tisdagen den 11:e juni 2013

La Grola & Poja

Allegrinis La Grola är nog ett vin de flesta vin-intresserade stött på, eller kanske tom har som ett bättre italienskt "standard-rött". Finns ofta att tillgå, pålitligt både ungt och med lite utveckling. 1997 av systervinet Palazzo della Torre var ett vin som vi fastnade för (ganska många år sedan) och köpte och lagrade. Sedan har det blivit en och annan La Grola, och några av Allegrinis Amarone. Men det köps färre och färre flaskor - det finns helt enkelt annat som lockar. Därför var det extra roligt att få möjlighet att gå på VinUnics vertikal av La Grola. Som bonus bjöds även en vertikal av topp-vinet La Poja (som vi faktiskt bara druckit enstaka buteljer av - trots oklanderlig kvalitet och jämnhet).

Vi inleder med fin vit sparris och två viner från Allegrinis egendom i Bolgheri gjorda på huvudsakligen Vermentino, en trevlig druva som kan ge fantastisk blommig doft. Den (enklare) 2012 Bolgarello har just en sådan stor, yppig fräsch doft av blommor och färsk frukt. Smaken är lätt och klar som en fjällbäck, gott i sin stil - drick i sommar. 2012 Solosole är lite mer komplex och mer smak. Marilisa Allegrini berättar att med ett drygt år på rygg så börjar små toner av petroleum titta fram, och vissa likheter med Riesling från Alsace. Idag märks inget sådant - men klart mer ett lagringsprojekt än lillasyster (som jag tycker är godare idag). Båda funkar rätt bra till sparrisen, men en "riktig" Riesling hade nog varit ännu bättre.

Över till La Grola, ni kan nog historien; pappa Giovanni köper marken i slutet av 70-talet (som då är en nedgången vingård), renoverar allt och höjar kvaliteten rejält. 1983 är första årgången och 2013 således 30-års jubileum. Det roliga med La Grola är att det faktiskt är 80% Corvina Veronese och 20% Syrah idag (även mindre mängder Oseleta sedan 2010). Allegrinis tycker att de kompletterar varandra bra.

2010 (ur magnum)
Initialt knuten och svårtolkad, med luft får vi ett snyggt och elegant vin. Typiskt italienskt med körsbärskärnor och ganska hög syra. Fin skogsbärsfrukt. Utvecklas hela tiden i glaset - och blir till slut riktigt elegant med fint polerade tanniner och bra balans. Köprekommendation när denna årgång når Systemhyllorna.

2009
Mörkare och mer kraft, lite mer fatkaraktär (fast sannolikt precis samma fatbehandling som 2010). Bra, men jag föredrar 2010.

Så ett stort hopp i tiden till 2001: genast en helt annan utveckling, frukten är dämpad och sekundäraromer med läder, tobak och lite starkvin. Fortfarande tydlig italiensk prägel. Tanninerna och syran är fint integrerade och hela bygget håller ihop utmärkt. Ett av dagens viner!

1998
Här är hela strukturen (tannin + syra) sammetsmjuk och bäddar in den mogna frukten perfekt. Ett vin på toppen av sin utvecklingskurva (tycker jag). Dagens bästa?

1997
Var ett lite varmare och egentligen "bättre" år än 1998, men här upplever jag att vinet inte hänger ihop lika bra som 1998 eller 2001. Värmen har gett mognare frukt och högre alkohol, och nu spretar det lite. Doften är förföriskt god (för den som gillar mogna viner) - men smaken är inte helt i balans. Gott ändå!

Till denna vertikal får vi en vitello tonnato som smakar alldeles underbart bra. Syran i vinerna passar dessutom utmärkt till.

Vidare till en vertikal av La Poja. Högre upp på kullen, (ännu) senare skörd, mer koncentration, mognare och sötare frukt och högre alkohol. På alla vis ett häftigare vin - och blint hade mina tankar nästan gått till Kalifornien på de unga vinerna - så pass rika och opulenta är de.

2008
Fylligt, rikt, massor av söta mörka körsbär, lätt att gilla. Lite amaronestil (utan russinen). Ändå tycker jag att det balanserar på gränsen till "too much". I svansen märks de 14,5% en del. Jag tror att vinet skulle vinna på en lite lättare hantering och kanske även några dagar tidigare skörd.

2007
Här är det ännu tydligare, frukt- och kraftmätaren nära fullt utslag. Om jag inte visste bättre hade jag sagt antingen Amarone eller en italiensk varietal från Kalifornien eller Australien. Ändå finns en uppstramande struktur där också, och det är väldigt gott - bara lite "too much".

2004
Utveckling, mognad, salvia och rosmarin säger Marilisa. Jag hittar tyvärr inte mycket av det i doften - däremot en del "märkligheter" och det närmaste jag kommer är Salubrin (och då är tanken på brett mycket nära). Men bordsgrannarna tycker det är ett av dagens bättre viner - så det är nog jag som är konstig... inte min grej.

2001
Betydligt bättre - nu finns både utveckling och frukt där. Betydligt elegantare också. Ett av dagens viner (tillsammans med 2010, 2001 och 1998 av La Grola) för min del. Drick nu ifall du har flaskor i förråden.

2000
Här hittar jag en hel del skön utveckling, medan bordsgrannarna tycker det är över kanten. Och jag vet att det är samma flaska. Vin är en personlig upplevelse. Verkligt kul att få prova hursomhelst.

Till dessa fem viner får vi en fin bit kyckling med grönsaker och en rik, lite gräddig sås. Väldigt god mat som funkar bättre än man först tror till kraftpaketet La Poja. Riktigt roligt att kunna prova och uppleva hur väl ett såpass rimligt prissatt vin som La Grola utvecklas med lagring. 10-14 år på rygg känns precis lagom för en bra årgång!

Stort tack till Cattis, Ann och Marilisa för en förnämlig vinupplevelse med passande mat!

PS. Får leta i förråden och se om det möjligen gömmer sig någon 1997 Palazzo där... återkommer isådana fall! DS

söndagen den 9:e juni 2013

PM & Vänner

We had a wedding anniversary to celebrate, and grandmother to take care of the kids - thus an opportunity to visit PM&Vänner in Växjö (which I have been looking for, for quite some time now). The journey begins with a fantastic early summer drive along road 30 passing by small villages that look just like you would imagine a typical Swedish countryside with cows and rolling green hills and small woods. Here and there a small lake, and when you reach the outskirts of Växjö a somewhat larger lake called Helgasjön. We check into the hotel (nothing fancy, but functional) and stroll down Storgatan, to the Cathedral and the actual lake Växjö where there is a really nice arranged walk around the lake. Sunshine and 24 degrees, lovely. On the way back I walk into PM to have brief chat with the sommelier about wine choices. We had already decided on the " Skog Äng Sjö"large tasting menu. PM has a great wine list, probably the "best" in northern Europe (Operakällaren is most probably equally well furnished). The selection covers about 170 pages, and with many bottles I would (almost) kill to drink. The choice was not easy. After some 15-20 minutes with the new Head Sommelier Ruben it was actually not difficult, he made informed and very tempting suggestions to each course so we decided on the matching wine tasting package (something I rarely do). Went back to the hotel for a quick shower and change of clothes, we walked back to PM with high expectations.

We were very nicely greeted and shown to our table, I will not bore you with all details, and here are the high lights:
 
Asparagus with 1998 Alzinger Steinertal Riesling Smaragd
Perfectly mature Austrian Riesling that totally matched the asparagus

Pork terrine and whitefish with 2003 M. Deiss Mambourg Alsace Grand Cru
Again, a great wine with utterly nice development (no problem with the warm year 2003).
A remainder to drink more wines from M. Deiss!

Perch, crayfish butter with 2008 Kistler Les Noisetiers Sonoma

Ahh - the combo of the crayfish butter and the full, but very well balanced wine from Kistler was just to die for.

1st serving of lamb with 2006 Gevrey-Chambertin, 1er Cru, Domaine Fourrier

The back of the lamb was served with a green herb sauce (Spanish chervil) just melted. The wine was good, but (in my opinion) the only wine this night that was not perfectly developed. It was still a bit one dimensional and "tight". It did open up a bit with air, but could probably benefit from a couple of years in the cellar. Very good anyway.

2nd serving of lamb with 1989 Talbot, Saint-Julien
We had discussed a Bordeaux with this course, and I had mentioned that perhaps a Saint-Julien would be well-suited - and it was! The wine was showing perfect maturity with loads of secondary aromas and still a good fruit core. The lamb was really great too!
 
Cheeses with 2007 Clos Naudin, Vouvray
Five really mature cheeses spanning from medium weight goat to a full and (maybe too) salty red rind cheese is a challenge for any wine, but this dry Chenin worked nicely.

Then two smaller desserts based on milk from a local cow: Calf dance and PM Single Cow Milk Cheese 2.0. Both tasted great, no wines.


Finally, rhubarb-pie and 2006 Tschida Angerhof BA from Seewinkel, Neusiedlersee
The pie was actually rhubarb compote with a cover of a thin oat and fennel-seed cake, innovative and tasty. The fennel-seeds taste a bit of liquorice or anise; again difficult to match with wine. The Tschida BA worked really well - providing just the right balance of sweetness and acidity. Great wine too!

After almost five hours of extraordinary food & wine served and presented absolutely impeccably by Ruben, it was time to slowly walk back to the hotel in the warm summer night. A fantastic way to celebrate an anniversary and PM is most definitely worth a journey.

PS. Two minor remarks: the size of some portions is small, or even extra small. The good side is that you do not end up overly full and satisfied, the downside is that with each course there is a glass of delicious wine... the wine tends to "get you" a bit. I would gently suggest slightly larger portions. The other remark is the bill, it ends up north of 6000 SEK for two. Not unreasonable for the extraordinary quality of food, wine and service - but you should be prepared. And it will take some time to gather the necessary funds for our next visit. DS

söndagen den 26:e maj 2013

2008 Chablis "les venerables"

Ännu en laxbaserad söndagsmiddag som medför sökande efter ett gott, men inte überdyrt vitt. Som så ofta förr faller korkskruven på en Chablis; 2008 "les venerables" vieilles vignes från kvalitetskooperativet La Chablisienne. Denna kväll ser vi till att vinet får lite luft - försiktig karaffering i lagoma mängder (för att inte temperaturen skall stiga alltför snabbt). Färgen är lika skönt ljusgul som alltid, doften klassisk Chablis med lite blandade gula och gröna äpplen och citrus. Det är i munnen det händer - smaken är helt enkelt urgod med citrus, granny smith äpplen, en aning bivax, fina mineraler och precis lagom tätt tvinnad frukt. Längd, oklanderlig balans och förstås en redig syra som matchar fetman i laxen perfekt. Sällsynt gott och välbalanserat - oavsett om vinet är inköpt i Danmark eller Sverige!

Tidigare bloggat här:
http://vintresserad.blogspot.se/2013/02/2008-les-venerables-vv-chablis.html

fredagen den 24:e maj 2013

BYOM



BYOM = Bring Your Own Magnum, och då pratar vi grovkalibriga viner - inte vapen.

Vi samlas 14 vinnördar i "uppackningsrummet" på Magnusson Fine Wine där Anna&Co dukat upp en massa glas och karafferat alla viner som är inlämnade tidigare i veckan. Stämningen är avslappnad men förväntansfull, det är ju inte varje dag man får möjligheten att prova 15 viner ur magnum från hela världen, de flesta med en hel del utveckling. Upplägget är enkelt och klassiskt: en flight med skumpa och två med röda viner. Mat till den första rödvinsflighten där vinerna med mest utveckling. hälls. Allt hälldes blint (för alla utom undertecknad), här är mina korta stenografinoter:

Flight 1 - Skumpa på magnum, chips och fänkålssalami
Pierre Peters NV (inköpt 2005, sannolikt årgång 1999-2002)
God, ung, fräsch, blanc-de-blanc, mandarin, lite kritig. Utvecklas väldigt fint i glaset.

1996 Palmer Brut Millesime
Väldigt god med precis lagom utveckling. Söta gula plommon, krämig, rik frukt. De flestas favorit.

1996 Henriot
Lite mer utveckling, svamp och klart mer komplexitet, utvecklas mycket i glaset.

de Venoge Rose (inköpt ca 1985)
Lite murken sherryton på näsan, men frukten är hyfsat intakt. Ändå lite för gammal för min smak, men flera andra gillade den.

Flight 2 - rött med mognad och oxkind
2001 CUNE Imperial, Rioja Gran Reserva
Lagom mogen och rödfruktig, riktigt fint balanserad, bra syra. En verkligt god klassiker som visar vad Rioja kan - inte stort - men supersnyggt!

2001 Kurni, Marche
Initialt knuten. Väldigt tät färg. Körsbär, bittermandel. Rik, intressant, lite söt frukt. Utvecklas fint i glaset.

1997 Prunotto Barolo Bussia
Något grumlig, medelstor klassisk mogen nebba-näsa. Skön utveckling och (ovanligt) söt nebba-frukt från det varma året. Härlig utveckling med allt i harmoni och snygga sandiga tanniner.

2000 Domaine Courteillac, Bordeuax Superieur
Klassik Bordeaux med strama svarta vinbär, grafit och en del gräs. God utveckling!
1996 Chateau Kirwan, Maragux
Ahhh - back in home country! Aningen "torrt" intryck, annars är alla bitarna på plats för en traditionell vänstra-stranden-bdx med svarta vinbär, lite stall, och en utmärkt lång harmonisk smak. Bordeaux-mannen L. sätter omedelbart detta som sin favorit. Man kan säga vad man vill om honom, men han är synnerligen konsekvent :-)
1997 Ben Glaetzer Shiraz, Barossa
Mogen och utvecklad med eukalyptus och söt, "smooth" Shiraz. Jag gillar detta, men bordet är långt ifrån eniga. Superkul att få prova föregångaren till Amon-Ra.


Flight 3 - yngre, intressanta röda från hela världen och en bit tysk hårdost, Hirten Classic, funkade utmärkt till vinerna

2003 Alain Chabanon (Le Esprit Fond Caude) fransk "non-interventionist"
Fin, ungdomlig balans (känns mycket yngre än sina 10 år). Snyggt rödfruktig (inte funkig alls). Gott och kul!
2004 Prado Enea Rioja Gran Reserva
Ganska knuten större delen av kvällen faktiskt. Lite viol och eleganta mörka bär, lavendel. Blint hade jag inte haft en aning om denna.

2004 Mas Daumas Gaussac
God och rättfram med lite lagom utveckling. Franska röda frukter... men igen hade jag varit ganska nollställd blint. Bordet gissar överallt i Europa.
2006 Ch Lanessan, Haut-Medoc
Knuten och på gränsen till kärv, typisk medoc i munnen med grafit, rotfrukter och svartvinbärsblad. Mår nog bra av fler år på rygg (hade fått ett par timmar på karaff).

2008 Don Maximiano, Chile
Häftig och rik frukt (särskilt jmf m glaset innan). Stor och yppig doft, intensiv frukt med toner av blåbärsglass och gröna örter. Fruktrikedomen gör att bordet gissar Australien. Gott idag och säkert många år till.

Till sist en färdknäpp från allas vår Madeira-galning (ni vet vem):
1987 Sercial, Artur Barros e Sousa
Jag gillar verkligen den nötiga och druviga näsan, och syran, lättheten och elegansen i detta vin! Ännu en påminnelse om vilka fantastiska viner som produceras på vulkanön ute i Atlanten.

Lärdomarna en sådan här kväll är flera; men framförallt att även viner som på pappret är lite enklare (1996 Palmer och 2000 Dom Courteillac) kan utvecklas till skönheter på magnum och i bra årgångar! En annan lärdom är att de äldre vinerna verkligen visade att magnum+lagring = sant! Till sist är det förstås alltid sällskapet som gör kvällen - tack till alla vinvänner som gjorde kvällen möjlig och oförglömlig!

Anna & Isabel på MFW tog hand om oss på ett strålande sätt - varmt tack till er båda!

lördagen den 18:e maj 2013

2004 Haut-Carles

För en tid sedan så körde vi en Bdx 2004 horisontal i AuZone. Där visade sig många viner vara klart drickbara, och sedan hade vi lite diskussion om ett par av dem behöver mer tid. Min åsikt är att många viner (de flesta 3-5 Cru och många St Emilion och Pomerol) nu är rätt drickklara. Till kvällens ugnsstekta amerikanska rostas blir det därför en modern Fronsac, 2004 Haut-Carles.

Vi provade senast 2008:
http://vintresserad.blogspot.se/2008/10/hstmiddag-med-viner-frn-bordeaux.html

Och Franko var (som vanligt) "right on the ball" här:
http://frankofilen.blogspot.se/2009/01/2004-haut-carles.html

Frågan är hur det smakar efter ytterligare 4-5 års lagring?
Färgen är (fortfarande) tät och röd-svart. Doften har utvecklats mycket till ett rätt typiskt modernt högra-strandenvin med mogna plommon, korinter, choklad och espresso. Även en hel del sekundäraromer av undervegetation och svamp. Lakrits och fuktig jord. Frukten är fortfarande rejält tät, och har (lite) överhanden på tanniner och syra, balansen är på plats. Det smakar väldigt bra till maten! Mycket små anmärkningar på att faten märks lite väl mycket (aning torra tanniner och espressorost) samt att dryga 14% pang märks. Någon annan som har provat den senaste tiden?

PS. En kort kvällspromenad ger helt andra dofter - häggen har precis slagit ut och det doftar helt fantastiskt att gå in bland alla vita blommor! DS

torsdagen den 9:e maj 2013

2003 Shafer Cab

Solen skiner större delen av dagen och vi bestämmer oss för att det är dags för Grillpremiär! Under eftermiddagens arbete i trädgården funderar jag på vilket vin det ska bli, hade egentligen tänkt ett annat vin men hittar en ensam flaska 2003 Shafer Cabernet Sauvignon (föregångare till one.five). Mestadels Cabernet, mestadels Stags Leap District och fram med stora cabernet-kuporna. Färgen är tät hela vägen ut i kanten, doften är stor och exceptionellt inbjudande med massor av söt cassis. Smaken är helklassisk Napa Cab med stor och bred kropp, sötfruktig cassis och mörka körsbär, lite snygg espressorost mot slutet. En lång och mjuk avslutning. Man vill genast ha en klunk till. Flaskan tar slut fort och då märks de 14,5% en del, men inte så farligt. A. som ofta tycker att Ch9 blir lite väl eldiga har inga anmärkningar. Frågan är om det blir så mycket bättre med mer tid på rygg? Har tyvärr inga fler, så det får någon annan ta reda på. Det känns tveklöst som att frukten är vid liv många år till.

onsdagen den 8:e maj 2013

2007 Camille Saves

Årgångsskumpan från Camille Saves är nog det närmaste vi kommer en "hus-skumpa". Har avverkat två (eller om det är tre) 6-pack med 2004or, som nu är i stort sett slut (kanske finns en ensam flaska kvar någonstans). Därför ville jag prova 2007an så fort det passade. Ikväll lagar vi hel, ugnsstekt slätvar för första gången - det smakar finfint med lite pepparrotskräm och potatismos med ett stänk tryffelolja. Champagnen hälls upp i vitvinsglas med lite större vidd i kupan för att kunna luftas ordentligt (kanske borde vi hällt på karaff?). Första intrycket är lite spretigt och syrligt, men det blir bättre med tid och luft. Färgen drar åt rött guld, doften är medelstor och härligt komplex med brioche och fina äpplen. Smaken är riktigt skön med fin mousse, bra syra och utmärkt längd. Vinet levererar även 2007! 80% Pinot, 100% Grand Cru, 35+ åriga vinstockar. Varm rekommendation.