2004 Domaine Leon Barral, Cuvee Jadis

F&V har redan skrivit många kB om Domaine Leon Barral, och på måndag släpps årgång 2005 av Cuvee Jadis (som är mellan-syskonet om vi förstått det hela rätt) så vi tyckte det var roligt att prova 2004. ”Same procedure as last wine...” dvs korken ur ca en timme i förväg och ned i karaffen. Första doften är verkligt fin, innehållsrik och lovande. Vi är nyfikna så det blir direkt en liten slatt i glaset under matlagningen. Barnen och A. stojar runt i diverse Halloween-utstyrslar, medan vintresserad får vara den tråkige kontorsarbetaren som faktiskt en kort stund får leka prins! Och laga mat. Det blir en Osso-Bucco-inspirerad gryta med pasta till, relativt barnvänligt var tanken men de äter mest pastan. Tillbaka till väsentligheterna, vinets färg är klart röd med lite purpur-stick, doften är stor, öppen och inbjudande från start. Till att börja med hittar vi mest röd fin frukt, lakrits och garrigue. Mmmm, det är själva definitionen av hur södra Frankrike doftar! Efter lite längre tid i karaff och glas framträder en tydlig, söt kirsch, mandelmassa samt Herbes de Provence. Smaken följer doften fint, den är verkligt slank och läskande, med en hög, bra syra. Tanninerna finns där, men snyggt i bakgrunden. Allt i en positiv balans.

Passar förträffligt till maten som innehåller en del syra (vin och citron). A. tycker att vinet är jättegott och lite ovanligt. Finns det då ingenting att anmärka på? Tja, hade vinet kostat det dubbla (dvs ca 400 SEK) så hade vi nog sagt att det är en gnutta eldigt, och kanske kunde varit lite längre, men för ca 200 SEK är det helt enkelt otroligt bra! Dessutom har vinet den där svårgripbara ”vill-dricka-mera-för-att-det-är-så-gott-och-intressant-känslan” som ibland infinner sig. Det blir nog några flaskor 2005 på måndag om man får tag på dem...

Bordeaux 2005 – en första provsmakning

Vi är ganska nyfikna, så vi provar tre viner från Bordeaux 2005 som släpptes 15 oktober, även om det egentligen är alldeles för tidigt. Det blir:

• Ch Maucaillou, Moulis
• Ch Chasse-Spleen, Moulis
• Ch Commanderie, St Emilion Grand Cru

Alla har fått goda, men inte “outstanding” betyg från olika proffsprovare. Vi har tidigare i höst druckit 2000 Ch Maucaillou med nöje.

Vi karafferar ca. 1 timme och den första doften ur karafferna är fin, en kompakt frukt med lite rostade fat, lovande! När vi sedan häller upp är färgen på vinerna närmast identiskt blå-purpur-röd och tät, men inte opak.

Vi börjar dofta på Ch Commanderie och får en bra, ung doft av mörk frukt och lite fat. Faten har klart tagit ett steg tillbaka jämfört med första intrycket ur karaffen. Ch Maucaillou har en liknande doft men lite kryddigare. Ch Chasse-Spleen däremot är mer sluten.

Ch Commanderie smakar som förväntat, tät och kompakt mörk frukt med lite mörk choklad och tydliga, men finmaskiga tanniner. Maucaillou likaså, mer kryddor men mindre choklad. Faktiskt även en aning längre smak. Ch Chasse-Spleen ger lite mer röd frukt och (ännu) tydligare syror. Sammanfattning dag 1 är att vinerna går att dricka till mat, men det kräver en tålighet för kompakt, lite sluten frukt, tydlig syra och tanniner som är ganska nära en ung Bandol (fast ändå elegantare). Dag 1 föredrar vi med en liten marginal Ch Maucaillou för sin frukt, kryddighet och längd.

Dag 2 har Ch Commanderie utvecklat den mörka chokladen och tanninerna är en aning snällare och därmed en gnutta bättre. Vi tror att samtliga viner har en god framtid, och sannolikt smakar bäst någonstans mellan 2011 och 2020. Motsvarar då dessa viner förväntningarna på 2005? Det är en bra fråga, som får ett ”delvis” till svar: de är utan tvekan långlivade tack vare kombinationen av kraft, syra och tanniner (även alkoholhalten är hög för att vara Bordeaux, 13.0 – 14.5 %). Tanninerna är även rätt så finmaskiga. Men vi skulle nog ändå föredra en hyggligt mogen 2001 idag och ett par år framöver.

Franska Vin- och Gastronomidagarna 2008

I pampiga spegelsalen på Grand Hôtel i Stockholm ordnar Sopexa Franska Vin- och Gastronomidagarna 2008. Vi börjar hos Sigva där vi får trevligt bemötande, god champagne från Alfred Gratien och god Chablis från Domaine Malandes, särskilt “Tour du Roy VV 2006” imponerade med fin frukt, balans och mineraler.

Sedan ett smakprov Chateau La Croix Canon 2005, Canon-Fronsac hos Vinsummum, gott men inte märkvärdigt, bra bruks-Bordeaux som vi ofta frågar efter.

Hos Vinovativa stannade vi en stund och provade Champagne Frank Bonville Grand Cru NV, mycket bra! Stark kandidat till huschampagne. Blev nog två glas om minnet inte sviker…

Från Thunevin i Bordeaux provade vi SB 99684 Château Bel-Air-Ouÿ 2000 St Emilion (285 SEK). Mycket gott! Moget och med fin balans, samt SB 97012 3 de Valandraud 2005 St Emilion (293 SEK). Frukt och rostade fat (härlig kaffeton) i fin kombination, tål säkert en del lagring men går att dricka på frukten redan nu. Man bör dock inte vara känslig för rostade ekfat, de finns nämligen där! Tyvärr missade vi 2005 av Domaine Courbis Cornas Champelrose.

Vidare till Bristly och deras mycket intressant vinportfölj. Vi provade bla:

• Barroche Signature 2006 (ersätter Cuvee Reserve) som kändes lite bättre balanserad än 2005 Reserve som vi upplevde lite för eldig.
• 2006 Fiancee, väldigt god!
• 2006 Pure, oj oj, väldigt väldigt god!
• 2006 Cuvee Vatican, Reserve Sixtine. Bra, men efter de ”sexiga” vinerna från Barroche inte lika spännande.
• 2005 Pommard ”Rugiens”, Domaine F&P Pillot. Mycket god Bourgogne! Vi är inte så erfarna när det gäller Bourgogne men detta var mycket gott med fin frukt (hallon, jordgubb) och en finfin fatbehandling.

Stort tack Gabriel för era goda viner, trevlig pratstund och bra information om vinerna.

Sedan liten paus med några ostar. Vi gick vidare till Ward Wines där A. drack Pol Rogers Champagne med nöje, medan vintresserad provade Trimbach Riesling, inte alls dumt! Chateau Mont-Redon CH9P 2004 var gott med bra syra, viss komplexitet och kryddighet. Inte samma kraft och frukt som Barroche, men gott och matvänligt.

Vi avslutade med en lång sejour hos Johan Lidby Vinhandel vägledda av Håkan J. Här började vi med flera goda Chablis från far&son Brocard 2006 och 2007, alla var bra, och roligt att prova skillnaden mellan 1er Cru Montmains från lite varmare jord med mer lera och 1er Cru Fourchaume lite mer mineral och syra. Vitt och rött från Laurent Miquel (Saga Pegot 2005 var utmärkt), och avslutade med Domaine Santa Duc Gigondas Tradition 2006 (rätt stor andel Grenache) som redan var fullt drickbar och mycket god (vissa likheter med Barroche Signature 2006). Håkan säger dock att dessa viner ofta ”stänger ned” ett antal år (2005 lär redan vara ganska knuten), så antingen skall de drickas inom två år, eller efter flera års lagring. Stort tack Håken för lärorik och god provning! På hemvägen köper vi med oss lite för många oster, de är ju så goda! Stort tack till Sopexa och alla importörer för en mycket trevlig och givande lördag eftermiddag. Vi hoppas komma igen nästa år!

En stokastisk procedur i norrförort

Vintresserad är på plats 09.10 som nummer två i kön på lokala SB. Ca 09.40 anländer nummer 3, och ca 09.50 nummer fyra. Ungefär samtidigt kommer en SB-person ut med beställningslappar och informerar att kassa 1-3 är för släppet (bra!). Kl 10 släpps vi in, jag
hamnar i kassa 2 med kassör P. Kl 10.03 slår kassa-datorerna om till 10.00 och kassörerna (eller croupierna, tack F&V) kan börja mata in beställningar. Vi har en beställning med många artiklar (beslutsångest...) och det går inte fort, kassa 1 och 3 är klart före. Även kund nummer 4 i kassa 3 får in sin beställning före oss. När vår kassör till slut skall spara beställningen så lyckas inte det. Då frågar han de andra kassörerna som säger "det är bara att trycka på ny kund", han gör det, och säger "tack för idag" och jag åker hem. Ca kl. 10.20 ringer det:
- Kassör P på SB i norrförort: du måste snabbt som 17 få in dina artikelnummer igen, det har blivit strul.
Jag läser upp numren igen.
Kassör P:- Jag ringer tillbaka.
Ca 10.45 så ringer kassör P tillbaka och säger att vi har fått igenom ett antal artiklar, men missat 3.
- Vilka då? replikerar jag, och får numren (med viss osäkerhet) och konstaterar att två av dem (bla Gazin som jag tipsat om på vinklubben.se) är rimliga. Det tredje är konstigt; Ch Maucaillou borde inte vara slut? Då kollar kassör P igen och kommer tillbaka:
- Nej, det gick visst att beställa iallafall!
Touche!
Lotteri är bara förnamnet. Den (lätt retoriska) frågan blir förstås: har SB utbildat personalen, och testat (det nya) systemet och processen? Skulle inte tro det va...
Kassör P ska iallafall ha en eloge för att han ringde tillbaka och i andra omgången verkligen försökte få in beställningen. Sen får vi väl se vilka buteljer man till slut får. Hela beställningsproceduren är iallafall en milt sagt löjeväckande historia, och skulle inte alls behövas om bara SB hade ett anständigt sortiment av Bordeaux från början.

Höstmiddag med viner från Bordeaux

Vi har A’s studiekompisar med respektive på middag och vinprovning. Serverar kalvstek med kantarellrisotto, rödvinssky och en sallad på haricort verts, tomater och rödlök. Efter det en ostbricka med fikonmarmelad och hembakt Pain de Epice. Kvällen inleds med en liten provning. Alla vinerna öppnas i god tid, och vin 2 och 3 får 1 timme i karaff.

Vin 1:
Röd färg, ganska stor doft. Upplevs ganska tät, god och relativt lättdrucken, särskilt i jämförelse med Vin 2 och 3.

Facit: Camberley 2003, Cabernet-Merlot, Stellenbosch

Vin 2:
Mörk röd, tät färg. Till en början lite knuten doft och smak med lite mörk, bitter choklad. Gott, men ingen favorit utan mat.

Facit: Haut-Carles 2004, Fronsac

Vin 3:
Röd färg, medelstor doft, ganska mogen och med viss komplexitet. Någon säger ”dill”, en annan "strävt trä". Smaken är ganska sträv till att börja med, absolut ett matvin.

Facit: Ch Maucaillou 2000, Moulis

Vin 4:
Mörk rödblå tät färg. Stor doft med svarta vinbär och lite mint. Stor, lättgillad smak med samma svarta vinbär, mint och lite läder. God mogen Aussie-cab. Lätt att dricka även utan mat.

Facit: Grant Burge Shadrach 2001, Cabernet Sauvignon.

Innan maten, dvs med ganska kort tid i karaff/glas så är Vin 1 de flesta favorit, även om vi har klara misstankar att Vin 2 och 3 kommer att bli ganska mycket bättre till maten. Till maten (efter ca 1,5 timme i karaff/glas) så är det en fråga om personlig preferens, några föredrar 1, några 2 och någon 3. Vin 1 tar å ena sidan slut först, å andra sidan lämnar det minst kvardröjande doft- och smakspår i minnet. Haut-Carles utvecklas hela kvällen och efter en 6-7 timmar är vinet mycket gott med en lång, mycket god smak av modern vinmakning från högra stranden och en tydlig (jättegod) chokladton. Vintresserad är ju trots allt ändå en ”sucker” för mogen Medoc, och efter ca 3 tim så levererar Ch Maucaillou en mycket god medelklass-Medoc med finkorniga tanniner, lite stall, lite apelsin, svarta vinbär, lite tobak och en aning kola. Mycket gott, långt och balanserat. Haut-Carles är något helt annat; modernt och förföriskt. Sammantaget fyra mycket goda och sinsemellan ganska olika viner som alla dock levererar på en hög nivå.

Till ostarna kommer även en halva 1988 Taylors Quinta de Vargellas fram. Det smakar bra, sirligt och moget men bottensatsen har inte lagt sig ordentligt (trots över 2 dygn i upprätt läge) och de 4 rödvinerna har både höjt stämningen och möjligen sänkt perceptiviteten något, så portvinet kommer inte riktigt till sin rätt. En mycket trevlig och smaklig kväll!

Farfars vin

Farfar heter Clarence. Troy Kalleske är utsedd till årets vinmakare i Barossa. Divine importerar. Gamla Grenache-stockar. Priset är rimligt. Alltså läge att prova:

Kalleske Clarry's Grenache Shiraz 2006 (SB nr 96267)
65% Grenache, 35% Shiraz. Delvis gamla fat för att bevara frukten. ”Clarry” är smeknamnet på Troys farfar Clarence som arbetat med familjen Kalleskes vingårdar i många år, ett familjevin helt enkelt. G&Es farfar heter också Clarence, men kallas mest farfar.

Vinet har en mörk röd färg med blåa inslag. Doften är stor, fruktig med fin kirsch-ton. Grenache-karaktären dominerar tycker vi. Lite röda bär och kanske lite lakrits. Smaken är relativt fyllig, fruktig, även här en ganska tydlig Grenache / Kirsch ton som vi associerar med modern Chateauneuf-de-Pape. En viss eldighet trots (i sammanhanget) modesta 14%. Noll Syltighet = Bra! Rekommenderas varmt till alla som gillar modern Chateauneuf-de-Pape och tycker att 180 SEK är ett OK pris. Kan säkert sparas/lagras ett tag, men utvecklas nog bara marginellt.

”Storebror” Kalleske Greenock, Shiraz 2006 fick gott omdöme här:
http://mina-vinare.blogspot.com/2008/08/kalleske-vs-kaesler.html