3 91+ 120

Vad betyder sifferkombinationen?

Ganska ovanligt för ett vin en måndagkväll i juli:

• Topp 3 för 2008 (Leoville-Poyferre 1998 och SQN är klart före)
• 91+ poäng (även om vi sällan använder poängskalor)
• 120 SEK inköpspris på SB (gissningsvis år 2002).

Kvällens vin är altså 1998 Chateau Canon-de-Brem, från det inte så berömda distriktet Canon-Fronsac i Bordeaux. Vi köpte 6 flaskor och detta är den sista, även den vi drack förra sommaren (bla m farfar, se förra posten) var mycket god. Färgen är djupröd med fin tegel-orange kant. Doften efter bara 15-20 min i karaffen är helt enkelt supergod: mogen, komplex Merlot-frukt med många olika nyanser; bla kaffe, tobak, multna löv och fin frukt. Smaken är lika god, lång och komplex med sammetstanniner. Här kompletterar även lite lakrits som ofta finns i högra-stranden-viner. Precis så här vill vi ha vår Bordeaux, fenomenalt gott för bara 120 SEK! Tyvärr lär man knappast finna vin av denna kvalitet för dessa pengar längre. Slottet såldes 2000 till Jean Halley (Carrefour) och det lär ha gjorts investeringar som gör vinet mycket dyrare. Om ni har några flaskor 1998 är det dags att öppna och njuta av vinet nu!

Semesterviner

På semestern dricker de flesta mer vin än till vardags... Ofta blir det ganska avslappnade viner till mat utomhus. Vi tillbringar denna del av semesterna ganska mycket på landet hos farmor och farfar och med syster, svåger och lill-kusinen R (15 månader). R gillar storkusinerna E (3 år) och G (5 år) och för det mesta sitter alla vid matbordet samtidigt en liten stund iallafall! Vi turas om att laga mat, men oftast är det vi som står för vinet. Farfar föredrar mogen Bordeaux i alla lägen, så det blir några medelklass-Bordeauxer, tex 2000 Chateau Paradis, Grand Cru St Emilion (inköpt på flygplats för en tre-fyra år sedan, ca 150-170 SEK). Färgen är röd med tegelkant, doften medelstor med ganska tydliga multna toner. Smaken relativt lång, slank och typisk mogen St Emilion utan större åthävor. Farfars favoritvin.

På hemmaplan blir det en halva Mont-Redon 2003 som verkligen levererar! Fin, klar röd färg, god komplex doft, och en lång, lagom kraftig komplex smak från det röda laget! Tillbaka på landet grillar vi när farfar och farmor är borta en kväll och tar då fram en gammal grillfavorit, 2003 Joostenberg Bakermat från Paarl i Sydafrika. Bakermat är Joostenbergs topp-vin och en blandning av Merlot (42%), Cabernet Sauvignon (35%) och Shiraz (23%) i denna årgång. Vi drack det första gången på restaurant J i Nacka för några år sedan och och ordnade sedan ett antal flaskor från importören Sharabu. Vinet har nu mognat och är inte lika ”tätt” som första gången, nu drar färgen lite grand åt orange-tegel... Doften är stor och komplex, smaken fyllig, mogen med typiska svarta vinbär och även lite röd frukt. En aning rökighet, men inte alls störande, och ingen syltighet alls. Jättegott tycker samtliga närvarande!

Vi hinner även med en flaska 2004 Domaine Le Clos de Caveau, Vacqueyras. Ett av ”Le Francophiles” favoritviner under förra året. Vi hade köpt två buteljer och tänkt lagra några år, men efter att ha läst Le Fs hyllningar (se http://frankofilen.blogspot.com/search?q=caveau+vacqueyras) så ville vi prova. Vinet är klarrött, doften medelstor och god, smaken är fin, med rätt tydlig Syrah-karaktär. Vi får dock en känsla av att Le F har rätt i att antingen skulle man druckit vinet ”i sin ungdom” dvs under 2007; eller vänta lite längre. Just nu är det lite varken ”ungt, fruktigt och charmigt” eller ”moget, komplext och intressant”. Farfar muttrar något om att ”Bordeauxerna är lite vassare va?”



Till sist, 2003 Chianti Classico Riserva San Leonino från Tenimenti Angelini
Vi dricker inte så mycket vin från Chianti, men ikväll provar vi detta eftersom vi har goda erfarenheter från Tenimenti Angelini och deras “Monsenese”. Kvällens vin finns på SB för 138 SEK med nummer 2332. Färgen är röd, ganska tät, kanske en liten tegelnyans. Doften är ganska stor, utvecklad med fatton, körsbär, vanilj och lite kryddor. Smaken är ganska fyllig och rätt så typisk Chianti men lite ”amerikansk” där faten och det varma året slår igenom. Dock ett mycket gott vin och känns väl värt sina 138 SEK med tanke på vad bra Chianti annars kostar idag.

2001 Domäne Wachau Singerridl Riesling

Vi gillar Riesling, men har egentligen druckit alldeles för lite för att ha någon bredare erfarenhetsbas att jämföra med. Det mesta vi druckit är dessutom relativt unga viner av god standardkvalitet (tex Breuers Sauvage). Ikväll blir det dock en flaska av högre kvalitet (iallafall på pappret) och med större mognad. 2001 Domäne Wachau Singerridl Riesling släpptes på SB i våras och fick goda omdömen, men ingen allmän fyndstämpel, priset var 149 SEK (om vi minns rätt). Vi köpte en flaska för att prova, av olika skäl så dröjde det altså ett par månader innan vi drog korken... det var synd. Vinet har en gyllengul fin färg, en synnerligen god och komplex doft med både ”Riesling-mognads-petroleum” och fin frukt. Smaken är lika god, med fin längd och utmärkt balanserad syra. Jättegott helt enkelt! Fanns det fler flaskor skulle vi gärna köpa fler.

2000 Clement-Pichon, Haut Medoc

En av Clément Fayats egendomar i Bordeaux, (Château La Dominique, St. Emilion Grand Cru Classé är kanske mest känd) omnämnd i diverse böcker och webforum, men oftast som ett ”hyfsat” vin (ibland mediokert). Vi provar iallafall den goda årgången 2000 och efter en för oss ganska lång karaffering (en dryg timme) så blir omdömet:
En ganska mörk, tät röd färg med relativt tydlig mörkbrun kant. Doften är medelstor, god och med flera typiska Haut-Medoc-komponenter såsom svarta vinbär, tobak och en liten ekton. Smaken är medelfyllig och välbalanserad. Ett mycket gott matvin som är klart bättre än ”hyfsat”. Vi kan även jämföra med andra Bordeaux 2000 som vi druckit den senaste tiden och då är tex Divinus (toppcuveen från Andre Lurton på Chateau Bonnet) lite mjukare och mer Merlot-fruktigt; Château des Annereaux, Lalande de Pomerol, också lite mjukare och lite mindre komplext. Chateau Tayac, Margaux har vissa likheter, men är kanske något mindre ”Bordeaux-typiskt”, inte lika tydlig tobak och svarta vinbär som Clement-Pichon. Chateau Camensac 2001 är dock lite ”bättre” i vår bok med lite mer kraft och komplexitet. Slutsatsen blir ändå att Clement-Pichon 2000 är ett mycket gott vin särskilt för den som gillar vänstra stranden i Bordeaux som passar fint att dricka nu.

2003 Vergelegen Cabernet Sauvignon

Kvällens vin skall passa till välkryddade revbenspjäll och färskpotatis i ugn. Vi väljer en 2003 Vergelegen Cabernet Sauvignon. 2003 var ett generellt varmt och bra år i Sydafrika, även om vissa viner kanske blivit lite väl svulstiga. Vi har provat några olika de senaste åren men detta är första smakprovet från Vergelegen. Vi köpte vinet för något år sedan på SB, nu finns årgång 2004 i BS för 225 SEK och årgång 2005 i vanliga sortimentet för 195 SEK.

Färgen är ganska tät och mörkt röd med en varm, aningen brun ton. Doften direkt ur karaff och glas är stor och mycket god! En ganska utvecklad doft med fatkaraktär, svarta vinbär, lite ceder och tobak. Smaken är finfin, lite stram, men väl utvecklad, fruktig smak med fatkaraktär, svarta och röda vinbär och en fin komplexitet och mjuka tanniner. Faktiskt mer "det röda laget" än det svarta. Vi tycker det är Supergott! Några invändningar då? En aaaaaning rökigt, men inte alls besvärande och det balanserar kryddningen i spjällen fint. Ingen som helst syltighet – bra! En aning hög alkohol (14,5% anges, det känns i underkant...)

Om vinet kommit från Pessac-Leognan (det påminner lite om vissa viner härifrån) hade det kostat minst det tredubbla...

Lagrad Bordeaux & Bourgogne i midsommartid

Midsommar är ju traditionellt en tid för öl och snaps snarare än vin. Den som följt bloggen vet att lagrade Bordeaux-viner är mer i vintresserads smak. Vi börjar med grillspett med hängmörad entrecote och rökt sidfläsk, rödvinssås och en ljummen sallad med bla ugnsbakad lök, morot och stora vita bönor. Till det dricker vi 2000 Chateau Siaurac, Lalande-de-Pomerol. Inget märkvärdigt vin (ca 150 SEK på SB för en 4-5 år sedan) men synnerligen gott nu åtta år gammalt. En lagom mogen Merlot-dominerad Bordeaux med balans, komplexitet, mognad och längd. Rekommenderas varmt!
På midsommardagen blir det sedan ugnsbakad lax med gräddkokt lök och till det 2004 Louis Jadot Couvent des Jacobins, en enkel bas-Bourgogne som med två år på rygg utvecklats fint. Balanserad gamla-världen chardonnay och lite smör och ekfat. Inte superkomplext, men klart drick- och matvänligare än tex Torricella 2006 för liknande pengar.

En innehållsrik vecka...

Veckan börjar med utgång med gamla kompisar på måndagen. Vi hamnar på ”Kungsholmens ponton”, ett ställe i Melker Anderssons krogimperium. ”Oxrygg” från träkolsgrillen smakar bra. Börjar med ett glas ”Graham Beck, 2003 The Coffeestone Cabernet Sauvignon”. Alldeles för varmt och därmed svårbedömt. Vi tar in en flaska australiensisk Syrah från producenten Plantagenet – Omrah och ställer den i en ishink. Klart bättre!

På torsdag är det vinprovning med jobbet ”3 x Cabernet Sauvignon”:

Dourthe “La Grand Cuvée 2005”, Bordeaux (SB 99319)
60% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot
Mörkröd färg. Stor, förvånansvärt god utvecklad doft med lite rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, lite röd frukt och ceder. En relativt stram smak med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, kaffe, och kanske lite choklad. Synnerligen god Bordeaux för 100 SEK!

2005 Peter Lehmann The Barossa Cabernet Sauvignon, Australien (120 SEK SB 16477)
100% Cabernet Sauvignon
Mörk, röd färg. Fruktig, utvecklad doft med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, eukalyptus och kokos. Mycket fruktigt, utvecklat vin med rostad fatkaraktär. Ganska typisk ”aussie”, inte riktigt vår påse, men helt OK för den som gillar stilen. Några var mycket positiva!

Max 2004, Sydafrika, Stellenbosch (189 SEK SB 98803)
En blandning av huvudsakligen Cabernet Sauvignon och Merlot från ett litet “Boutique winery – Miles Mossop Wines”. Mörk, tät röd-blå färg. Stor, god ganska komplext fruktig doft. Mycket god och lång smak med mörk frukt, balanserad fatkaraktär och viss komplexitet. Kvällens favorit för de flesta (men långt ifrån alla). Rekommenderas till alla som gillar Cabernet-baserade viner från varma jordar, men som inte riktigt fördrar rökigheten som finns hos många viner från Sydafrika, eller den lite speciella aussie-mint-svartvinbärs-fat kombinationen som ibland återfinns i Australien.

Fredag var Bröllopsdag och finmiddag på restaurant Leijontornet. De har en vinlista med imponerande bredd och djup, utom just Saint-Julien (som råkar vara mitt favoritdistrikt). Menyn är en 5-rätters (förrätt, varmrätt och efterrätt samt två mellanrätter). Alla rätterna är mycket arbetade med komplexa råvarukombinationer, och kräver utan tvekan stor skicklighet i köket. De fokuserar en del på närproducerat (eller åtminstone på ursprunget) i råvarorna. Ganska knepigt att välja ett eller möjligen två viner som passar till allt. Vi väljer därför vinpaketen, även om en Ch Clerc-Milon 2000 ser lockande ut. Priserna är generellt höga eller mycket höga, men det finns några undantag. Vi får dricka mogen Bordeaux hemma istället. Vinpaketen visar sig vara ett gott val, inte så märkvärdiga viner men samtliga passar väldigt bra till maträtterna och skapar harmoni. En kväll att minnas.

Lördagmiddag med svärföräldrarna. Vi börjar med en Ch Camensac 2001, Haut-Medoc (SB 96080) från juni-släppet. Färgen är tät mörkröd med lite blåa toner. Doften är lovande med fin mörk frukt, lite fat, kaffe och en del tobak. Smaken känns däremot lite knuten och en aning kärv. Inget ”fördrinksvin”. Förmodligen kommer lagring i ett par år att göra susen. Söndag kväll är doften ännu lite bättre, och smaken något bättre, men inte lika fräsch som kvällen innan. Rekommenderas, men främst för Bordeaux-tokar. Sedan kommer veckans (kanske?) vinhöjdpunkt: 1995 Chateau Magdeleine, Premier Grand Cru Classe, Saint-Emilion. Detta är tredje och sista flaskan som inköptes på SB för snart 10 år sedan. Vinet får 30 min i karaffen. Färgen är rödbrun och primärdoften innehåller både en liten unkenhet och lite starkvinston, är vinet redan över kanten? Smaken är helt OK, ganska slank och man identifierar lätt ”mogen Bordeaux”, men borde det inte vara bättre än så här? Vi äter upp maten och vinet smakar bra till den marinerade kycklingen. Det sista halva glaset är absolut bäst; här kommer både längd och komplexitet fram mycket bättre. Lite orientaliska kryddor och något som både doftar och smakar jättegott lite tryffelaktigt! Så här ska det smaka. Nedrans att man inte hade mer kvar. Nåväl, en sällsynt innehållsrik vecka blev det iallafall.