2005 Cote Rotie och 1999 Domaine de Chevalier

Vi får besök av H&S med barn och efter lite diskussioner med H väljer vi att prova 2005 Cote Rotie från Patrick Jasmin (SB: 99540). Vinet är naturligtvis alldeles för ungt, men roligt att prova en tidig flaska och 2005 lär ju vara en bra årgång även i norra Rhone. Färgen är djupt purpurröd, en läcker färg som talar sitt tydliga språk; ett mycket ungt vin, nästan barnarov. Doften är även den tydlig; Cote-Rotie med sin skarpa Syrah-profil av mörka bär, kött/animalisk, lakrits men även en liten fin parfymton som bidrag från Viogner. Syran ger oss något att bita i. Tanninerna är väldigt tydliga, men ändå inte kärva, kanske är det den goda årgången som gör att vinet går (så) bra att dricka nu? Det är den skarpskurna frukten och den goda, unga Syrah-doften som helt dominerar vinet ikväll. Sannolikt får vi mer balans, komplexitet och mognad bortåt 2013-2020.

Kvällens andra vin är något helt annat, en mogen Bordeaux från Pessac-Leognan. 1999 Domaine de Chevalier har ett lite blandat rykte, och är för det mesta inte överdrivet kostsamt (i Bordeaux-termer altså). De flesta årgångar kostar mellan 300 och 500 SEK. Vinet har ibland funnits tillgängligt i Sverige, denna flaska köptes sannolikt på SB för ett antal år sedan och kostade ca 350 SEK... om inte minnet sviker. Det gör det ibland. Färgen är mörkt röd, inga direkta tegeltoner och ganska ”djup”. Doften är till en början lite knuten med lite mörk frukt och tobak. Smaken är redan från början bra, med fin längd, balans, mognad och tanninerna är lena. Doften blir lite bättre hela tiden och efter ca två timmar (karaff och glas) är det alldeles ljuvligt att sniffa lite och sedan smaka lite: fin cassis-frukt i botten, en god piptobakston, mörk choklad, lite kaffe och smaken balanserar utmärkt. H sitter med glaset och myser sedan alla barnen lagt sig. Med en kopp kaffe bredvid så känns kaffesmaken i vinet ännu lite tydligare (vår erfarenhet är annars att kaffe oftast slår ihjäl vinet). Jättegott helt enkelt! Ganska rakt in på årstopp 3 efter SQN och Leoville-Poyferre 1998.

Vi drack även en god Beerenauslese till desserten, Alois Kracher Cuvée Beerenauslese 2006 (SB nr 97437). Stor fin doft med aprikos, tropisk frukt, honung och kanske en aning botrytis. Smaken följer doften och är slankare och lite lättare (men högre syra) än tex Lenz Moser Trockenbeerenauslese eller de ”snik-Sauterner” tex Château Grillon (nr 4115) som finns i liknande prisklass. Till kvällens paj med mycket apelsin passades Kracher-vinet utmärkt.

3 x ”Also sprach Zarathustra”

Årgången är altså 2001, och det första vinet är faktiskt en aning bombastiskt, men inte så farligt: 2001 Grant Burge ”Shadrach” Cabernet Sauvignon är firmans prestige-cabernet och i årgång 2001 kommer frukten till 60% från Coonawarra, 18% Barossa och 22% Adelaide Hills. I senare årgångar (tex 2005) väljer firman helt och hållet frukt från Barossa. Skälet till det är okänt, men vår erfarenhet är att Coonawarra och Margeret River är de säkraste korten för Cabernet-frukt, medan Barossa oftast är i varmaste laget. Nåväl, 2001 hittade vi på SB nyligen och chansade helt enkelt, ibland är det kul! Vinet fanns på Passagen med nr. 99315 för 219 SEK. Färgen är tät och huvudsakligen röd, med både purpur och tegel (hur funkar det kan man undra?) finns också. Doften är som väntat mycket stor och innehåller rostade fat och fin mörk frukt, främst svartvinbär. Smaken är mycket fyllig och lite komplexare än doften. Mycket gott tycker alla runt bordet.

Nästa butelj är något helt annat, och ändå inte, en 2001 Sémeillan Mazeau, Listrac Medoc, Vignobles Jander (inköpt i Åbo för ca 15 EUR på rekommendation från personalen, även det lite av en chansning altså). Både firman och slottet är okända för oss, och inte så mycket vägledning på nätet. Vi gissar dock på en ganska stor andel Merlot i blenden... här har vi en lite klarare röd färg med tegelkant, en medelstor jättegod komplex doft och en förnämligt god, balanserad och komplex smak med bla lite tobak, russin/katrinplommon och exotiska kryddor... och en aning ”god funk”. Riktigt bra för bara 15 EUR! Vi har druckit en del från Listrac, men kan inte minnas något Listrac-vin med samma fina komplexitet. Rekommenderas varmt!

Det sista vinet öppnas en kväll senare och inköptes på SB för något drygt år sedan (ca 250 SEK, minns ej exakt) och är 2001 Mondot, St Emilion Grand Cru altså andravinet från toppslottet Troplong-Mondot. Det har en ovanligt hög andel Cabernet, och här finns en fin röd färg, en god medelstor doft med röd frukt och lakrits. Både tanninerna och syran är ganska tydliga fortfarande. Precis lagom slankt och drickvänligt (precis som kusinen från Listrac), men blir kanske ännu bättre med ytterligare något år eller två på rygg. Vintresserad föredrar Listrac-vinet, medan A. tycker att Mondot är lite fräschare.

Vintresserad i Österled

Sista veckan på semestern ville vi göra en familjeresa och valde att åka Silja Line till Åbo för att gå på Muminvärlden med barnen, bo på hotell samt utforska Åbos restauranter (och testa att äta middag på restaurant med barnen... ett hittills ganska oprövat koncept). Silja har ju ett rykte om att även ha bra viner ombord, mer om det senare. Muminvärlden i Nådendal är ett trevligt utflyktsmål för en dag, det ligger fint på en liten ö och man har vattnet nära mest hela tiden. På kvällen har vi bokat bord kl.18.30 på ”Bryggerirestaurangen Koulu (Skola) är Finlands största bryggerirestaurang med en tillverkningskapacitet på 170 000 liter öl per år (http://www.panimoravintolakoulu.fi/svenska/mainsve.htm)”. De har även vinstuga, ligger bara 5 min från hotellet och verkar trevliga! Vi börjar med varsitt glas sommaröl som smakar bra medan vi funderar på mat och vin. Ingen märkvärdig vinlista, men Château Yon-Figeac, 1998 Saint-Emilion Grand Cru Classé för 38 EUR blir ett ganska självklart val. Korken är i perfekt skick, och smakprovet bra (om än lite varmt så vi ber dem kyla vinet en stund och det ordnas smidigt). 1998 är generellt en mycket bra årgång på högra stranden och de 98or vi druckit därifrån har varit utmärkta (se tex Canon-de-Brem 1998). Kvällens slott har dock senare klassats ned till Grand Cru, så förväntningarna är lite osäkra. Vinet är dock alldeles utmärkt! Fin, mörkröd färg med tegelkant, mogen medelstor doft med god plommonlik Merlot-frukt och en lång, komplex synnerligen god smak.

Nästa kväll hamnar vi på Änglarestaurangen (http://www.enkeliravintola.fi/index_swe.html), här är ambition och prisnivå lite högre. Vi väljer ”dagens fångst från Åbo salutorg” som visar sig vara många, fina aborrfiléer stekta i smör, serverade med nypotatis (även den i smör) och en dill-grädd-smörsås. Alltsammans är mycket gott och en rejäl mättat-fett-kick (!). Till det dricker vi 2003 Chablis 1er Cru Montée de Tonnere, från Domaine Jean Collet & Fils. Vi har inte provat vin från familjen Collet förut, men hemsidan är informativ:
http://www.domaine-collet.fr/uk/histoire.html

Man skriver även om sin Montée de Tonnerre:
” The vines of our Montée de Tonnerre are situated on the right of the Grands Crus, on the right bank of the Serein, and enjoy an optimum South-West exposure. These vineyards stand on white to light-grey soils, not very stony, with a kimmeridgian subsoil. Small terroir but high quality of wine, the most complete Premier Cru, because it possesses all elements : a mineral as well as a floral side, round with a rich opulence.”

2003 är ju ett varmt år med ofta atypiska viner med låg syra och i värsta fall ”fläskiga”. Kvällens vin har en avrundad syra och är mogen att dricka, det smakar hursomhelst alldeles utmärkt till de fina fiskarna och allt smöret!

Sista kvällen är det middag hos Silja och vinlistan är tyvärr inte alls så intressant som jag hoppats på. Antingen så har Silja sina bättre viner på Helsingforsbåtarna, eller så har man helt enkelt sänkt ambitionsnivån. Vi hittar iallafall en 2004 Penfolds 407 Cabernet Sauvignon som visar sig smaka utmärkt. Fin djup färg, stor god rostad doft med kaffe och svartvinbärsfrukt (skolboken för Cabernet) och en lång, god smak. Möjligen lite väl strömlinjeformad. Helt befriad från ”funk”. Det blev även två sådana flaskor från butiken ombord i bagaget. Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa, och det gick bra med barnen på restaurangbesöken, så länge man startar tidigt och ser till inte försöka äta för många rätter.

PS. Kolla gärna in Gilles Collets imponerande mustascher (eller vad det kan heta...) en person med sådan integritet borde göra gott vin!

PPS. Finländska Alko har ett smalare och bitvis lite dyrare sortiment, men vi handlade i alla fall 2 2005 Ch Camensac för ca 27 EUR och 2 Sémeillan Mazeau, Listrac för 15 EUR, se även posten 3 x Zarathustra... DS.

En god vit bourgogne

Till en relativt innehållsrik fisk&räkgryta behövde vi en god, lagom mogen chardonnay med väl hanterade fat (inte alltför mycket). I källaren (förrådet altså) hittade jag en "Clos du Chateau, Bourgogne 2004" från Domaine du Chateau de Meursault. Det verkar vara "det enklaste" vita vinet som Domänen producerar, men kommer likväl från god terroir. Domänen skriver själva:
"Vinifié comme un Chardonnay issu d'un terroir de grand blanc, en fûts neufs et fûts de 1 ou 2 vins et cuves inox le vin CLOS DU CHATEAU est pratiquement du niveau qualitatif d'un meursault village."

Det kanske är att ta i lite, men våra intryck var iallafall följande:

• Färgen är fint halmgul
• Doften är medelstor, god, fin frukt och en ganska lagom smörighet och fatton.
• Smaken är välbalanserad, lite lagom mogen även om ett år till på rygg inte hade varit skadligt, med finfin syra, komplexitet och längd.

Väl värt sina ca 150 SEK på SB för något år sedan. Klart bättre än de flesta andra Chardonnay-viner vi druckit senaste året (fast en Puligny-Montrachet på provning i höstas var klart vassare...)

Cornas 1999

Vår första Cornas var Chapoutiers årgång 1990 inköpt till ”nedsatt pris” på SB i Skärholmen ca år 1995. Sedan dess har vi köpt flera årgångar och för det mesta druckit dem med ganska lång lagring, så även kvällens vin som är den andra 1999an som får sätta livet till. Färgen är ganska ”svart i mitten” och tydligt orange-brun i kanten. Doften är medelstor, komplex, mogen med ganska typisk nord-Rhonsk Syrah-toner av bla tjärpastill, viol, charkuterier och mörk, röd frukt. Smaken är mycket god, med fortfarande ganska höga syror medan tanninerna håller sig i bakgrunden. Det mesta av frukten är mognat och vi finner mognadstoner som lite multna löv, en aning tobak och faktiskt lite apelsin och en gnutta choklad. Inget vin som förändrar världen, men mycket gott och helt i vår smak, även om någon tidigare flaska (var det 1998 eller 1995?) kanske var ännu bättre.

Under veckan som gick har vi även druckit d’Arenbergs The Stump Jump 2006, en GSM-blend från olika gårdar och vinlotter som d’Arenberg på olika sätt får tag på. Vi drack vinet på konferens i våras och det gav mersmak. Nu har vi druckit ett par flaskor under sommaren och intrycken är ganska likformiga: ett intressant vin som smakar som man förväntar sig av en ”budget-C9dP-wannabee-from-downunder”. Ganska stor doft, en aningen fläskig men både smak och doft är klart bra efter en timme eller två i glas.

En 1999 Tenute Marchese Antinori, Chianti Classico Riserva fick även farfar att bevekas; ”inte så dumt faktiskt...” Helt mogen, med brunröd kant, medelstor italiensk mogen doft och en ganska lång, slank, mogen smak med tydlig Chianti-karaktär. Gott och dags att korka upp.