Lönar sig lagring?

 Många av oss vin-nördar lagrar vin. Man kan ibland fråga sig om avsikten? Förutom det uppenbara: att ha vin hemma när man önskar öppna en flaska av viss sorts vin. En lite knepigare fundering är om det lönar sig: ekonomiskt resp. smakmässigt? Jag har länge hävdat att de flesta lite bättre rödviner smakar bättre iallafall 2-3 år efter att de släpps, och att de flesta klarar 10 års lagring, många tom 15-20 års lagring. 

De senaste månaderna har gett exempel på både när det verkligen var bra, och kanske inte lika bra. Vi börjar med de mindre bra erfarenheterna. Under jul- och nyårshelgerna öppnade vi bla tre flaskor som inte mått bra av lagringen: en 2001 Allegrini Amarone som var tydligt förbi. Ingen frukt, bara tråkiga volatila syror - hälldes ut. En 2010 "Bad Boy Bordeuax" från J-L Thunevin. Var inte heller så rolig (men klart drickbar jämfört med Amaronen) - och till sist en 2010 Clos Puy Arnaud (Grand Vin). Godast av dessa tre - men ändå klart i nedförsbacken. Ett annat exempel senare tid var en 2010 Querce Bettina Brunello, klart drickbar, men sannolikt godare för 3-4 år sedan. Tråkigt, men lärorikt.

Två viner som verkligen visade sig från sin bästa sida med lång lagring var:

• 2005 R.H Coutier, Ambonnay. Supergod, rik pinot-frukt, lite väl integrerade fat. Helt enkelt på topp nu :-) Trots att 2005 inte anses som en toppårgång i Champagne.
• 2008 Mauro Molino Vigna Gancia, La Morra, Barolo. Precis balans och elegans. Intakt frukt och lagom utvecklat. Väldigt gott :-)

2010 - ett vintema

I min 2008-krönika skrev jag att:

”2008 var ett bra vinupplevelseår, även om det finns uppenbar lärande- och utvecklingpotential. Den hoppas vi kunna dra nytta av under 2009 genom fler intressanta provningar, lärorik och rolig kommunikation via bloggen, och vindrickande med goda vänner.”

Det har verkligen infriats då 2009 har varit ett år fyllt av intressanta provningar, lärorik och rolig kommunikation (på provningar, mässor, via bloggar och mail) och vindrickande med goda och nya vinvänner! Antalet provade viner har minst fördubblats, vinkunskapen likaså. Alla kontakter och all diskussion med kunniga, initierade och verkligt engagerade människor som finns bakom bloggarna och importörernas provningsbord är otroligt givande och inspirerande. Man skulle kunna säga att temat för 2009 har varit upptäckter i vinets värld.

Här följer några av de mest signifikanta upptäckterna under 2009:

• Grenache-druvan, inte minst från ”Grenache-mania” med Divine
• Det moderna Portugal och speciellt bordsvinerna från Douro
• Riesling (en fortsättning från 2008)
• Champagne, gott, varierande (och ofta rätt så kostsamt)

Årets vinrelaterade problem 1:
Enstaka flaskor i ett allt mer oöverskådligt förråd och dålig inventering. Enda uppsidan med detta är när man hittar en rolig flaska som jag glömt att den fanns.

Årets vinrelaterade problem 2:
Ekonomi. Med upptäckter av nya (eller nygamla) regioner (exvis. Ch9P) och fler intressanta producenter (=fler flaskor att handla) och ökade kvalitetskrav (=dyrare snittpris) så blir utläggen för vin en allt större post i resultaträkningen.

Årets vinproblem 3:
Korkdefekt! I år har vi upptäckt fler korkdefekter än sammanlagt tidigare år.

Årets vinmissar:
- Att jag inte lyckades planera om och delta på Niklas Pavie-sittning
- Att jag missade Bristlys kväll med Luca Roagna

Vad blir då Tema 2010?
Jo: Fokus och självdisciplin, tema konsolidering. Handla mer av sånt jag vet blir bra och både jag och A. gillar; mindre av sånt jag ofta inte får samma upplevelse av att dricka.

Mer (fler)

• Mid-price Bordeaux från bra år
• Torr Riesling, tex från Rheingau, Pfals, Nahe och Kamptal
• Barbaresco
• Utforskande av nätet som handelskanal
• Champagne från bra år, gärna mindre producenter
• Ärliga och ursprungstypiska italienare utan hårdrostad ek (fast jag har ännu inte fastnat varken för Dolcetto eller Barbera...)
• Provningar!

Mindre (färre eller inga egna köp, men ska fortsätta att prova på mässor o dyl)

• Röd Bourgogne (ett minfält med högt inträde)
• Impulsköp av enstaka flaskor som sedan blir liggande
• Sydafrika
• Kostsamma, enstaka ”prestige-flaskor” som visserligen kan bli riktigt bra, men svårt att veta när om man bara tar sig råd att köpa en eller möjligen två
• Mosel Riesling (varken jag eller A. har riktigt förstått oss på de där halvtorra...)

Vill passa på att lyfta fram ett par importörer som jag tycker har något extra:
- Bristly och Gabriel med en servicekänsla och viner långt utöver det normala
- Origo och Sverker med energi, ambition och härliga viner med personlighet och ursprungskänsla
- Divine, jag vet att flera hackar på Divines priser, men vinerna är verkligt bra och man letar hela tiden efter nya intressanta producenter som ligger i framkanten.

Till sist, det finns idag rätt många vinbloggar som är kul och lärorika att läsa, men man hinner inte alltid kommentera, och i vissa fall har jag inget varken att kommentera eller tillägga utan bara sitter och läser medan snålvattnet rinner... En vinblogg som jag verkligen uppskattar är http://billigtvin.blogspot.com/

Ingvar och Jörgen (eller ännu hellre Trisse och Esping) har dels ett sunt förhållande till vinpriser, men framförallt egna personliga perspektiv på vin, deras blogg är alltid lika trevlig att läsa, stark rekommendation!

PS. Kom ihåg Rule #6 ”Dont take yourself (or wine) to darned seriously!” DS