En studie i Syrah

 

Så var det dags igen, 7 vinvänner runt bordet och till slut 19 korkar, nästan alla Syrah.
Syrah-druvan odlas med framgång på många platser i vinvärlden, tanken med denna studie var att både skapa en geografisk översikt, samt prova olika åldrar och se om vi kunde lära oss lite mer om den omskrivna Syrah-tunneln. Lite mat fick vi också :-)

Vi inleder med att G75 häller ett blint bubbel i de nya, mycket trevliga Riedel Veritas champagneglasen. Jag är lite sen med både mat&dekantering, så hinner inte prova ordentligt, utan dricker mest - synnerligen god och elegant skumpa. Precis lagom utvecklad för min smak, glaset är snabbt tomt! 2002 Jacquesson (3,5 gram dosage och deg. Q1 2011, bra baksidesetikett). Synd att de slutat göra denna cuvée.

Första flighten med sex yngre Syrah, de två första öppna referensviner:

2012 Dom. Thalabert, Crozes-Hermitage, Jaboulet
Först lite knuten, sedan fin röd Syrah-frukt med försiktig fathantering. Gott och elegant, utvecklas hlea kvällen (91+).

2013 Te Mata, Bullnose Syrah, Hawke's Bay, Nya Zeeland
Större doft med mycket vitpeppar och lite mer fat. Lite ungt och spretigt idag, de flesta föredrar Dom. Thalabert (89-90+?)

Sedan blint:

2012 EQ Syrah, Matetic, Chile
Varmare och yppigare frukt, ändå inte slappt. Gott helt enkelt! Alla gillar i en mer rättfram stil, "svärmor skulle älska detta säger ngn" (90).

2011 Silice, Coursodon, Saint-Joseph
Här är bordet lite villrådiga, är det norra eller södra rhone? Finns en ljusare och varmare ton med lite funk som inte alla uppskattar. Jag (som vet vinerna) tycker det är kalasgott och rätt typiskt med animaliska toner mitt i rödfrukten och lite krossad granit. (91+).

2010 St Hallet, Garden of Eden Shiraz
Bordet överens, vi är i Australien, men det är ett snyggt bygge med bra syra och alkoholen på måttliga 13,5%. Gott och okomplicerat, lagom avrundat idag (89).

2010 Renaissance, Cornas, A. Clape
Detta är lillebror till Clapes 100 RP vin 2010 Cornas, gjort på samma sätt men med druvmaterial från yngre stockar. Behöver tid i karaff och glas - öppnar sedan upp med en verkligt skönt balanserad frukt och precis lagom animalisk funk. Godaste glaset i denna flight för mig (92+).

Som synes en mycket jämn öppning, där jag ändå upplever att bordet hittade rätt i ursprunget för det mesta. De unga vinerna var överlag goda och välgjorda, med bra druv-typicitet.

Tryffelpastan smakade bra till!

Sedan ett öppet mellanspel från göteborgs-K med två viner av annan ålder och klass:

1994 Hermitage, JL Chave
Denna hade vi förstås mycket höga förväntningar på, lite för höga visade det sig. Moget och utvecklat, men lite grönt och "kantigt". Svårt att beskriva. Gott, men ingen storhet. Jag upplevde att vinet blev långsamt bättre under kvällen, framförallt försvann en del av inledande kantigheten.

1991 Grange, Penfolds
Ett ikonvin som levererar! Djup, väldigt god, lite söt frukt och helt oklanderlig balans. Bara att klunka i sig (fast man bör förstås stanna upp och reflektera lite också :-). Ett av kvällens bästa viner utan tvekan. Sådär 95-96 i min bok.

Nu är varmrätten klar så vi äter barbecuelamm med två variationer på rotselleri, blomkål och spetskål. Jag har kokat en kålbuljong halva eftermiddagen (orsaken att jag var sen med övriga förberedelser). Det hela funkar utmärkt till vinerna.

Flight 2 medelålders Syrah - allt blint:

2006 Cornas, Les Ruchets Jean-Luc Colombo
Colombo är en av producenterna i Cornas med bäst rykte. Han gör vin i traditionell stil, men med en del ek. Här har vi ett exempel på ett vin som är lite i Syrah-tunneln. Det är lite spretigt och inte så charmigt idag, men potentialen finns där.

2006 Ch Ampuis, Guigal
Lite ljusare röd frukt och en doft "to die 4" med fina orientaliska kryddor, söt frukt och fat i harmoni. Lagom med både viol och baconfett. Har kommit ur tunneln och är riktigt gott idag! Kvällens vin för mig parallellt med Grange (95).

2003 RWT, Penfolds
Bra tryck i frukten, utan att bli klumpig eller "too much". Ändå inte ett vin som riktigt lyser eller står ut denna kväll, "bara" mycket gott (ca 92-93).

2003 Ojai, Syrah Melville Vineyard, Santa Rita Hills
Jag gillar detta skarpt, får nästan lite SQN-vibbar (även om frukten inte är lika tät). Mörkare frukt och mer fat, ändå i balans (tycker jag, bordet var inte helt enade). Lagom utvecklat att dricka idag (94).

2005 Le Sol, Craggy Range, Gimblett Gravels , Nya Zeeland
Jag har druckit detta vin två gånger förut, och då stod vitpeppardoften som en kvast ur glaset (andra gången tog jag det blint bara på den doften, så karakteristisk var den). Idag är det bättre balans, och frukten står i centrum (vitpepparn finns där). Flertalet runt bordet gillade skarpt, ett av kvällens topp-5 viner. Vi tyckte att det var rätt drickfärdigt, men producenter rekar lagring bortåt 2020. (94). Enda flaskan, synd, jag hade gärna druckit igen om ett par år.

2005 Amon-Ra, Glaetzer, Barossa Valley
Ben Glaetzers topppvin, Amon-Ra lämnar ingen oberörd. Över 100 år gamla Syrah-stockar i Barossa ger ett mörkt, yppigt vin med massiv frukt. En tungviktare på alla sätt. Gott, häftigt och ändå rätt balanserat i sin stil, men inte allas tekopp (92-93). Går säkert att lagra ett bra tag till.

Sedan blev det lite ostar och fyra viner till... men inga anteckningar.
Kan man då dra några slutsatser av denna studie i Syrah?

• Alla de unga vinerna gick fint att dricka idag - inga "tunnel-känningar"
• Medelåldern (10-15 år efter skörd) är en bra tid att dricka de flesta lite bättre viner - oavsett var de odlats
• Det görs riktigt bra Syrah, och vin med stor druvtypicitet på många platser i världen
• Norra rhone är ändå riktmärket för Syrah (åtminstone för undertecknad)

2007 Alienor

Till biff med rödvinssås och rösti provar vi ett vin nyligen släppt i BS: 2007 Alienor Grand Vin, Lake County (butelj 1670 - av 155 producerade lådor). Vinet får en god stund i karaff innan vi häller upp i stora Riedelkuporna. Det behövs - första intrycket är spretigt och ofokuserat, nästan lite aggresivt. Det behövs ett par timmar innan det hela lugnar ned sig och då får vi ett mycket intressant vin med en sällsam kombo av intensiv röd frukt, en del tobak och lite gröna toner, samt en mycket lång smak med frukten ringande. Inspiration till vinet kommer från Alienor av Akvitanien och St Emilion antyder Merlot och CabFranc snarare än CabSauv. Mycket gott och spännande, men inte för de med svaga hjärtan. Passar fint med lite Steely Dan "Aja" som förstärker West Coast känslan.

91 La Turque & Co

De gångna veckorna har varit sällsynt intensiva på flera fronter - jobbet är värre än vanligt; familjeaktiviteterna fler än de brukar och mitt i allt en fyra-fem dagars förkylning. På vinsidan har tre stycken, sedan länge inplanerade aktiviteter gjort sitt för att höja stressnivån. Här följer ett par höjdpunkter på vinsidan, och vi börjar med den högsta höjdpunkten:

1991 Côte-Rotie La Turque, E. Guigal
På en middag ordnad av importören VinUnic provar vi en vertikal med La Turque. Väldigt kul, gott och lärorikt. Alla vinerna (utom 2004 som är mycket säreget grön och trist) är mycket bra, men 91an höjer sig flera steg ovanför de andra med en makalöst fint parfymerad doft och sällsamt harmonisk och lång smak. Ett "topp5-alla-kategorier" vin. 99-100 p. Om du får chans att prova - ta den!

Sedan var det dags för en BYOB med tema 1996. När jag samlade ihop tompavorna blev det 18 st dagen efter... och nästan alla var riktigt bra (utom en enklare StEmilion som var för gammal). Topparna var bla en Bollinger RD, en La Mission Haut Brion, Pichon Comtesse och en Talbot på sin topp.

Den sista aktiviteten var en "US Syrah" provning med AuZone som jag höll i. Det var kul och de flesta vinerna föll väl ut. Trots att det var ett gäng verkliga vinrävar runt bordet, så var det ingen som provat just detta tema förut. Här var det ganska stor variation på åsikterna om vilket vin som var bäst, men till slut vann "de dyra faten och fruktkoncentrationen" hos 2005 Lillian California Syrah från Maggie Harrison. Jag vill även lyfta fram 2009 The Recluse Syrah (SB 73597, 291 kr) från Donkey & Goat som jag upplevde som ovanligt välbalanserad och med bra druv-typicitet, bra pris också.

Så var det helg igen, och familjeaktiviteterna dominerar kalendern. Man får passa på att reflektera och njuta lite av ett glas port (1997 Burmester - klart bra) och en kvällsslurk av matvinet 2006 Montiano, Lazio, firma Falesco, gjort på Merlot av superkonsulten Cotarella. Gott, ganska runt och snällt men lite mycket chokladfat och "internationell stil" snarare än uttryck för terroiren söder om Rom.

Unbelievable

Efter den här trevliga kvällen
http://vintresserad.blogspot.se/2012/04/mat-bland-stjarnorna.html
så kommer "nästan-proffskocken" R. med inbjudan till en ny sittning innan sommaren. Temat är blytungt: 99-100p. Han lovar att ordna flighter och passande mat. Det blir en sensationell kväll. Under kvällens lopp så diskuterar vi flera gånger vad egentligen 100p innebär, och om 100p från Ch9 är lika bra som 100p från Bordeaux? Min analys är att skalan är "så absolut det går givet varje provare", och att vår advokatvän faktiskt är sällsynt konsekvent. De genomgående teman som jag hittar i de viner han satt höga poäng på är: intensitet och persistens (uthålligt, kvarstående smak). Vinet måste förstås även ha rimligt god balans, men jag upplever ändå att balans, elegans och "ursprungstypicitet" (terroir om man vill) inte är lika med höga poäng.

Hursomhelst, så här gick det till en regnig försommarkväll i en Stockholmsförort!
Flight A - tre skumpor med tre tilltugg: anklever, pata negra bellota och tryffelpopcorn
A1: Intensivt mässingsgul färg. Mogen, häftig doft med karaktär, viss ton av torr sherry (amontillado). Nötter, svamp och en aning kaffe (ekfat). Mycket kraft och just persistens! Oerhört gott - särskilt till anklevern (93-95).
A2: Lite mer elegans, utvecklas också mer i glaset, lite ljusare gul frukt. Väldigt intensiv (särskilt efter +30 min i glaset). En del likheter med A1, inte minst längden. Till sist (med liten margin) bäst i flighten (95-96).
A3: Yngre och finare mousse. Mer citrusfrukt. Till en början aning knuten och spretig, men lyfter snabbt i glaset med fina syror och härlig kraft (93+).
Min gissning är att vi har en vertikal med kraftfull  prestigeskumpa, A1 från tidigt 80-tal; A2 mitten-slutet 80-tal och A3 mellan 90 och 95. Sannolikt inte 96, för den borde inte så pass mycket mognadstoner, Dompan kanske? Facit: 1988, 1990 och 1995 Krug. En exceptionell inledning av kvällen, särskilt kul eftersom jag inte provat Krug vintage förut. Det skulle man lätt kunna vänja sig vid att dricka varje helg.

Flight B - rött med grodlår i timjan och vitlök
B1: Tät som natten, kompakt, "a wall of wine" med grillkol, lakrits, mörka plommon - och ändå väldigt väldigt gott! Topp-Bordeaux från varmt år med både intensitet och persistens, men kan säkert utvecklas mer och några provare tycker att balansen inte är riktigt där.
Facit: 2003 Montrose (94++)

B2: Ett tillgängligare vin med en suverän doft av Bordeaux (vinbär, choklad, kaffe, sandelträ och exotisk kryddlåda) - godare och tillgängligare än B1 idag tycker de flesta. Den som analyserar noga finner dock inte samma varken intensitet eller persistens, och RP är därmed ca 5 pinnar lägre. Jag upplever att denna 2004 Mouton är kalasgod idag (97).

B3: Knuten och massiv till en början, och någonstans mitt i atlanten, med en tät mörk oerhört snygg frukt. Omöjligt att gissa. Till sist landar jag ändå i Napa. Behöver mer tid, även om det är väldigt gott idag också. 2004 Latour (94++).

Så var det dags att ta fram de där adjektiven igen - ni vet de där som börjar med "Söte Jesus vilken flight". Fantastiskt att få prova Mouton och Latour i samma flight! Lite kuriosa är att vi till champagnen pratat lite om just årgång 2004 som flera av oss håller högt som en verkligt trevlig Bdx-årgång att dricka nu, och 2004 Mouton bekräftar det.

R. ger sig ut i köket och börjar ordna nästa rätt, och frågar efter en liten stund: "Var är hällpipen?" Svaret från bordet är helt enkelt: "Den sitter i Moutonen!" :-)

Flight C - bressekycklingbröst med linser
C1: Perfekt mogen Bdx med alla bitarna på rätt plats - suverän balans och den där svårfångade essensen som bara (?) finns i mogen bdx. Min gissning är en Premier Cru (Pauillac) från en bra 80-talsårgång, det visar sig vara 1982 Mouton (99), flera runt bordet säger äkta 100p!

C2: Något yngre upplevelse än C1, annars klara likheter. Min favorit med en minimal marginal, osannolikt bra! 1990 Latour, mitt WOTN och 100, ett par andra runt bordet håller 1982 Mouton framför denna.

C3: En betydligt renfruktigare upplevelse med röda och svarta vinbär, och lite körsbärsfrukt helt integrerat. Ett väldigt skönt vin jag hoppas få dricka igen. Snygg och elegant Cali-cab, sent 90-tal eller tidigt 2000-tal. Facit: 2003 Dominus (95+).

En flight att drömma om, med mogen Mouton och Latour från toppårgångar.

Flight D - ravioli med toppmurklor
D1: Skönt rödfruktig, tydliga Ch9-vibbar redan från start. Härlig komplexitet (garrigue, lite lakrits, kryddor av alla de slag). Bra syrastruktur. Jag tror först att alla tre är Ch9 2007, men efter en stund i glasen framstår denna som lite slankare och elegantare än sina kompisar D2 och D3 (som jag är rätt säker på är Ch9 2007). Kanske är detta en 2005a? Facit: 2006 Clos St Jean, Deus Ex Machina (94).

D2: Här är det en mullrande vulkan av mörka grenache-krafter. Massiv, kirschig flytande likörfrukt, sötlakrits och lite malört och en massa andra kryddor. Oerhört gott i sin stil, lite eldig och inte 100% balans - vilket stör några provare. Inte ett vin man dricker stora mängder av. Mas de Boislauzon Quet är min gissning. Det är 2007 Pure (96+) från Barroche. Flaskan var lite spritsig vid karaffering, men det märks inte nu, även om några provare som sagt anmärker på balansen.

D3: Lite bättre balans och harmoni än D2, fortfarande en tydlig Ch9 2007 med fantastisk flytande grenache-frukt. Grymt gott - flytande lycka. 2007 Janasse Vielles Vignes (97-98).

Denna flight sporrade diskussionen än en gång om Ch9-poäng är lika mycket värda som Bdx-poäng. Det korta svaret är att det beror på provarens preferenser. Samtliga dessa Ch9 med 99-100 från RP är dock utan tvekan både intensiva och persistenta. Om man går tillbaka och provar 1982 Mouton så känns det nästan lite vattnigt och kort.

E - guldbiff med karljohan och vitlök
Här sniffar jag mig igenom fyra glas och bestämmer (för mig själv) temat alltför tidigt...

E1: Modern, tät, väldigt god. Inte Frankrike utan Australien eller USA.

E2: Mycket kraft och struktur, lite knuten doft, klart mer klassisk stil än E1. USA.

E3: Topp-Aussie-Shiraz med oerhört tät frukt och ändå en viss tillgänglighet. Vissa SQN-vibbar (exklusiv fathantering) leder mig till: 2005 Astralis (95-96). Mår nog bra av lite mer tid för hitta balans.

E4: Också en topp-aussie, både lite mer internationell stil ( god cocacola) och mer aussie (ganska tydlig mynta och eukalyptus). Kan det vara en Torbreck eller kanske en Jim Barry, The Armaugh? 2004 Grange (95-96).

E1 och E2 visar mindre och mindre Shiraz-drag och mer topp-kalifornier. E1 öppnar upp och blir nästan blåbärfruktig (en avlägsen likhet med Blankiet) medan E2 snarast liknar B2 (2004 Latour). E1 är 2006 Colgin Estate och E2 är 2006 Harlan Estate. Nu sitter jag tyst, och lite tagen av dessa otroliga viner och R.s magnifika mat. Klockan har passerat midnatt, alla är väldigt mätta och belåtna. En helt storartad kväll! Bdx-mannen (L.) börjar plocka ihop sina glas då R. utbrister:
- Men L, du har ju mycket vin kvar, det ska du väl inte hälla ut?
L. svarar (förvånansvärt snabbt med tanke på vinmängd och tidpunkt): - All Bordeaux är ju urdrucken!

Ett gränslöst stort tack till R för en fantastiskt intensiv kväll, där minnena kommer att vara persistenta; helt enkelt UNBELIEVABLE!

Intensiv vinvecka

Veckan började med sortimentsprovning hos kalifornien-specialisten Vinopia. Här finns många godsaker för den som gillar stilen med stor, yppig och tät frukt. Nästan allt är väldigt gott, och (inte oväntat) är de moderna cabbarna från bergslägen de allra intressantaste. Några viner är verkliga uppenbarelser, så bra att man blir mörkrädd! 2009 Au Sommet (Atlas Peak), 2009 Buccela, 2009 Peter Michaels "Les Pavots", 2006 Elivette Spring Mountain, 2008 Ovid, och även 2008 Sinatra Estates är förföriskt bra. Vinerna i lite mer normal prisklass som provades på Vinordic var alla bra även denna dag (bla. 2008 Genuine Risk, 2009 Recluse Donkey&Goat, 2007 Deering Cab). De vita är möjligen inte lika jämna i min smak, men tex 2009 Savoy från Radio Coteau och 2009 Brosseay Donkey&Goat har en balans mellan frukt, fat, syra och mineral som gillas!
Vidare mot ett snabbt stopp på Argentinadagen. Här finner vi många goda och fruktiga unga Malbec-viner som smakar bra, men förstås lite enkla jämfört med Vinopias tungviktskalifornier.
Munskänkarnas champagneprovning var trevlig, god och lärorik. Se gärna:
http://vinare.blogspot.se/2012/05/champagne-med-munskankarna.html
för mer info.

Någon dag senare var det dags att gräva ett riktigt djupt hål i plånboken av lärdomsslantar, på VinUnics DRC-middag. Sammanlagt sju DRC 2009 provades under andakt. Kortfattat kan man säga att de smakade mycket bra idag med en härligt intensiv rödbärig pinotfrukt, sköna mineraler och fina orientaliska kryddor. Naturligtvis är dessa viner tokunga, och kanske inte riktigt motiverar sina fyrsiffriga prislappar idag, förhoppningsvis får man möjlighet att prova något av dem om 15 år - då får vi se! Verkligt trevlig (och förvånansvärt tillgänglig) var 2004 Roederer Cristal, som serverades till ett antal små och mycket smarriga tilltugg på verandan medan solen sken över Stockholms vatten.

Långhelgen tillbringade vi på Västkusten hos släkten och med en försvarlig mängd flaskor packade på olika ställen i bilen. De skulle räcka till dryga tre middagar. Bla provade&drack vi: NV Vilmart Grande Reserve (magnum) - synnerligen trevlig aperitifskumpa, även om de finare cuvéerna är betydligt komplexare. 2000 Crozes Hermitage (magnum) från B.Chave - mogen rödfruktig och utvecklad, uppskattades mycket av alla gästerna, 2000 Ch d'Agassac, Haut-Medoc - god och rättfram Haut-Medoc i modernt fruktdriven stil. 2004 Cerbaia Brunello - klassisk piptobaks-brunello. 2005 Ch Le Doyenne - alltid rätt. 2005 Glaetzer Bishop - svågern gillar bra Aussie-shiraz så denna tog slut fort! På den vita sidan så provade vi bla. 2010 Pouilly-Fuissé, Georges Burrier (SB 2756) som gav mersmak med fin balans mellan frukt och fat, fräscha gula frukter (plommon, äpple, aprikos) samt bra syra och längd. Klart bättre än de flesta vita standard-bourgogner (även om Vincent Girardins Cuvée Saint-Vincent för nästan exakt samma pengar spelar i samma liga). Ett bra slut på en intensiv vecka!

Intensiv vinvecka

Veckans första intensivpass var en klassisk "Bordeaux vs. California" battle som jag höll i för vinklubben på jobbet. Det är alltid lite nervöst att se om provningsupplägg, presentationen och förstås vinerna håller måttet. Denna gång gick allt mycket bra - och inte minst de tre förväntade toppvinerna presterade utmärkt bra:

2005 Dunn Howell Mountain var riktigt skön med en tät och balanserad bergsfrukt och där smaken bara "ringde vidare" i munnen. Suveränt gott - och ett vin som övertygade många Bdx-fans att de kan göra riktigt goda viner "over there".

2000 Pontet-Canet
Grand Vin - behöver nog inte skriva så mycket mer. Sammantaget provarnas favorit med en liten marginal. Superklassisk vänstra-stranden Bordeaux med mycket av allt, och i en fin fas nu med frukten nästan intakt och trevliga, komplexa sekundär-aromer.

1997 Ridge Monte Bello
Denna hade vi lyckats anskaffa i Tyskland, och levererades i snygga sexpack av trä. Alla flaskorna hade utmärkt fyllhöjd och såg ut att vara i "mint condition". Det blev inte sämre när vi korkade upp - det doftade och smakade helt enkelt ljuvligt bra! Min favorit (om jag tvingas välja).

De övriga tre vinerna gjorde också sitt jobb bra: 2006 Cambon Pelouse; 2007 Clos du Val Napa och 2007 Troplong-Mondot (som jag dock var en aning besviken på, upplevde att eken stod lite framför frukten idag).

Ett par dagar senare var det dags för Munskänkarna i Stockholms höstliga vinmiddag, Diner Vinicôle. Michel Jamais stod för mat- och vinkompositionerna, och han lyckades alldeles utmärkt!



Krustader med ostron och räkor med sojamajonnäs
Blanc de Blancs Brut, Schramsberg, Napa Valley

Marulk med luftig citrus- och vindoftande soppa, friterad vårrulle fylld med krabba, spetskål och purjolök
1583 Albariño de Fefiñanes, Palacio de Fefiñanes, Rias Baixas
2008 Château de Fieuzal Blanc, Péssac-Léognan
Båda vinerna här var utomordentligt bra, rena, snygga och med tydlig identitet.

Wallenbergare av kyckling, med bondbönor, ärter och svartrot i velouté rårörda tranbär, brynt smör
2009 Morgon Côte de Py, Domaine de la Bonne Tonne, Beaujolais
2009 Spätburgunder Blauschiefer, Weingut Meyer-Näkel, Ahr
Korrekta och goda viner, ändå de minst spännande denna kväll.

Rosastekt lamm, serverad med vitlöksfrästa haricots verts och morötter, mandelpotatiskräm med getost och timjan samt en persiljefond
2005 Marcien, Robert Sinskey Vineyards, Napa Valley, Kalifornien
2008 Clos d'Agon Tinto, Mas Gil, Catalunya, Spanien
Både mat och vin var väldigt mycket i min smak i denna rätt, särskilt Marcien som jag nog håller som kvällens vin, kalasgott!
Savarin med hjortron och jordgubbar med vaniljgrädde
St Stephan's Crown Tokaji Aszú 5 puttonyos, Kövágó Estate, Tokaj, Ungern
Savarinen var en aning tung, men vinmatchningen med hjortronen är inte mindre än klockren.
Enda lilla saken att kommentera är att ISO-glasen inte låter de större vinerna blomma ut ordentligt, de funkade dock riktigt bra till Albarinon och förstås till Tokajern. En supertrevlig och god kväll tillsammans med goda vännerna O&C, och I&P.
 
Sista intensivpasset var Halloween-fest med barn och kompisar i villaområdet - mest öl, bruksvin och lite armagnac - jättekul (tack till M&T som ordnat!). Söndag kväll var ett lugnare avslut på en intensiv vecka.

Champagne & Claret

Helgen bjöd på väldigt fint aprilväder med en sol som bara sken, solstolarna på terassen fick avnjutas iallafall under delar av en eftermiddag. Vidare så bjöd helgen två middagar med Champagne & Claret. Den ena middagen åts hemma tillsammans med familjen J, sammanlagt 4 vuxna och 5 barn som provåt i nya köket (som ju faktiskt varit i stort sett klart ett antal veckor nu...). Vi fick plats och alla gillade den lätt improviserade fläskfile i ugn med massa grönsaker, lite korv och halloumi ovanpå. Först så fick de vuxna smaka på Camille Savés Cuvée Prestige NV en blandning av 65% Chard och 35% Pinot från Bouzy. Gott, utvecklat, moget och rätt krämigt. Till maten bjöds en mogen och utvecklad Ch Lafleur-Gazin, Pomerol från toppåret 1998. Sammetsmjuka tanniner, mogna (fortfarande ganska mörka) plommon och korinter och ett långt balanserat avslut - riktigt skön claret! Den andra middagen stod de mycket mat-intresserade grannarna A och EL för. Vi bidrog med vin. Kortfattat kan man säga att maten var helt i förväntad toppklass: gåslever (äpple, valnöt, levain); ostron i två serveringar (naturell med champagne och gräslök; gratinerad med vitlök och persilja); rådjursfile, spetskål med tryffel, ugnspotatis ala hasselbacken; bärsurprise. En middag att minnas! Till detta drack vi: Andre Clouet NV: gyllengul, god, rik och ganska bred. 2004 Camille Savés Millesime: elegant fruktig Chard-dominerad med suverän längd och balans. Faktiskt godare än Cuvée Prestige och sällsynt bra skumpa! Stark rekommendation. Till rådjuret blev det två olika röda. 2000 Ch Beychevelle, Saint-Julien Stor och yppig doft med vinbär, ceder och blyerts. Smaken är stor, lång och hänger ihop perfekt. Harmonin med doften är utmärkt - här finner vi även lite Saint-Julien komplexitet och elegans. Helgens vin för undertecknad (ca 93-94). Förmodligen ganska nära sin mognadstopp nu - även om den säkert håller ganska många år till. 2002 Geyserville, Ridge Ett vin jag sparat till denna middag eftersom jag vet att EL föredrar Zin framför Bdx (fast hon gillade även Beychevelle). Här får vi en fokuserad vinbärsfrukt med sällsynt snygg balans och elegans. Ingen som helst syltighet, utmärkt utvecklad idag (ca 92-93). Båda vinerna smakar alldeles utmärkt till rådjuret, det är bara en smaksak vilket man föredrar, Geyserville tar slut något före Beychevelle. En härlig vårhelg med Champagne & Claret! ¨ PS. Vill även sekondera Frankos utmärkta inlägg om Reclaim the claret

Hedonistmiddag i mars

G&L bjuder in till middag med fyra flighter hedonistviner, de flesta med höga eller mycket höga poäng från den där advokaten (och ofta korresponderande prislapp). Det är bara att gräva ännu ett hål i plånboken och hänga med på resan. N och KC står (som brukligt) för utsökt mat, en rätt per flight.

Flight A "Tema: Ch9, Grenache, uppåt 100p, 2007 och wannabees"
Vin1
Typisk Grenache-doft och dito nollsjue-Grenachefrukt med hallonpastill parad med balanserad kirsch, mandelmassa, och två knivsuddar vanilj. Aningen fatig o eldig, väldigt god, 95+, gissning: Cristia VV

Vin2
Större och mer komplett doft, ändå aningen knuten. Bra struktur och superb balans redan idag. Kommer att bli storartad. 96++, gissning Deus Ex Machina

Vin3
Söt, yppig, rödfruktig doft, riktigt bra komplex och balanserad både smak o doft. Otroligt gott o svårspottat, en aning knuten idag, men blir bättre med bara 15 min i glaset. Bra nära 100… 97+, gissning SQN

Vin4
Stor doft med krossade solmogna hallon i doften, suveränt god smak, enda små punkterna (inte plumpar) i protokollet är en aning bitterhet mot slutet. Synd o skam att spotta. 96+, gissning Saxum.

Ha! För en gångs skull gick gissningarna in. Det luriga med halvblint, man kan inte låta bli att gissa… och ibland blir det rätt men oftare fel. En rätt hyfsad första flight måste man bara säga.


Flight B: "Tema 1997, Napa Cab"
Ett av de bästa åren på 90-talet, relativt svalt. Vissa producenter gjorde för mkt vin… men inte dessa. Samtliga viner växer väldigt tydligt med luft i glasen.
B1
Gott, utvecklat, tobak, grön örtighet, röda o svarta vinbär. Relativt komplex, men inte så lång, 91-93. Gissning von Strasser, Diamond Mountain.

B2
Aromatisk, rödfruktig, nästan söt, silkig och cali-typisk. Ceder, lite tobak, balans och längd. Supergott, 94+. Gissning Seavey. Facit: Togni.

B3
Initialt tät och knuten, sedan kommer den igång med riktigt bra frukt, balans och komplexitet. Perfekt lagom slank struktur, blint hade jag satt detta mellan Saint-Julien och Pauillac, också supergott, 95+, Gissning Togni. Facit: Seavey. Denna borde man försöka få tag på…

B4
Mest av allt, frukt, snygga fat, balans och komplexitet. Choklad, cassis, mint, kaffe, tobak, ceder – fast inget sticker ut, allt hänger ihop. Superdupergott, 97+(+), gissning Harlan

Att plocka ut Harlan var inte så svårt, den stod ett litet huvud över de andra, likaså upplevde jag att von Strassern var ett halvt, litet huvud under - framförallt längden skiljer sig. Både Togni och Seavey är verkligt goda, utvecklade Napa Caps som visar att en Napa Cab av god kvalitet från ett bra år dels utvecklas riktigt bra med en 10-15 års lagring, dels kan förvrida huvudet på en gammal Bordeaux-hund.

Sedan är det dags för R&Bs två extraviner, helt blint (extra kul):
X1
Modern, viss utveckling ändå ung frukt. Röd tät, frukt, animalisk, kött, bacon, lite fat o kafferost. Riktigt snygg och superdupergod, 98+. Gissning: Superb modern Syrah från Kalifornien, södra Rhone eller kanske en Aussie? Facit: 2005 Clarendon Hills Astralis. Överj-ligt gott. Kanske kvällens allra godaste glas... men inte säkert.

X2
Mycket modern, tät, knuten som bara den. Mörk frukt, svårdefinierad. Spanien säger någon? Italien någon annan… jag vet inte alls. Vilse i vinpannkakan. Facit: 2007 Contador, Rioja. En modern ultraperfektionist (Benjamin Rameo) som gör vin i minimala kvantiteter. Mycket gott, men hade behövt minst en timme till i glasen… 94+++ idag.

Flight C Tema: "Syrah, 2002, USA och Australien"
C1
Rätt typisk Aussie-Shiraz med snygg, lite söt frukt och eukalyptus. God och utvecklad, dags att dricka idag, 91+ Gissning: Heysen.

C2
Tätare och modernare, initialt knuten - samtidigt viss utveckling och funkighet. Svårdefinierad. Mycket gott, 93+. Gissning Ojai. Facit: Clos Mimi, White Hawk. Blir mycket bättre med luft. Känns ganska lagom att dricka idag.

C3
Lite rökigare och fruktigare, god, också initialt väldigt knuten, utvecklas fint i glaset. Ändå lite monolitisk. 93+. Gissning Clos Mimi, facit: Ojai Thompson

C4
Redan på doften känns att detta är flightens vin med en riktigt snygg och klassisk Syrah karaktär av röd frukt och kött. Finns även lite vitpeppar, men de är integrerade i den komplexa helheten. Supergod (även om Astralis är ett snäpp upp), 95+, gissning Old Bastard. Vore kul att ha i källaren…

En skön flight med viner som både har frukt och viss utveckling. 2002 var ett kallt och bra år i både Kalifornien och i Barossa Valley.

Till sist, flight D - en öppen vertikal med Andrew Wills "Champoux" uppe i Washington State.
2002: Bra och elegant, god, utvecklad och i balans. Någon säger "hallonvinäger" och det hittar flera av oss andra också. Vinet är nog ganska fullgånget idag. 92-93.

2003: Lite yppigare och än mer utvecklad och sötfruktig, lätt att gilla. Bra balans och viss komplexitet. Fleras favorit, 93+.

2004: Tydligt drag av grön paprika och andra gröna toner (gräs!). Det finns även klassisk cassis och en del "grön tobak". Andelen Cab Franc är ganska hög, och det märks. Det vin i flighten som jag uppskattar minst, 89-90.

2005: Här finns mer mörk frukt, struktur och potential. Mörka, snygga körsbär och cassis. Balansen är utmärkt, detta är gott idag och blir nog som godast om ett par år. Här har vinmakaren Chris Camarda fått till både rätt druvmix och blend, kanske inget "grand vin" men bra nära, 94+(+).

Att sammanfatta kvällen är (som väntat) inte helt lätt, annat än att det är riktigt kul att få prova dessa verkliga världsklass-viner under goda förhållande, med utomordentlig mat och intressanta diskussioner! Tack till G, L, N och KC som gör det möjligt!

Fler intryck här: http://caferotsunda.blogspot.com/2011/03/bortamatch-den-17-mars.html

Julviner 2008

Julhelgen firas hos svärföräldrarna, det är trevligt och barnen myser och väntar på tomten. Traditionen bjuder öl och starka drycker till julbordet, vi lyckas ändå få med lite annat både kvällarna före och efter själva julafton... och här följer en kort resumé.

2000 Ch d’Agassac, Haut-Medoc
Till svärmors synnerligen goda älggryta korkar vi upp två viner, det första är 2000 Ch d’Agassac från Haut-Medoc. Fin, mörk-röd färg, en doft som börjar ganska slutet men öppnar upp ordentligt med mörk frukt och rostat kaffe, och en ganska lång smak med lite svartvinbärs-dominans, men synnerligen gott och ganska nära mitt-i-prick på vintresserads smakpreferens.

Vi korkar även upp en 2003 Ca’Marcanda Promis, Toscana (Gaja) till älgen. Ett på pappret minst lika bra val. Färgen har mera tegel, doften är öppnare, smaken likaså med en fin kombination av körsbärsfrukt och den lilla kärvheten som skvallrar om ursprunget i Toscana. En rätt god mognadskomponent med lite starkvin finns också med. Samt en hyfsad längd, balans och komplexitet. Ändå föredrar alla vinet från Haut-Medoc.

En annan kväll är det dags för en Argentinare som får fina betyg av Parker, 2004 Mendel Unus (2005an får 94 poäng i senaste utgåvan av ”Wine Buyers Guide”, 2004 har vi ingen uppgift om). Vinet är tätt, mörkt rött med svart-blåa stråk. Doften är medelstor mörk frukt. Smaken är som sammet, med samma mörka frukt, mest åt plommonhållet. Längd och balans är bra, men inte så komplext. Det är ett utmärkt vin, men kanske inte så spännande, Haut-Medoc är fortfarande herre på täppan.

Sedan är det dags för Napa Valley att ge sig in i leken, en 2002 Franciskan Cabernet Sauvignon från Oakville får tjänstgöra till diverse julbordsrester och blandade ostar. Färgen är klart ljusare än kamraten från Argentina och helt genomskinlig, vissa likheter med en Chateauneuf faktiskt. Doften är stor och rätt god, klart dominerad av amerikanska fat. Smaken innehåller även en del fin Cabernet-frukt och viss mognad. Inte alls dumt, men Ch d’Agassac är fortfarande helt ohotad.

När vi sedan kommit hem dricker vi dels en 2001 Künstler Hochheimer Hölle, Riesling Kabinett, Rheingau till rökt och gravad lax. Ett gott vin med fin färg och doft, men lite mer halvsött än halvtorrt (som vi trodde det skulle vara).

Till sist en halva 2004 Ch Mont-Redon, Chateauneuf-de-Pape till en fläskfile med lök, morot, paprika, lite äpple och aprikos (tänkt att vara barnvänligt, men de vuxna åt betydligt bättre...). Vinet får ca 1 timme i karaffen, har en transparent klarröd färg, medelstor doft, och en smak som till att börja med är lite eldig, men integreras efter ett tag till en fin, lätt kirsch-mandelmasse-grenache-frukt och fina, långa balanserade syror. Mycket gott och trevligt att det finns på halvbutelj.

Den som kan SBs prislista har kanske räknat ut att samtliga de röda vinerna har legat prismässigt på 210 SEK +- 20 SEK... och man kan då fråga sig ”vilket var bäst för de pengarna?” Ja, faktiskt 2000 Ch d’Agassac utan några mer omfattande analyser. Trots att Bordeaux ofta anklagas för att göra ”för dyra” viner. I alla fall i vår smak. Och det är ju det som räknas till sist, den egna upplevelsen! På delad andraplats finner vi Mendel Unus och Ch Mont-Redon, två fullständigt olika viner, men ändå mycket njutbara upplevelser och goda matviner.

God fortsättning på helgerna och Gott slut på 2008!

Ridge Santa Cruz Mountain 2004 och Caronne St Gemme 1996

Helgen bjöd på två goda viner som dracks över flera kvällar. Först öppnade vi Ridge Santa Cruz Mountains 2004 (SB 99649 299 SEK) blandning av 51 % CabSauv, 47% Merlot, 1% PetVerdot och 1% CabFranc. Vinet är egentligen för ungt att dricka nu, men vi var nyfikna. Färgen är djupröd, med lite dragning åt purpur. Doften är stor, mörkfruktig, ekig och ganska "cabbig" utan att bli svartvinbärssaft. Smaken är lite stramare och mer knuten än doften. Sammanfattning kväll1: Mkt gott, men har nog mer att ge.

Kväll2 öppnar vi Ch Caronne Ste Gemme, Haut-Medoc 1996. 65% CS, 33% Merlot och 2% PetVerdot. Ett vin som i flera år varit både "färg och prim-markerat" i Hugh Johnsons Pocket Guide. Ligger ganska nära St Julien. En bra och relativt billig Cru Bourgeois (köpt i UK för ca 11 GBP, senare årgångar har jag sett i DK för under 180 DKK). Färgen är röd med tydliga tegelinslag. Doften är jättegod för den (som vi) som gillar mogen Bordeaux: stor, komplex, lite svamp, läder och starkvinston. Den som letar hittar lite blyerts och svartvinbär och kanske ngt ceder. Smaken är som doften, ganska lång, mogen, komplex, mjuk. Tanninerna är sammetsmjuka. Mums!

Kväll2 är Ridge SC ett nummer bättre. Även glasen påverkar - nu har vi Orrefors Difference Primeur och den smala öppningen gör att dofterna verkligen fokuseras. Mkt gott!

Kväll3 har Caronne Ste Gemme tappat lite (som väntat) men är fortfarande fullt drickbart. Ridge SC är fortfarande mkt gott och vi föredrar den kväll3.

Sammanfattning: Inte på ngt sätt en rättvis jämförelse (utom möjligen druvblandningen som är likartad), men två mkt goda viner där det är dags att dricka ur Caronne Ste Gemme medan Ridge Santa Cruz får ett par år i källaren.