet är uppseendeväckande bra, den bästa "Supertuscan" jag kan minnas (har dock inte provat så många), klart bättre än 2002 Redigaffi i våras med en fantastiskt yppig frukt och fat i harmonisk balans, en massa små komplexa toner, helt enkelt överjäkligt gott.

1999 Chateau Magdelaine St Emilion
S. häller detta och det står ganska snart klart att vi har ett mer traditionellt glas, elegant och utvecklat, upplevs en gnutta torrt jämfört med Supertoskanarna - men frukten är fint välbehållen. Jag hittar mer plommon och korint (än ceder och svarta vinbär) och gissar därmed på högra stranden och 1998. Gott!

Andra flighten till varmrätten (nu är dikeskanten ännu närmare...)

2005 Gutevin Lukase Reserv
Nja, detta vara nästan bara intressant. Någon säger "Saxhyttegubben blandat med lådvin?" och det är drickbart, men inte särskilt kul med konstiga toner av blåbär och röda vinbär.

1996 Chateau Léoville Poyferré St Julien (mitt vin)
En ganska mörk och tät färg, men kanten avslöjar åldern. På näsan är det superklassisk vänstra-stranden med utmognade svarta vinbär helt integrerade med ceder, blyerts och läder. Smaken harmoniserar till 100%. Inte lika yppig eller "in-your-face" som 2004 Ornellaia, men lite elegantare. De flesta gissar snart vänstra stranden och St Julien (känner mina preferenser) och årgång 2000 eller 2001. N. har dock provat vinet förr och säger med kuslig precision att det är 1996 och ett av Leoville-vinerna, snyggt jobbat!

1999 Opus One, Mondavi – Rothschild Napa Valley
Här är det svårare - vi vandrar mellan "en modern/garagiste i Bdx" eller en rejält franskinfluerad Napa. Utvecklas hela kvällen i glaset, mycket gott!

2008 Trilogia, Christos Kokkalis, Elis Grekland
Denna var riktigt svår, ung och ganska tanninsträv med högklassig frukt från ganska varmjord, ändå förmodligen inte nya världen. Sedan haglar gissningarna; allt från Douro till Kampanien. Ingen kommer dock på det rätta förrän N. avslöjar vinet. Verkligen ett intressant glas!
Nu är vi inne på rena bonus/mellanviner och diskussionerna är livliga. Inga anteckningar överhuvudtaget!

2007 Dézaley, Louis Bovard, Schweiz
N. skänker även detta vin, det har högre syra, elegans och en ganska markant pepprighet som säger Syrah och Norra Rhone - men färgen är samtidigt ganska ljus. Kan det ändå vara något från Etna?
Kul med Syrah från Schweiz (blandat med en del Merlot - den andelen märks dock endast på att vinet upplevs som mer utvecklat än årgången annars ger).

2006 Tsantali Cabernet Sauvignon, Chalkidiki Grekland
Bra och intressant vin, likheterna med "den andra greken" är inte särskilt tydliga.

Sedan är det dags för en omfattande ostbricka med goda tillbehör:

2007 Dom de Christia Chateauneuf-de-Pape
Här får vi ett glas med röd, yppig röd frukt där den där purunga känslan lagt sig, och en viss utveckling och komplexitet börjar titta fram. Mycket gott - och inte helt svårt att placera som en Grenache-dominerad nollsjua från Ch9 för den som provat förr (tex N).

1988 Warre´s Quinta de Cavadinha vintage port
Helt OK, men är nog lite över kullen och skulle kanske ha druckits för ett par år sedan.

1999 Colheita Boal, Barbeito Madeira
N häller detta och då är det lätt att iaf gissa att Madeira eller fortifierat från Portugal. I munnen är det ganska lätt att gissa Madeira då syran är intensiv, frukten klarar balansen fint och tillsammans är det en vinupplevelse som känns även dagen efter, häftigt!

1982 Krohn Colheita port
Första intrycket på näsan ger flera likheter med föregående, färgen är också rätt lik, men i munnen beter sig vinerna olika - syran är inte alls lika intensiv i detta vin, och man kan gissa en klart högre ålder då även frukten är mer i baksätet till förmån för sekundäraromer av läder och torkad frukt. Bra vin och kul att prova. Skulle vara roligt att hälla i parallella glas med Burmester 1975.

2004 Vidal Icewine, Blaxsta Sverige
Här är färgen ganska lik de två föregående, men doft och smak skiljer sig ordentligt. Här finns en (ganska) ren frukt som är olik det mesta jag provat (lite äpplig!) ingen botrytis eller "simmighet" men likväl hög sötma. Eiswein säger någon, och MC som häller avslöjar att vinet fått medaljer. Då gissar jag "Blaxsta" och det är ju alltid roligt när sådana långskott går hem.

Till sist häller R. fem glas med unga viner (som lite av en tillfällighet kom med, öppnade för någon dag sedan). Jag är dock lite trött och okoncentrerad vid det här laget, så det blir loja gissningar mot "unga sydfransoser" och vinerna kommer huvudsakligen från Corbières.

Så kan det bli, en otrolig mat&vinkväll i en av Stockholms södra förorter! Stort och varmt tack till M och S som ordnade det hela!

2009 Abdyika, Struma Valley, Bulgarien

Ett intressant vin från vinvännen C. Området Struma-dalen har vinodlings-anor sedan före kristi födelse... fast numer är det moderna metoder och druvor, här en blandning av Cab, Merlot och inhemska Melnik. Vi får en tät och osedvanligt fruktig vinupplevelse. Första intrycket är "nya-världen cab" med 200%-ig svartvinbärsjuice. Efter en tid i glaset lugnar det hela ned sig och det tillkommer lite mörkrostat kaffe , mörk piptobak och lakrits i kompotten. Smaken är ganska rund, fyllig och som sagt fruktig. Om man skall hitta några saker på nedsidan så är eftersmaken lite kort och en aning grov beska (svårt att säga vad den kommer ifrån - kanske eken, kanske lite överextraherat). Sammantaget ett kul och spännande vin, även om vi inte kommer att byta bort våra Bordeauxer mot viner från Struma-dalen ännu.

2005 Beauroy, JM Brocard

Söndagens fiskgryta får sällskap av 2005 Chablis 1er Cru Beauroy från JM Brocard. Vi får en härlig, nästan mässingsgul färg, en medelstor Chablis-doft med viss utveckling och en riktigt skön smak med massor av mineral och skaldjur, riktigt bra intensitet i frukten och en lång smak med fina syror (mogen citrus). Balans och fräschör idag (skruvkork!) och säkert i flera år till, även om vi tycker det smakar bra nära zenit idag. Sex års utveckling känns ganska lagom för 1er Cru Chablis, eller vad tycker ni?

1999 Louviere

Älgstek med kantarellsås och potatismos med ost. Ett vin från norra Rhône skulle sitta fint, men vi känner för en mogen Bdx - och valet faller på en 1999 Ch La Louviere, Pessac-Leognan. Relativt tät, mörkröd färg med svarta stråk. En mogen och utvecklad doft med typiska markörer av läder, starkvin, piptobak och svartvinbärsfrukt i bakgrunden. Bygget hänger fint ihop, även om frukten är en aning gles (1999 är inget toppår) och vinet ska inte lagras längre (upplever iaf vi ikväll). Syran är lite mer framträdande än frukt eller tannin. Ett utmärkt moget och utvecklat matvin som sitter som en fransk sportkeps till den jämtländska älgen!