Middag med vännerna C&M med barn. Ännu en "köksinvigning" och denna gång äter vi även i nya köket kring nya bordet. Det funkar fint med 4 vuxna och 4 barn runt samma bord. Salvia-kyckling med pasta, och till det ett italienskt rödvin var tanken. Letar fram en 2003 Barolo Cerrati från Cascina Cucco som ju är relativt "snäll och tillgänglig" Barolo från det (alltför) varma året 2003. M, A och undertecknad gillar vinet klart, medan nivån i Cs glas inte sjunker lika fort. När flaskan ändå tar slut och jag skall hämta en till frågar jag C. vad som önskas - och får till svar "Kanske något som inte är lika kärvt och besvärligt?"
Det blev en 2006 Gran Coronas från Torres. Den gick hem bättre hos C... fast undertecknad spottade den ganska flitigt :-)
PS. Ett kul alternativ är 2009 CJ Pask Omahu Road Syrah från Hawkes Bay. Frisk och fräsch Syrah i nordrhonsk stil med massor av peppar och röd, syrlig frukt. Lite rökiga charkuterier kompletterar. Matvin. Blint hade jag satt detta i Crozes-Hermitage. DS
måndag 28 februari 2011
fredag 25 februari 2011
2003 Beychevelle
Tillbaka i affären... altså i Saint-Julien. Home turf, my neighbourhood etc... tillbaka i kommunen som ofta levererar det vi behöver: en kombination av skön Bordeaux-frukt, fin komplexitet och den där svårdefinierade Medoc-kvalitéen. Kvällens 2003 Ch Beychevelle öppnar med en rubinröd ganska transparent färg och en Saint-Julien doft som bara förför oss - Saint-Julien parfymen är så tydlig och "in-your-face". Medoc Cab-frukt, apelsin, läder, stall, syra, ceder... allt man behöver i sin Saint-Julien-fix. En massa poäng (92-94+). Bäst idag och ett par år framåt, inget att spara särskilt länge. Drick och njut idag.
måndag 21 februari 2011
Det ljusnar
Även om kvicksilvret pendlar mellan -6 och -20, så är ljuset när solen tittar fram annorlunda nu (varmare, starkare) jämfört med mitten på januari. Köket är nu "nästan klart", bordet är inhandlat och monterat, nya köksstolar beställda så inte så mycket återstår. Även på vinfronten har det ljusnat en del, veckan som gick innehöll tex:
- En trevlig, god och klart lärorik provning av Naturliga Viner med Niklas från importören WineTrade. Ett flertal goda, friska och synnerligen välbalanserade viner där Domaine Matassa och Domaine Trevallon kanske lyste allra starkast.
- En jättetrevlig vinprovarkväll tillsammans med Munskänksgänget hemma hos M+M med tema "Viner gjorda på biodynamiskt/ekologiskt odlade druvor". Spännande att prova efter de naturliga vinerna tidigare. Här är spännvidden lite större, fast alla vinerna är bra eller mycket bra, och de växer klart med luftning. En gammal favorit är 2009 Domaine de la Boissonneuse, Chablis från Julien Brocard (SB 5624 155 SEK) som vi gärna dricker en fyra till sex år efter skörd. Det går nästan lika bra med mycket luft.
- Ett par Bordeaux-viner på hemmaplan: 2004 Saransot-Dupre, Listrac som är en klart duglig bruks-Bordeaux med ganska lagom utveckling, viss komplexitet och en snygg tobakston. Inte lika "Listrac-tight" som tex Fourcas-Dupre, men inte direkt sämre. 1998 Labegorce-Zede, Margaux är klart utvecklad och mogen med tertiäraromer av stall och läder, elegant infattade i svartvinbärs- och violfrukt. Inget "grand vin", men likväl mycket gott.
Till sist, 2000 Barolo Riserva Tre Nasi, från Carlo Merolli i Danmark. Här får vi en skön, utvecklad Barolo med bra frukt och riktigt bra komplexitet (citrus, rosor, tobak mm). En till två timmar på karaff rekommenderas, liksom vinet. Vi går utan tvekan mot ljusare tider!
- En trevlig, god och klart lärorik provning av Naturliga Viner med Niklas från importören WineTrade. Ett flertal goda, friska och synnerligen välbalanserade viner där Domaine Matassa och Domaine Trevallon kanske lyste allra starkast.
- En jättetrevlig vinprovarkväll tillsammans med Munskänksgänget hemma hos M+M med tema "Viner gjorda på biodynamiskt/ekologiskt odlade druvor". Spännande att prova efter de naturliga vinerna tidigare. Här är spännvidden lite större, fast alla vinerna är bra eller mycket bra, och de växer klart med luftning. En gammal favorit är 2009 Domaine de la Boissonneuse, Chablis från Julien Brocard (SB 5624 155 SEK) som vi gärna dricker en fyra till sex år efter skörd. Det går nästan lika bra med mycket luft.
- Ett par Bordeaux-viner på hemmaplan: 2004 Saransot-Dupre, Listrac som är en klart duglig bruks-Bordeaux med ganska lagom utveckling, viss komplexitet och en snygg tobakston. Inte lika "Listrac-tight" som tex Fourcas-Dupre, men inte direkt sämre. 1998 Labegorce-Zede, Margaux är klart utvecklad och mogen med tertiäraromer av stall och läder, elegant infattade i svartvinbärs- och violfrukt. Inget "grand vin", men likväl mycket gott.
Till sist, 2000 Barolo Riserva Tre Nasi, från Carlo Merolli i Danmark. Här får vi en skön, utvecklad Barolo med bra frukt och riktigt bra komplexitet (citrus, rosor, tobak mm). En till två timmar på karaff rekommenderas, liksom vinet. Vi går utan tvekan mot ljusare tider!
tisdag 15 februari 2011
Madeira
Madeira, den gröna ön mitt ute i Atlanten har ett lite mytiskt skimmer över sig. Vinerna är sensationellt långlivade (och svåra att hitta i Sverige). Därför är det ett lätt val att prioritera Munskänkarnas inbjudan till Madeira-provning, alldeles särskilt som vår ciceron är vinbloggsvännen Niklas med sina tre bloggar, stora kunskap och synnerligen generösa person. Jag uppskattar fortifierade viner (och Vintage Port lite extra) men kunskapen och erfarenheten kring Madeira är begränsad innan denna kväll. Det kommer att förbättras ska det visa sig. Vet ni tex skillnaden mellan canteiro och estufa? Det gjorde inte jag.
Niklas berättar kunnigt och engagerat om öns historia, personligheter, geografi och olika förutsättningar för odling av druvor, och framställning av olika typer av vin. Efter en liten stund får vi in första glaset en "20 Years Old Terrantez" från Henriques&Henriques. Det är en mycket god, ganska komplex skapelse med tallbar, nötter, örter och lite citrus. En viss fruktighet/druvighet. Hög, lång och välbalanserad syra. Terrantez är en av de ädla druvorna som sånär försvunnit från ön, men tack vare den (lilla, men dock) renässans som öns viner fått de senaste 10-15 åren så har också odlingen av Terrantez ökat från ett halvt ton till numer druga två ton per år! Terrantez ger oftast medelsöta viner med ca 40-80 gr restsocker, ungefär som Verdelho.
Sedan kommer 1937 Sercial Vintage från Pereira d'Oliveira. Detta är verkligen elegans i ett glas! Nötter, citrus och balans. En närmast oändligt lång och syradriven. Ett av kvällens två allra finaste glas. Sercial är den druva som ger de torraste och mest syrarika vinerna som behöver lång tid på fat (minst 20 år enligt reglementet, men 50-60 år enligt Niklas för att få rätt syrabalans).
Vi fortsätter med 1983 Verdelho Vintage från gentlemännen på Artur Barros e Sousa Lda. Här får vi kvällens skönaste och öppnaste doft med päron och massor av nötter och mandlar. Verkligt gott och tillgängligt. Det andra av kvällens glas för undertecknad. Verdelho ger normalt medelsöta viner, och är många Madeira-nördars favorit bla för sin komplexa men balanserade doft. Det är bara att hålla med.
En 1957 Boal Vintage från Henriques&Henriques kommer in och är en klart mörkare och sötare kamrat med melass, bränt socker, fikon, tobak och lite knallpulver. Första doften är en aning funky, och det finns en aning grums i vinet, men det gör inget - också denna är mycket god, men de två glasen innan är elegantare.
2000 Malvasia Colheita Cask 40a från Vinhos Barbeito är uppenbart yngre med en fräschare och blommigare doft, trevliga nötter (bla pistach) och mandelmassa. Också denna är mycket god och med bra balans och visar att Madeira inte måste vara 65 år gammal för att uppnå balans. Det beror förstås dels på druvan, där Malvasia ger mest restsocker (ofta omkring 100 gr) istället för att lagring ska runda av syran, dels på lite modernare vinmakning. Synnerligen väl värt sina 30 EUR.
Det finns ett par "inte lika ädla druvor" där Tinta Negra Mole (TNM) intar en särställning med sina ca 85% av all odling på ön. Det är för att den är lättodlad och tålig, och ger nästan lika högt kilopris (ca 1,10 EUR, jmf med 1,20-1,40 EUR för de ädlare sorterna). Vi provar 2002 Tinta Negra Mole Colheita Cask 110 från Vinhos Barbeito, och det är inget dåligt vin - men i min bok hamnar det rejält i bakvattnet av de övriga i kväll. Vinet har både sötma och syra och mineral, men är ändå inte i rikti balans upplever jag.
Avslutningsvis två riktiga sötingar: 15 Years Old Doce från Pereira d'Oliveira som är mörk, söt, bränt socker och en lite rökig doft. Syran finns där också. Till det bjuder Niklas "Bolo de Mel" en mäktig, torr chokladkaka med massor av olika nötter i (originalrecept från Madeira) - suveränt gott! Stort tack för en fantastisk kväll! Nu återstår bara att övertyga familjen att resa till Madeira.
PS. Hur var det nu med canteiro och estufa? Jo, canteiro är den traditionella (riktiga) metoden att lagra vinerna på fat i stora, varma vindar och så småningom flytta faten längre ned när de värmts&lagrats tillräckligt. Estufa är ett slags stora tankar / kar som har en värmeslinga i sig för hetvatten. Uppnår liknande effekt men inte lika skonsamt - och används mest för enklare Madeira-viner (om jag uppfattade saken rätt). DS
Niklas berättar kunnigt och engagerat om öns historia, personligheter, geografi och olika förutsättningar för odling av druvor, och framställning av olika typer av vin. Efter en liten stund får vi in första glaset en "20 Years Old Terrantez" från Henriques&Henriques. Det är en mycket god, ganska komplex skapelse med tallbar, nötter, örter och lite citrus. En viss fruktighet/druvighet. Hög, lång och välbalanserad syra. Terrantez är en av de ädla druvorna som sånär försvunnit från ön, men tack vare den (lilla, men dock) renässans som öns viner fått de senaste 10-15 åren så har också odlingen av Terrantez ökat från ett halvt ton till numer druga två ton per år! Terrantez ger oftast medelsöta viner med ca 40-80 gr restsocker, ungefär som Verdelho.
Sedan kommer 1937 Sercial Vintage från Pereira d'Oliveira. Detta är verkligen elegans i ett glas! Nötter, citrus och balans. En närmast oändligt lång och syradriven. Ett av kvällens två allra finaste glas. Sercial är den druva som ger de torraste och mest syrarika vinerna som behöver lång tid på fat (minst 20 år enligt reglementet, men 50-60 år enligt Niklas för att få rätt syrabalans).
Vi fortsätter med 1983 Verdelho Vintage från gentlemännen på Artur Barros e Sousa Lda. Här får vi kvällens skönaste och öppnaste doft med päron och massor av nötter och mandlar. Verkligt gott och tillgängligt. Det andra av kvällens glas för undertecknad. Verdelho ger normalt medelsöta viner, och är många Madeira-nördars favorit bla för sin komplexa men balanserade doft. Det är bara att hålla med.
En 1957 Boal Vintage från Henriques&Henriques kommer in och är en klart mörkare och sötare kamrat med melass, bränt socker, fikon, tobak och lite knallpulver. Första doften är en aning funky, och det finns en aning grums i vinet, men det gör inget - också denna är mycket god, men de två glasen innan är elegantare.
2000 Malvasia Colheita Cask 40a från Vinhos Barbeito är uppenbart yngre med en fräschare och blommigare doft, trevliga nötter (bla pistach) och mandelmassa. Också denna är mycket god och med bra balans och visar att Madeira inte måste vara 65 år gammal för att uppnå balans. Det beror förstås dels på druvan, där Malvasia ger mest restsocker (ofta omkring 100 gr) istället för att lagring ska runda av syran, dels på lite modernare vinmakning. Synnerligen väl värt sina 30 EUR.
Det finns ett par "inte lika ädla druvor" där Tinta Negra Mole (TNM) intar en särställning med sina ca 85% av all odling på ön. Det är för att den är lättodlad och tålig, och ger nästan lika högt kilopris (ca 1,10 EUR, jmf med 1,20-1,40 EUR för de ädlare sorterna). Vi provar 2002 Tinta Negra Mole Colheita Cask 110 från Vinhos Barbeito, och det är inget dåligt vin - men i min bok hamnar det rejält i bakvattnet av de övriga i kväll. Vinet har både sötma och syra och mineral, men är ändå inte i rikti balans upplever jag.
Avslutningsvis två riktiga sötingar: 15 Years Old Doce från Pereira d'Oliveira som är mörk, söt, bränt socker och en lite rökig doft. Syran finns där också. Till det bjuder Niklas "Bolo de Mel" en mäktig, torr chokladkaka med massor av olika nötter i (originalrecept från Madeira) - suveränt gott! Stort tack för en fantastisk kväll! Nu återstår bara att övertyga familjen att resa till Madeira.
PS. Hur var det nu med canteiro och estufa? Jo, canteiro är den traditionella (riktiga) metoden att lagra vinerna på fat i stora, varma vindar och så småningom flytta faten längre ned när de värmts&lagrats tillräckligt. Estufa är ett slags stora tankar / kar som har en värmeslinga i sig för hetvatten. Uppnår liknande effekt men inte lika skonsamt - och används mest för enklare Madeira-viner (om jag uppfattade saken rätt). DS
måndag 7 februari 2011
Några fler ord
Köket är nu monterat, och en hel del köksattiraljer på plats. Det blev snyggt, och för det mesta en klar "upgrade" - men även ett par smärre missar. Nåväl, de får vi väl leva med. Nu ska vi bara skaffa allt det andra som behöver uppgraderas (köksbord, stolar, lampa, gardiner etc).
Virusarna härjar fortfarande på olika sätt, mest i käken, öronen och huvudet... fast dagens läkare pratade om visdomständer. Inte det minsta roligt, ska till tandläkaren imorgon.
Det blev även några viner i helgen, bäst var en lagrad (ca 2 år sedan inköp) halva NV Roederer, faktiskt riktigt bra skumpa! En magnum 2000 Crozes-Hermitage från Yann Chave dracks med nöje i förra veckan, fin Rhone-Syrah karaktär med snygga röda bär (mest vinbär), lite peppar och chark, och en heltorr, lång och balanserad eftersmak. Har nog precis passerat zenit.
En 2006 Château Ducluzeau (SB 94791) från Listrac-Médoc har också provats. Mörk, rödblå färg, viss utveckling i doften med svarta vinbär, plommon och en liten grön örtbukett. Smaken är medelstor med samma vinbär och plommon, här får vi också lite ceder och ett ganska snällt tanninsnörp. Rätt bra tidig drickbarhet, och inte alls så "tight" som många andra viner från Listrac. En hyfsad bruks-Bordeaux, som gärna skulle kosta en tjuga mindre.
Virusarna härjar fortfarande på olika sätt, mest i käken, öronen och huvudet... fast dagens läkare pratade om visdomständer. Inte det minsta roligt, ska till tandläkaren imorgon.
Det blev även några viner i helgen, bäst var en lagrad (ca 2 år sedan inköp) halva NV Roederer, faktiskt riktigt bra skumpa! En magnum 2000 Crozes-Hermitage från Yann Chave dracks med nöje i förra veckan, fin Rhone-Syrah karaktär med snygga röda bär (mest vinbär), lite peppar och chark, och en heltorr, lång och balanserad eftersmak. Har nog precis passerat zenit.
En 2006 Château Ducluzeau (SB 94791) från Listrac-Médoc har också provats. Mörk, rödblå färg, viss utveckling i doften med svarta vinbär, plommon och en liten grön örtbukett. Smaken är medelstor med samma vinbär och plommon, här får vi också lite ceder och ett ganska snällt tanninsnörp. Rätt bra tidig drickbarhet, och inte alls så "tight" som många andra viner från Listrac. En hyfsad bruks-Bordeaux, som gärna skulle kosta en tjuga mindre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
