onsdag 20 maj 2009

The Zinatics strikes back!

I slutet av 90-talet drack vi en del Zin efter en mycket trevlig resa i San Fransisco med omnejd, bla en halvgammal (9-10 år om jag minns rätt) Storybook Mountain som var trevlig med fin komplexitet. Oftast var det dock enklare Zin-viner och gärna från Ravenswood. På senare år har det inte blivit Zin så ofta på bordet, även om A. emellanåt säger att nu är det dags. Denna provning av både yngre och lite mognare Zin var därför jättekul och lärorik då jag främst druckit enklare Zin tidigare. Producenterna var Ridge och Seghesio, platsen AuZones källare.

Flight A med sex unga viner

Vin 1:
Mörkrödblå, ganska tät färg. Ung, fruktig doft. Fin blåbärs- och björnbärsfrukt, med en rätt bra balans. Gott och bra. Seghesio?
Facit: 2004 Seghesio Cortina.

Vin 2:
En gnutta mörkare och sötare, defintivt ett ”amerikanskt” vin med lite mer kraft än Vin 1. Fortfarande gott. Samma producent?
Facit: 2005 Seghesio Rockpile

Vin 3:
Upplever jag som det äldsta vinet i denna flight, rödare färg, lite mer transparens i kanten. Aning ihåligt i mitten? Inte lika mycket kraft&frukt som Vin 2, men kan detta vara en Ridge?...
Facit: 2005 Ridge Geyserville. En liten besvikelse, jag har någon flaska av detta hemma (men aldrig provat tidigare) och hade rätt höga förväntningar.

Vin 4:
En bättre doft igen! Större och längre än vin 3. Lite gräddkola i doften. Bra balans och komplexitet. Det står ett ”R” i anteckningarna… men lite oklart hur jag drog den slutsatsen :-)
Facit: 2006 Ridge Lytton Springs

Vin 5:
Till en början ganska likt Vin 2, men utvecklas hela tiden i glaset och blir till sist ”klart bäst” med frukt, kraft, balans och viss komplexitet. Mycket gott och lovar gott för framtiden.
Facit: 2006 Ridge Geyserville

Vin 6:
Här har färgen fler blåa och purpurdrag, och doften är lite enklare med mindre komplexitet. Frukten är dock finfin! Borde vara (och är) 2007 Seghesio Sonoma. Står sig mycket bra i konkurrensen tycker jag (med tanke på att priset är mer än 100 kr lägre än de andra vinerna).

En reflektion är att frukten i dessa viner är väldigt tilltalande, och att de utvecklas mycket bra under den dryga halvtimmen vi provar. Jag upplever heller inte att de skulle vara särskilt syltiga, däremot lite eldiga.

Flight B med sex viner med några år på nacken…

Vin 7:
Relativt ung färg med tät kärna. Initialt ganska sluten doft. Smaken är ganska häftig fruktattack, men inte så lång. Bra vin. Ingen aning om detta är en Ridge eller Seghesio?
Facit: 2002 Seghesio Home Ranch

Vin 8:
Upplever jag som lite äldre än vin7 med viss mognad i färg, doft och smak. Liten ”besk-örtighet”, fast god. Aning starkvinston. God, utvecklad mogen doft med lite russin och fikon. Mycket gott!
Facit: 2002 Seghesio Sonoma

Vin 9:
Tät röd färg med ännu tätare kärna, lite sediment. Bra doft med viss mognad och komplexitet. God, mogen smak med bra längd och liten bitterhet mot slutet. Gott!
Facit: 2002 Ridge Geyserville

Vin 10:
Tät färg, ganska knuten doft till att börja med, utvecklas efter ett tag och blir rätt komplex med frukter, en aning gräddkola men även lite örter. Smaken är mycket bra, lång och komplex. Framförallt efter ett tag kvällens godaste vin!
Facit: 2002 Seghesio Old Vine. Detta skulle jag gärna haft i källaren…

Vin 11:
Ganska tät färg, mogen doft, viss likhet med vin9. Mycket gott!
Facit: 2001 Ridge Lytton Springs

Vin 12:
Transparent röd färg med tegel, klart äldst, rätt så tydlig starkvinston. Rätt fin och komplex doft med tydlig mognad (gammalt läder, torkad frukt). God smak men upplevs vara i utförsbacken. Har lite svårt att stå upp mot de andra vinerna i flighten trots viss elegans.
Facit: 1994 Ridge Lytton Springs

Sammanfattning
En verkligt kul provning där jag lärde mig mycket om både Ridge och Seghesio. Extra kul att träffa alla ”vinarskallarna”:-)
Stort tack till Franko och Winepunker som ordnade; samt förstås till Dansken som bidrog med de flesta vinerna!
För fler och utförligare kommentarer se:

http://frankofilen.blogspot.com/2009/05/zinfandel-ridge-vs-seghesio.html

http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2009/5/19_Bloggfolket_provar_Zinfandel.html

söndag 10 maj 2009

Halvblinda, mogna Napa-cabbar och andra högtflygande upplevelser

Gunnar & Co på Divine ordnar ”Fyra fyrklövrar i maj”. Det är halvblint (utom första flighten som är helblind) och hög nivå på poäng, pris och svårtillgänglighet på flaskorna.

Flight 1 – helblind träningsomgång
1a: Mogen ganska transparent tegelfärg, lite sediment. Doften är mogen och komplex, . Det lättaste och mognaste (äldsta) vinet i flighten. Gissning Bordeaux 1990?
Facit: Pesquera Janus 1994. Några andra runt bordet hittar lite dill och hamnar då i Spanien, men lite för bra kraft och frukt för att vara Rioja.

1b: Yngre både färg och doft, lite annorlunda med mer örter. Smaken innehåller mer tanniner och en del komplexitet. Gott, men kanske inte 96 Parker-points?
Facit: Villa Fidelia Sportoletti 1999

1c: Mörk, tät färg. Mycket mörk frukt i doften (lite åt Mordor-hållet initialt) utvecklas mycket under 20 min i glas, en aning skumbanan. Smaken är mycket bra med fin balans, lite mer syra än tannin och mer röd frukt. Inte en aning vad detta kan vara!
Facit. Achavar-Ferrers Malbec toppcuvee (jag missade årgången men gissningvis 2004)

1d: Purpurfärg, och en bra fruktig doft med fin fatbehandling, mandelmassa, hallonlikör och örter. Smaken är mycket modern och frukten sitter djupt. Mycket gott (min favorit i flighten). Mina gissningar är antingen en bra, ung (2002-2005) Napa Cab eller en modern Bordeaux.
Facit. 2005 CV, Douro, Christian van Zellers prestigevin som Niklas J bjöd på i februari. Jättegott även denna gång, och lite tillgängligare än jag minns. Den borde man ha varit närmare på...

1e. Ganska tät röd färg, men doften är annorlunda än allt jag brukar dofta på. Den enda associationen är lite lakrits och animalisk doft. Smaken är bättre, men här hittar jag lite ägg! Och katrinplommon. Det är gott, men jag har ingen aning, kallklimat Syrah?
Facit: 2002 Batonage från Kracher i Österrike med Blaufränkisch, Merlot och någon mer druva.

Tjosan, det var en lärorik första flight som visade att blint är tufft!


Flight 2 – mogen Napa Cab (årgång 1994)

2a. Ung och purpur-färgad (snabbt identifierad som denna flights katt bland hermeliner). Modern, bra, ung Cab. Napa?
Facit: Nicolás Catena Zapata 2004, Argentina
Kom bort lite grand ibland följande fyrklöver-viner...

2b: Bra längd och elegans, helt moget, frukten en liten aning i utförsbacken, mycket gott idag. Gissning: Spottswoode?
Facit: 1994 Spottswoode Cabernet Sauvignon

2c: Vital med lite tobak (Pessac-Leognan?) mycket bra och elegant!
Gissning: Togni?
Facit: 1994 Dominus Estate

2d: Mycket bra, lite mer frukt och kraft än 2c. Fin mognad och mogen frukt, ett vin att kontemplera över. Efter en stund i glaset än mer komplext. Jättegott idag, men säkert även framöver.
Gissning: Togni?
Facit: 1994 Philip Togni Cabernet Sauvignon

2e: Lite mörkare färg, tydligare svartvinbär i doft och smak. En gnutta yngre och ”sötare” än de andra. Väldigt gott... min favorit med en hårsmån. Gissning: Harlan?
Facit: 1994 Harlan Estate

Jag hoppas ni har överseende med de mycket kortfattade noteringarna ovan. Detta är första gången jag provar Harlan, och Spottswoode och Togni har jag provat vid enstaka tillfällen tidigare, men då betydligt yngre viner. Jag fokuserade helt enkelt på vinupplevelsen och inte på noteringarna. Den enkla slutsatsen är att samtliga dessa fyra mogna Napa-cabbar var utomordentliga vinupplevelser. Det svåra är att sätta dem i perspektiv av pris, tillgänglighet och eventuellt ytterligare utveckling. En reflektion är att med dagens priser på BS så får man två flaskor var av Togni, Spottswoode och van Zellers CV för samma pris som en flaska Harlan Estate...

Fortsättning följer....

PS. Ifall någon skulle undra så betalade jag själv för att delta i evenemanget. DS

Chardonnay & Cabernet Sauvignon

Vi gillar klassiska viner, vit Bourgogne och röd Bordeaux... problemet är bara att det (oftast) är ganska dyrt att dricka goda sådana viner. Vi försöker därför att emellanåt prova viner från "nya världen" gjorda efter dessa klassiska recept, här är två goda:

2006 Voss Estate Chardonnay, Martinborough, NZ (köpt på SB rea för ca 135 kr)
En härligt halmgul färg, ganska stor doft med rätt typisk mogen frukt (gula plommon, lite ananas) och lite smör, och en god, mogen smak med bra längd och balans och en liten, men angenäm bitterhet. När temperaturen stiger blir smörighet ganska tydlig, och en doft av rostade popcorn/nötter. Betydligt slankare och bättre balans än många andra nya-världen-chardonnayer, utmärkt matvin. Hade det funnits fler hade vi köpt.
Svensk importör (ta gärna hem fler):
http://www.jpcwines.se/

Citat från Voss Estates website:
"Voss Estate Vineyard is a family owned producer in the wine village of Martinborough - just one hour's drive from Wellington, the capital of New Zealand. Established in 1986 by Pinot noir enthusiasts Annette & Gary Voss, their highly focused approach remains hands-on, from managing the vineyards through to making and marketing the wines"

Till helgens biff med fyllning med ost, senap och skinka så drar vi korken ur en 2002 Clos du Val, Oak Vineyard, Stags Leap District Napa Valley. Efter en 30-40 min i karaff doftar och provar vi. Färgen är ganska tät mörkröd med stråk av blått och purpur. Doften är fortfarande lite knuten, men lovande. Smaken är till att börja med ganska stram och vi undrar om vi är för tidigt ute? Frukten är mörk och fin, med någon ton av god mörk choklad från faten. Vinet utvecklas hela kvällen och efter en 3-4 timmar är det jättegott, med den där härliga Napa-frukten och en utmärkt balans från finkorniga tanniner och en bra syra. Faktiskt ett av de allra godaste vinerna vi druckit denna vår. Inget direkt billigt vin, men vi tror ändå att flertalet 400-kronors Bordeauxer skulle få en tuff match. Vi upplever 2002 Clos du Val som nästan lika bra som betydligt dyrare Napa-cabbar (Togni, Spottswoode) och bättre än tex Newtons The Puzzle som vi provade för en tid sedan. Rekommenderas.

måndag 4 maj 2009

Blandade buteljer

Den senaste tiden har vi druckit en del goda viner, men inget som riktigt har varit outstanding… här är i alla fall kortfattade noteringar om några blandade buteljer som fått sätta livet till.

2006 Ramos Pinto Collection, Douro (SB 96687, 165 kr)
Ung, ganska tät blåröd färg med purpur. Ung, ganska stor mycket fruktig doft med lite mandelmassa och mörka bär (körsbär, björnbär). Karaktären återfinns i den unga, fruktdrivna smaken. Vi känner även igen karaktären från de högklassiga rödviner som Niklas bjöd på i mars, detta vin är dock klart mer tillgängligt i dagsläget. Även dag 2 smakar vinet klart bra! (OBS! Flaskan ser lätt vulgär ut, men det är en avbildning av en målning). Klar "fruktslampe-varning"...

2001 Wynns Shiraz, Coonawarra
Vi har tidigare gillat både Wynns vanliga CabSauv, och de (dyra) "John Riddoch Cab" samt "Michael Shiraz". På Valborg korkar vi raskt upp denna medelålders Aussie-Shiraz med vissa, men inte alltför stora förväntningar. Det smakar mycket bra, ger en ganska tät färg med lite tegel i kanten, en fin ganska fruktig, men ändå lite komplex doft och mycket väl balanserad smak. Om vi haft fler hade det varit ett givet bättre grillvin.

1988 Pommard, halvflaska
En chansning inköpt på SB för ca 2 år sedan (om jag minns rätt). Färgen är som mahognyfärgad Madeira, rätt vacker faktiskt. Doften är mycket liten, smaken är inte dålig, men heller inte särskilt bra. Det finns viss syra och elegans, men frukten är helt slut. Vinet är i slutet av nedförsbacken och inget att rekommendera (om du inte gillar _riktigt_ gamla viner)

Smakade bättre för två år sedan:
http://vinare.blogspot.com/2007/09/1988-domaine-rougeot.html


2003 Ch Cantemerle, Haut-Medoc
Röd, ganska tät färg. Öppen, omedelbar och ganska stor doft med jordgubbssylt och kaffe. Inte alls typisk för Medoc, utan snarare associationer till Bourgogne från varma år, eller kanske vissa Ch9dP? Smaken är ganska bra, men även den atypisk. Det saknas en del struktur, syra och tannin. Bör nog drickas ganska snart. Dag3 smakar vinet inte alls särskilt bra.

2001 Rubrato Aglianico, Feudi di San Gregorio
Ett vin köpt på chans på Söderhallarna för flera år sedan, gissningsvis ca 150 kr. Vi har bara druckit Aglianicovin vid något enstaka tillfälle och då var vinet lite väl bränt och rustikt. Denna kväll får vi en ganska fin mörkröd färg med tegel, en medelstor mogen doft och en fint balanserad smak, inte alls dumt! Hittar faktiskt aktuell årgång 2005 på BS 74286 för bara 106 kr, det låter köpvärt tycker vi