Vi har A’s studiekompisar med respektive på middag och vinprovning. Serverar kalvstek med kantarellrisotto, rödvinssky och en sallad på haricort verts, tomater och rödlök. Efter det en ostbricka med fikonmarmelad och hembakt Pain de Epice. Kvällen inleds med en liten provning. Alla vinerna öppnas i god tid, och vin 2 och 3 får 1 timme i karaff.
Vin 1:
Röd färg, ganska stor doft. Upplevs ganska tät, god och relativt lättdrucken, särskilt i jämförelse med Vin 2 och 3.
Facit: Camberley 2003, Cabernet-Merlot, Stellenbosch
Vin 2:
Mörk röd, tät färg. Till en början lite knuten doft och smak med lite mörk, bitter choklad. Gott, men ingen favorit utan mat.
Facit: Haut-Carles 2004, Fronsac
Vin 3:
Röd färg, medelstor doft, ganska mogen och med viss komplexitet. Någon säger ”dill”, en annan "strävt trä". Smaken är ganska sträv till att börja med, absolut ett matvin.
Facit: Ch Maucaillou 2000, Moulis
Vin 4:
Mörk rödblå tät färg. Stor doft med svarta vinbär och lite mint. Stor, lättgillad smak med samma svarta vinbär, mint och lite läder. God mogen Aussie-cab. Lätt att dricka även utan mat.
Facit: Grant Burge Shadrach 2001, Cabernet Sauvignon.
Innan maten, dvs med ganska kort tid i karaff/glas så är Vin 1 de flesta favorit, även om vi har klara misstankar att Vin 2 och 3 kommer att bli ganska mycket bättre till maten. Till maten (efter ca 1,5 timme i karaff/glas) så är det en fråga om personlig preferens, några föredrar 1, några 2 och någon 3. Vin 1 tar å ena sidan slut först, å andra sidan lämnar det minst kvardröjande doft- och smakspår i minnet. Haut-Carles utvecklas hela kvällen och efter en 6-7 timmar är vinet mycket gott med en lång, mycket god smak av modern vinmakning från högra stranden och en tydlig (jättegod) chokladton. Vintresserad är ju trots allt ändå en ”sucker” för mogen Medoc, och efter ca 3 tim så levererar Ch Maucaillou en mycket god medelklass-Medoc med finkorniga tanniner, lite stall, lite apelsin, svarta vinbär, lite tobak och en aning kola. Mycket gott, långt och balanserat. Haut-Carles är något helt annat; modernt och förföriskt. Sammantaget fyra mycket goda och sinsemellan ganska olika viner som alla dock levererar på en hög nivå.
Till ostarna kommer även en halva 1988 Taylors Quinta de Vargellas fram. Det smakar bra, sirligt och moget men bottensatsen har inte lagt sig ordentligt (trots över 2 dygn i upprätt läge) och de 4 rödvinerna har både höjt stämningen och möjligen sänkt perceptiviteten något, så portvinet kommer inte riktigt till sin rätt. En mycket trevlig och smaklig kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar