måndag 30 december 2013

Vinösa reflektioner 2013



Vinåret 2013 har varit utmärkt bra med många goda viner, trevliga provningar och måltider och en hel del ny kunskap. Balansräkningen är uppskattningsvis godkänd (dvs sammanlagda saldot i vinförråden är sannolikt inte lägre än vid ingången av året). Här följer därför ett par vinösa reflektioner på det gångna året:
·        Det finns väldigt många spännande vinproducerande regioner, producenter och viner. Dessutom verkar fler och fler av dessa viner vara möjliga att prova på ett eller annat sätt. Det skapar dock huvudbry att välja och framförallt prioritera.
·        Twitter – kul och snabb kommunikation
·        Podcasts om vin – inspirerande att lyssna på (tex på Västerås-tåget)
Vi ska relativt snart flytta till nytt hus, vilket redan haft två positiva effekter:
  • Klart färre vininköp. Det syns i resultaträkningen.
  • Vid flera tillfällen under hösten så har jag öppnat äldre enstaka flaskor, sådana som tidigare sparats för ”ett tillfälle”. Denna ”inför-flytt-höst” har varit ett långt tillfälle J
En framtida positiv effekt - det blir förhoppningsvis både bättre översikt i det nya vinförrådet, och bättre ordning genom en inventering.

Vilka viner har då gjort störst intryck under 2013? Som vanligt en mycket svår fråga att ge ett konsekvent svar på – det blir spontana skott från höften:
  • 1998 La Chapelle, Hermitage Jaboulet
  • 2001 Ch Pavie, St Emilion
  • 2010 Ridge Monte Bello
  • 2004 Tertre-Roteboeuf
  • 1996 Philip Togni
  • 2008 Meursault, Coche-Dury
  • 2010 Ch Le Moulin, Pomerol
  • 2005 Vigna Rionda, Massolino
  • Hela vistelsen i La Morra med omnejd. Vill åka tillbaka nu och dricka Barolo och äta carne cruda!
  • 2001 Rien ne va plus, vit SQN (mest rousanne)
  • 1998 La Mouline, Guigal
  • Måltid och vin på PM&Vänner i juni
  • BYOM kvällen i maj
  • Den osannolikt Magnifika Magnum-Middagen i april
  • 2004 Ch l’Evangile, Pomerol (även 2006 var utmärkt!)
  • 2003 Spottswoode Estate Cabernet Sauvignon
  • 2001 Hermitage, JMB Sorrel
En trevligt blandad kompott! En reflektion är att vinerna från norra rhone gör ett starkare och starkare intryck. Borde fokusera fler inköp därifrån (och kanske en resa?).

Vinplanerna för 2014 är en naturlig förlängning av planerna för 2011, 2012 och 2013:
 * fortsätta prova och lära
 * köpa fokuserat
* inventera och skapa ordning i nya förrådet
 * äta och dricka riktigt bra tillsammans med familj och goda vänner
 * förhoppningsvis en resa (eller kanske fler?) med inslag av vin
* förhoppningsvis än mer kommunikation kring vin

 Kul ska det bli iallafall – Gott Nytt vinår 2014 till alla läsare!

fredag 27 december 2013

2011 Vulkangestein

Vi gör ett avbrott i julmaten med lite enkel panerad fisk och potatismos. Drar korken på Schäfer-Fröhlichs 2011 Vulkangestein Riesling trocken:

Ett bra val visar det sig! Vi får en fin, ganska intensiv näsa med gråpäron, mandarin och sten. I munnen är det precis lagom rikt med fin "grapeig" frukt och mineral. Rejäl zzing i syran. Fin balans och längd. Kanske inte stort - men mycket gott och väldigt fin drickbarhet idag (flaskan tar slut fortare än planerat).

PS. Vi drack en 2012 Leitz Ein, Zwei, Dry häromkvällen. Det är en skön instegs-Riesling, lättgillad med fin och aromatisk frukt. Men kvällens vulkaniska kusin är klart seriösare med mer ryggrad och struktur.

PPS. Fler intryck här:
http://frankofilen.blogspot.se/2013/03/2011-schafer-frohlich-vulkangestein.html
DS

söndag 22 december 2013

2003 Dom Chevalier

Pulled beef och Pessac är väl kanske ingen klassisk kombo


Men vi provar ändå! Sedvanlig karaffering en knapp timme före service. Färgen är som väntat - röd med viss transparens och bruna stick. Doften är medelstor och atypisk för Bordeaux - men typisk för det varma året. Smaken är rejält varmfruktig och lite fatfjäskig, ändå inte helt utan bdx-markörer - men blint vete 17 var jag satt detta. Kanske i södra Frankrike? Strukturen känns på upphällningen- låga syror och (alltför) låga tanniner. Det är nog dags att dricka upp. Farr Vintners hissade vinet ordentligt vid deras "in bottle" tasting i Southwold. En som har bättre koll är Franko, som redan här dissade 2003 Domaine Chevalier:
http://frankofilen.blogspot.se/2010/11/fyra-decennier-bordeaux.html

Nåväl - det gör inte alls ont att dricka, och flaskan tar slut, det är bara inte den vinupplevelse jag förväntade mig när flaskan inhandlades ca år 2006. Vi får hoppas att 2005, 2006, 2009 och 2010 blir bättre!

lördag 21 december 2013

2004 Giachini, Grasso

Skön vingårdsbarolo med lite utveckling är man inte bortskämd med.


Denna inköptes på enoteket i La Morra i somras med rådet "drink now, not for long term cellaring". Giachini är en av vingårdarna på sluttningarna nerifrån La Morra (som ju ligger som en befästning uppe på kullen). Precis vid lilla "mellanbyn" Annunziata, och huvudsakligen sydöstlig exponering om jag minns rätt, och ger normalt viner som mognar lite tidigare än tex grann-lägena Rocche och Conca. För den som vill förkovra sig rekommenderas en resa till La Morra!

Silvio Grasso gör viner av god medelklass - och jag tror att vi betalade en 26-28 EUR - högst rimligt!

Karaffering en dryg timme, och sedan får vi ett mörkrött elixir i glaset med en fortfarande ganska sluten doft. Doften utvecklas långsamt under kvällen, och blir "djup" men inte stor. Smaken är flera nummer större med rik nebba-frukt och rediga tanniner. Vi hittar klassiska markörer såsom rosor, nypon, lite tjära och mynta. Munkänslan är fyllig, och lite balsamisk. Vinet gör sig bäst till maten (lågtempad, ugnsbakad oxfile med vitlöks-haricot verts och lite annat smått och gott). Efter maten så är tanninerna faktiskt lite överväldigande. Några mer florala toner och elegans hade inte varit fel - men till maten funkar det hela bra!

fredag 20 december 2013

1998 Demoiselle

En korkad 2001 Clerc Milon tvingar fram en snabb räd efter ett nytt vin. Väljer en sannolik "old school" Haut-Medoc: 1998 La Demoiselle de Sociando-Mallet, alltså andravinet från Sociando-Mallet. Provade detta vin första gången på finewines-mässan våren 2013. Spontant hade jag nog trott att det var för gammalt för ett andravin... men som alltid så är "the proof" in the drinking.



Färgen är transparent och åt det granatröda hållet. Doften är medelstor och überklassisk mogen Medoc med lite syrliga röda bär och en mindre skog av undervegetation och stall. Smaken följer upp fint med sköna, matvänliga syror och en hel del utveckling. Riktigt gott och verkligen "old school". Kul att sådana här viner finns att handla (robersonwine.se) :-)
 

söndag 15 december 2013

2001 Grand-Puy-Lacoste, Pauillac

Lågtempad rostas, rösti, ugnsbakad blomkål, och födelsedagsmiddag skapar tillfälle och möjlighet för en bättre mogen bordelaisare:


Inköpt "för länge sedan" - sannolikt i UK eller Danmark.
Vi öppnar - korken är lite torr och går av halvvägs. Men det ordnas med en korkskruv till och lite pillande. Färgen är mörkt röd, fortfarande ganska tät. Doften är mycket bordeaux-typisk med söt mogen mörk frukt (mer cassis än något annat) och lite mörka plommon. Känns som mer Merlot än normalt. I munnen är det runt och mjukt, ja närmast "gosigt". Inget för den som vill ha sin bordeaux hård och tuff. Här samsas frukten med allehanda sekundärtoner av läder, stall, moget starkvin, laktos (?), filmjölk, lite salta mineraler, allt ovanpå en matta av undervegetation. Komplext. Som väntat sitter det som den berömda franska kepsen till maten. Lätt att ta stora klunkar och svårt att spotta. Egentligen ett kontemplationsvin, mycket gott (ca 91-93 poäng) - även om vinet inte får oss att gå igång på alla cylindrar. Resterna av gårdagens 2007 Calliope har mer energi och nerv. Dags att dricka ifall du har flaskor kvar.

lördag 14 december 2013

Torsk, skumpa & pinne

Ugnsbakad torskrygg, rödvinssås, tryffelpotatismos får sällskap av två viner:

 
Pga stark nyfikenhet så poppar jag en nyanländ 2007 Calliope (bättre cuvée från Savart, 60 CH, 40 PN, 4 gram dosage, DG nov13). Det är åenasidan alldeles för tidigt - åandrasidan alldeles strålande. A. vill ha påfyllning mest hela tiden (trots att det är lite kartigt och kantigt). Mycket gott idag och "wicked" potential. Maten blev ovanligt lyckad - vi mumsar glatt i oss precis allt ihop efter en lång dag med allehanda julhandel och två konserter (först E. som spelat fife en termin och sedan Täby Toners julkonsert i Täby Kyrka - välljudande och stämningsfullt). I och till maten föredrar jag dock 2010 Byron Pinot Noir från Santa Barbara. Skön "jordgubbs-pinot" med precis lagom fatkrydda. Matchar torsken och såsen perfekt. Ovanligt mycket pinne för 169 kr. Nuförtiden verkar det vara årgång 2012 och skruvkapsyl - säkert bara till det bättre. Bara en vecka "to go"...

fredag 13 december 2013

2010 La Jota, Howell Mtn

Fredag, lucia och ca 100 andra anledningar att prova en ny Napa Cab.
 
Leveransen är närmast total: färgen är mörkt röd med aningen bruna stick, doften är skönt mullig och med fin, lite dov, men väldigt lovande frukt. Det är i munnen det händer - verkligt elegant samtidigt som den rediga frukten griper tag i dig. Mogna, mörka körsbär, massor av bergsmineral, små väl avvägda doser med citrus, ceder och tobak. Perfekt legering mellan rik Napa-frukt och Saint-Julien elegans. Oerhört gott och nästan ospottbart. Flaskan tar slut oroväckande fort. Minst 93. Verkligt stark rekommendation till alla som går igång både på Napa och Bordeaux.  

En lite ruffigare, funkigare (och oerhört svängig) Friday Night Special hittar du här:
Lloyd Jones – Can't Get You Off My Mind

God 3e adventshelg!

söndag 8 december 2013

Helgrapport

Vi firar 2a advent med söndagslax och en rak och trevlig Gruner Veltliner. Inget stort vin, men bra och korrekt. Druvtypisk med fin frukt (gråpäron, lite vitpeppar och en aning fet eftersmak). Funkar bra till laxen, utmärkt vitt för 79 kr.

Helgen inleddes med traditionsenlig champagne&skaldjurskväll med vinklubben på jobbet. I år var vinerna rakt igenom ovanligt goda:
  • 2007 Legras&Haas en bra blanc-de-blanc
  • Smarrig och lite fatig pinot från Paul Dethune i Ambonnay
  • Vilmart Grand Cellier i två upplagor - ung och "mogen", dvs deggad 1999. Kul kontrast och båda två goda viner.
Till sist ett "prestige-battle" mellan Selosse Initial (DG aug 2013) och Krug. Båda är ju verkligt seriösa skumpor, men helt olika stil. Selosse är vitblommig (fortfarande en aning öljästig) och elegant, medan Krug är snygg kraft och fat. Måste säga att Krug var svårartat god, åtminstone 93-94 poäng. Hummersoppan och skaldjuren var inte fel heller!

Sedan var det middag hemma med fam D. Inledning med 1999 Ruinart - bra inledning (utan att briljera, eller så är man bortskämd sedan kvällen före). Till lammet en liten match mellan 2001 Barde-Haut (St Emilion) och 2001 Bosquet des Papes Chante le Merle faller ut väl. Båda vinerna är lagom utvecklade och typiska för sitt ursprung. Barde-Haut en modern, mörkfruktig St Emilion med en del rostade fat - men frukten är klart med (som en mini-version av Angelus). Chante le Merle är rödare och elegantare med massor av mogen garrigue. Avslutar med en halva 2005 Doisy Vedrines som är riktigt bra med fyllig frukt (aprikos, apelsinmarmelad) bra syra och perfekt avvägd botrytis. Här skulle man köpt fler!

Bara två veckor kvar till jul...

fredag 29 november 2013

Dominus

Ett av Napas bästa viner, åtminstone om man är lite frankofilt lagd.
Grymma grejer i stort sett rätt igenom.
Anteckningarna är nu förlagda - minnet av vinerna (en vertikal från 1989 till 2009 om jag minns rätt, omkring 20 oktober, 2013) är lysande! Vi får hoppas att årgång 2009 och 2010 letar sig till Sverige vad det lider!
 

2004 Gaia

 
Jeffrey Grosset är mest känd för sina Riesling-viner "Polish Hill" och "Springvale", där kanske Polish Hill har det allra bästa ryktet. Jag har bara provat purunga exempel av de vinerna för ett antal år sedan - så kan inte egentligen uttala mig om deras eventuella storhet. Men ren frukt, höga syror och gott hantverk kan man nog räkna med. Kvällens vin är något helt annat - en Bordeaux-blend från en vingård högt upp på bergsidorna i Clare Valley. Ambitionen är att göra en "true to site and varietal red blend". Vi köpte ett par flaskor när vinet släpptes i Sverige (ca 2007-2008) och har druckit ett par med god leverans - men ännu inga 93-94 poäng (som vinet får av diverse aussie-critics). Kvällens vin har klart öppnat upp - vi får en riktigt skön doft med massor av cassis, mörka plommon och eleganta eukalyptusblad. Smaken följer upp fint med bra intensitet och längd. Lite mognadstoner (tobak, ceder) men visst märks den mogna, söta frukten. Vi upplever att det är främst två saker som skiljer ut 2004 Gaia: den relativt låga alkoholhalten (13,5%) och den eleganta balansen. Detta är alls ingen "maffputte", utan ett snyggt och fint balanserat vin som nog skulle tilltala många. Man kan dricka i stora klunkar utan att det känns det minsta baktungt. Vi upplever även en ovanlig fräschör för ett snart 10 år gammalt vin - skruvkork är en bra grej! 92 pinnar och stark rekommendation till vänner av både Bordeaux och Bourgogne!

fredag 22 november 2013

2004 Branaire

En gammal favorit får bekänna färg

 
Röd-svart färg med bruna stick. Medelstor, ytterst elegant doft med lite blandade söta bär fast mest sekundäraromer av  läder och undervegetation. Smaken innehåller söt frukt, lite lakrits, mjölkchoklad och örter. Fin lång, sirlig syradriven smak. Inget stort vin, men elegant! Dricker perfekt nu (med ca en timme i karaff och glas) - och passar fint till lammracks och ugnsrostade rotsaker. Bör konsumeras inom de närmsta tre-fyra åren tror jag.
 
Så här smakade det 2010:

söndag 17 november 2013

Förråds-tabberas!

Även om solen faktiskt skiner så behöver november all tänkbar hjälp att bli uthärdlig. Då passar det bra att rensa förråden och bjuda hem några vinkamrater att hjälpa till. Det slutade med 18 öppnade buteljer...

Här följer mina intryck om några av favoriterna:

2006 Leitz Kaisersteinfels Alte Reben
Klar och "sjungande" Riesling som känns perfekt mogen med läcker frukt, finfina syror och viss utveckling. De flesta sätter denna ganska omedelbart som just en Riesling. Restsockret är nog omkring 10-12% - men helheten är precis sådär sömlöst integrerad som man önskar - så det var precis lagom med socker!

1996 Bruno Paillard
Öppnar med lite väl bokna äpplen, utvecklas bra i glaset och blir utmärkt med krämig mousse och fint avvägda syror. Dricker perfekt nu!

1998 La Chapelle, Hermitage, Jaboulet
1990-talet var egentligen inte firma Jaboulets "finest years" - så jag var lite orolig för denna butelj. Första intrycket gav utvecklad klassisk norra rhone med röd frukt, hög syra, kött och animaliska toner. Det utvecklas suveränt i glaset och efter en dryg timme så får vi en magisk doft med vildhallon, rökt sidfläsk, orientaliska kryddor och den där unika "vilt-smaken" som nästan bara kan komma från ett toppvin från norra rhone. Klockrena 95 pinnar och WOTN för undertecknad!

1998 Pichon Baron
Skönt utvecklat vänstra-stranden-vin med en härlig bdx-näsa (cassis och lite undervegetation) men också några harmoniska gröna toner. Gott, drick nu!

2001 Ch Pavie
Tredje flighten med lite yngre röda viner får en vända i karaffen - men det behövs ändå en god stund i glaset för att detta maffiga vin skall kännas helgjutet. Inledningen är lite spretig med dominerade kafferost och chokladfat. Blir dock riktigt god i precis lagom modern stil (även om många gissningar landade i Napa). WOTN för flera av vinvännerna - och sammanlagd "delad" förstaplats med Chapellen. Klarar många år till.

För övrigt så slank följande viner ned:
2005 Der Ott, Gruner Veltliner. Frisk och fräsch med lite gråpäron o lätt pepprighet.

2002 Silex, Vouvray - typisk torr Chenin Blanc med vax, gula plommon, honung, arrak och hög syra. Gott - men inte allas påse.

2000 Maurice Vessele, Grand Cru Bouzy
Ganska utvecklad med lite brödig ton, röda äpplen och hög fräsch syra (lite grapig). Bra utan att vara stor.

1999 Leoville Barton
Mörkfruktig, god och vänstra-stranden typisk. Förvånande lite utveckling då 1999 oftast är helt drickfärdiga idag.

2000 Paje, Roagna Barbaresco
Även denna var både mörkare, tuffare och mindre utvecklad än tidigare flaskor. En hel del tannin. Liten besvikelse. Slatten som är kvar dag 2 är mer utvecklad och sammantaget minst lika bra.

1998 Pavie Decesse, St Emilion
Första året med Gerard Perse vid spakarna  har gett ett vin som är gott - men nästan lite för mycket och kanske lät han frukten hänga lite för länge? Aningen tungfotad, sötfruktig och toner av mint!

2005 Jason, Napa
Pahlmeyers andravin hade varit kul att prova i detta sällskap, tyvärr apkorkad!

2000 Tre Nasi, Barolo Riserva
Carlo Merollis utvalda fat från Cantine Gemma. Gissningsvis en del mörk Serralunga-frukt med bra tryck. Lite nypon och tjära. Gott, men har det tufft denna kväll ändå.

2002 Ducru-Beaucaillou
Förvånansvärt mycket stuns i frukten för en 02a. Bra fathantering, kalasgott! Fin framtid (drick 2013-2018 skulle jag tro). Svårspottat.

Vi korkar även upp en 1980 Smith Woodhouse vintage port - gott och typiskt, men flera av de andra vinerna har större genomslag denna kväll.

Avrundar med två Sauternes: 1998 Ch de Malle och 1999 Climens. 98 de Malle har mer utveckling - och några föredrar den (bla. undertecknad). 99 Climens är lite fräschare med högre syra och kanderad frukt (ananas, apelsin). Något fler röster på den. Båda har balans mellan frukt, fräschör och botrytis-utveckling. Ett riktigt trevligt sätt att minska lagren!

Maten till var lätt experimentell - en "pulled beef" på högrevshjärta som smakade finfint efter ca 6 timmar i ugnen på dryga 100 grader; och till det ugnsbakad rotselleri- och morotslåda med svenskt rökt sidfläsk; samt stora vita bönor i hemkokt grönsaks- och vinbuljong. Smakade inte helt fel faktiskt!

fredag 15 november 2013

03 Redoma - toppklass

 
Ännu en fredag, ännu en snabb räd i förrådet som slutar med ett korkskadat elände (2005 St Joseph - Clos Cuminaille, P Gaillard) och sedan en ännu snabbare räd - denna gång med ett lyckat byte (även om valet av ursprungsland kanske inte var helt klockrent denna kväll som A. påpekade). Redoma Tinto, från Douro och firma Niepoort i den varma årgången 2003.
 
Tio år gammalt - och en helt perfekt kork. Färgen är tät mörkt röd, där man kan ana lite stick av svart och tegel som antyder utveckling. Doften är medelstor men innehållsrik - bär (tranbär), frukt, syra och mineral fint sammansatta. Smaken är ännu bättre med tät fin, mogen frukt, ett bra djup och en del komplexitet. Fascinerande, oerhört gott och svårspottat (93-94 p). Flaskan tar slut fortare än den borde en fredagskväll när man är lite hösttrött. Nu får bara Zlatan & Co. se till att göra några mål också!

torsdag 14 november 2013

Beaujolais!

En kväll med vinklubben på jobbet kan arta sig på följande vis:

1. 2011 Morgon Georges Duboeuf SB 5106 89 kr Bärig, ungdomlig doft&smak med inslag av blåbär, hallon och gräs. Hög syra, typiska röda skogsbär, ganska lätt och mjukt vin, felfritt - men inte så spännande.

2. 2011 Morgon Tradition 2011 Jean-Paul Thevenet (170 kr + frakt, Robersonwine.se)
Ett helt annat djup med fin, mörk bärfrukt och en gnutta rondör och vanilj. Kalasgott att dricka i stora klunkar!

3. 2010 Régnié, Grain&Granit Charly Thévenet (190 kr + frakt, Robersonwine.se) Betydligt mer struktur, ganska tuff syra, lite mörka körsbär. Som att slicka på graniten! Häftiga grejer (men inte allas melodi). Mår nog egentligen bra av ett par år i en mörk källare.

4. 2009 Moulin-à-Vent Champ de Cour BS 74623 189 kr Château des Jacques, Louis Jadot Ett helt annat doftspektra med varmare frukt och en hel del kafferost. Enda vinet med nya fat. Kryddiga hallon. Kvällens favorit hos många. Blint hade jag satt denna som en bra medelklass röd bourgogne 10 gånger av 10.

5. 2011 Morgon Côte du Py, Jean Foillard SB 99168 249 kr, enstaka flaskor kvar
Packat med frukt och syra, behöver en hel del luft för att utvecklas. Komplex med örter och mineral, lite "naturvinskänsla" - men fin och god sådan!

6. 2011 Brouilly Vieilles Vignes, Georges Descombes Magnum (privat källare, normalpris ca 170-200 kr / 75 cl) Doft av körsbär, röda och mörka bär, kryddor, lite örtig, tjära. Somliga upplever hudlkräm - men inte alla. Tillgänglig och skön smak med röda bär, saftig, en del tannin, hög syra. Hudkrämen kommer dock igen...

7. 2010 Fleurie 2010, Julien Sunier (magnum 435 kr + frakt, Robersonwine.se) Ljusare och mer transparent färg, men intensiv rödbärig och kryddig smak. Finfin elegans och balans. Lite mer utveckling (trots magnum), oerhört gott och svårspottat - min favorit denna kväll!

Alla vinerna vann på sällskap av mat och luft. En kul och lärorik kväll med sköna kvalitets-Bojo-viner!

måndag 4 november 2013

Nu får det vara nog!

Jag brukar försöka hålla mig undan denna debatt, men nu får det vara nog!
Egentligen vet ju de flesta redan detta, men det är ändå gravt alarmerande. Systembolaget är så långt ifrån sitt uppdrag som neutral detaljist och värnare om folkhälsa när man (sedan flera år) dikterat både vad svenska folket ska dricka, och vad vi inte får dricka genom sina designade upphandlingar!

Det är så nära 1984 och alla andra skildringar av maktfullkomliga kontrollstater (Nordkorea någon?) att man blir fullkomligt mörkrädd. Än värre är att hela konceptet omhuldas av så många i dagens Sverige. Vad sjutton gör vi åt eländet?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/storsaljande-vin-tillverkas-i-simrishamn_8686742.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20131104

lördag 2 november 2013

2000 Caronne St Gemme

 
Sista flaskan av detta vin får sätta korken till. Färgen är röd-brun-svart, doften till en början ganska svag - växer efterhand till en elegant och finstämd klassisk medoc-doft med lite frukt och lite mer sekundärtoner av läder, söt tobak och undervegetation. Det är (som vanligt) i smaken det händer mer grejer - en härligt utvecklad och elegant munfull med röd mogen frukt och en bukett med mognadstoner. Utvecklas stadigt men långsamt under en hel kväll. Finfin utdelning på lagring sedan 2005. Inköpt i Köpenhamn för ytterst rimliga 120 DKK. 

torsdag 31 oktober 2013

VinUnics nya höjdare

 
Stefan, Claes och Cattis samlar ihop ett gäng vinnördar en kväll på kontoret för att prova (främst) nya årgångar av ett antal höjdare ur VinUnics (ansenliga) vinportfölj. Vi inleder med goda små smörrebröd och Roederer på magnum (mycket bra redan idag).

Först ut - fem vita:

2006 Pazo de Senorans Seleccion Anada
100% kvalitets-albarino, 30 mån på jästfällning och ståltank. Lång, snygg och elegant med lagom utveckling (89-90)

2007 Pewsey Vale Contours Riesling
Skruvkork, lagras alltid ca 5 år innan release. Väldigt typisk aussie-riesling med lime och lite gummiträd. Kalk, päron. Mycket bra längd, balans och fin syra. Kanske inte lika dansant eller mineralisk som sina tyska kusiner - likväl upplever jag detta som riktigt bra! (90-91)

2012 Rossj-Bass Chardonnay, Gaja
Ung, aromatisk men svårdefinierad doft. Utvecklas en hel del i glaset. Någon säger "Viognier" på näsan, och det är lite åt det hållet. Sedan diskuterar vi om det verkligen är 100% chardonnay, eller kanske lite inblandning av sauvignon - vilket skulle förklara doften. I munnen är det ungt och lite spretigt... blir nog bra med lite tid på rygg, men inte helt min påse idag (88).

2011 Ridge Estate Chardonnay
Omedelbart mycket god! Fin frukt och skön syra, rätt typisk kali-chard med en del fat - men de är väldigt snyggt hanterade. Dock en aning spretig jämfört med nästa vin... (91)

2010 Monte Bello Chardonnay, Ridge
Gaah - här händer det. Ännu lite fylligare frukt, en mjukare och skönare attack och munkänsla, och härlig längd. Riktigt bra kali-chard (93+)!


 Vidare till 8 röda:

2009 Barbaresco, Gaja
Ung och knuten upplever jag. Fina nypon och rosor på näsan, men blyga. Finkorniga tanniner och utvecklas fint i glaset. Har bra potential, men lever inte upp till sin prislapp idag (90+?).

2008 Sperss Langhe, Gaja
Här finns lite mer "tryck" i nebbiolofrukten, och en del (snyggt använda) fat. Det är lättare ett känna potentialen, detta kommer att bli bra för alla som vill ha (relativt) modern nebbiolo av toppklass (92++)

2010 Monte Bello Cabernet, Ridge
Samma "Gaah - vad bra detta är!" som på sin vita systervin ovan. Grymt gott idag - och grym potential. Precis så här vill jag ha min cali-cab. Kvällens vin för mig! (95++)

2009 Nicasia Malbec, Catena
Tillgänglig, vaniljfatig, sammetsfruktig och helt enkelt smarrig höghöjdsmalbec. Söta, mogna krossade björnbär. Det vin som är rätt av "gott!!" idag. Sitter nog perfekt till grillen våren och sommaren 2014 (91-92)

2009 Adrianna, Catena
Den andra av vingårdsmalbec-vinerna som har ännu lite tätare tvinnad frukt och koncentration, men bjuder inte alls upp till dans på samma sätt denna kväll. Behöver tid på rygg. (90?)

2009 Nicolas Catena Zapata
"Estate-blend" med en stor andel Cabernet - och det märks. Mer koncentration, cassis, kaffe, ek och tanniner. Häftig idag - men långt ifrån drickfärdig. Potentialen finns där! (92+)

2009 La Mouline, Cote Rotie, Guigal
Underbart att få prova ett av LaLaLa-vinerna från toppårgången 2009. Den är dock lite svår (flera runt bordet tycker inte den beter sig som den skall). Jag häller fram och tillbaka ett par gånger och ger vinet mycket luft. Det hjälper en hel del - och får sedan en intensivt och häftigt vin med örter, kött, animaliska toner, peppar och en hel del baconfett. Behöver lång tid (svårbedömt: 92 idag, potential till minst 96)

2007 The Armagh Jim Barry Shiraz
 En massiv doft av björnbär, björnbärslikör, mynta och vanilj. Svår att motstå eftersom den är så omedelbart god och välgjord i sin super-aussie-stil. Ett annat topp-grillvin, som gissningsvis är lika gott sommaren 2014 som 2024 (93).

Till sist tre bubblande nyheter från Roederer:

2007 Millesime
Riktigt bra och fräsch med en hel blanc-de-blanc känsla (gröna äpplen, brioche) - men vinet är normalt gjort på 70% pinot. Den blockerade malon ger hög upplevd syra och fräschör. Gott att dricka idag och ett antal år framåt, men ingen långliggare skulle jag tro (91-92).

2008 Vintage Rose
2008 omnämns ofta som ett kanonår i champagne, så detta borde vara bra. Men jag går inte igång på vinet - som ofta har jag lite svårt för rosechampagne. Det blir på något sätt varken hackat eller malet. Andra runt bordet var klart entusiastiska.

2006 Cristal
Skyhög syra, tät och knuten frukt, balans - alla byggstenar till ett stort vin finns här. Behöver minst fem år på rygg (92-96).

En härlig avslutning på en verkligt trevlig, god, lärorik och "nördig" kväll! Sista munnen tar jag dock från 2010 Monte Bello Cabernet för att ha kvar smaken i munnen när jag vandrar hemåt i höstmörkret. Stort tack till Claes, Stefan och Cattis!

PS. Fler intryck att läsa:
http://barolista.blogspot.se/2013/10/vinunic-pours-some-fine-wines.html
DS

söndag 27 oktober 2013

Bordeaux vs. Världen

En innehållsrik vinvecka som inleddes med en klassisk Bordeaux mot resten av världen BYO, lätt uppstyrt av bdx-mannen.


Första flighten skulle innehålla tre bdx-viner och tre icke-bdx, ca år 2002 och framåt. Det visade sig vara sju viner... vilket faktiskt gjorde det hela intressantare - då kunde man inte med uteslutningsmetoden gissa vilka som var kvar mot slutet. Alla vinerna var bra - och för det mesta gick det bra att gissa "rätt" - men modern St Emilion (tex Clos Oratoraire och Tertre Roteboeuf) kan man lätt missta för "nya världen". I denna flight dominerade Bordeaux med 2004 Terte Roteboeuf främst.

Den andra flighten blev också sju viner - men en tokkorkad Pichon Lalande gjorde att det blev fyra icke-bdx mot två bdx. Här var 1996 Philip Togni de flestas val, med 1998 Mondavi Reserve som tvåa. 1970 Montrose var häftig, men började falla isär lite och 2000 Beychevelle är ett läckert vin (precis lagom utvecklat idag tycker jag) men ändå bakom Napa-vinerna. 1997 Ridge Monte Bello var OK - men ingen toppflaska. 1997 Meerlust Rubicon stod sig oväntat bra i denna ganska tuffa flight med intakt och tät frukt, grusväg och bara lite rökt bakelit. Många gissningar Pessac på det vinet faktiskt. Tack till Bdx-mannen (Lars) för en verkligt kul kväll!

 

lördag 19 oktober 2013

2004 Marchese Antinori

 
Mogna, lite mörka körsbär. Fin tomatpure. En viss utveckling. Det vi framförallt slås av är den alldeles utomordentliga balansen! Tannin- och syrastrukturen är precis lagom avrundad. Frukten och sekundäraromerna balanserar på en knivsegg. Hela bygget sitter ihop alldeles sömlöst. Sitter som den berömda italienska cykelkepsen både till maten (oxfile-medaljonger, blomkålspuré, rotsaker i ugn och en långkokt vinsås) och några bitar ost efter. Skönt när man lyckas plocka en flaska på sin topp!

lördag 12 oktober 2013

2004 Vilmart


 
Gul färg, medelstor doft, en rik och komplex smak med fin krita, musselskal, nästan mogna gula äpplen och en skönt krämig mousse. Riktig god skumpa - särskilt en dryg timme efter "ploppning". Inte på Krug-nivå - men lite åt det hållet. Funkar hela kvällen: före maten till blandade småplock, till maten (laxburgare med västerbotten) och efter maten. Visst finns där lite fat, men frukten är i förarsätet så hela bygget är i balans.
 

8 x Brunelli


4 av 8 Brunelli fastnade i mobilkameran
Provning i AuZone med 8 Brunelli från de lyckade årgångarna 2004 till 2007.

2007 Brunello di Montalcino Val di Suga (SB 42302) - 249 kr. En klassiker som funnits på systembolaget i många år. Vi får en verkligt typisk Brunello med bra syra, körsbär, läder, tobak och lite bränt farinsocker (2007 var ett varmt år). En god Brunello att dricka idag - även om det kanske fattas lite stoppning för längre lagring (89)

2006 Quercecchio
En favorit inköpt hos Carlo Merolli för ett par år sedan. Rödare frukt (vinbär, hallon, lingon), mindre trä och tobak. Snygg, linjär och bra längd. Lite örtigt elegant. Gott som 17! Att handla "by the truckload" för den som har möjlighet (90+)

2007 Fattoria Barbi - Brunello di Montalcino (nr 79013)
En historisk producent som nyligen släpptes på bolaget. Mycket traditionell stil med tanniner (lite torra), trä, tobak, läder och en aning starkvin och lite mentol i toppnoterna. Bra längd - men ingen riktig favorit denna kväll. Någon tror på lagring (87)

2005 Vigna Cerbaia
Ett vingårdsvin från liten familjeproducent (inköpt hos Carlo M.). Betydligt mer utveckling på näsan, lite grön balsamico! Fint balanserad eftersmak, men provarna är klart oeniga: 2 tycker vinet är bäst, och 4 att det är sämst. En vattendelare. (86)

2004 Val di Suga
En av provarna nämnde flera gångar att detta kunde vara en Val di Suga med viss utveckling - och det stämde ju! Liksom föregående vin ett annat doftspektra där sekundärtoner av svamp, soja, läder, stall och undervegetation tagit över från frukten. Helheten är i bra balans tycker jag - drick nu ifall du har flaskor. (89-90)

2006 Il Poggione
Mörkare tätare färg och klart mer knuten initialt (alla vinerna hade fått 1,5 timme på karaff). Ett (eller kanske två) snäpp upp i intensitet och kraft - men lite oförlöst ännu. God potential, en av kvällens favoriter (90+)

2006 Donna Olga
Liknande färg och intensitet som föregående vin, men lite modernare stil och lite mer tillgängligt idag. Intresseväckande komplex och kryddig doft. Kvällens vinnare! (92)

2007 Riserva Altesino
Kvällens dyraste vin och högsta Parker-poäng (94 om jag minns rätt). En djup och komplex doft som ändå är klart dominerad av söt frukt (vinbär, slånbär och lite mörka söta körsbär). Blint hade jag inte satt detta i Montalcino (möjligen i Bolgheri, eller en bdx-blend från Veneto). Utan tvekan mycket välgjort och gott, men inte allas tekopp. 2 provare hade det som bäst, och 5 som sämst! (91)

Slutsatser:
  • Årgångarna 2004, 2006 och 2007 är bra. 2005 mer tveksam - men bara ett vin är förstås inget statistiskt underlag
  • I denna klass och stil av viner - så känns 2004 som drickfärdig, och 2007 snart så. 2006 kan lagra ett litet tag till
  • En majoritet av provarna gillade en majoritet av vinerna (men inte nödvändigtvis samma!). Prisnivån får anses klart rimlig i både Sverige och Danmark - vissa av dessa viner kostar nästan dubbelt så mycket i USA (50-80 USD exkl. skatt).
  • Samtliga viner är att betrakta som matviner - tanniner och syrastruktur behöver något att bita i!

 

söndag 6 oktober 2013

2006 Singerriedel


 
Söndagsfisken (bergtunga med fänkål) får sällskap av en gammal bekant, 2006 Riesling Smaragd från vingården Singerriedel i Wachau - gjort av allas vårt kooperativ Freie Weingärtner. Vi har druckit vinet en 3-4 gånger tidigare, och alltid varit nöjda. 2006 är en årgång som till en början fick goda omdömen runt om i världen, men sedan har det svajat en del. Det har framförallt klagats på obalans och bitterhet i frukten. Vi hittar inget sådant i kvällens butelj. Det är bara ett skönt flöde av solmogna gula stenfrukter (plommon och aprikoser), stenar och mineraler, och lite kanderade apelsin i doften. Smaken är i perfekt balans idag (i alla fall i våra munnar) och längden är oklanderlig. Hela flaskan går åt, fast vi bara tänkt dricka halva. Om man skall vara en riktig petimäter och verkligen leta efter något att anmärka på, så är det möjligen att alkoholen (14%) märks i eftersmaken - särskilt sedan vinet kommit upp i nära rumstemperatur. Stark rekommendation att dra en kork om du har en flaska i ditt förråd.
 

Mogna viner i oktober

Vi har A.s studiekompisar på vinmiddag och denna gång är temat viner med lite utveckling. 2002 Franck Bonville Blanc de Blancs inleder med fint utvecklad karaktär av gula frukter och nötter. Syran är väl avrundad och flaskan tar slut medan köttet går klart i ugnen. Vi häller de fyra röda och provar; 1998 Veenwouden Classic är sötfruktigt och lite rökigt, flera tycker det är godast utan maten, men ingen till maten. Bara drygt halva flaskan går åt. 2004 Casalferro är rätt knuten trots 1,5 timme på karaff, men efter lite snurrande och luftande så får vi lite mörk tät frukt, espresso och lövhög. Ingen har detta som favorit, men jag tycker ändå det gör rätt bra ifrån sig - utvecklas dessutom hela kvällen och sista slurken smakar bäst. 2004 Yalumba The Menzies är om möjligt ännu tätare, och ger ett typiskt aussie-intryck med redig frukt (vinbär och björnbär) och en gnutta eukalyptus. Ganska låg syra och utmognade tanniner. Enda anmärkningen är att det kanske är lite endimensionellt och inte så långt. 2000 Ch Kirwan, Margaux är (som väntat) något rödare/ljusare i färgen och ger ett svalare och komplexare intryck med allehanda bordeaux-typiska toner. Ingen tyckte det var godast utan mat, men alla tyckte det var godast till maten (lågtempad, helstekt US Top Blade och rotsaksgratäng) och flaskan tog slut först!

Till äppelpaj med citrontouch så drack vi 1987 Quinta do Panascal Vintage Port, väldans gott!
 
 
 

fredag 4 oktober 2013

2002 Clos Fourtet


Skön drickbarhet och nivån i flaskan sjunker fort.
 
Vi ville ha ett gott fredagsvin med lite utveckling kombinerat med bra frukt, och därför drar vi denna kork. 2002 är ju generellt en tveksam årgång i Bordeaux; kallt och blött väder gav dålig och ojämn mognad och därmed ofta gröna och snipiga viner. Clos Fourtet hade året innan köpts av nya ägare som vill visa vad egendomen förmår - och selekterar stenhårt. Resultatet blir bra - vi får en härlig mörkröd färg, en doft med både klassiska och moderna komponenter och en välbalanserad och matvänlig smak med mörka plommon, lite korint, och lite smörkola (från faten). Syra snarare än tanniner ger struktur. Visst finns där några gröna stråk, men det är högst njutbart idag efter ca 1 timme på karaff.

lördag 28 september 2013

2000 Fontenil, Fronsac

Michel Rollands egendom i Fronsac gör faktiskt riktigt gott vin!

Mörkröd färg, härlig doft med djup, och perfekt balanserad smak med lagom nedbruten frukt (mörka plommon, skogsbär) och eleganta sekundärtoner av läder och en gnutta stall. Faten märks inte. Redigt svårspottat - man vill bara ha en klunk till, mao skyhög drickbarhet. Hoppas det finns något kvar när ankbrösten i ugnen är klara!

onsdag 25 september 2013

Robert Moncuit NV

En god halva skumpa som fått lite extra tid på rygg i förrådet. Förgyller en omsdagskväll med skön, lagom kritig smak och härligt elegant blanc-de-blanc karaktär!

fredag 20 september 2013

lördag 14 september 2013

En kväll i Mariehäll


Riktigt bra grejer! Och då var detta de två sista av nio kanonviner. 2008 Meursault Coche-Dury kvällens vinnare!

fredag 13 september 2013

2 x TCA - 3 x Bdx

Fredag kväll och kyckling med västerbottenost. Första försöket i vinkällaren är 2000 Fourcas Dupre som får en sväng i karaffen. Svårfångad doft, lite knepig smak, en del källare och för mycket bitterhet och syra. Trist, vi tar snabbt fram ett alternativ 2002 Ch Saint-Brice, St Emilion. Här är frukten först Ok, men efter en ganska kort stund så visar TCA upp sin fula nuna igen, och A. Gör tummen ned. En tredje  runda i förrådet resulterar i 2005 Ch La Commanderie från St Emilion. Det är till en början väl knutet, men lite hällande mellan karaff och glas får vinet att öppna upp åtminstone lite grand. Här får vi årgångstypisk stram frukt som egentligen behöver ett par timmar i karaff. Espressorost från faten är lite dominerande, men ändå kvällen vinnare utan tvekan!

lördag 7 september 2013

2001 Grand Mayne

Ahhh, the real McCoy!
Utvecklad, lagom modern St Emilion är ju bara så gott!
En dryg timme på karaff. Mörkröd färg med svarta stick. Medelstor doft i perfekt balans mellan merlot-frukt och snygga sekundäraromer och så lite piff från faten!
Balansen i munnen är oklanderlig, man vill ha en sipp till omedelbart.
93p i min bok.
Stark rekommendation att dra en kork nu ifall du har flaskor i förråden!

Goa grejer från Magnum Wine


Den sympatiske bordeaux- inriktade importören Magnum Wine ställde upp ett antal godsaker på en intim provning. Här är några favoriter:

onsdag 4 september 2013

Bordeaux 2012 med WineFinder

Så var det dags för den årliga mönstringen av primörviner från Bordeaux. WineFinder och negocianten Beyerman tillsammans med dryga 30-tal bättre slott presenterar fatprov av 2012 och en referensårgång. Lilla julafton för en Bordeaux-nörd :-)

2012 har allmänt gett lättare viner med lägre alkohol i en klassisk stil. Man kan tex jmf med 2004, 2006, 2007 och 2008. Jag upplever att vinerna är av blandad kvalitet, det kommer en "dump" av noteringar längst ned i inlägget för den som är intresserad. Enligt farbror Parker mfl bedömare har framförallt Pomerol lyckats bra, medan StEmilion är mer spridda skurar och Medoc haft det lite kämpigt med att få cabernet att mogna ordentligt. På denna provning är det dock en överväldigande majoritet Medoc-viner (och Pomerolslottet Ch Gazin har bara med sig 2011, resten är slutsålt). Priserna är ganska väsentligt sänkta jmf med med 2010 och en del jmf med 2011 - vilket förstås är en förutsättning för att säljas överhuvudtaget i många fall.

Jag hann prova de flesta viner (några två gånger) och kärnfrågan är förstås hur smakade det? Ungefär som jag hade trott. De bästa röda vinerna har en fint balanserad frukt, goda tanniner och fräschör. Det är dock rätt stora skillnader, och man bör definitivt prova innan man köper några större mängder. Den största "upptäckten" för min del i år var de torra vita vinerna! Här fanns ett par riktiga höjdare: framförallt Larrivet Haut-Brion som var utsökt bra, och Domaine de Chevalier Blanc som ju alltid är bra.

Det man inte får 2012 är den yppiga frukten hos 2009; eller intensiteten och strukturen hos 2010. Några producenter ansåg att 2012 (och 2011) är viner att dricka medan man väntar på 2009 och 2010. Jag skulle tro att man kommer att kunna dricka många 2009 "längs hela vägen"; medan 2010 kommer att kräva tid på rygg. En reflektion var att många slott valde 2007 som referensvin, och jag upplevde att flera av dem var bättre nu än nånsin (tex Leoville Poyferre, Haut Bailly). Även 2007 Suidiraut var en upplevelse!

Givet den varierande kvaliteten på vinerna, och de lika varierande prisjusteringarna (jmf med 2010) så blir rådet att prova vinerna och göra en ordentlig analys om det finns buteljerade viner från samma slott till lägre pris från annan årgång. Själv har jag skrivit in följande på önskelistan / tänkbara köp: La Clemence, Larrivet Haut Brion, Domaine Chevalier (rouge et blanc), Lascombes, Clerc

Om man vill generalisera (vilket åenasidan är praktiskt, åandrasidan lite dumdristigt förenklande) så är mina intryck:
2009 - jäpp, den är så yppig, rund och modern som farbror Parker sagt. Sannolikt det närmaste vi kommer en 82a. Förmodligen svårt vanebildande för alla som uppskattar modern Bdx.
2008 - en blandad årgång med en del hyggliga viner i vardande, fast flera är lite obalanserade och i tunnel idag, fortsatt ryggläge för många.
2007 - alla viner är i stort sett färdiga att dricka, helt ok mat&restaurantviner, med ett fåtal toppar.
2006 - tex Clerc Milon är bra
2005 - ett par viner fanns med, alla riktigt bra - så hajpen kring 2005 känns motiverad, och de börjar att komma ur tunneln - dags att prova lite fler nollfemmor!
Enda lilla besvikelsen var att några av de bästa slotten inte längre åker med på dessa "roadshows" - jag saknar tex Pontet, Montrose och Canon Gaffeliere. Åandrasidan så var GPL tillbaka och Leoville Barton med, kul!

Som vanligt - stort tack till WineFinder och Beyerman för denna möjlighet för en Bordeaux-nörd att stilla begäret!

--- dump med provningsnoteringar ---
MargauxChâteau Ferrière 2012: Betydligt tätare o blåare. Frukt o fat på näsan. Helt OK, men inte lika imponerande som 2010 var. Rätt syradriven i munnen. Blir nog helt OK. 86-90
2004: Utvecklad, ganska mogen o drickklar. Medelfyllig, bra syra, rätt så medoc, lite läder o undervegetation, gräs, gott – matvin. 88

Château Giscours: 2012 Ett steg upp – mer frukt (röd) och kraft än 2008. Känns också nära drickfärdig! Gott idag! 87-90? Mer Cabernet plantering de senaste åren ger mer struktur och elegans, passar bättre på Giscours
2008 Utvecklad, ganska lätt, Medoc, rätt snygg, inte lika bra som förväntat. Drick 2013-2017? 87
Château Lascombes, 2012 Mkt exkl. fat (nästan SQN vibb), tät mörk frukt, knuten. Ändå mkt bra potential tack vare balansen. Helt klart en klass upp. Drick 2018-2030? 90-92?
2008 Bra näsa, rätt mkt fat, gott som 17. Exklusiva fat! Kaffe o orientaliska kryddor. Frukten hänger med. Fin balans – inget som sticker ut åt fel håll. drickbar nu och säkert till 2020 (89-91),
Château du Tertre, 2012: Mkt mörkare, nästan violett. Bra frukt! Fin balans utan alltför mkt fat, men lite knutet och svårbedömt idag. Blir nog bra… 87-90? Drick 2017-2022?
2007 Utvecklad och redo att dricka nu. En varm del av Margaux, planterad med ca 20% CabFranc, ger mer kryddighet (och lite grön paprika!) – rundare och mer tillgänglig än tex Giscours som är mer ”aristokratisk”. Gott idag. Drick nu!
Château d’Issan, 2012: fortfarande med babyfet frukt, ok balans, lite svårt att veta vart den tar vägen?
2008: rätt bra och drickfärdig.

Saint-Julien
Château Beychevelle, 2012 Ny vinmakare (Romain Duclumb, från Ch Clinet), nu pigeage. Stramare och mer ”Medocig” med blyertspenna. Inga StJulien apelsiner. Bra potential för en 2012. 89-92? Drick 2018-2025?
2009 Inte så stor näsa idag, men himla gott! Potentialen är där för ”grand vin”. Mkt rund fin frukt och bra syra. Kanske lite hög alkohol? Ändå väldigt god och ”bdx-ig” frukt. Mkt smak i varje klunk. 90-93. Drick 2017-2030?

Château Branaire Ducru, 2012 Rätt mkt fat på näsan, bra utan att briljera. Gott, StJulien o Branaire-typiskt (apelsinkrokant-choklad), 88-90?
2007 Utvecklat, lätt, mkt StJulien karaktär (apelsin, läder, ljus choklad), bra syra, lätta tanniner. Gott och drickfärdigt, typiskt matvin. Betydligt lättare o elegantare än tex Lagrange.
Château Lagrange, 2012: ok, men lite kärv och svårbedömd idag. 86-90? Mkt kärnig i slutet.
2008: Rätt bra, men lite samma ”kärva” stil som 2012. Liknande intryck som förra året. Lagrange behöver mer tid. 2004 i våras var ju inte färdig.

Château Léoville Poyferré, 2012: Tuff, men potential. Svårbedömd idag. Blir nog bra. 88-93?
2007 Kalasgod – den bästa 2007an idag. Massor av snygg frukt kvar. Lite utveckling, apgott. Köp! 90-92. Inte grand vin – men nästan.
Château Leoville Barton, 2012 Fat o frukt på näsan. Mkt mer kraft än många andra 2012. Lite svår att bedöma idag (precis som Poyferre). 88-93?
2007 Kanonbra, klassisk Medoc med alla bitarna på rätt plats. Gott och massor med frukt. Lite mer traditionell än Poyferre, men nästan lika bra!88-89 idag, drick 2013-2020

Château Talbot, 2012 Helt OK, men inget som briljerar. God, hantverksmässig Medoc. Ganska elegant och hygglig potential (88-89), jämn och snygg… men som sagt inget som får igång vinnörden.
2007 Utvecklad, helt OK Medocvin. Näsan är rätt bra; elegant och med viss komplexitet. Men är det egentligen värt 500 pix? Tveksamt… 87-88. Gott, snällt och runt. Inga kantigheter – inget som sticker ut.

Pauillac
Château dArmailhac 2006 Bra, medelfyllig, drick 2013-2017, 89 p
Château Clerc-Milon 2012 fat på näsan, god och fin balans, denna blir bra, en av de bättre 2012
2006 bra och nästan drickfärdig, fin stoppning och bra syra.
Château Haut Bages Libéral, 2012
Mörkare o mer frukt & fat! Rätt bra balans, mindre ”kärv” än tex Lagrange. Blir nog rätt bra – klara likheter med 2008 fast 4 år yngre. Drick 2017-2024?, 87-90.
2008: Ganska lätt och trevlig. Mer Medoc än Pauillac (men det finns både blyerts o svarta vinbär). Bra syra o balans. Gott, matvin, drick 2014-2020?, 87-88
Château Grand Puy Lacoste, 2012: Röfruktig, rätt så Medoc-ig, stram blyert, grafit. Nästan drickbar – 87-90? Mer frukt, tannin o syra än ek (bra)
2007: oväntat bra, snygg o ren. Kanske lite mkt fat – men väldigt god! (89)

Château Pichon-Longueville Baron, 2008 Mer frukt, men inte samma balans och ”snygghet” som 2007 idag. Mer tanniner och inte lika god helt enkelt. Är det en tidsfråga? Kanske… men jag är inte säker.
2007 Bra, snygg, ren Pauillac. Helt homogen smak med fin frukt (mer röd än svart), lagom utveckling. Ett perfekt vin att dricka idag för den som vill ha en fruktdriven Pauillac med elegans i massor. Gott som 17.

Saint-Estèphe
2009 Château Phélan-Ségur - en rund, god och snygg 2009a!

Pessac-Léognan
2007 Château Haut-Bailly, kalasbra och elegant till tusen. Kvintessentiel bdx. Balans och perfekt att dricka idag och 10 år till. 92-92.
Château Larrivet Haut-Brion Rouge, 2012 , nja – köp de vita från samma slott istället 
2007 Nja, OK, men inte så kul. 85

Château Larrivet Haut-Brion Blanc, 2012: Liiite mkt fat idag, men kommer att bli kalas för alla som gillar vit bdx och tål fathanteringen. Massor av snygg frukt, perfekt Sauvignon/Semillon balans. Längd och syra. Kalasgott! 91-94?
2009: Ojojoj vad gott detta är! Rejält fatad bdx-blanc, men det sitter ihop så väldigt bra. Perfekt att dricka idag och ett antal år framåt! 91-93?

Château Latour-Martillac Blanc, 2012: Sauvignon-nässlor på näsan, hög syra, mkt sauvignon-typisk med ngn rondör (lite fat). Snygg och potent frukt. Mkt bra, nästan lika bra om LBH!

Chateau Smith Haut Lafitte Blanc 2011: Bra, och lite ”mitt emellan” mkt Sauvignon-kraft, men inte riktigt utvecklat och i balans ännu. Bra potential. Men LHB både 09 o 12 är läckrare idag. Blir nog bra med lite mer tid. 89-92?
Domaine de Chevalier Rouge, 2012 Violett och verkligt primär primör! Smakar som Dom Chev brukar göra – snygg, elegant frukt och lite fat. Väldigt gott idag – blir säkert bra om 7 år också. Drick 2018-2030. 89-92.
2000 mörk o tät färg. Doften är überklassisk bdx från stort år, smaken är väldigt bra (men doften är bättre) med perfekt mogen frukt och viss utveckling. Lite grusväg, men blint hade jag nog kunnat sätta detta varsomhelst i Bdx – lite krut och andra kul sekundäraromer. 93-94 idag. Drickes nu och 10 år framåt.
Domaine de Chevalier Blanc, 2012: Uj vad bra det är - igen! Mkt Sauvignon, oerhört snygg med nässlor och lite krusbär och en del tropisk frukt. Syran är magnifik. Liksom längden. Fast LBH är inte långt efter… 93-95. Drick närsomhelst!

Saint-Emilion
Château Destieux, 2012 Fat på näsan, medelfylligt, lakrits, lite kryddor, blir bra. Fin balans. Ungefär som 2006 om 6 år!
2006 Härligt, man känner nästan alltid igen detta vin på sin typiska StEmilion kryddighet med lite lakrits i. Ganska utvecklat idag, med fin balans mellan frukt, syra, tannin och sekundäraromer. En hel del fat – men det funkar. 89-91. Drick 2013 till 2018 (2020?)

Pomerol
Château La Clémence, 2012 Även här en hel del fat på näsan, men de känns OK. Mkt tätare frukt än många andra 2012, fast faten är lite framträdande och lite ”kärva”.
2002 Mogen bdx är lite speciellt. Här tycker jag att mognadstonerna tar överhand framför terroir. Det finns syra, läder, vegetation, lite apelsin, kamfer och en massa andra spännande grejer. Men inga plommon eller korinter. Blint hade jag bara sagt ”mogen bdx”. Gott hursomhelst (fast inte +700 kr). 90-91 p.
Château Gazin, 2011: Rund, Pomerolig (plommon, korinter, lite söta russin), blir nog bra. 88-92?
Château Petit-Village, 2010  - blir säkert bra, men tuff och knuten idag. Svårbedömd. Inga poäng.
2005 Goa grejer från Pomerol! Lagom at dricka idag faktiskt. Viss utveckling, och snygga, goda snälla merlotjuice. Riktigt gott och en snäll intro till bdx. 90-91
 
Sauternes
Château Coutet, 2012 – bra tryck, men en konstig bismak, lite ofärdig?
2009, mycket bra, lite lättare än 2007 Suduiraut. God frukt, aprikoser och mandel.

Château Guiraud, 2003 - häftig och relativt utvecklad.
Petit Guiraud, 2010 – halvvägs skrumpna druvor, aperitif-sauternes, 90 gram socker.

Château Suduiraut, 2007 otroligt bra! 200% saffran och sauternes-karaktär. Ett av kvällens viner, 94+
2010 också väldigt bra – intensiv frukt och sötma och massor av mandelmassa och söta aprikoser och andra goa grejer. Omöjligt att stå emot – bara att hälla i sig! 93+

tisdag 3 september 2013

Nombre IPA

Efter ca 50 unga bdx-viner behövs ngt uppfriskande!

måndag 26 augusti 2013

Ett handplockat sortiment

Importören Handpicked har vuxit fram som en av de intressantare de senare åren med en verkligt fin portfölj av (mestadels) mindre producenter, tex: Gagliasso i Piemonte, L'Ecole i Washington, Greywacke på Nya Zeeland och Wine&Soul i Portugal. Här är några favoriter från sortimentsprovningen!

2010 Quinta Manoella VV
Supervin från Sandra Tavares, bättre än 2009 Pintas idag.

2010 Betz Pere de Familie, Washington 
Rik US-fruit och ändå med bra europeisk struktur. Kan tävla mot dyrare viner både från Bordeaux och Napa.

2005 Bricco Pernice, Elvio Cogno
Utvecklad och elegant vingårdsbarolo.

2011 A'Puddara Etna Bianco
Verkligt skön, ren och bra frukt, på lokala druvan Cataratto

2011 Erse, Etna
Lätt och superelegant. Slår det mesta (all?) Pinot i samma prisnivå utan att anstränga sig.

2011 Gagliasso Ciabot Russ, Nebbiolo Langhe
Härlig och drickbar kvalitets-nebba för klart hanterbar kostnad!

Tack till Maggan & Co för ett utmärkt handplockat sortiment !

lördag 24 augusti 2013

2001 Gloria

Tillbaka i "vardagen" ( fast det är helgdag). Ser ut genom fönstret mot dagiset som vi lämnat för ett par år sedan. Solen har gått ned, men det är inte mörkt ännu. I solen under eftermiddagen kändes det nästan som sommar, men nu är det svårt att helt undgå att sommaren är på väg mot sitt slut. Då får man kompensera med mat och dryck! Helstekt rostasfile (Es favorit!) får sällskap av 2001 Ch Gloria från hemkommunen St Julien. Mörk färg, medelstor komplex doft, mycket händer i munnen: mörka bär, tobak, klassiska medoc-toner. Syra och tanniner har smält samman. Mycket gott! 

fredag 23 augusti 2013

2007 Monsanto Riserva


Helklassisk chianti med massor av rödfrukt, tomatpure och körsbärskärnor. God piptobak. Toskana ToR helt enkelt!

måndag 19 augusti 2013

Pigato

Utmärkt vin på den liguriska druvsorten Pigato

fredag 16 augusti 2013

À point


 
Ibland blir ett hastigt beslut ett lyckokast. Fredag kväll, fylld lövbiff med kantarellsås, klockan har passerat 18 och det behövs ett verkligt snabbt tillslag i förrådet. Valet faller på 2000 Ch Clement-Pichon, Haut-Medoc som ägs av "magnaten" Clement Fayat.
 
Vi får ett mörkrött elixir i kuporna som bara passar så otroligt bra till maten, och som känns precis på sin topp, à point , idag. Härlig doft med frukt och en massa sköna sekundäraromer (undervegetation, svamp, lite läder, lite soja). Smaken är ännu bättre med precis balans mellan frukt och andra aromer, här finns en gnutta starkvinston och soja som antyder att man nog inte bör lagra så mycket längre, men det funkar himmelskt till maten (särskilt kantarellerna!) Syran är ganska intakt, tanninerna ihopsmälta, längden är oklanderlig. Helt enkelt en sådan helhet som man hoppas på när man lagrar en flaska jäst druvjuice. Om du har flaskor kvar, så bara måste du dra en kork den närmsta veckan!
 

söndag 11 augusti 2013

2005 Forman

Grillkväll med vännerna familjen E. Dags att prova en flaska som vridits ett antal varv vid det här laget, 2005 Forman Estate Cabernet Sauvignon Napa Valley. Den erfarne Ric Forman gör numer vin "som han själv vill ha det" - och det blir redigt bra grejer. Precis den där mineraliska cassisen man är ute efter. Lite tobak och läder både i doften och smakbakgrunden. Tanninerna är "US pat. smooth" och helheten hänger samman som ett marmorblock. Syran är bra, riktigt gott som sagt! Enda anmärkningen är att man borde lagra längre för än mer utväxling.

fredag 9 augusti 2013

Usa vs Bdx

Solen skiner i en sittbrunn i Mälaren. Skaldjurspate och Carte dOr från Camille Saves till förrätt. Nu grillat och en klassisk shoot-out!

De tre vännerna kan inte riktigt enas (ens dagen efter) vilket som är godast! Ett bra betyg till båda vinerna :-)

söndag 4 augusti 2013

2005 Sori Paitin

Efter Piemonte-semester vill man gärna dricka lite mognande nebba på hemmaplan. Vi kyler och korkar upp ett vin jag varit och vänt på några gånger, 2005 Sori Paitin Barbaresco. Färgen är typiskt mörkt granatröd, doften medelstor men inte så uttrycksfull. Smaken är bra med rejäla tanniner, höga syror, nypon och mentol. Gott, och flaskan tar slut, men ändå inte ett vin som får oss att längta efter nästa butelj... Varför inte kan man fråga sig?

tisdag 30 juli 2013

2007 Gebling Riesling, Sepp Moser, Kremstal

Härlig, rik och utvecklad Riesling! 
Kul att dricka (& att blogga via mobilen)

2005 Yalumba Handpicked Shiraz

Svågern gillar aussie-shiraz, följaktligen ett bra tillfälle att prova ett moget vin. Vi kyler vinet till 16 grader och drar korken en timme före servering. Ur glaset stiger en skön och mycket typisk doft med rejält mogen frukt (söta björnbär, viol och mynta). I munnen är det "smooth" och lättdrucket, motståndet från tannninerna och syran är närmast noll. Det finns lite sekundäraromer, men är inte lika komplext eller 'intresseväckande' som motsvarande vin från Cote-Rotie. Gott ändå och svågern ger en klar tummen upp! Dags att dricka nu ifall du har flaskor kvar.

lördag 27 juli 2013

2009 Ch d'Aurilhac

Tät röd-svart-blå färg. Kalasläcker näsa med massor av mörk frukt, och lite begynnande sekundäraromer (läder, balsamico). Skön munkänsla och härlig smak av ung bordeaux med alla bitarna på rätt plats. Nivån sjunker fort. Lite "kamfer"-känsla, eller viol om man så vill. Faten märks - men frukten är i förarsätet. Väldigt mycket vin för ca 15 EUR.

torsdag 25 juli 2013

2007 Ch Fieuzal (rouge)

Vi korkar upp en 2007a som fick goda omdömen för något år sedan. Det är ett lyckat val, givet att man gillar ganska modern bordeaux. Faten är tydliga (kafferost och smörkola), men fint integrerade i den slanka och matvänliga frukten. Funkar utmärkt till både kyckling och kalvfärs med gräddsås. Faktiskt riktigt gott! En trevlig överraskning. Dra gärna en kork om du har flaskor hemma, jag tror inte det behövs så mycket mer tid, även om vinet säkert lever gott även om två eller tre år.

tisdag 23 juli 2013

2006 Nonna Concetta & 2009 Libenter

På landet hos G&Es farmor och farfar så är allt lite mer okomplicerat, inkl. vinerna. Vi dricker (snarare än provar) två viner inköpta från Carlo Merolli för ett par år sedan. Först ut är 2009 Libenter, ett av Carlos "scoop" för ca 80-90 kr. En blandning av sangiovese och montepulciano från Marche. Vi märker inte så mycket av sangiovesen, det är ett ganska mörkt och tätt vin med intakt montepulciano-frukt (mörka körsbär och nästan lite cassis). Bra syra och viss struktur, klart överpresterande för sin peng, även om det kanske inte är så elegant - men gott och drickvänligt.

2006 Nonna Concetta är gjort på "inne-druvan" nerello mascalese från Etnas vulkaniska sluttningar. Ni har läst om dessa viner förut - och vår enda invändning är en viss flaskvariation, samt en ganska rejäl, teblads-liknande fällning. För övrigt är det bara att hälla försiktigt och njuta av den finfina balansen, de sköna örterna, frukten, sammetstanniner, lite sandelträ och balsamico. Förföriskt gott och flaskan tar slut fort. Tur att vi har några kvar, synd att Carlo inte längre skeppar sina grejer till Sverige.

lördag 20 juli 2013

Norska vänner och 1978 Barolo Moscone

Vin är en social dörröppnare på många sätt. Det börjar en middag där vi pratar med den norska familjen vid bordet bredvid, och fortsätter med flera mycket trevliga middagar och "after dinner wine" hemma på Cascinan. Det visar sig att Morten skriver en intressant blogg - så vi har förstås mycket "vinsnack"ihop. Anna och Runa kommer också fint överens och barnen trivs väl ihop (utan vin!). En eftermiddag/kväll frågar Morten om jag vill smaka en 1978 Azienda Moscone, Barolo Serralunga. Ett sådant erbjudande tackar man förstås omedelbart ja till!

Vi får ett mörkt vin, med en djup och komplex doft, en hel del multnad och lite "gödselstack". Jag hittar även en hel del nebba-markörer: nypon, blommor och tjära. Tjejerna (med lite känsligare näsor) är inte helt övertygade, medan killarna myser över komplexiteten och de helt ihopsmälta tanninerna. Vinet utvecklas långsamt hela återstående kvällen (2-3 timmar) och blir lite bättre med mer luft. Väldigt gott och kul att få smaka, tack Morten!

Läs gärna hans fina blogg:
http://hvaharjegiglasset.blogspot.se/

onsdag 17 juli 2013

La Morra med omnejd

Äntligen kom vi till Piemonte! Efter fem dagar i Finale Ligure nere vid kusten med sol, bad och italienskt turistliv (även en del god mat och intressanta viner - tex det mycket lokala vita Pigato) så styrde vi hyrbilen upp mot byn La Morra i distriktet Langhe, en av de centrala byarna där man gör Barolo. Vår GPS hittar till byn, men inte adressen där vi skall bo "Agriturismo Cascina del Monastero" som visar sig ligga på andra sidan La Morra - faktiskt betydligt närmare en annan central Barolo-by; Castiglione Falletto. Vi bor utmärkt hos den alltid leende Velda och hennes man Beppe (som gör vinet). Att ligga i poolen och se upp över vingårdarna upp mot La Morra som ligger på den högsta "bergsryggen" är verkligen härligt!

Vi äter en massa god mat: Veldas frukostar är överdådiga, försöker hålla igen lite kring lunch, och går "all in" på middagarna. Första kvällen på närliggande (ca 400 m upp igenom vingården) Osteria Veglio, avsmakningsmeny för dryga 40 EUR, en flaska 2006 Mauro Veglio Vigneto Gattera (både vingård och firma ligger precis på andra sidan vägen!) och utsikt över vingårdarna och dalen - livet blir inte så mycket bättre. Vid bordet bredvid sitter en norsk familj som också bor på Cascina Monastero och vi börja prata lite vin och semester, och snart utbyter vi viner att prova (deras 2006 Roagna Langhe Nebbiolo är alldeles utmärkt!). Går hemåt nedför backen i samlad tropp genom vingården och småpratar om de kommande dagarna. Dagarna flyter på i ett lugnt tempo som innehåller bad, utflykter till borgar och slott (Castello Grinzane och Serralunga), en liten stad (Alba) och några vingårdsbesök. Ett par vingårdsbesök:

  • Damilano: ganska stort (men fortfarande familjeägt); proffsigt och bra viner med fin känsla av både Nebbiolo och Barolo. Ett par riktigt bra vingårdsviner (men även ganska höga priser)
  • Cascina Rocca: verkligt trevligt besök hos familjen Molina&Bergadano. Bra viner till vettiga priser. Rekommenderas!
  • Cascina Monastero: Klart bra viner, särskilt vingårdsvinerna Bricco Luciani och Bricco Riund.
En sen och varm eftermiddag på hemvägen från Alba svänger vi in hos Fratelli Revello (ligger på vägen upp till La Morra) och chansar på att de tar emot ett spontanbesök. En vänlig kvinna tittar ut genom fönstret och frågar på engelska om vårt ärende. Vi undrar om det går att prova lite vin? Hon svarar att det går bra, och undrar varifrån vi kommer? "Sweden" svarar vi då - och då brister Paula ut i ett väldigt sympatiskt leende och säger (på svenska) att vi är mycket välkomna! Paula är alltså svenska och gift med en av bröderna Revello! Det blir alldeles särdeles trevligt och roligt, det är ändå betydligt enklare att prata svenska - och särskilt med en person som är så lättsam och trevlig som Paula! Vinerna är också genomgående verkligt bra. De görs på ett modernt sätt (rotofermentorer, relativt kort maceration och franska fat), men mitt intryck är att de ändå smakar ganska traditionellt med höga friska syror och rediga nebba-tanniner. Vingårdsvinerna Giachini, Conca och Rocche dell'Annunziata blir favoriterna här.

lördag 6 juli 2013

Uppsamlingsheat

De senaste veckorna har bjudit på en väldigt blandad kompott; allt ifrån enstaka glas på en blåsig terrass till ett par vinösa höjdpunkter, här samlar vi ihop det "göttaste":

2004 Clos Fourtet
Dekadent, nästan fluffig Merlot med lyxiga fat (och en del smörkola). Alldeles väldans gott! Något mer utvecklat än den vi provade i våras i bdx04-horisontalen. Stark rekommendation att dra en kork nu ifall du har fler flaskor. Dock inget för naturvins-talibaner, här finns en hel del ekfat :-)

2004 Ridge Santa Cruz Mountains
Hälldes parallellt med Clos Fourtet, och är nästan lika gott. Det är nog mest en smakfråga. Ett par erfarna bdx-rävar hade väldigt svårt att bestämma sig om detta var bdx eller ej. Alla tummar upp!

En annan kväll smakades och dracks bla:

Selosse Substance (DG 2005)
Rik gul frukt och lite blommig. Precis lagom balans mellan frukt och komplexitet, oerhört gott. Kvällens vin enligt en av fyra runt bordet.

2001 Rien ne va plus (SQN, mest rousanne)
Ännu ett synnerligen rikt och komplext vin. Väldigt svårgissat (trots att R. säger att det har höga parkerpinnar). Efter en lång stund kommer vi fram till roussanne/marsanne. Kalasgott och kul att ha fått prova.

2001 Runrig, Torbreck
R. häller denna tungviktare... som ändå är precis lagom utvecklat och rätt elegant. Väldigt gott! och hyfsat aussie-typiskt. Jag gissar att det är en super-aussie-shiraz från 2002 (inte så illa).

1998 La Mouline, Guigal
Aarrgh - nedrans vad bra detta är. Alla markörer för norra rhone (chark, viol, örter, vitpeppar) och en hel massa elegans! Ultragott helt enkelt (96+ i min bok, särskilt när min gissning var en 98 LaLaLa ;-) Sommarens vin?

Sedan hällde samme R. bla ett maghognyfärgat elixir med mäktig rikedom och sötma som jag sa "dÝquem" på fler gånger än jag orkar räkna... men det var en SQN! (Strawman eller Nobleman... )
 En häftig kväll :-)

Nu är det snart "sommarlov"... vi får se när nästa inlägg kommer. Lev väl till dess!


tisdag 2 juli 2013

Paul Draper & Ridge Winery

Paul Draper är en levande legend inom vin. Följaktligen tog jag chansen att få höra honom och dessutom prova några Monte Bello så fort det var praktiskt möjligt efter att inbjudan från VinUnic kom. Det var en mycket välsmakande och trivsam lunch, och verkligt roligt att höra Pauls berättelser om firman, vingårdarna, och filosofin som ju känns helt modern idag - eftersom det handlar väldigt mycket om en "hands-off" eller "non-intervention" vinmakande. Sköt om vingårdarna, plocka frukten vid rätt mognad, sortera noggrant, minsta möjliga svavel, jäsning till rimliga alkoholnivåer. Dessutom en extremt bra policy att redovisa allt på flaskans etikett! Det är nästan så man köper vinerna bara av den orsaken. Utöver det en rimlig policy vad gäller pris, vilket innebär att priserna på vinerna varit i stort sett konstanta de senaste 10 åren. Här följer mina kortfattade intryck av vinerna:

2001 Estate Chardonnay
Rik frukt, bra syra, snygg och helt enkelt mycket god! Jag trodde först att vi hade Monte Bello Chardonnay i glaset. Upplever att denna årgång har bättre balans än tidigare årgångar som ibland var lite baktunga.

2011 Lytton Springs
Söt och lite vaniljiga fat. Inte helt integrerad ännu. Lovande.

2011 Geyserville
Lite mer struktur och syra än Lytton Springs, behöver en del luft. Kommer att bli kalasgott.

2001 Geyserville
Jag upplever att denna håller ihop bra, visst finns där både lite starkvinstoner, läder och lite "fruktkompott" - men gott är det. Samtidigt skulle jag inte spara det längre.

2010 Estate Cabernet (hette förut Santa Cruz Mountains)
Kommer att bli mycket bra (vi drack en 2004 SCM alldeles nyligen som var helt lysande).

Monte Bello Cabernet
2012 (fatprov)
Rik och solbakad primärfrukt, blir säkert mycket bra. Svårbedömd, som fatprov nästan alltid är.

2011
Som väntat inte helt ihopkommet ännu, det spretar en del. Men frukten, kryddigheten (jag fick en del Petit Verdot känsla). Rejäl struktur - blir säkert också mycket bra med en 7-8 år på rygg.

2009
Ung och God!

2006
Ganska mycket tannin och syra, initialt knuten - vecklar ut sig i glaset. Sista klunken är riktigt bra med finfin komplexitet (ca 93-95). Jag skulle nog ändå vänta minst ett år med att dra en kork på hemmaplan.

2005
Wow! Bara så otroligt gott - här är allt i balans. Min anteckning är extremt kort "sublimt gott"! (94-97). Utan tvekan mitt val denna lunch - jag går till och med och frågar om man kan få en slurk till... det händer rätt sällan.

2004
Ojdå, lite knepig. En annan flaska var korkad - men den jag fick ur var nog OK (även om smaken hade lite metallisk bitterhet som TCA kan vara orsak till). Dock så tyckte jag inte att det blev varken bättre eller sämre efter en dryg timme i glaset - och TCA brukar alltid bli klart sämre med luft. Hursomhelst inte alls lika gott som de andra glasen, vilket känns oroväckande då en av mycket få Monte Bello i förråden är just en 2004.

Stort tack till Paul Draper och Cattis & Co på VinUnic för en verkligt unik möjlighet att få höra en legend berätta och dessutom ha flera årgångar av ett legendariskt vin i glasen!

Utförligare noter finns här:
http://www.winepunk.net/files/1ff64c262f4d57eaeebcee53619e683c-214.html
http://barolista.blogspot.se/2013/06/lunch-tasting-with-paul-draper-six.html

Och lite äldre noter här:
http://vintresserad.blogspot.se/2011/06/ridge.html

fredag 28 juni 2013

2005 Mont Milieu, Chablis 1er cru

Semestern närmar sig och vi drar korken ur en lagrad premier cru Chablis från Domaine Pinson till lax, torsk, hollandaise och färskpotatis för att fira lite.

Färgen är djupt gul (närmast mässingsgul), doften medelstor och rätt komplex: lite gul stenfrukt, krita, bivax. Smaken är riktigt bra med tät och intensiv frukt samt ordentlig syra. Här finns även samma komplexitet och rediga mineraler. Ett vin att dricka i stora klunkar - men som också är lite krävande. Mineralerna och syran har lite överhand på frukten, så jag skulle nog inte bjuda "vin-ovana" gäster på detta. Faktiskt vissa likheter med den 2005 Grand Cru Les Preueses som dracks här:
 http://vintresserad.blogspot.se/2013/04/magnifik-magnum-middag.html

Kanske är det årgången som slår igenom med krita, bivax och mineral?

PS. Lyssnade just på Pink Floyd "Wish you were here" som är nysläppt på Spotify, det är verkligen ett musikstycke som håller! Stark rekommendation! DS

tisdag 25 juni 2013

2004 Belgrave & 2010 Saransot-Dupre

De gångna veckorna har bjudit en blandning av en massa arbete, ett par jobbkvällar med trivsam samvaro och god mat (men inte så spännande viner) och lite öl på midsommar. Ett par intressantare buteljer har även hunnits med:

2004 Ch Belgrave, Haut-Medoc
Femte cru från strax utanför Saint-Julien. Korkas upp lite bryskt, och hälls i enklare standardglas utomhus, levererar ändå mycket fint med skön näsa med stor typicitet (lite cassis, en hel del sekundäraromer av ceder, blyertspenna och undervegetation). Smaken är nästan lika bra - torr, slank och läskande. Fin balans (12,5% pang är trevligt!). De flesta gillar. I en fin drickfas nu.

2010 Ch Saransot-Dupre, Listrac
Var tvungen att dra denna kork, mest av nyfikenhet. Intrycket är lite som väntat - dvs snygg balans, bra frukt men ganska knutet och lite intetsägande idag. Inte lika charmigt som några av 2009orna var vid samma tid förra året. Fullt drickbart - men jag skulle ändå klart reka ryggläge (minst ett år, men sannolikt bortåt 2016 eller så).

tisdag 11 juni 2013

La Grola & Poja

Allegrinis La Grola är nog ett vin de flesta vin-intresserade stött på, eller kanske tom har som ett bättre italienskt "standard-rött". Finns ofta att tillgå, pålitligt både ungt och med lite utveckling. 1997 av systervinet Palazzo della Torre var ett vin som vi fastnade för (ganska många år sedan) och köpte och lagrade. Sedan har det blivit en och annan La Grola, och några av Allegrinis Amarone. Men det köps färre och färre flaskor - det finns helt enkelt annat som lockar. Därför var det extra roligt att få möjlighet att gå på VinUnics vertikal av La Grola. Som bonus bjöds även en vertikal av topp-vinet La Poja (som vi faktiskt bara druckit enstaka buteljer av - trots oklanderlig kvalitet och jämnhet).

Vi inleder med fin vit sparris och två viner från Allegrinis egendom i Bolgheri gjorda på huvudsakligen Vermentino, en trevlig druva som kan ge fantastisk blommig doft. Den (enklare) 2012 Bolgarello har just en sådan stor, yppig fräsch doft av blommor och färsk frukt. Smaken är lätt och klar som en fjällbäck, gott i sin stil - drick i sommar. 2012 Solosole är lite mer komplex och mer smak. Marilisa Allegrini berättar att med ett drygt år på rygg så börjar små toner av petroleum titta fram, och vissa likheter med Riesling från Alsace. Idag märks inget sådant - men klart mer ett lagringsprojekt än lillasyster (som jag tycker är godare idag). Båda funkar rätt bra till sparrisen, men en "riktig" Riesling hade nog varit ännu bättre.

Över till La Grola, ni kan nog historien; pappa Giovanni köper marken i slutet av 70-talet (som då är en nedgången vingård), renoverar allt och höjar kvaliteten rejält. 1983 är första årgången och 2013 således 30-års jubileum. Det roliga med La Grola är att det faktiskt är 80% Corvina Veronese och 20% Syrah idag (även mindre mängder Oseleta sedan 2010). Allegrinis tycker att de kompletterar varandra bra.

2010 (ur magnum)
Initialt knuten och svårtolkad, med luft får vi ett snyggt och elegant vin. Typiskt italienskt med körsbärskärnor och ganska hög syra. Fin skogsbärsfrukt. Utvecklas hela tiden i glaset - och blir till slut riktigt elegant med fint polerade tanniner och bra balans. Köprekommendation när denna årgång når Systemhyllorna.

2009
Mörkare och mer kraft, lite mer fatkaraktär (fast sannolikt precis samma fatbehandling som 2010). Bra, men jag föredrar 2010.

Så ett stort hopp i tiden till 2001: genast en helt annan utveckling, frukten är dämpad och sekundäraromer med läder, tobak och lite starkvin. Fortfarande tydlig italiensk prägel. Tanninerna och syran är fint integrerade och hela bygget håller ihop utmärkt. Ett av dagens viner!

1998
Här är hela strukturen (tannin + syra) sammetsmjuk och bäddar in den mogna frukten perfekt. Ett vin på toppen av sin utvecklingskurva (tycker jag). Dagens bästa?

1997
Var ett lite varmare och egentligen "bättre" år än 1998, men här upplever jag att vinet inte hänger ihop lika bra som 1998 eller 2001. Värmen har gett mognare frukt och högre alkohol, och nu spretar det lite. Doften är förföriskt god (för den som gillar mogna viner) - men smaken är inte helt i balans. Gott ändå!

Till denna vertikal får vi en vitello tonnato som smakar alldeles underbart bra. Syran i vinerna passar dessutom utmärkt till.

Vidare till en vertikal av La Poja. Högre upp på kullen, (ännu) senare skörd, mer koncentration, mognare och sötare frukt och högre alkohol. På alla vis ett häftigare vin - och blint hade mina tankar nästan gått till Kalifornien på de unga vinerna - så pass rika och opulenta är de.

2008
Fylligt, rikt, massor av söta mörka körsbär, lätt att gilla. Lite amaronestil (utan russinen). Ändå tycker jag att det balanserar på gränsen till "too much". I svansen märks de 14,5% en del. Jag tror att vinet skulle vinna på en lite lättare hantering och kanske även några dagar tidigare skörd.

2007
Här är det ännu tydligare, frukt- och kraftmätaren nära fullt utslag. Om jag inte visste bättre hade jag sagt antingen Amarone eller en italiensk varietal från Kalifornien eller Australien. Ändå finns en uppstramande struktur där också, och det är väldigt gott - bara lite "too much".

2004
Utveckling, mognad, salvia och rosmarin säger Marilisa. Jag hittar tyvärr inte mycket av det i doften - däremot en del "märkligheter" och det närmaste jag kommer är Salubrin (och då är tanken på brett mycket nära). Men bordsgrannarna tycker det är ett av dagens bättre viner - så det är nog jag som är konstig... inte min grej.

2001
Betydligt bättre - nu finns både utveckling och frukt där. Betydligt elegantare också. Ett av dagens viner (tillsammans med 2010, 2001 och 1998 av La Grola) för min del. Drick nu ifall du har flaskor i förråden.

2000
Här hittar jag en hel del skön utveckling, medan bordsgrannarna tycker det är över kanten. Och jag vet att det är samma flaska. Vin är en personlig upplevelse. Verkligt kul att få prova hursomhelst.

Till dessa fem viner får vi en fin bit kyckling med grönsaker och en rik, lite gräddig sås. Väldigt god mat som funkar bättre än man först tror till kraftpaketet La Poja. Riktigt roligt att kunna prova och uppleva hur väl ett såpass rimligt prissatt vin som La Grola utvecklas med lagring. 10-14 år på rygg känns precis lagom för en bra årgång!

Stort tack till Cattis, Ann och Marilisa för en förnämlig vinupplevelse med passande mat!

PS. Får leta i förråden och se om det möjligen gömmer sig någon 1997 Palazzo där... återkommer isådana fall! DS