- Fourcas-Dupre, Listrac 2000
- Leoville-Poyferre, St Julien 1998
Båda vinerna har fått knappt två timmar i karaff. Vi börjar med Listrac-vinet som har en tät, röd färg med lite blåstick (trots åldern). Doften är ganska typisk Listrac, medelstor men ganska knuten, lite mörk frukt och lite Bordeaux-karaktär. Smaken är djup, lång och tanninerna fortfarande ganska framträdande utan att vara kärva. Ett gott matvin, utan att briljera. Vi har
tidigare druckit Fourcas-Dupre 1997 och det krävdes förvånansvärt lång lagring (8-10 år) givet den lätta årgången innan tanninerna helt gav vika. 2000 är ju en mycket bättre årgång, så vi sparar nog resterande flaskor ett tag till, även om vinet som sagt går fint till mat även nu.
St Julien är att av våra absoluta favoritvindistrikt, så förväntningarna är höga på Leoville-Poyferre. Färgen är djupröd, varken mer eller mindre. Doften är stor och mycket god! Svarta vinbär och rostat kaffe primärt, lite cederträ, blyerts och lite stalliga mognadstoner i bakgrunden. Smaken är alldeles utmärkt, en lång jättegod kombination av creme de cassis, nyrostat kaffe och lite kola. Tanninerna och syran är i utmärkt balans. Årets vin för Vintresserad så här långt.
Efter ett par timmar är båda vinerna lite bättre, men inga stora skillnader. Vi avslutar måltiden med en fyllig och krämig chokladmousse med cognacstouch, passionsfrukt och en liten klick cremefraiche (det höll på att bli tzatsiki - förpackningarna var ganska lika:-). Ett litet glas Quinta di Crasto LBV 2000 smakade bra till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar