Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)
Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.
Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:
2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).
2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)
Sedan blint:
2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).
2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).
2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).
2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).
Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.
Tryffelpastan smakade bra till!
Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:
1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.
1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.
Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.
Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:
2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.
2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).
2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).
2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).
2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.
2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.
Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?
- Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
- Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
- Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
- Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)
