3 91+ 120

Vad betyder sifferkombinationen?

Ganska ovanligt för ett vin en måndagkväll i juli:

• Topp 3 för 2008 (Leoville-Poyferre 1998 och SQN är klart före)
• 91+ poäng (även om vi sällan använder poängskalor)
• 120 SEK inköpspris på SB (gissningsvis år 2002).

Kvällens vin är altså 1998 Chateau Canon-de-Brem, från det inte så berömda distriktet Canon-Fronsac i Bordeaux. Vi köpte 6 flaskor och detta är den sista, även den vi drack förra sommaren (bla m farfar, se förra posten) var mycket god. Färgen är djupröd med fin tegel-orange kant. Doften efter bara 15-20 min i karaffen är helt enkelt supergod: mogen, komplex Merlot-frukt med många olika nyanser; bla kaffe, tobak, multna löv och fin frukt. Smaken är lika god, lång och komplex med sammetstanniner. Här kompletterar även lite lakrits som ofta finns i högra-stranden-viner. Precis så här vill vi ha vår Bordeaux, fenomenalt gott för bara 120 SEK! Tyvärr lär man knappast finna vin av denna kvalitet för dessa pengar längre. Slottet såldes 2000 till Jean Halley (Carrefour) och det lär ha gjorts investeringar som gör vinet mycket dyrare. Om ni har några flaskor 1998 är det dags att öppna och njuta av vinet nu!

Semesterviner

På semestern dricker de flesta mer vin än till vardags... Ofta blir det ganska avslappnade viner till mat utomhus. Vi tillbringar denna del av semesterna ganska mycket på landet hos farmor och farfar och med syster, svåger och lill-kusinen R (15 månader). R gillar storkusinerna E (3 år) och G (5 år) och för det mesta sitter alla vid matbordet samtidigt en liten stund iallafall! Vi turas om att laga mat, men oftast är det vi som står för vinet. Farfar föredrar mogen Bordeaux i alla lägen, så det blir några medelklass-Bordeauxer, tex 2000 Chateau Paradis, Grand Cru St Emilion (inköpt på flygplats för en tre-fyra år sedan, ca 150-170 SEK). Färgen är röd med tegelkant, doften medelstor med ganska tydliga multna toner. Smaken relativt lång, slank och typisk mogen St Emilion utan större åthävor. Farfars favoritvin.

På hemmaplan blir det en halva Mont-Redon 2003 som verkligen levererar! Fin, klar röd färg, god komplex doft, och en lång, lagom kraftig komplex smak från det röda laget! Tillbaka på landet grillar vi när farfar och farmor är borta en kväll och tar då fram en gammal grillfavorit, 2003 Joostenberg Bakermat från Paarl i Sydafrika. Bakermat är Joostenbergs topp-vin och en blandning av Merlot (42%), Cabernet Sauvignon (35%) och Shiraz (23%) i denna årgång. Vi drack det första gången på restaurant J i Nacka för några år sedan och och ordnade sedan ett antal flaskor från importören Sharabu. Vinet har nu mognat och är inte lika ”tätt” som första gången, nu drar färgen lite grand åt orange-tegel... Doften är stor och komplex, smaken fyllig, mogen med typiska svarta vinbär och även lite röd frukt. En aning rökighet, men inte alls störande, och ingen syltighet alls. Jättegott tycker samtliga närvarande!

Vi hinner även med en flaska 2004 Domaine Le Clos de Caveau, Vacqueyras. Ett av ”Le Francophiles” favoritviner under förra året. Vi hade köpt två buteljer och tänkt lagra några år, men efter att ha läst Le Fs hyllningar (se http://frankofilen.blogspot.com/search?q=caveau+vacqueyras) så ville vi prova. Vinet är klarrött, doften medelstor och god, smaken är fin, med rätt tydlig Syrah-karaktär. Vi får dock en känsla av att Le F har rätt i att antingen skulle man druckit vinet ”i sin ungdom” dvs under 2007; eller vänta lite längre. Just nu är det lite varken ”ungt, fruktigt och charmigt” eller ”moget, komplext och intressant”. Farfar muttrar något om att ”Bordeauxerna är lite vassare va?”



Till sist, 2003 Chianti Classico Riserva San Leonino från Tenimenti Angelini
Vi dricker inte så mycket vin från Chianti, men ikväll provar vi detta eftersom vi har goda erfarenheter från Tenimenti Angelini och deras “Monsenese”. Kvällens vin finns på SB för 138 SEK med nummer 2332. Färgen är röd, ganska tät, kanske en liten tegelnyans. Doften är ganska stor, utvecklad med fatton, körsbär, vanilj och lite kryddor. Smaken är ganska fyllig och rätt så typisk Chianti men lite ”amerikansk” där faten och det varma året slår igenom. Dock ett mycket gott vin och känns väl värt sina 138 SEK med tanke på vad bra Chianti annars kostar idag.

2001 Domäne Wachau Singerridl Riesling

Vi gillar Riesling, men har egentligen druckit alldeles för lite för att ha någon bredare erfarenhetsbas att jämföra med. Det mesta vi druckit är dessutom relativt unga viner av god standardkvalitet (tex Breuers Sauvage). Ikväll blir det dock en flaska av högre kvalitet (iallafall på pappret) och med större mognad. 2001 Domäne Wachau Singerridl Riesling släpptes på SB i våras och fick goda omdömen, men ingen allmän fyndstämpel, priset var 149 SEK (om vi minns rätt). Vi köpte en flaska för att prova, av olika skäl så dröjde det altså ett par månader innan vi drog korken... det var synd. Vinet har en gyllengul fin färg, en synnerligen god och komplex doft med både ”Riesling-mognads-petroleum” och fin frukt. Smaken är lika god, med fin längd och utmärkt balanserad syra. Jättegott helt enkelt! Fanns det fler flaskor skulle vi gärna köpa fler.

2000 Clement-Pichon, Haut Medoc

En av Clément Fayats egendomar i Bordeaux, (Château La Dominique, St. Emilion Grand Cru Classé är kanske mest känd) omnämnd i diverse böcker och webforum, men oftast som ett ”hyfsat” vin (ibland mediokert). Vi provar iallafall den goda årgången 2000 och efter en för oss ganska lång karaffering (en dryg timme) så blir omdömet:
En ganska mörk, tät röd färg med relativt tydlig mörkbrun kant. Doften är medelstor, god och med flera typiska Haut-Medoc-komponenter såsom svarta vinbär, tobak och en liten ekton. Smaken är medelfyllig och välbalanserad. Ett mycket gott matvin som är klart bättre än ”hyfsat”. Vi kan även jämföra med andra Bordeaux 2000 som vi druckit den senaste tiden och då är tex Divinus (toppcuveen från Andre Lurton på Chateau Bonnet) lite mjukare och mer Merlot-fruktigt; Château des Annereaux, Lalande de Pomerol, också lite mjukare och lite mindre komplext. Chateau Tayac, Margaux har vissa likheter, men är kanske något mindre ”Bordeaux-typiskt”, inte lika tydlig tobak och svarta vinbär som Clement-Pichon. Chateau Camensac 2001 är dock lite ”bättre” i vår bok med lite mer kraft och komplexitet. Slutsatsen blir ändå att Clement-Pichon 2000 är ett mycket gott vin särskilt för den som gillar vänstra stranden i Bordeaux som passar fint att dricka nu.