Scannar instagram en söndag förmiddag. Ett trettiotal världsklass viner flimrar förbi.
Den första reaktionen en lätt avundsjuka. Fast sen får man tänka till lite, det kanske inte är hela världen att man inte dricker 1996 Comtes de Champagne, eller 1988 Krug så ofta. Det ska ju vara något alldeles extra vid de tillfällena? Vi hade en trevlig lördagskväll igår med inledande kort besök på The Winery Hotel (lovande) i Solna och sedan en god middag med vänner och fullt drickbara viner, och avslutar med en kvällspromenad hemåt. En bra (och Mello-befriad) lördagskväll helt enkelt.
När jag sedan skannar Insta och tänker efter lite så blir risken/känslan av fartblindhet tydlig, om det krävs världsklassviner varenda helg. Följaktligen blir 2016 års första vinösa reflektion något i stil med: "gilla läget" och "var tacksam för alla de goda viner och trivsamma stunder vid bordet man får uppleva". Dynamiken att dricka olika viner gör upplevelsen av topparna större.
PS. Bilden är alltså inte från igår - utan från vin-bonanzan för ett par veckor sedan. DS
