Varning för Lagena-kartonger!

Botten gick ur när jag skulle (varsamt) lyfta upp den! Sorg när jag sedan plockade upp 4 trasiga flaskor, varav en äldre, svår att ersätta, topp-riesling Heiligenstein från 2005. 😞

1964 St Emilion

Jag har lärt känna många väldigt trevliga och generösa människor i vinvärlden. En av dem är Barolista (eller Joakim som han egentligen heter). Joakim har haft vin&mat som en passion under många år, och dessutom samlat kunskap om äldre viner som inte är lätta att få tag på. I slutet av sommaren fick jag en fråga om jag ville vara med på denna 1964 St Emilion middag. Svaret var självklart "ja tack, det vill jag väldigt gärna"!

 

Vi inleder med lite anklever och 1964 Blason de France från Perrier Jouet. Vinet är vid liv, gott och spännande och den sannolikt äldsta champagne jag provat

 

Sedan första flighten (alla viner är altså 1964 St Emilion Grand Cru Classe) som serveras med en kalvbrässterrin:

 

Cadet-Piola

Mycket klassisk fullt mogen bdx-typisk doft, men aningen torr och lite bitter (jod, salmiak, sherry) eftersmak. Gott ändå (87)

 

La Dominique

Mogen och komplex, doft och smak hänger fint ihop, utvecklas bra i glaset (kaffe, lite stål). Gott (89)!

 

Grand Mayne

Lite brunare i kanten och inledningsvis en något trött doft, men smaken är bra från start. Utvecklas starkt i glaset och är mot slutet flightens bästa vin med härligt mogen och söt frukt (lakrits och toffee), håller ihop mycket fint (92)!

 

Till den andra flighten serverar Joakim en ljuvlig kantarell-risotto med hyvlad parmesan. I glasen får vi:

 

l'Arrosse

Ahh, väldigt gott redan från början! Betydligt mer djup och tryck i frukten. Komplex och ändå perfekt balans. Flirtig och charmig. Helt enkelt jättegott och väldigt svårspottat (94)!

 

Pavie-Decesse

Annorlunda än l'Arrosse, men i princip lika bra. Intakt frukt, väldigt gott och också mycket svårt att spotta (94)!

 

Troplong-Mondot

Klart lättare en de två andra vinerna i flighten, tydlig blomvatten-karaktär. Gott (89)! 

 

Den tredje flighten består av två viner och några små, väldigt goda korvar som tilltugg:

 

Ausone

En väldigt komplex upplevelse. Vi hittar allt från blåbär, mogna plommon, rökt korv till julkryddor! Det är nog kvällens mest komplexa vin, och ett av de godaste. En upplevelse att minnas (95)!

 

Cheval Blanc

Inleder lite blygt, men utvecklas hela kvällen i glaset. Perfekt balans, skön frukt, härlig lakrits och god kola. Kryddbod. Kvällens vin för de flesta (96) wow!

 

Vi får reflektera lite runt bordet kring viner och vinupplevelser medan Joakim förbereder sista rödvinsflighten som ackompanjeras av en underbar smördegsinbakad lammfile med tryfferade morötter:

 

Beauséjour (Duffau-Lagarrosse)

Vinet visar upp den stora variation man ändå kan få med ett så pass specfikt tema - här får vi typisk mogen röd St Emilion, denna gång med lite sköna rotsaker i smak och doft. Utvecklas fint i glaset, gott och matvänligt (91).

 

Belair

Denna är köttig, maffig och ganska rökig. Blint hade jag aldrig landat i St Emilion (vi spekulerar lite i om vinet möjligen är förstärkt med vin från Norra Rhone). Häftigt och kul att prova, men inte riktigt mitt vin denna härliga kväll.

 

Figeac

Inleder diskret och öppnar sedan upp med lite svamp och te. Mer tryck och härlig munkänsla, väldigt gott tycker jag (men alla håller inte med) - toppen till maten (92-93)!

 

Pavie

Här är vi mer överens om att detta är flightens godaste vin! Nästan burgundiskt elegant och samtidigt väldigt St Emilion! Ett vin jag önskar att få dricka igen (94-95)!

 

Vi är nu verkligt mätta och belåtna, när Joakim kommer med två karaffer med mörkt bärnstensfärgat innehåll - Bual 1964 från Blandys resp. Justino Henriques. Båda är häftiga, utvecklade och väldigt goda. Jag upplever att Blandys har högre syra och något mer "tryck", de mer erfarna Madeira-rävarna runt bordet instämmer och tycker den är "knappt mogen" :-)

 

Ett stort och varmt tack till Joakim för denna magnifika 1964 St Emilion-middag!

 

2010 Ch Ducluzeau, Listrac

2010 är ju en finfin årgång på många ställen i Europa, och definitivt så i Bordeaux. Kanske inte riktigt lika homogen som 2009, men åandrasidan ofta med lite bättre syra-struktur. Många viner från 2010 är långlagringsprojekt. Har provat några stycken den senaste tiden, och ofta har Pomerol-viner stått ut från mängden - tex Ch Beauregard och Ch Le Moulin.

Kvällens vin är dock från Listrac, men görs av (huvudsakligen) samma team som gör topp-vinet Ch Ducru-Beaucaillou. Prislappen är dock en helt annan (Ducru 2009 och 2010 landar på fel sida två skära...). Listrac är en inlandskommun vars viner (förr) ofta var både rustika och lite kantiga. Med varmare/bättre årgångar och bättre vinmakande så blir resultatet betydligt roligare. Karaffering ca 1 tim före servering. Lovande doft direkt ur karaffen. I glaset blir det ännu bättre: härlig röd färg, fin klassisk ung Bordeaux-näsa och framförallt en verkligt skön munkänsla med lysande god primärfrukt och en fin syra. Nivån i karaffen sjunker (oroväckande) fort. Ska man anmärka på något, så är det en gnutta eldighet i slutet (14%) och att eftersmaken kanske är lite kort. För 179 kr på SB kan man inte begära mer, jag kommer att fylla på förråden!